De blå silkesstrumporna

Bokens titel: De blå silkesstrumporna
Författare: Elin Wägner
Förlag: Novellix, 2015
Antal sidor: 22

Novellen skrevs redan 1948 (och ingick då i en novellsamling av Wägner som hette "Spinnerskan"). Av Wägner har jag endast läst "Norrtullsligan" - för länge sedan - vilken jag tyckte mycket om.

I "De blå silkesstrumporna" får bokens jag sota för att hon bär blå strumpor till sitt arbete på Verket (man vet inte vilket verk och vad de gör där, det är som en enorm människoslukande fabrik med slavande kontorsfolk) då alla andra bär grå eller bruna strumpor. Det är inte så lyckat att tala illa om verkets generaldirektör medan man åker spårvagn med sin väninna, om man särskiljer sig från alla andra och är lätt att identifiera. I synnerhet inte om chefen själv sitter på ett av sätena...

Jag förmodar att boken syftar till att visa på orättvisorna inom arbetslivet men för mig faller det hela platt. Jaget, väninnan, direktören, matematikläraren - alla de inblandade är pappfigurer som inte får liv. Jagets jakt på ett förmånligt arbete inom Verket och alla de krokben som läggs för henne, blir aldrig intressant. Till råga på allt framstår hon själv som onödigt klumpig och tycks inte tänka längre än näsan räcker.

Omdöme: Snyggt paketerad novell som gör att jag kan säga att jag minsann läst något av Elin Wägner - men i ärlighetens namn väckte novellen inga känslor av något slag. Inte ens revanschlust, lite lagom manshat eller en extra uppflammande feministlåga.

Länk till boken på Adlibris: LITEN POCKET