Var är Olle?

Reportagets titel / ljudbokens namn: Var är Olle? Försvunnen sedan 1983
Författare: Martin Ezpeleta
Förlag: Storytel Original, 2020
Antal minuter: 5 tim 24 min

I DN:s söndagsbilaga fanns ett reportage där det beskrevs hur Martin Ezpeleta hjälper Ruben Högbom att leta efter Olle, Rubens 18-årige son som spårlöst försvann i september 1983. Eftersom jag gärna ville lyssna till radiodokumentären (eller vad man ska kalla det här - ett inspelat reportage?) så läste jag inte texten. Ville inte veta allt i förväg.

Martin Ezpeleta.

Foto: Alexander Mahmoud, DN.

I sex långa år ägnar sig Martin Ezpeleta åt Olle-fallet. Hur kan en ung grabb bara försvinna sådär, mitt i Sundsvall, en kväll när många människor är ute - och när åtskilliga poliser vistas i samma kvarter eftersom ett inbrott just har skett där?

Hur kommer det sig att man aldrig hittat Olles kropp? Lever han, är han död? Har han mördats eller begått självmord - eller blivit ihjälkörd av en bilförare. Är det så enkelt som att han varit berusad och råkat ramla i vattnet och drunknat?

Ruben har tänkt på sin son varenda dag i de trettiosex år som gått. Han har samlat på sig vittnesmål, han har grävt i arkiv, han har gjort egna undersökningar. När Thomas Quick erkände att han mördat Olle, trodde aldrig Ruben på det - och han fick som bekant rätt senare. Nu kommer reportern Martin Ezpeleta och hjälper honom; hugger in med nya krafter, pratar med massor av människor, rotar i den gamla historien.

Ruben bloggar, Martin sitter i bakgrunden. 

Foto: Alexander Mahmoud, DN.

Det här är så djupt sorgligt, inte bara för att en kille dör under mystiska omständigheter. Utan kanske ännu mer för att föräldrarnas sorg är så monumental och överskuggande. Och för att Olles storasyster fått hela sitt vuxna liv präglat av lillebroderns försvinnande. Så maktlösa de måste känna sig! De begriper att Olle inte finns mer, men de vet inte hur han dog eller när eller varför. De har ingen kropp att begrava.

Jag sitter som klistrad vid mobilen och lyssnar på de tre första avsnitten, längtar till veckan därpå då ytterligare tre släpps. Till slut har Storytel släppt alla elva avsnitten. Några är bara 21 minuter långa, flera kring en halvtimme - och så finns det avsnitt som är både 41 och 47 minuter långa. Jag har slukat dem genast.

Det är spännande och jag vill hela tiden höra nästa avsnitt, men det beror på att jag vill veta mer om Martin och Ruben och alla människor som berättar så inlevelsefullt om något som ligger så långt tillbaka i tiden.

Däremot är det inte rafflande på samma vis som om det vore en aktuell mordgåta. Det mest intressanta är ju - bisarrt nog! - inte att hitta en gärningsman eller ens ett motiv, utan att hitta Olles kropp så att hans pappa får begrava honom innan han själv dör.

Olle.

Privat foto, från Olle Högboms familj.

Mitt omdöme: En fantastiskt välberättad historia, med oerhört mycket sorg och djup kärlek. Rekommenderas varmt!

(Nu är ju inte det här en bok, så jag lägger inte till den i min "läst 2020" för isåfall skulle jag kunna lägga in alla möjliga bra teve- och radioprogram. Det känns inte heller som en ljudbok, utan mer som om jag tittar på en Uppdrag-granskning-de-luxe med förbundna ögon.)

Länk till utmärkt reportage i DN, skrivet av Anna Bodin: HÄR.