Tidernas godis

Bokens titel: Tidernas godis
Författare: Sven Hagman
Förlag: Prisma, 1986
Antal sidor: 93

Det är inte ofta jag berättar något om mig själv egentligen på bloggen, men nu gör jag det: Jag ÄLSKAR gamla plåtburkar. Annars är jag verkligen inte någon samlare, men just när det gäller gamla vackra plåtburkar... När min mormor dog valde jag att ta en massa av hennes små dammiga, flottiga burkar från skafferiet - det var bakpulver och karameller och allt möjligt. Brorsan och mamma tyckte nog att jag nästan var lite äcklig. "Vad ska du med de där till?!" Men när jag hade diskat dem noga och radat upp dem på en hylla, så såg även de hur fina burkarna är.

Jag har också en svaghet även för moderna plåtburkar, ni vet såna man vid sällsynta tillfällen kan hitta knäckebröd, strösocker eller pepparkakor i. Då får jag ett sånt där ha-begär som andra (mer normala) människor tydligen får när de ser handväskor och högklackade skor.

Vilka fina små askar med pastiller!

Med det sagt, så kanske ni förstår min förtjusning då jag för länge sedan fick denna fina bok av mina svärföräldrar. "Tidernas godis" beskriver sötsakernas intåg i Sverige och uppslagen är fulla av fina färgfoton. Boken är tryckt 1986 och den lär inte finnas att få tag på längre - men jag kan väl tipsa om den ändå?

Dels är det en utomordentligt rolig bok att bläddra i. Dels lär man sig faktiskt en hel del om socker, godis och sötsaker. Särskilt intressant är det med alla gåvor; julkonfekt, fästfolksgåvor, karameller och konfekt för högtider.

Vackert inslagen marknadskonfekt.

Intressant läsning om fabrikerna.

När min mormor dog var jag förtvivlad, hon var den av mina fyra far- och morföräldrar som jag tyckte allra bäst om och stod närmast. Vi är inte många släktingar och när mamma samlade oss för att planera begravningen så hade jag och brorsan - oberoende av varandra - tänkt ut hur vi ville hedra mormor. Med snask! Vår mormor var nämligen världens godisgris.

Min bror köpte en särskild sorts karameller som nog bara finns på ett enda ställe i hela stan, Ejes på Östermalm (det var viktigt, för det var där mormor handlade) och själv valde jag att konsultera boken "Tidernas godis".

Här ser man hur begravningskonfekt kunde se ut. Väldigt intressant, tyckte jag.

Jag gjorde en sorts choklad- och mandelkonfekt som jag sedan enligt konstens alla regler slog in i papper, dekorerade med bokmärken och lät begravningsgästerna ta med sig hem, precis som man gjorde på 1800- och början av 1900-talet. Gästerna blev överraskande rörda och glada, kan jag berätta, över att få med sig något hem.

De här tablettaskarna var före min tid, men väldigt fina att titta på. Visst åt man mer tablettasksgodis förr? Jag gjorde i alla fall det när jag var liten. Nu äter väl ungarna jättepåsar med plockgodis.

Mitt foto: Mormors fina plåtburkar ihop med boken som jag bläddrat så mycket i genom åren.

Omdöme: En av mina mest lästa faktaböcker, rena rama bildkavalkaden med suktande foton blandat med mycket intressanta texter om Sveriges många chokladfabriker och beskrivningar av handelsbodarnas karameller och marknadernas inslagna konfekt.

Boken finns bara att köpa begagnad, ganska dyrt dessutom, men gillar man godis och plåtburkar är det väl investerade pengar!