Fyra famnar under marken

Bokens titel: Fyra famnar under marken
Författare: Christina Larsson
Förlag: Romanus & Selling, 2024
Antal minuter: 14 tim 18 min.

Jag fattade ju inte att det här är del fyra i en serie. (Är så trött på att det knappt går att hitta en spänningsroman utan att det antingen är del fyrtioelva eller att det utlovas en fortsättning.) Storstädade hemma en hel dag så jag lyssnade på boken, inläst av Jonas Malmsjö. Han är himla bra.

Klickade på boken bara för att det var en snygg framsida, ärligt talat. Larsson har tydligen sålt i miljonupplagor, men sån marknadsföring faller jag inte för. Ett snyggt omslag, däremot!

Handlingen är banal och förutsägbar, persongalleriet likaså. Men visst, jag fattar mycket väl varför folk gillar det här. Annars skulle jag knappast lyssnat i 14 timmar! Lite vibbar av forna tiders tevedeckare på fredagskvällarna, där gentlemannatjuvar försvann med pengar och där mördare hade spännande alibin och invecklade procedurer för att inte bli ertappade. Helst någon uppenbar otrohetsaffär som krydda! 

Det mest uppseendeväckande och moderna inslaget i denna bok är något som aldrig skulle förekommit i Helgonet, Magnum, Kojak och allt vad de hette: en rik, handlingskraftig, uppkäftig dam i 80-90-årsåldern som leker detektiv och vägrar ta skit. Hon är tuff, fräser ifrån och ifrågasätter. Gillrar fällor och driver på handlingen.

Romanen i korthet är väl så här: sjukskriven, skadad polis och hennes privatspanare till make hjälper sagda gamla kvinna att hitta en av Sveriges mest efterlysta män: en person som blåst folk på miljoners miljoner. Kruxet är bara att även om några påstår sig ha sett honom, så är han de facto död och begraven. Eller?

Tiga som muren

Titel: Tiga som muren

Författare: Maria Adolfsson
Serie: Doggerland del 7

Förlag: Wahlström & Widstrand, 2024
Antal sidor: 344

Jag älskar ju den här serien och har skrivit många gånger om hur fantastiskt jag tycker det är att kunna förflytta sig till en ö som är helt fiktiv men känns fullständigt verklig. 

Får sjukt dåligt samvete över att förlaget var snälla och gav mig ett recensions-ex och så skriver jag inte förrän nu, nio långa månader senare. Känns otacksamt, med tanke på att jag fick en bok som jag sett fram emot - och min blogg är varken stor eller särskilt välbesökt. Ledsen, men livet kom emellan.

Jag var enormt skeptisk till att Karen - allas vår doggerska kriminalinspektör - skulle åka till Stockholm i denna bok. Vad ska hon här att göra?! Håll dig i Doggerland, det finns tillräckligt med svenska deckare! Men jag hade fel, såklart. Maria Adolfsson vet vad hon gör. Resan till Sverige är både befogad och lyckad. Som stockholmare i många generationer tillbaka kan jag ändå sympatisera med hur Karen och hennes halvsyster, den jagade journalisten Helena, känner inför att komma till Sveriges huvudstad. Deras kommentarer om vår stad och dess befolkning känns rimliga. Det är också roligt att få besök av dem här, när de ramlar omkring i Gamla stan och springer i högklackat över kullerstenarna. Tur nog utspelar sig det mesta på den karga ön i Nordsjön; de har minsann korrupta politiker, maktgalna män, kriminella ligor, tjuvar, lögnare och mördare även där.

Spännande som vanligt! Det här måste höra till mina favoritdeckare, alla kategorier. Karen Eiken Friis är inte alltid trevlig, men hon är mänsklig och mångfacetterad.

Käraste Lena

Bokens titel: Käraste Lena
Författare: Ninni Schulman
Uppläsare: Mirja Turestedt
Förlag: Bazar förlag, 2024
Antal minuter: 11 tim 40 min

Man bör definitivt ha läst "Som vi lekte" innan man hugger in på "Käraste Lena", det är närmast en förutsättning. Den första boken i serien, som utspelar sig på 1980-talet, berättar hela bakgrundshistorien till varför polisen Ingrid hamnar i Dalarna, varför hennes dotter inte är med henne, varför hon är förtvivlat rädd för sin ex-man och varför hon får idén att starta Siljans Spaningsbyrå. Där får vi också följa Ingrid när hon försöker lösa sitt första fall.

I "Käraste Lena" kallas hon ut till en familj på landsbygden, där den unga bondhustrun Lena tagit livet av sig - helt utan förvarning. Ett mycket tragiskt fall, men hennes föräldrar anar oråd. De nöjer sig inte med polisens prat om självmord utan vill ha en second opinion - som kanske Ingrid kan ge dem. Inte helt enkelt dock, då Lena gift in sig i en stor släkt där alla bor på samma ställe och håller stenhård koll på allt som sker.

För några år sedan kände jag knappt till Ninni Schulman; nu kastar jag mig över de här deckarna! De är spännande, välskrivna, har fantastiska 80-talsvibbar och riktigt trovärdiga människoporträtt. Inga fåniga övernaturligheter, inga deppiga alkis-poliser som älskar opera, inga löjligt tillkrånglade intriger som aldrig skulle kunna hända. Här är det kusliga snarast allt elakt som folk gör, tänker, planerar, önskar... All missunnsamhet, allt hämndbegär, all girighet.

Kan varmt rekommendera Ninni Schulman (säger jag, utan att ha läst hennes fyrtioelva tidigare böcker - men ändå!) till den som gillar dramatik och spänning i ett modernt Sverige som samtidigt är eoner från idag.

Djuphamn

Bokens titel: Djuphamn

Författare: Tove Alsterdal
Förlag: Lind & c:o, 2024
Antal sidor: 347

Den tredje boken om polisen Eira ska tydligen vara den sista, men egentligen finns det väl viktiga politiska händelser så det räcker för en fjärde och femte bok också? Alsterdal väver nämligen in historiska skeenden i alla sina böcker, där vi får lära oss om allt från framväxande industrier, stora bruk, avfolkningsbygder, proteströrelser och politik parallellt med någon mordgåta.

Den här gången ska Eira snart föda sitt barn - vem som är fadern är rätt oklart för både henne och oss läsare - och borde inte sylta in sig i livsfarliga situationer. Men inte kan det vara så farligt att utreda vad som hänt med den människa vars skelett hittas ute i älven, helt renätet av fiskar och genomspolat av vatten under decennier? Jodå, vissa saker är inte över bara för att det gått många år - och Eira utreder något som kanske inte alls är en drunkningsdöd utan ett mord.

Behållningen med Alsterdals böcker är alltid samhällskritiken, historiska rörelser som ställs mot dagens samhällsproblem, politik förd nu och för hundra år sedan. Jag föreställer mig att större delen av hennes skrivande är ren research, för allt är så vansinnigt väl underbyggt och påläst. 

Kanske kommer jag inte att sakna just Eira och hennes kriminelle brorsa så mycket, men däremot Ångermanland och folket där. Platser jag aldrig besökt men ändå ser framför mig. Nu ska det bli spännande att se vad Tove Alsterdal har planerat för nästa bok, med eller utan Eira!

Änkan

Bokens titel: Änkan

Författare: Helene Flood

Uppläsare: Marie Richardson
Förlag: Bokförlaget Polaris, 2024
Antal minuter: 9 tim 8 min

Det är något riktigt skumt i familjen! Pensionären Erling faller död ner under en cykeltur. Hans änka Evy märker den ena underliga grejen efter den andra: dörrar som står öppna, saker som försvinner, och framför allt att de tre vuxna barnen helt klart döljer något för henne. De kommer med motstridiga besked, de lyssnar inte på Evy, de förstår inte att det är något onaturligt med Erlings död. Dessutom tjafsar de sinsemellan och verkar mest bara tänka på arvet.

Men Evy försöker luska på egen hand. Kontaktar Erlings gamla arbetsplats, möter hans barndomsvän, pratar med sina barn en-och-en för att få en bättre bild av vad som händer. Hon upptäcker trassliga trådar tillbaka till tiden när hon själv var ung, ambitiös och söt student som blev kär i sin brors bästa kompis: Erling. Så mycket som hänt sedan dess! Under tiden fortsätter den obehagliga känslan av att någon vistas i huset och försöker röja bort spår.

Som läsare tänker jag att Evy måste vara dement. Då framstår nog omvärlden så där obegriplig, trots att den är så välbekant. Helene Flood har skrivit en kuslig, oblodig deckare där alla är misstänkta.

Marie Richardson är som vanligt otroligt bra till den här sortens uppläsningar! 

Det tredje ljuset och Små ting som dessa

Bokens titel: Det tredje ljuset + Små ting som dessa

Författare: Claire Keegan
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2023
Antal sidor: 147

En väninna rekommenderade mig att läsa den här boken, som jag sneglat på men inte känt för att läsa - helt baserat på att jag inte gillade omslaget. "Du kommer att tycka om den!" utlovade hon, och så blev det ju.

En tunn liten bok med två längre noveller som utspelar sig på Irland för några decennier sedan: 

"Det tredje ljuset" är en vansinnigt vacker och vemodig skildring av en ung flicka som under några månader får bo hos ett par släktingar hon inte känner. Hennes mamma är åter igen gravid, pappan har inte råd med fler ungar, barnen är hungriga och smutsiga. Livet blir så mycket bättre hos det där barnlösa paret, men även där ligger tragedier och djupa sorger och ruvar... Tyckte otroligt mycket om denna!

"Små ting som dessa" är berättelsen om Furlong som kommer från mycket fattiga förhållanden men som har arbetat sig upp och nu driver ett företag som säljer ved, kol och annat att värme hus med. Under sina resor strax innan jul, möter han en förvirrad och skräckslagen flicka som är inlåst hos nunnorna i deras kloster. Furlong grubblar mycket på flickan och det nyfödda barn som hon säger att nunnorna tagit ifrån henne... Jag har både läst om Magdalena-tvätterierna och sett åtskilliga filmer om dem, men det är ändå drabbande att läsa en kortkort berättelse om de unga irländska flickor som utsattes för katolska kyrkans bestialiska sätt att hantera oönskade graviditeter och "oäkta" ungar.

Sammanfattningsvis: min kompis hade rätt. Det här är en oerhört välskriven och vacker bok som förtjänar att läsas.

Under

Bokens titel: Under
Författare: Anna Ahlund
Illustrationer: Johan Unenge
Förlag: Natur & Kultur, 2023
Antal sidor: 156

En fin liten bok, skriven i kapitel som representerar var och en av de tio ungdomar som figurerar i boken. De går i samma skola och känner varandra - mer eller mindre - när plötsligt en av dem får ett anonymt brev i sitt skåp i skolan. I kuvertet ligger en liten målning med ett motiv som går att känna igen: en plats i Uppsala. 

Lukas får det första brevet och beger sig till kyrkogården som är avbildad. Därefter får kompisarna också bilder, en efter en, med platser som betyder något för dem eller där något magiskt kan komma att hända. Vem är det som skapat målningarna, lagt dem i skåpen och arrangerat de oväntade händelser som utspelar sig?

Väldigt fina akvareller av Johan Unenge och som alltid en varm, inkännande text av Anna Ahlund. Nu är det evigheter sedan jag läste boken och jag minns inte allt men känslan som stannade kvar är ändå: det finns hopp! En perfekt bok för ungdomar, skulle jag säga.

Lova mig tystnad

Bokens titel: Lova mig tystnad

Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Bokförlaget Forum, 2024
Antal sidor: 336

Systrarna Isabella och Amanda är varandras bästa vänner och rivaler; de är båda två duktiga i skolan och otroligt bra på sport, den ena är söt och den andra är sexig, den ena har stadig pojkvän  och den andra är ständigt uppvaktad. Deras föräldrar driver på med tävlingar, träningar och pluggande. 

Men lillasyster Amanda mår inte bra - det har hänt grejer som hon har svårt att skaka av sig, sånt hon skäms för och skulle vilja glömma men inte tillåts fly ifrån eftersom andra påminner henne. Isabella och hennes snygge Sixten försöker ta hand om henne men det blir bara värre. Allt eskalerar snabbt och blir en mardröm efter att Amanda skämtsamt flirtat med syrrans pojkvän.

Och vad fattar mamma och pappa egentligen? Ingenting. De stressar på om skolan, om träningarna, om framtiden. Amandas stora kärlek Niko är tydligen totalt förbjuden, det är något med Nikos föräldrar och hennes egna, en ful gammal historia som inte får sippra ut. Hur kan det som hände för decennier sedan spela någon roll för det unga kärleksparet? Nikos föräldrar vill inte att deras begåvade son ska umgås med vilda Amanda och ber honom göra slut med henne. Se där, ännu ett föräldrakrav som blir en knuff rakt ner mot avgrunden.

Titelns "Lova mig tystnad" gäller för de flesta av de inblandade; föräldrar, barn, grannar, gamla kompisar och fiender. Vilka har hållit tyst genom åren, vilka känner till vad som hände, vilka kan man lita på? För Amanda tycks det inte finnas någon räddning, ingen som vill lyssna, trösta eller förklara.

Som vanligt en tät relationsroman från Mattias Edvardsson, där man som läsare nästan måste öppna fönstret och dra ett djupt andetag frisk luft emellanåt för att inte bli helt galen på alla människor som håller tyst, tiger ihjäl, slätar över, låtsas som ingenting.