En grinig redigerare

På förekommen anledning:

Jag läser en hel del böcker, mestadels skönlitteratur för vuxna, men även fackböcker inom olika genrer. Mer sällan barn- och ungdomsböcker, även om det förekommer.

De allra flesta böckerna är från Albert Bonniers förlag eller Norstedts eller från förlag som är knutna till dem. Många är från andra svenska förlag också, som Bookmark, Lind & c:o, Historiska media... En hel drös är från småförlag eller egenutgivna (eller från gamla förlag som är nerlagda nu).

Visst syns skillnader mellan förlagen, det går inte att bortse ifrån. Papperskvalitet, omslagsdesign, korrekturläsning, en skicklig redaktör. Vad man kostar på slutprodukten.

Jag stör mig på stavfel, så är det bara. Felstavade ord borde inte förekomma så ofta som de gör.

Jag stör mig på inkonsekvenser också - exempelvis om man ibland skriver dialoger med ett inledande pratminus och ibland med citationstecken.
-Det är sjukt störande med inkonsekvens
"Jag håller med!"

Jag stör mig på upprepningar om de kommer för tätt och inte fyller en särskild, repetitiv funktion. Min svenskalärare på högstadiet (kan se honom framför mig även om jag glömt hans namn just nu...) skulle blivit tokig om han sett hur dåliga en del författare är på att hitta synonymer!

Jag stör mig på fel i handlingen, som antagligen oftast beror på att författaren ändrat i texten och sedan missar att justera även på andra ställen.
Folk som kliver in i ett rum när de redan är där.
Folk som får ett förnamn som skiljer sig från det de haft i resten av boken.
Folk som har på sig ett klädesplagg när de i förra stycket hade ett annat.
Folk som refererar till ett teveprogram som inte hade börjat sändas när boken utspelar sig.

Det här händer ganska ofta. Inte så konstigt om man betänker att ett ambitiöst manus på många hundra sidor ska bantas ner eller ändras i - då är det svårt att ha koll på exakt alla ställen som förändringen påverkar. Men ändå.

Jag har fått flera kommentarer från folk som tycker att det inte hör hemma i en bokrecension att nämna sånt, eller att det är taskigt mot författaren, eller att det inte har med boken att göra egentligen. Även flera författare som blivit ledsna över mina påpekanden. Det var ju inte min mening!

Jag skriver fritt (och fel och inkonsekvent!) här på min blogg, men i mitt vardagsliv är jag en gnetig, petig redigerare som läser kundernas texter och går lös med digital rödpenna på det mesta.

Jag anser att förlagen borde ge sina författares alster den omvårdnaden också. Och det har INGET ALLS att göra med om boken som sådan är bra! Jag kan tycka att en roman är alldeles, alldeles underbar men har svårt att hålla tyst om det språkliga när jag ska sammanfatta.

Kära alla författare: fokusera på att jag oftast läst och tyckt om er bok och beundrar er omåttligt för att ni ens VÅGAR ge ut en bok utan att gömma er bakom en pseudonym. All tid ni lagt ner, alla intriger ni tänkt ut, alla budskap ni vill skicka. Det här är snarast riktat mot förlagen, som borde vara noggranna med genomläsningen.

(Böckerna i inlägget är valda enbart utifrån att de är fotade mot svart bakgrund, inget annat.)