Luften är fri

Bokens titel: Luften är fri

Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget, 2017
Antal sidor: 365 (jag läste e-boken)

Kouplan har nu blivit hemlös, efter att ha blivit av med det lilla rum han hyrde för en struntsumma av en ensamstående mamma. Ännu återstår några månader innan han på nytt kan söka uppehållstillstånd och fram tills dess får han inte dra till sig uppmärksamhet från poliser, väktare, SL:s kontrollanter eller någon annan myndighetsperson. Alltså lever han med sina tillhörigheter i en liten ryggsäck och sover i en undangömd vrå vid tunnelbanan. 

I denna den tredje boken om detektiven Kouplan är mitt stora fokus hur det ska gå för honom; får han stanna, får han sina viktiga testosteronsprutor, har han mat för dagen, kommer knarkarna att sno hans pengar - och vem ska rädda honom när han totalkollapsar i en container utanför ett bygge?

Själva detektivhistorien är inte lika engagerande och jag misstänker faktiskt att författaren med flit har gjort huvudpersonen Håkan lite svår att gilla. Det har mycket att göra med moral och hur ens egna handlingar påverkar andra, även om man försöker bortse från det. Håkan är en sån som mest ser till sitt eget och verkar oförmögen att begripa att andra kan fara illa av det. Jag har svårt för att känna med honom, även om han uppenbarligen försatt sig i en katastrofal sits. 

Håkan är en framgångsrik advokat med kontor mitt i Stockholm. Hans hustru misstänker att han är otrogen, för varför reser han annars bort så ofta? Kouplan får i uppdrag att hitta sanningen.

Jag har tidigare skrivit att löjligt många romaner utspelar sig i Sollentuna, eller åtminstone tenderar romanfigurer att köra E4:an norrut från Stockholm och passerar då Sollentuna (vanligen med kommentarer om Polishögskolan, Jästfabriken, det stökiga Tureberg eller det tjusiga Edsviken). Att Kouplan åker till Rotebro - kommundelen där jag bor - gör mig extra glad. Han går på "vårt" torg, äter på "vår" krog, och promenerar uppför "vår" gata och sover hos en fiktiv granne till oss! 

"Du skulle knackat på hemma hos mig, Kouplan, så skulle du fått sova här!" har jag lust att ropa - men han finns ju inte på riktigt och sanningen är den att jag verkligen inte släpper in uteliggare i mitt hem, hur godhjärtad jag än tycker mig vara.

Det här är den av böckerna som varit mest moraliskt resonerande - och därmed ganska förutsägbar, men fortfarande mycket läsvärd. Flera blinkningar till de två tidigare böckerna också; bland annat får vi åter träffa både Jenny och Pernilla, de tidigare uppdragsgivarna.

Det var såklart Sanna som tipsade mig även om den här.