Det ena är att man inte med automatik bör avfärda folk för att de är äldre, eller ens lastgamla. Det är inget som säger att en 45-åring har fler idéer, jobbar hårdare eller är bättre än en 85-åring.
Men ändå... När en majoritet av ledamöterna är en bra bit över sjuttio år och många av dessa även äldre än åttio då tycker jag nog ändå att det är en sned åldersfördelning. Likväl som man behöver erfarenhet, livsvisdom och att ha hunnit vara med om mycket behöver man nya tankar, nya impulser och moderna kunskaper.
Det är märkligt med en samling där man sitter på livstid och där fyrtioåringar är småglin.
Göran Malmqvist fyller 94 år nu i sommar. Ja, ni läste rätt.
Någon - kan det ha varit Leif GW Persson? - sa något om att de här äldre strider med näbbar och klor för att få vara kvar just för att de inte har något annat jobb, inte har någon annan inkomst, inte säljer böcker längre och inte är efterfrågade numera.
Däremot har de gratis bostäder, gratis middagar, gratis allt möjligt. (Det här är bara hörsägen från min sida, jag vet faktiskt inte alls vilka förmåner ledamöterna har.) Klart som tusan att man vill ha kvar de privilegierna om man vet att man är för gammal för att hitta på något nytt under återstoden av ens liv!
Jag tror faktiskt att mycket av det här handlar om just det: överlevnad.
Prestige, makt och anseende. Du vill vara kvar i den akademiska världen där du är beundrad! Du är ett namn, du har förmåner som andra människor bara kan drömma om - och på livstid. Någon idiot försöker förnya och du ser hur din värld rämnar. Klart du kämpar emot!
Jag tror inte det primärt handlar om att Sara Danius är kvinna. Jag tror att det handlar om att hon käftade emot, ändrade, stuvade om, öppnade fönstren på vid gavel och släppte in lite frisk luft.
Men vad vet jag?
Några män stod helt klart på hennes sida, äcklades av besluten kring Frostenssons make, ville inte vara med om att sopa skiten under mattan. Det handlade nog inte heller om att de är män - det handlade nog snarare om att de är MODERNA män (tänker jag, men åter igen: vad vet jag?).
De har yrkesverksamma år framför sig, de ger ut böcker som säljer, de är efterfrågade talare och lärare och vet att de mycket väl klarar sig utan Akademien - så de vågar följa sina värderingar och lita på sin moral. De kan ta avstånd från dinosaurierna som kämpar för överlevnad - eller som vägrar släppa sin maktposition!
Heder till de män och kvinnor - de människor! - som ville diskutera sexövergrepp, vänskapskorruption, nobelprisläckor och bidrag till de egna. Förskräckligt att de inte allihop tyckte det var nödvändigt.
---
Mia undrar över vårt favoritplagg, apropå knytblusar. Mitt favoritplagg är en hiskeligt dyr kofta från Ullfrotté (numera Woolpower) i Östersund, men eftersom jag använder den varenda dag året om så får jag ju erkänna att jag fått bra valuta för pengarna.
Sval i värme, men väldigt varm i kyla. Året runt har jag på mig min svarta, älskade "Full Zip Jacket, 600-gramsullfrotté" med krage och med muddar som har tumgrepp
:
Ullfrottés hemsida.
ingen utanför Akademien vet... är Göran så gammal?? Mysigt plagg.
SvaraRaderaFascinerande att han ens VILL jobba! Min farfar skulle knappast velat åka på sammanträden varje vecka och jippon däremellan när han var i den åldern (trots att han var både frisk i kroppen och klar i huvudet).
RaderaHaha, vi "hoppar på" Malmqvist både du och jag! Han förtjönar mycket skäll. Men visst gissar vi mycket i den här historien. Och facit? Du ska se att det blir hemligstämplat! :-D
SvaraRaderaAntagligen får vi fortsätta att gissa, det tror jag du har rätt i.
RaderaEn sån kofta skulle jag behöva!
SvaraRaderaDen är helt underbar! Jag är ute med vår hund i timtal varje dag, men tröjan luktar aldrig svettigt och den är mysig och varm på vintern under jackan - men blåser igenom på sommaren. Jag har den jämt! Skönt att den går ner över rumpan också.
RaderaFörlegat. En förnyelse av ledamöter hade nog inte varit helt fel.
SvaraRaderaEn skön blandning av unga, gamla, män, kvinnor, folk som skriver inom olika genrer, folk som levt helt olika liv. Det hade berikat! Jag tycker det är sorgligt att Lotta Lotass berättat om hur hon kände sig missanpassad och aldrig kunde leva upp till de andras förväntningar. Hemskt att känna sig obildad och okunnig! Jag vill gärna tro att även hon hade något att tillföra det där gänget.
RaderaSom vanligt, huvudet på spiken. Det är inte (bara) en genderfråga, men det finns också ett element av det inblandat, vilket gör alltihop än mer känsligt och polariserande... Men kärnfrågan är ju denna soppa av vänskapskorruption och oetiskt beteende som bara har kunnat pågå tack vare de stängda dörrarna och starka kompiskulturen! Snacka om chock det måste ha varit för dem när det plötsligt kom en ständig sekreterare som ville börja förändra saker. Huga! Visst gör det ont när knoppar brister, etc, men förändringen går inte att stoppa så nu är frågan hur Allén och Engdahl vill bli ihågkomna - som kloka män som tänkte efter och ändrade sig i tid, eller som patetiska fåntrattar utan moralisk kompass som bara gjorde bort sig om och om igen tills dess de bändes loss från sina bekväma guldstolar och kastades ut under ohedersamma former.
SvaraRaderaJag ska omedelbart leta rätt på en ullfrottékofta.
Visst blir det mer komplicerat av historien kring den kvinnliga ledamotens manliga livskamrat som antastat och utnyttjat kvinnor inom kulturvärlden i decennier, i skydd av sitt kändisskap, sin makt, sina pengar, sina vänner, sin position. Usch. Många har vetat utan att agera - både inom och utanför Akademien, vad det verkar.
RaderaJag tror inte heller att det är så enkelt som att det handlar om män mot kvinnor. Kristina Lugn och Sara Stridsberg tycks ju ha hamnat på olika sidor.
SvaraRaderaLiksom Horace Engdahl och Klas Östergren. Nej, det handlar nog om mycket som vi andra ännu inte sett - lojaliteter snarare. Som på så många andra ställen!
RaderaKomplicerad historia och rätt tänkt av dig. En ordentlig förnyelse är nog inte fel efter detta.
SvaraRaderaPrecis: utan förnyelse kommer det inte längre att vara en stor ära att vinna Nobelpriset i litteratur. Ska bli mycket intressant att se vilka namn som kan bli aktuella i en reviderad Svenska Akademien!
RaderaÅh! Inbyggda vantar! Det saknar min älsklingskofta!
SvaraRaderaJa, jättesköna långa muddar med tumhål.
RaderaInte någon lätt historia eller soppa kanske är ett bättre ord. Förnyelse med olika personer, och yngre, tror jag är en väg att gå, kanske kan de återfå förtroendet så och sen kunna jobba med det som de ska göra.
SvaraRaderaJa, de kommer att få kämpa för att återvinna förtroendet hos folk. Frågan är om de någonsin återfår den status de har haft - på något sätt har ju hemlighetsmakeriet, det exklusiva och snobbiga bidragit till beundran också. Att få vara en av De Aderton! Jag är väldigt nyfiken på vilka som kan komma ifråga som ersättare för alla som nu avgått.
RaderaLivstidsmedlemskap myntades i en tid då medellivslängden inte var över 78 år. Så, lite förnyelse. Jag tror mycket handlar om att ingen kunde se mellan fingrarna längre och det är vad detta handlar om. Sidorna handlade nog mycket om att vädra ut eller hålla tyst, precis som du säger.
SvaraRaderaKulturprofilen däremot, brr.
"Brrr" är känslan jag har för fler i den där samlingen...
RaderaJösses är han så gammal. Fin kofta säkert varm med.
SvaraRaderaOtroligt, va?!
RaderaJa koftan är jättemysig, en riktig favvis.