Bokens titel: Mörkögda augustinatt
Författare: Maria Lang (pseudonym för Dagmar Lange)
Förlag: Vingförlaget (Kooperativa förbundet, LT:s förlag, Norstedts), 1959
Antal sidor: 243
Jag har någon gång för en evighet sedan läst en bok eller två av Maria Lang, så jag mindes att de handlar om den unga Puck och hennes man Einar samt kriminalkommissarie Christer Wijk som snubblar över märkliga mord på den svenska landsbygden.
Nyss köpte jag en begagnad Maria Lang-bok för bara tjugo spänn och den var klart värt pengarna. En trevlig deckarhistoria med klassiskt ond bråd död. Boken påminner i hög grad om när man spelar Cluedo och undrar om det var fröken Plommon som dödade herr Senap i biblioteket och vad hon hade som mordvapen!
Här är ett isolerat gäng människor i åldrar från yngling till gamling - varav hälften är män och hälften är kvinnor - samtliga med trassliga kärleks- och släktskapsrelationer till varann. Några är fattiga, andra rika (kan man tro, men allt är inte som det ser ut att vara). Det är förvånansvärt spännande.
Puck är i mina ögon en riktigt usel mamma, men jag är medveten om att hennes ansvarslösa sätt att gång på gång lämna sin fyra månader gamla bebis ensam hemma (!) inte alls var märkvärdigt på 1940- och 1950-talet. Min mormor, farmor och svärmor har allihop intygat att man gjorde ärenden medan ungen sov i spjälsängen hemma.
Puck ammar dottern, men bara var fjärde timme på utsatta tider, aldrig något spontant och aldrig på natten. Min egen mamma har berättat att hon gjorde så med mig. Tur att jag inte har något minne av det...
Förutom Puck och bebisen Pyret är det lillpigan (jo, hon kallas så!) Meta som tillbringar några augustiveckor på landsbygden i Uppland, inhysta i tant Otties stuga medan denna är på utlandssemester. På helgerna kommer Eje för att umgås med sin familj (och han är jätteduktig för han lyckas ge bebisen välling när Puck inte kan amma).
Maria Lang är riktigt bra på att beskriva hur sommaren övergår i höst. Man kan verkligen känna känslan av Sverige i augusti, pendlingarna mellan varma dagar och kyliga nätter. Historien är ytlig och fånig på alla vis, men mycket underhållande. För övrigt gillar jag att läsa böcker där man niar varann, där "herrarna" röker pipa och där man "telefonerar" till landsfiskalen då ett mord har skett. Jag skulle verkligen inte ha velat vara ung kvinna på 1950-talet, men det är härligt att försvinna in i en roman i några timmar.
Norstedts gav ut sex av Maria Lang-böckerna i nya, snygga omslag år 2013 - men alla verkar redan slutsålda. Just "Mörkögda augustinatt" finns inte att hitta någonstans; man får leta på loppisar och Bokbörsen.
Jag har som plan att läsa Maria Langs deckare i kronologisk ordning, men kommer för mitt liv inte ihåg om jag läst Mörkögd... redan. De har ju ofta snarlik intrig och det är bara miljön som skiljer dem åt.
SvaraRaderaJag har googlat lite på nätet innan jag köpte denna begagnade bok på Bokbörsen av en privatperson - och bestämt att jag ska läsa de böcker som gavs ut i början, säg fram till 1970. Det verkar som om många läsare är eniga om att alla de senare böckerna är urvattnade koka-soppa-på-en-spik. Det här är tydligen den åttonde i serien och det var inga problem att hoppa rakt in.
RaderaMiljön är landsbygden kring sjön Rånaren i Uppland, med storgården Rånsta där den rika gamla tanten Adéle bor. Det är också hon som arrangerar en minst sagt dramatisk kräftskiva för släkt och vänner runtomkring. Känns det igen?
Hög mysfaktor, inte strålande som feministisk bibel? Låter underhållande i vilket fall!
SvaraRaderaJag räknar mig som feminist men den här boken kan man inte reta sig på utan får helt enkelt konstatera att den är skriven på 1950-talet av en person som presenterade verkligheten som den såg ut då (för många). Exempelvis är det en hel del kommentarer om kvinnornas klädsel, frisyrer och ben - medan männen mest presenteras som brunhåriga eller rödskäggiga...
Radera