Härifrån till verkligheten

Bokens titel: Härifrån till verkligheten
Författare: Eva Rydinger
Förlag: Ordberoende förlag, 2016
Antal sidor: 267

Det är intressant att diskutera åldrande, tycker jag, nu när jag själv är medelålders. Minns med rysningar hur ignorant jag kunde vara mot mina föräldrar och äldre arbetskamrater när jag var i tjugofemårsåldern, men nu har jag snart levt dubbelt så länge och ser annorlunda på saken.

När är man uträknad från arbetsmarknaden? Vid vilken ålder är det "fult" att fortfarande ha sex? Kan man verkligen bli sådär förälskad som en tonåring när man är 40 eller 70 år? När är man tant snarare än tjej?

Då tänker jag alltså på hur samhället som helhet ser på saken. Hur familjen och de allra närmaste betraktar en mamma som är 75 år och blir kär på gamla dagar är en annan sak, då blir det plötsligt personligt och man väger in andra aspekter (som svek mot den bortgångne pappan) i omdömet.

Eva Rydinger och jag är i samma ålder, av samma kön, i samma bransch, bor i samma storstad. Och hennes bok handlar om förhållandet mellan en vuxen dotter och en åldrande mor, så jag tänkte att det fanns en hel del jag borde kunna känna igen mig i. Det gör det dock inte - men det spelar just ingen roll att jag varken kan identifiera mig eller min mamma i bokens Karin och Marianne.

"Härifrån till verkligheten" är en kanske något fånig och intetsägande titel på en verkligt bra roman om en djupt självupptagen och deprimerad ensamstående mamma, Karin, som ägnar mer tid åt att lägga ut foton av makens gravsten på Instagram än att ta hand om den sexårige sonen. Karin arbetar på ett bokförlag där hon läser andras manus - och refuserar det mesta! - samtidigt som hon drömmer om att själv någon gång få skriva.

I övrigt kretsar hennes tankar kring hur hon ska lyckas manipulera sin mamma Marianne, som snart fyller 75, att flytta från sin fina skånelänga (det vore ju så praktiskt och bra för mamman, samtidigt som Karin själv på så sätt får en gratis sommarstuga vid havet). Problemet är bara att Marianne inte är det minsta dement, utan klarar sig finfint själv och tvärtom tycker att hon vill leva livet till fullo nu när hon inte behöver ta hand om make, barn eller barnbarn längre.

Karin skulle jag vilja ställa mig och skaka våldsamt, så provocerad blir jag av hennes negativa inställning till allt och hennes totala oförmåga att leva sig in i andras människors känslor. Marianne framställs däremot som härligt livsbejakande, trygg och rar. Efter att ha sett på nära håll hur konsumerad man kan bli av djup sorg, så kan jag dock konstatera att det hjälper inte med vare sig våldsamma skakningar, kramar eller klämkäcka "ryck upp dig!".

Efter att ha läst de första sidorna var jag rätt frustrerad, måste jag erkänna. Här är en författare som inte serverar en enda ledtråd utan bara kastar in oss i handlingen! De inledande tre sidorna är närmast obegripliga: vem pratar till vem och om vem pratar de - och hos vem är de egentligen?! Jag har ju förstått att "show, don´t tell" är allenarådande bland nutida författare, men själv uppskattar jag att bli matad med lite fler adjektiv och rumsbeskrivningar.

Däremot gillar jag att man fortsättningsvis inte får veta nästan något alls om hur folk ser ut. Någon enstaka "blå blick" eller "mörk hårlock", men i övrigt tillåts läsarna själva forma alla karaktärerna.

Mitt foto: Majblommor spelar en viktig roll i boken och visserligen hade jag en helt egen majblommekrans från i år, men jag valde ändå att fotografera boken tillsammans med det bokmärke av filt som jag förmodar att författaren själv knåpat ihop och som kom tillsammans med recensions-exet (tack!).

Omdöme: Det är bara att gratulera Eva Rydinger till en välskriven, engagerande och tankeväckande roman som i mitt tycke främst handlar om hur mycket man egentligen kan tillåta sig att lägga sig i sina föräldrars, syskons och vuxna barns liv. Jag håller med Vargnatt om att man gärna läser lite till och lite till! Även om jag själv inte kände igen mig, min mamma eller mina syskon i berättelsen så var det en givande och underhållande läsning.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.