Men nu är det så. Så oväntat och plötsligt och helt från ingenstans. Trekvarts år har gått snart, men det känns som igår och det gör precis lika ont. Skillnaden är väl att jag sover lite bättre, orkar lite mer, gråter lite mindre.
Däremot kan jag inte säga att sorgen är mindre. Den är monumental. Förkrossande. Jag har svårt att fatta att det har hänt, svårt att acceptera det, svårt att begripa att det ska vara så här för resten av mitt liv.
Mammor i litteraturen, tja, jag vet inte. Det känns som att jag inte orkar tänka på lyckliga mor-dotter-förhållanden alls. Här är några mammor som dör och därmed skakar om sina döttrars liv rejält.
Tom Malmquists bok "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" om hur hans hustru Karin dör strax efter att hon fött parets första barn, är djupt gripande och märkligt osentimental. Mycket bra bok, inte tillrättalagd. Så fruktansvärt sorgligt att en ung mamma dör och lämnar sitt lilla barn; alla föräldrars mardröm. Att det inte är skönlitterärt gör det hela ännu mer drabbande.
Påhittad är däremot Joyce Carol Oates "Älskad, saknad", på engelska "Missing Mom", om en ung kvinna vars mamma hittas mördad - och hur dottern handskas med självförebråelser, sorg, saknad och nyvunna insikter om sin mammas liv.
I Majgull Axelssons fenomenala roman "Aprilhäxan" är det fyra systrar som inte är biologiska syskon som ska dela arvet efter sin mor och som spekulerar i varför hon egentligen fick en hjärnblödning och dog. Så minns jag det i alla fall, kan vara fel, men boken är hur som helst otroligt bra. Det är inte så stort fokus på den döda fostermamman, utan på de levande medelålders döttrarna och deras tämligen misslyckade liv.
Som bonus lägger jag till "Vad mina döttrar bör veta". Eller ska man säga "som minus", kanske? Tramsig bok som jag inte kan rekommendera, om man inte känner ett vansinnigt sug efter att läsa om en cancersjuk, döende 60-årings klyschiga brev till sina vuxna (mycket sexintresserade) döttrar. Inte det minsta sorglig. Inte det minsta lärorik heller, för den delen. Elisabeth Noble hamnade på min svarta lista efter denna läsning.
Har inte läst någon av böckerna i din trio.
SvaraRaderaLäs någon av de tre översta, skulle jag säga! :-)
Raderatema i temat... nån gång dör alla
SvaraRaderaÄndå är det svårt att greppa, trots att det gäller oss alla.
Raderasvårt att mista föräldrar. Tom Malmquists bok var så bra. Aprilhäxan också. Oates skulle jag kunna tänka mig att läsa. brukar gilla henne. men Noble hoppar jag nog över
SvaraRaderaRätt tänkt, mrs Calloway!
RaderaAprilhäxan är mycket bra, jag minns inte mycket av mor-dotter-relationen, mer om systrarna.
SvaraRaderaJa, det där med mamman/fostermamman var nog mest en förevändning för att få igång handlingen - med skitsnack och uppgörelser mellan systrarna och stor syskonkärlek. Det fanns ju biologiska mammor i boken också.
RaderaJag känner till böckerna men inte läst någon än.
SvaraRaderaSå tänker jag ofta när jag läser andras svar: att jag känner till böckerna, kanske till och med har tänkt läsa dem - men ännu inte gjort det. Det finns ju så vansinnigt mycket man vill hinna läsa!
RaderaDet blev lite, lite bättre för mig när vi passerat 1 år. Fast sorgen är ändå ohyggligt stor. Och jag vill bara läsa om mammor som lever. Fastän jag blir så avundsjuk. Kram!
SvaraRaderaTack snälla du. Just nu känns det som att jag inte orkar med några mor-dotter-relationer i litteraturen överhuvudtaget. Och så är det Mors dag på söndag (vilket vi aldrig firat, så DET är ingen grej) vilket gör att sociala medier svämmar över av "om du har en mamma som du älskar..."-bilder. Jag fixar inte det just nu. Kram tillbaka!
RaderaAprilhäxan var riktigt bra! :)
SvaraRaderaJa, hittills har jag gillat allt jag läst av Majgull Axelsson. Skicklig författare!
Radera