Bokens titel: Arthur Peppers diskreta charm
Författare: Phaedra Patrick
Originalets titel: The Curious Charms of Arthur Pepper
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2017
Antal sidor: 301
Jag hakar upp mig redan några sidor in i berättelsen, då jag inser att bokens huvudperson Arthur är nyss fyllda sextionio år, men beskrivs som en gubbstrutt i töntiga kläder, lite långsam av sig, ointresserad av förändring. Men, det måste väl ändå vara sjuttionio eller åttiofem?! Nej, tydligen inte. Jag gör en snabb sammanställning i huvudet över mig närstående män i Arthurs ålder.
Mäklaren som är en av mina affärsbekanta, han har fyllt 68 och cruisar runt i en lyxig BMW, klär sig i snitsiga kostymer, håller sig i form och unnar sig det goda livet. Har märkesjeans om man träffar honom på fritiden, är en skicklig danskavaljer och sjunger Tom Jones låtar högt när han är på det humöret.
Min fina tryckare som är det närmaste en arbetskamrat jag kommer, han fyller 68 om några veckor och jobbar massor på tryckeriet fortfarande - även om han dragit ner lite på det för att hinna med att renovera sina två (!) sommarstugor och skriva en bok om sin hembygd i Dalarna.
Min äldste svåger som också är 68 och som visserligen gått i pension, men som ägnar sig på heltid åt båtbyggen och sina barnbarn, reser utomlands, har stora fester på landstället, käkar LCHF, är kulturell och försöker hålla sig ungdomlig.
För att inte tala om min egen pappa som är 73 år och arbetar heltid inom egna företaget, åker land och rike runt för att styra upp ledningsgrupper, hålla föredrag, skriva rapporter, utvärdera arbetssätt och leda projekt. Och när han kommer hem tar han hand om ett stort hus med en gigantisk trädgård, går raska promenader i timtal, åker långfärdsskridskor, paddlar kajak, snickrar, träffar släkten, bakar bröd och umgås med goda vänner.
Nu blev det här en lång utläggning, men för mig var det så otroligt slående att bokens Arthur Pepper är 69 år och en skruttig gubbe. Hans barn och han själv kallar honom det. Min upplevelse är snarare att många äldre är väldigt i farten en bra bit upp i 70-årsåldern.
Tre engelska omslag som fokuserar på berlockerna, armbandet och resorna.
Spanskt, holländskt, australiskt och portugisiskt omslag.
Boken då? Jag ska verkligen inte lägga mig i den i övrigt eminenta översättningen, gjord av Emö Malmberg, men jag tycker att titeln blivit lite konstig. "The Curious Charms of Arthur Pepper" syftar kanske på hans charm men garanterat även på hans berlockarmband. I den svenska titeln har han blivit en diskret (!) charmknutte och inget alls nämns om några lyckobringande amuletter eller märkliga berlocker.
Arthur har blivit änkling, hans älskade Miriam dog för exakt ett år sedan i sviterna av en lunginflammation. På årsdagen tänker han städa ur hennes garderob och när han gör det hittar han ett vackert guldarmband som han inte kan minnas att han någonsin sett henne bära. Runt armbandet sitter nio dyrbara guldberlocker som alla leder till spännande upptäckter om Miriams liv. En elefant, en målarpalett, ett hjärta, en tiger, en bok...
Det är en otroligt mysig bok, där Arthur (som inte har några likheter alls med omslagets "Ove" utan tvärtom går runt i blå haremsbyxor, rejäla sandaler och ryggsäck - och garanterat utan käpp!) utvecklas som människa och finner ny lycka i sitt liv. En riktigt, riktigt fin liten berättelse som må vara hur simpel som helst men som ändå berörde mig och lyckades överraska med att flera gånger ta en annan vändning än den jag hade trott.
Mitt foto: När jag var i lekisålder (förskoleklass, numera) fick jag ett silverarmband med en berlock av min farmor. Det var meningen att jag skulle fästa fler berlocker senare, men tyvärr blev det aldrig så - och jag växte snabbt ur armbandet dessutom.
Omdöme: Lättläst men inte så lätt genomskådad som man kunde tro. Mysig och varm men med ett stort mått vemod och längtan. Rar och oförarglig på det hela, men berörande ändå. En fin överraskning!
Länk till boken på Adlibris: POCKET eller INBUNDEN.
jag känner många läckra sexiga sextinioåringar, men boken verkar intressant
SvaraRaderaOkej, jag kanske inte brukar kolla efter "läckra 69-åringar" men jag tycker det är så märkligt att Arthur beskrivs som tämligen förbrukad, grå och torr initialt - de flesta jag känner är otroligt aktiva i den åldern. Men det är klart, det kanske är ett grepp för att kontrasten ska bli större när han sedan transformeras.
Radera(jag är själv 64 och ½ och får blickar av män fortfarande :)
RaderaHar aldrig varit intresserad av boken tidigare men nu blev jag lite nyfiken!
SvaraRaderaFör mig var det en trevlig överraskning. Gillade den långt mycket mer än den där Dillon-boken jag läste nyss, trots att båda är feelgood och bara den ena av dem är känd.
RaderaBlev tipsad om den här boken för någon vecka sedan och efter att ha läst ditt inlägg blir jag faktiskt ännu mer sugen på att läsa den. Förstår din tanke kring ålder, men en ointresserad gubbstrutt kan man ju vara i vilken ålder som helst tänker jag. Jag har träffat både den typ boken beskriver och den typ du beskriver.
SvaraRaderaJa, så är det säkert. Tyckte bara att författaren gjorde det onödigt enkelt för sig genom att påstå att man har rynkig, slapp hud och kritvitt hår och är allmänt glåmig när man är 69 år - och att man i stort sett nöjer sig med att prata med krukväxterna. Men det är klart, att annars skulle romanens händelser inte riktigt ta fart om inte utgångsläget var så uselt för Arthur :)
Radera