Bokens titel: Sörja för de sina
Författare: Kristina Sandberg
Förlag: Norstedts, 2013
Antal sidor: 501
Antal sidor: 501
Det här är fortsättningen på "Att föda ett barn" som jag recenserat tidigare. Den skiljer sig en del från den förra - som jag hade ganska svårt för till en början, eftersom Sandberg hade ett mycket märkligt sätt att skriva. Hennes meningar var evighetslånga, saknade kommatering och blandade tankar med sagda ord. Men i denna bok är det otroligt mycket lättare att följa händelserna. Istället för ett helt långt stycke utan punkt har hon fått dille på att skriva frågor, men det är åtminstone enklare för läsaren att hänga med i svängarna då. "Att ta en lugnande klunk ur en plunta på tågets toalett. Ser Tomas skammen i ögonen när han möter sin spegelbild?" är ett exempel - och hela boken är proppfull av frågor som ställs och staplas på varandra.
Men det fyller sin funktion, det gör det. För Maj är en osäker person och kanske hennes make Tomas likaså. De anstränger sig hårt för att leva upp till ideal som är närmast omänskliga och ställer hela tiden inre frågor till sig själva. Ofta ställer även författaren frågor om Maj, liksom för sig själv, som för att fråga sig om det är möjligt att Maj verkligen inte ser, inte förstår, inte agerar, inte reagerar.
Jag tror att man ska ha läst den första boken innan man hugger in på denna. Det är inte en helt fristående fortsättning. Nu har Maj fött en dotter och en son, hon är mager som en skrika och går inte upp i vikt vad hon än äter, hon jobbar frenetisk med att hålla ett perfekt hem under andra världskriget och den tunga tiden därpå. Hon skrubbar och fejar, städar och donar, diskar hela tiden, lagar mat och bakar, planerar fester och vickningar och bjudningar. Hon stoppar, syr, stickar och lagar. Hon är en god hustru (men älskar inte sin man), en perfekt husmor (med en inneboende rädsla för att hon hela tiden "gör fel") och en ung mor (som inte förmår ha medkänsla med sina egna barn).
Jag tror inte jag skrev i min förra recension att det här är en bok om min farmor. Det är det! Det måste vara så att Kristina Sandberg på något magiskt vis är min syster eller kusin (trots att jag inte har någondera), för boken handlar om min farmor och beskriver hennes liv makalöst detaljerat. Till och med namnen och händelserna är i mångt och mycket desamma.
Hur är det möjligt? Två böcker, drygt 900 sidor, och en ingående analys av just min farmors liv som ung kvinna - född kanske 1918 eller något sånt - i en lantlig småstad på 1930- och 1940-talet. Hennes liv som ung medelålders fru som klättrat uppåt på samhällsstegen men som behåller oron, ångesten, det dåliga självförtroendet och den nedvärderande attityden mot sig själv ända in på 1950-talet.
Jag sträckläste boken. Jag har lust att ringa Kristina Sandberg och skrika "HUR kan du skriva om min farmor, när du aldrig har träffat henne?!".
Och jag vet precis vad som händer i den tredje och avslutande boken som ska komma ut i höst. Jag vet det, för jag vet ju hur min farmor var. När kvinnans frigörelse kommer på 1960-talet kommer Maj att vara så avundsjuk på de yngre (eller de modigare jämngamla) som tar för sig och inkräktar på mannens territorium - men hon kommer aldrig att göra det själv eller berömma dem för deras kamp, utan tvärtom fnysa åt dem och med bultande hjärta tänka "Gjorde jag fel som var hemma med barnen? Var det FEL nu, det som jag gjorde för att man skulle? Vilka är de att komma och påstå att kvinnor ska ut i arbetslivet och att männen ska hjälpa till i hemmet?" även fast hon nog skulle velat själv. Min farmor blev en bitter kvinna och hade svårt att acceptera omhändertagande män och karriärslystna kvinnor, för hon såg det som en kritik mot henne själv. Jag ser verkligen fram emot den sista boken!
Mitt foto: Min mormors egenhändigt broderade skopåse och klädborste får symbolisera Majs kamp för att hålla sitt hem oklanderligt.
Betyg: Riktigt bra, så verklighetstroget in i minsta detalj så det är häpnadsväckande, med perfekt användning av tidstypiska fraser och den tidens modeord. Fantastiskt!
Rekommenderas: Till dem som är intresserade av nutidshistoria, kvinnohistoria, tja överhuvudtaget relationer.
Snackis: Det här är så mycket en snackis som en bok kan bli! Här finns massor att prata om.
Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.
Men det fyller sin funktion, det gör det. För Maj är en osäker person och kanske hennes make Tomas likaså. De anstränger sig hårt för att leva upp till ideal som är närmast omänskliga och ställer hela tiden inre frågor till sig själva. Ofta ställer även författaren frågor om Maj, liksom för sig själv, som för att fråga sig om det är möjligt att Maj verkligen inte ser, inte förstår, inte agerar, inte reagerar.
Jag tror att man ska ha läst den första boken innan man hugger in på denna. Det är inte en helt fristående fortsättning. Nu har Maj fött en dotter och en son, hon är mager som en skrika och går inte upp i vikt vad hon än äter, hon jobbar frenetisk med att hålla ett perfekt hem under andra världskriget och den tunga tiden därpå. Hon skrubbar och fejar, städar och donar, diskar hela tiden, lagar mat och bakar, planerar fester och vickningar och bjudningar. Hon stoppar, syr, stickar och lagar. Hon är en god hustru (men älskar inte sin man), en perfekt husmor (med en inneboende rädsla för att hon hela tiden "gör fel") och en ung mor (som inte förmår ha medkänsla med sina egna barn).
Jag tror inte jag skrev i min förra recension att det här är en bok om min farmor. Det är det! Det måste vara så att Kristina Sandberg på något magiskt vis är min syster eller kusin (trots att jag inte har någondera), för boken handlar om min farmor och beskriver hennes liv makalöst detaljerat. Till och med namnen och händelserna är i mångt och mycket desamma.
Hur är det möjligt? Två böcker, drygt 900 sidor, och en ingående analys av just min farmors liv som ung kvinna - född kanske 1918 eller något sånt - i en lantlig småstad på 1930- och 1940-talet. Hennes liv som ung medelålders fru som klättrat uppåt på samhällsstegen men som behåller oron, ångesten, det dåliga självförtroendet och den nedvärderande attityden mot sig själv ända in på 1950-talet.
Jag sträckläste boken. Jag har lust att ringa Kristina Sandberg och skrika "HUR kan du skriva om min farmor, när du aldrig har träffat henne?!".
Och jag vet precis vad som händer i den tredje och avslutande boken som ska komma ut i höst. Jag vet det, för jag vet ju hur min farmor var. När kvinnans frigörelse kommer på 1960-talet kommer Maj att vara så avundsjuk på de yngre (eller de modigare jämngamla) som tar för sig och inkräktar på mannens territorium - men hon kommer aldrig att göra det själv eller berömma dem för deras kamp, utan tvärtom fnysa åt dem och med bultande hjärta tänka "Gjorde jag fel som var hemma med barnen? Var det FEL nu, det som jag gjorde för att man skulle? Vilka är de att komma och påstå att kvinnor ska ut i arbetslivet och att männen ska hjälpa till i hemmet?" även fast hon nog skulle velat själv. Min farmor blev en bitter kvinna och hade svårt att acceptera omhändertagande män och karriärslystna kvinnor, för hon såg det som en kritik mot henne själv. Jag ser verkligen fram emot den sista boken!
Mitt foto: Min mormors egenhändigt broderade skopåse och klädborste får symbolisera Majs kamp för att hålla sitt hem oklanderligt.
Betyg: Riktigt bra, så verklighetstroget in i minsta detalj så det är häpnadsväckande, med perfekt användning av tidstypiska fraser och den tidens modeord. Fantastiskt!
Rekommenderas: Till dem som är intresserade av nutidshistoria, kvinnohistoria, tja överhuvudtaget relationer.
Snackis: Det här är så mycket en snackis som en bok kan bli! Här finns massor att prata om.
Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar