Mormorsböcker: inledning

Jag har haft den stora turen att ha en mormor som växte upp i ett välbärgat hem i huvudstaden, med barnjungfrur och hembiträden, en mamma som var hemma om dagarna och en pappa som hade en respektabel roll på ett av de största sjukhusen i landet. Inte för att det i sig spelar någon som helst roll för mig, utan för att mormor fick en hel del fina böcker och andra vackra saker som hon sedan sparade och fördelade på de yngre i släkten.

Jag skulle inte säga att de var förmögna (mormor skulle blivit galen på mig om jag sagt att de var rika!) men de hade det gott ställt vid en tidpunkt då samhället inte hade de skyddsnät som - även om de är grovmaskiga! - finns nu. De tre flickorna åt bra mat, hade hela och rena kläder, kunde vara med i scouterna efter skolan, fick åka ut till landet för att få lantluft på somrarna.

Nåväl, de här tre flickorna hade alltså en del böcker - ytterst flickiga sådana, för de var födda på 1910-talet i en familj där man bara kunde drömma om såna nymodigheter som att klippa av sig håret (mormor hade midjelånga flätor med vita rosetter hela sina barndom...) eller gå klädd i långbyxor. När systrarna sedan gifte sig och fick barn och gick vidare till tre ganska ordinära Svensson-liv - vill jag påpeka efter den här inledningen! - så föddes sammanlagt sex barn varav ett enda var en flicka. Min mamma.

Givetvis kunde inte någon av de fem pojkarna, mammas bröder och kusiner, ärva så tjejiga böcker som Anne på Grönkulla! De hade väl kunnat få en skev manlighet av det, förmodar jag... Alltså fick min mamma allt vad hennes egen mor och mostrar hade läst som barn. Och jag i min tur var också den enda flickan i nästa generation, så gissa en gång vem som fick den samlade bokskatten?

Det här är till dig, Koko, och alla andra som älskar att bläddra i gulnade böcker som uppenbarligen lästs många gånger om. Såna böcker där man kan se att den förste att läsa fick sprätta upp boksidorna! Där omslagen är kolorerade och ser helt olika ut trots att de ingår i en serie. Där det står en rad namn på försättsbladet, som blir en historisk dokumentation över alla flickor som ägt dem.