Hedra mysteriet!

Bokens titel: Hedra mysteriet! Mindfulness på värmländska
Författare: Klas Hallberg
Förlag: Hallberg Odabas AB, 2015
Antal sidor: 185

Många av bokens sidor har bara text till hälften, andra har endast ett enda ord, ytterligare andra är helt blanka - vilket sammantaget gör texten snabbt genomläst. Till skillnad från den första boken i serien har språket här stramats upp lite; det är fortfarande utpräglat talspråk, skrivet som om vi fått textremsorna från en tevesänd föreställning - men det är inte fullt så jobbigt att läsa. Det har hänt något med författarens sätt att skriva på de 12 år som gått mellan "Hångla mer!" (2005) och "Hedra mysteriet" (2013).

Denna gång ska vi fokusera på mindfulness på värmländska, vilket låter himla skönt och avslappnat. I själva verket är det en ändlös räcka konstateranden om "projektledaren" och "indianen" inom oss och hur dessa två interagerar.

Projektledaren är den som styr och ställer, planerar, drar slutsatser baserade på tidigare erfarenheter. Indianen är den som lever i nuet och bara förhåller sig till det den upplever för stunden.

Bokens titel, om att hedra mysteriet, anspelar på ett citat om att man inte behöver förstå allt i världen utan kan vara nöjd med att livet är ett stort mysterium.

Jag förstår att Hallberg har en tydlig plan med sina många kapitel - denna gång heter de sånt som "Livet är meningslöst. Fan också", "Tid. En riktigt klurig pryl", "Jag ÄR för helvete en GLAD person! Ett kapitel om självbild" - men jag måste vara riktigt korkad för jag tycker inte att jag lär mig något alls. Eller kan det vara så självklara saker, att jag knappt fattar varför boken skrevs?!

• Livet saknar mening och det är bra, för då kan vi fylla det med vad vi vill. 
• Om man har för höga förväntningar riskerar de att inte infrias. 
• Om man är uppriktigt lycklig så vet man inte om det. 
• Stränga dieter och rigorös motion kan fylla samma funktion som religion.
• Vi behöver både en planerande, analyserande sida och en som tillåter sig att bara uppleva och acceptera det som händer oss.
• Om vi slutar stänga inne känslorna, börjar prata med varann och visa oss sårbara så kan vi få jättejättejättefin kontakt med andra människor. 

Typ så. (Det här är precis anledningen till varför jag inte gillar "Tisdagarna med Morrie", påminns jag om.) Nej, jag säger som i den förra recensionen: se karln på scen istället. Det här med att formulera sig genomtänkt och slagkraftigt i skrift är inte riktigt hans grej... Medan jag läste poppade ett ord upp hela tiden: stringens. Lite stringens hade inte skadat!

Omdöme: Tja, bättre än hångelboken men lämnar inget bestående intryck, även om jag personligen tycker att Klas Hallberg är inne på rätt tankegångar kring vad som verkligen betyder något i livet. Jag tror jag skippar att köpa del 2 i serien - om hur man får mer gjort på jobbet.

Länk till boken på Adlibris: POCKET