Hångla mer!

Bokens titel: Hångla mer! En bok om att ge sig hän
Författare: Klas Hallberg
Förlag: Hallberg Odabas AB, 2015
Antal sidor: 199

Om man ska recensera en bok inom kategorin populärpsykologi är det snudd på omöjligt att inte bli självutlämnande. Hur kan man annars ha en åsikt om boken, om man inte på något vis refererar till sig själv? Det lämnar en öppen och sårbar.

Jag har en vän som blev övergiven av sin man, helt utan förvarning. Han älskade henne - och gör det än idag - men stod inte ut med att inte leva varje dag till fullo. Det var lite för mycket av hämta barn på dagis, betala räkningar, åka till svärföräldrarna på helgen. Det var lite för lite av spela gitarr mitt i natten, festa på Stureplan, spendera en hel helg framför datorn med att spela Counterstrike, ligga med tjejer man knappt känner, resa utomlands utan ungarna. Han kvävdes långsamt. En dag stod han inte ut, gick ifrån familjen och lovade sig själv att ta vara på varje dag. Carpe diem!

Jag har tänkt mycket på det där. Hur skulle jag själv gjort? Lever jag det bästa livet jag kan tänka mig? Om jag hade modet, skulle jag då bara resa mig och gå härifrån?

Vardagslycka i det lilla.

Jag är inte mycket för det här med mindfulness - och ändå är jag i allra högsta grad en person som är nöjd, lycklig, tillfreds med det mesta, uppskattar små saker i det stora. För det mesta lever jag i stunden, oroar mig inte i onödan, grubblar inte över det som varit och vad som kan komma.

Exempel på stor lycka för mig: att avsätta en förmiddag till svampplockning 

och komma hem med mängder av kantareller.

Att jag köpte två böcker av Klas Hallberg var för att vår bokklubb ska diskutera självhjälpsböcker och jag behövde utmana mig själv i mitt bokval. Det kan låta som att jag var negativ på förhand, men icke. Böckerna är vrålsnyggt paketerade och jag var uppriktigt intresserad av vad en flummig värmlänning kunde hjälpa mig med.

Titeln "Hångla mer!" är ju uppenbart vald ur ett enda perspektiv: att sälja. Det handlar nämligen inte alls om att hångla med sin älskade, utan man ska "hångla" med livet. Denna konstruerade fras fyller säkert bara syftet att dra uppmärksamhet till sig och sälja fler böcker.

Klas Hallberg skriver "Trots att jag har skrivit sju böcker tycker jag själv att min absolut största talang är att föreläsa." Sedan när blev man bra på att skriva för att man gett ut sju böcker (varav hälften på eget förlag dessutom)? Vem som helst kan ge ut en bok idag. Jag med! Och tro mig, mina kära bokbloggarvänner skulle antagligen totalsåga den. Jag kan smeta färg på en canvas också och kalla mig konstnär. Jag är övertygad om att Hallberg är bättre på att föreläsa än att skriva.

Om man vill nå ut. Med sitt budskap men vägrar att Följa. Konventioner och normalt sätt att skriva. Så är inte det bara Kreativt utan även. 

JOBBIGT!

I mitt arbete brinner jag för att göra informativa och intresseväckande trycksaker. Jag skulle inte acceptera ett textstycke som gör att läsaren hakar upp sig och inte kan tillgodogöra sig budskapet. Men så här skriver Hallberg:

"Till exempel i den här boken så är det säkert några som sitter och hetsar upp sig över mitt språk på olika sätt, till exempel meningsuppbyggnadsfascister som ägnar sig åt att fly från mitt budskap genom att hacka på att jag börjar meningar med: och, eller att jag sätter punkter på olämpliga ställen."

Ja, just det. Versaler mitt i meningar, punkter hursomhelst, satser som styckas brutalt och meningar som börjar mitt i. Och jättestora, fetstila ord som får ta upp en hel sida. 

Det är kanske så att meningsbyggnadsfascisterna - jag hör definitivt till dem, helt rätt gissat! - visst vill ta till sig budskapet, men att vi får svårt att göra det på grund av hur texten är författad?

Några sidor senare skriver han:

"Till slut började ändå tanken dyka upp i mitt huvud. Att om jag nu verkligen ville nå ut med mitt budskap. Om jag faktiskt brydde mig om huruvida folk tog det till sig eller inte. Då kanske jag skulle försöka möta folk på deras planhalva. Kanske försöka att faktiskt underlätta för människor att ta till sig vad jag hade att komma med." Men detta gällde författarens sjaviga klädsel, inte hans sätt att skriva texter. Jag tycker att det borde appliceras på båda!

Vad är då budskapet? Jag tror att han vill ha sagt att vi ska leva lite mer hämningslöst, våga leva ut våra drömmar, fundera mindre på alla måsten - bara ge oss hän. Jag är inte säker på att jag fattade, för - i mitt tycke - var boken svamlig.

Det är som om man bandat en showliknande föreläsning och skrivit ner den rätt av. Det får mig att tro att den här mannen är fantastisk på scen - men inte en författare bara för att han gett ut flera böcker.

Omdöme: Härliga omslag på hela serien! Innehållet kändes lite blaskigare... Men det är en glad och peppande bok som kanske funkar som uppåttjack för någon (annan). Tror dock min rekommendation får bli: se honom på nätet eller betala för en föreläsning istället.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.