Två systrar

Bokens titel: Två systrar
Författare: Åsne Seierstad
Originalets titel: To söstre
Översättare: Jan Stolpe
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2016
Antal sidor: 471 + förklaringar

Det är helt omöjligt att inte bli upprörd när man läser den här boken. Alltså, jag blir skogstokig av läsningen, men försöker hela tiden dämpa mina känslor och resonera med mig själv om respekt för mina medmänniskors val.

För så är det ju, hur många gånger i mitt liv har jag inte sagt att mitt motto är "lev och låt leva"? Jag tycker att jag försöker leva efter den devisen och pränta in den i mina barn.

Låt folk själva fatta beslut om sina liv, vad de vill göra, vad som gör dem lyckliga, hur de väljer att se på den korta tid som våra liv ändå är. Inte "sköt dig själv och skit i andra", för man kan fortfarande visa omtanke, kärlek, respekt och hjälpsamhet - men att försöka att inte döma andra för att de inte gör samma val som man själv gör eller tror sig skulle ha gjort.

Ändå gör det mig så förbannad att man är villig att offra inte bara sitt eget liv - det måste man ju ändå få avgöra själv! - utan sina små barns och vilt främmande människors. Allt för att det passar ens gud. Allt för att själv få komma till paradiset.

Det är nästan femhundra tätt packade och faktakoncentrerade sidor i "Två systrar", så jag ska inte ge mig in på att uttala mig om allt jag har en åsikt om. Svårt att analysera en bok om militant islamism utan att låta som att man hatar alla muslimer, så jag avstår helt.

Istället vill jag rekommendera er andra att läsa berättelsen om hur tonåriga Ayan och hennes syster Leila rymmer från sin hem i Norge, lämnar mamma, pappa och tre bröder i förorten för att fly till Syrien där de ska gifta sig med varsin IS-krigare och föda barn för att bygga upp kalifatet.

Ayan och Leila är duktiga i skolan, har vänner, är omtyckta och smarta. Deras somaliska familj är förhållandevis välintegrerad. Men efter att ha gått i koranskola som deras mamma tvingat på dem, börjar flickorna gradvis förändras och snart går de till gymnasiet iklädda fotsida svarta dräkter och bär heltäckande slöjor.

I boken får alla komma till tals, som haft med familjen att göra. Det blir väldigt många telefonsamtal, sms, mejl, Facebookstatusar. Även redogörelser för strategiska truppförflyttningar i Syrien och mängder av fakta om olika bombningar över städer som jag bara sett som prickar på nyhetsprogrammens kartor. Mastigt och detaljerat men alldeles nödvändigt för att man ska få en helhetsbild av den sönderfallande familjen.

För Ayans och Leilas val påverkar inte bara dem själva, utan även deras pappa Sadiq som frenetiskt kämpar för att få ut dem ur Syrien - genom att ruinera sig själv och utsätta sig för livsfara. Mamma Sara överger Norge och tar sig till sitt hemland i Afrika med småpojkarna. Äldste sonen Ismael längtar enormt efter sina systrar som han stått så nära och blivit så gruvligt sviken av, men vänder sig sedan mot ateismen och föraktar flickornas val av extrem religiositet.

Omdöme: En bok som är högaktuell och viktig just nu, men som även manar till diskussioner om extrem religiositet och vilka värden vi sätter högt i samhället. Jag har så mycket att säga om innehållet, men överlåter åt er andra att själva skapa er en bild av hur man kan dupera unga kvinnor att resa till ett land i krig för att bygga upp guds rike.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Stort tack till Hanna på Bonnierförlagen som gav mig ett recensions-ex trots att Boktanken är en pluttblogg i jämförelse med vissa andra.