Bokrea - årets höjdpunkt under några decennier

En gång i forntiden var bokrean något som jag räknade ner till veckor i förväg. Jag har inget minne av att vi då hade kataloger att bläddra i, utan man begav sig helt enkelt till Perssons bokhandel där stora bord var uppdukade med reaböcker i travar.

Ibland kom jag hem med riktigt idiotiska böcker, för det gällde ju att snabbt rafsa åt sig det man trodde sig vilja ha. Om man inte kände till så mycket (och det gjorde inte jag) så skulle man ju hinna läsa baksidestexterna och skapa sig en uppfattning på plats. Det här var kanske 1980, jag hade nyss blivit tonåring och hade en mager månadspeng att handla böcker för.

Bild från igår. Solen har kommit tillbaka!

Tio år senare var jag en ung kvinna med eget arbete och därmed egna pengar - om än en usel lön som knappt tillät något extra utöver SL-kortet, hyran och telefonräkningen. Det var broccolisoppa och hembakt bröd de flesta dagar i veckan, men i februari skulle jag unna mig att gå på bokrean, minsann!

Katalogerna hade kommit och jag prickade noggrant för vilka titlar jag ville ha, undersökte vilken affär som var billigast, rangordnade och sorterade. Eftersom jag jobbade inne i stan där utbudet var stort kunde jag tillåta mig att handla olika böcker på olika ställen.

Men det gällde att vara först! På bokreans morgon hade jag och min arbetskamrat Eva begärt att få börja senare i den konstnärsbutik där vi båda arbetade. Chefen tyckte vi var konstiga som offrade semestertimmar på att gå på rean, men det var det värt. Eller så bad vi att få en långlunch och sedan trängdes vi på ett kaotiskt Hedengrens med en miljon andra svettiga, vinterklädda stockholmare för att göra fynd.

Snö på isen - det lär inte bli något Vikingaränne i år...

Lite senare på 90-talet kom den fantastiska möjligheten att förbeställa böckerna. Visserligen var det en del byråkrati kring det hela: listor skulle personligen lämnas till bokhandeln i god tid och stämplas. Men ändå: vilken lättnad att kunna gå raka vägen till kassan och veta att de där favoritböckerna var paxade. Det hindrade ju inte spontanköpen, utan bara garanterade att man verkligen fick de böcker man hett önskade.

Skulle inte tro att fåglarna väljer den här holken i vår.

Nuförtiden beställer jag böckerna på nätet. I förväg dessutom. Jättedumt förstås, för vi måste ju värna om de små bokhandlarna. En äkta bokälskare strosar väl fortfarande runt i butikerna och pillar på omslagen och botaniserar bland utbudet. Köper udda böcker som inte finns i katalogerna. Upplever magin med en traditionell bokrea, istället för ännu ett internetköp.

Men faktiskt: jag har ont i ryggen och orkar inte släpa böcker på pendeln. Jag har ett jobb som det är bättre att jag lägger tid på, så att jag har råd med fler böcker. Jag blir löjligt glad över mina bokbeställningar även när det är ett paket som hämtas ut på Posten! Och i år har jag gjort en hel del bra köp, tror jag. Förhandsbokningen skickade jag in så fort det var möjligt och nu är det bara att vänta på leveransen. Lika roligt vartenda år!