Bokens titel: Silkesmasken
Författare: Robert Galbraith (pseudonym)
Originalets titel: The Silkworm
Översättare: Charlotte Hjukström
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2015
Antal sidor: 519
Den andra boken om detektiv Cormoran Strike och hans sekreterare och assistent Robin Ellacott är lika underhållande som den första - Gökens rop - och en stor del av läsvärdet ligger just i att höra mer om dessa två karaktärer.
Cormoran Strike har tjänat brittiska armén i Afghanistan och där fått sitt ena ben bortsprängt av en landmina. Han har arbetat med förhörsteknik och utredningar och nu försöker han bygga upp en lönsam verksamhet som privatdetektiv i London.
Det går halvbra. De flesta av hans klienter är oroliga makar som vill spionera på sina troligen otrogna äkta hälfter och Strike tjänar inte så mycket att han kan betala av ett viktigt lån till sin far, som är en världsberömd rockstjärna.
Den klyftiga sekreteraren Robin Ellacott jobbar hos Strike för en struntsumma och längtar efter att själv få ta sig an en del av utredningarna istället för att mest boka möten, googla åt sin uppdragsgivare eller skicka fakturor. Robins blivande man är ytterst irriterad på att hon ägnar sig åt det underbetalda arbetet och han förstår inte varför hon hoppade av universitetet. Inte heller vi läsare får veta allt om Robins bakgrund, men jag misstänker att det dyker upp mer i nästa bok.
"Silkesmasken" läste jag långsamt, vet inte varför men det tog sin lilla tid att plöja de drygt femhundra sidorna. Precis som föregångaren är hela handlingen också långsam. Jag gillar den!
Vi följer Cormoran Strike in i detalj, dag för dag, under hans arbete med att kartlägga en försvunnen författares förehavanden. Detektiven äter stabbig engelsk lunch på pubar, vårdar sin värkande benstump, fryser utanför portar i det snöblandade regnet, sover oroligt i sin tältsäng på kontoret, ringer sina vänner för att be om hjälp, grubblar över varför hans undersköna före detta flickvän nu ska gifta sig med en annan, dricker öl med sin lillebror på stimmiga klubbar. Allt går i makligt tempo.
Om "Gökens rop" skrev jag tidigare i år: "Boken är på närmare femhundra sidor och lite allmänt pladdrig, såsom även Rowlings roman "Den tomma stolen", men mycket trevlig på alla sätt och vis. Det här är sån där skön läsning som inte syftar till något annat än bara ren läsnjutning!" Exakt detsamma skulle jag kunna skriva om "Silkesmasken". (Om någon missat det så är alltså deckarna skrivna av Harry Potter-författaren J. K. Rowling, men de påminner inte alls om den serien utan mycket mer om hennes så kallade vuxenlitteratur varav jag endast läst "Den tomma stolen".)
Omdöme: Boken är varm och mysig, leder långsamt fram till gåtans lösning och saknar fram till sista kapitlet helt den action som annars alltid brukar finnas i den här genren. En klassisk pusseldeckare i modern tappning och - tack och lov! - i avsaknad av de förväntade könsrollerna och stereotyperna.
Nu väntar jag ivrigt på att den tredje boken, "Career of Evil", ska översättas till svenska och ges ut i pocket så att jag får veta mer om Robins bakgrund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar