Tisdagsklubben

Bokens titel: Tisdagsklubben
Författare: Anna Fredriksson
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2016
Antal sidor: 281

Om man är 63 år så är det nog inte det minsta underligt att man lever ett hyfsat jämlikt liv, där både mannen och kvinnan viker tvätt och plockar in i diskmaskinen. Sannolikt förvärvsarbetar man fortfarande och planerar att göra det några år till. På fritiden kanske man spelar golf, fjällvandrar eller går en italienskakurs inför höstens husbilsresa till södra Europa. Att man lyssnar på Rolling Stones är inte det minsta underligt - de var ju ens idoler när man var ung.

Precis så är det för Karin och Sten. De har en vuxen dotter som klarar sig utmärkt i sitt eget liv, i sin egen nya familj. De har sålt den fina villan och bytt ner sig till ett mindre radhus i ett lugnt och trevligt förortsområde där de umgås med andra sextioåringar, äter trevliga lördagsmiddagar ihop och planerar långresor tillsammans med kompisgänget.

Men så händer två saker ungefär samtidigt: Sten, som är en aktiv egenföretagare inom reklambranschen, får en stroke och hamnar på sjukhus. Karin, som till vardags arbetar som erkänt duktig kokerska på ett äldreboende, anmäler sig till en avancerad matlagningskurs inne i Stockholm.

Därefter spinner författaren vidare på historien och involverar parets vänner, den vuxna dottern och hennes familj, kursledaren Henrik och det matbloggande kurskamraten Monica för att nämna några. Egentligen händer det inte mycket alls i boken. Tempot är långsamt, det saknas all form av "action"!

Jag gillar verkligen Fredrikssons sätt att beskriva människor. Vi får inte veta ett endaste dugg om hur de ser ut men desto mer om hur de pratar, rör sig och beter sig. Det är lätt att se dem för sitt inre! Jag skulle vilja säga att detta är en enkel historia som känns realistisk i sin vardaglighet - men så är det inte heller:

Omgivningens reaktioner på Karins tilltag att en gång varannan vecka gå på en kvällskurs i asiatisk matlagning är helt orimliga. Helt! Nära släktingar och bästa vänner anmärker på Karins beteende och tycker att hon är fruktansvärt fel ute; hennes man har fått en stroke och ligger på sjukhus - hur kan hon ens tänka på att gå iväg var fjortonde dag i några timmar?! Så sanslöst egoistiskt. Fattar hon inte det? Jo, det gör hon, för hon skäms.

Själv tycker jag att det är en mänsklig rättighet att inte tvingas leva som en siamesisk tvilling med sin äkta hälft. Jag skulle bli galen om jag fick ta emot såna anklagelser från min omgivning! (Men å andra sidan tror jag inte att någon av mina vänner skulle ens tänka tanken...) Seriöst? Om man redan är en människa som anstränger sig hårt på sitt jobb och curlar sin man och sin vuxna dotter - ska man då inte kunna gå iväg och simma någon kväll eller gå en kurs varannan tisdag?

Jag har svårt att tro att det existerar folk som Karins släktingar och vänner. De beter sig ruskigt omodernt och jag undrar vad som får dem att tro att deras åsikter spelar någon roll.

Omdöme: Som i sina tidigare böcker är Anna Fredriksson skicklig på att måla fram realistiska personer, beskriva vardagskonflikter och dilemman. Däremot krockar de moderna 63-åringarna med ålderdomliga attityder som får mig att undra om jag plötsligt förflyttats till 1950-talet. Det är en varm, vänlig och lite bagatellartad feelgood-bok.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET.