Promenadkompis i gråväder. Djuret på bilden har inget med texten att göra.
Den uppenbara skillnaden mellan att läsa en fängslande skönlitterär text och att läsa en oerhört intressant (vetenskaplig) uppsats blev mycket tydlig för mig igår kväll.
Två böcker med ungefär samma sidantal - sisådär 280 sidor - tämligen tättskrivet på billigt pocketbokspapper. Den ena med referenser och fotnoter efter snart sagt vartenda stycke. Den andra inte.
Jag gillar verkligen faktaboken. Den är jättebra men om jag till fullo ska ta till mig den och faktiskt kunna återberätta vad jag lärt mig, kunna känna att det sjunkit in i mig vad texten förmedlar - om jag på riktigt ska LÄRA MIG det som står! - så måste jag läsa allt och dessutom inte snubbla igenom det. Att skumma texten skulle vara meningslöst, man köper väl inte en bok för att säga "jag har läst den!" utan för att faktiskt läsa den och ta till sig innehållet?
Om jag ska kunna hålla reda på alla årtal, alla skillnader mellan olika härader, socknar och landsändar, om jag ska kunna se utvecklingen under ett århundrade - då måste jag läsa noga och inte skynda mig.
Det tog mig en vecka att bli klar med den boken. Visserligen har jag varit helt slutkörd och trött, men ändå. Den skönlitterära boken hann jag halvvägs igenom på en kväll. Vilken skillnad!
så är det, gillar läsa även långsamma romaner, böcker man gärna läser om
SvaraRaderaLångsamma romaner OM man känner att det hela tiden finns ett driv framåt - det håller jag med om.
RaderaDet är samma skillnad för mig, beroende på om det är skönlitterärt eller fakta :)
SvaraRaderaJa, dels är väl texterna inte lika lättlästa - inte samma FLYT åtminstone - och dels är ju fackböcker något som man ofta LÄR sig av, och då tar det med automatik längre tid när man ska stanna upp och analysera.
RaderaJa, verkligen! Man läser på olika sätt, och böcker är olika, och en berättelse kräver så mycket mindre av hjärnan än en faktabok.
SvaraRaderaJa, det handlar väl dels om att processa ny kunskap men också om själva meningsbyggnaden, flytet, det där obehindrade sättet man kan ha när man läser en välformulerad mening i en skönlitterär bok. Recensioner kommer inom kort! Ska bara ta några bra foton först.
RaderaJa, det där känner jag verkligen igen mig i. Det finns förstås undantag, men generellt sett tar vetenskapliga texter mycket mer tid. Ett undantag är Anyurus Augustpristagande bok. Den var inte särskilt lång, men att läsa den tog onormalt lång tid. Jag var tvungen att stanna upp gång på gång för att försöka förstå vad undermeningen var och vad antydningarna betydde, egentligen. Det kan hända att jag läste in mycket mer i berättelsen än vad han själv hade tänkt. När jag pratade med honom om boken och frågade om mina tolkningar, såg hans blick mest förvånat intresserad ut, och hans kommentarer var ganska luddiga. Jag vet fortfarande inte om jag var på rätt spår, men just nu lutar det åt att jag tror att han är inne på sci-fi-spåret, medan jag läser in religion. Jag ser i alla fall fram emot fortsättningen, som jag tror kommer med tanke på fjärilarna som inte fick någon bra förklaring.
SvaraRaderaHahaha, det här var ett intressant svar för jag har nämligen INTE läst hans bok så jag har inte den blekaste aning om vad du pratar om. Har boken här hemma, fick den i present av en vän som senare sa att den inte var mycket att ha - vilket såklart gjorde mig måttligt intresserad av att läsa den :-)
Radera