När en älskad familjemedlem svävar mellan liv och död klarar jag inte av att läsa tunga, djupa böcker - eller de där som kallas "episka" nuförtiden! - eller annat som handlar om relationer och känslor. Att läsa feel-good borde ju vara tröstande men känns snarare som en käftsmäll. Faktaböcker är bra, de resonerar och håller sig till sitt ämne, men kan vara svåra att orka koncentrera sig på när tankarna lätt fladdrar iväg åt ett annat håll.
Mord däremot, det verkar gå bra. I varje fall om dödsfallen mest nämns för spänningens skull. Jag tror aldrig jag förr läst så många kriminalromaner och mysrysliga deckare på så kort tid. En bok av Maria Lang eller Agatha Christie är lagom intelligensbefriat för att orka med.
Låter som en bra strategi. Vilken tung sommar men hoppas att det finns en gnista hopp för dig och dina kära ändå.
SvaraRaderaDen lillan gnistan hopp är vad jag klamrar mig fast vid, även om det nu ser väldigt mörkt ut. Tack, Sanna!
RaderaTråkigt att det är jobbigt i ditt liv just nu, men jag kan förstå att deckare kanske ändå inte är orimlig läsning. Döden som den gestaltas där är ändå ganska abstrakt och extrem och mycket långt ifrån det som de flesta kommer i kontakt med i verkligheten. Ta hand om dig!
SvaraRaderaDet är väl som du säger, att döden är så orimlig och extrem i de där deckarna att det inte på något vis liknar det lidande som sjukdom och olycksfall kan orsaka. Vad är väl cyanidindränkta chokladpraliner att vara rädd för? :-) I synnerhet som man nästan aldrig får läsa om mordoffrets plågor - han eller hon hittas ju oftast snyggt avliden och ägnas därefter ingen mer eftertanke. Det är skönt att fokusera på fiktiva skurkar och mördare istället för allt som händer på riktigt. Tack, Johanna!
RaderaSå tråkigt att höra att du har det svårt. Jag hoppas verkligen att det ljusnar snart. Jag är själv likadan som du, när det svåra och tunga blir för mycket, när döden så att säga klampar in i vardagen då läser jag också om mord. Ond bråd död, hemskheter och såklart är det någon som löser allt så att det blir bra igen är tillräckligt för att hålla den egna verkligheten på avstånd. Hoppas verkligen att allt blir bra och var rädd om dig!
SvaraRaderaDet är oförändrat här. Tärande. Men även om hoppet är litet så finns det där och jag klamrar mig fast vid det. Tack, Helen!
Radera