torsdag 16 oktober 2025

Hiwa



Bokens titel: Hiwa
Författare: Augustin Erba
Förlag: Novellix, 2023
Antal sidor: 39

Den här novellen är svår att sammanfatta. Jag har dragit mig för att skriva en recension helt enkelt för att jag inte alls vet vad jag ska skriva. Den är tvetydig och full av blinkningar till både historien och världsläget av idag.

Det handlar om 11-åriga Elin och grannpojken Hiwa som är lika gammal - och hur deras lite trevande vänskap kommer att betyda väldigt mycket i det osäkra samhälle där de lever. 

Vi vet inte mycket, bara att det åker stora svarta lastbilar fyllda med sprängsten från berget intill nybygget, att det sprängs och grävs och utforskas där djupt inne i berget, att något väser och lever och andas där. Ett hot, något farligt. En drake? Mamma och pappa är oroliga, alla andra vuxna också. En dag glider lyxiga bilar upp framför barnens hus, kostymklädda män studsar ut och börjar prata om att många har försvunnit in i bergets djup och aldrig kommit ut därifrån. 

Det är en isande känsla att läsa "Hiwa" och hur absurd och konstig berättelsen än är, gör jag mängder av associationer till de pågående krigshärdarna i vår värld, till Stasi-verksamheten i Östtyskland, till Nordkoreas sätt att tysta sina medborgare, till den arabiska vårens protester, till förtrycket i vårt stora grannland i öst där du ska tycka och tänka som makten befaller och aldrig göra uppror eller ifrågasätta.

Läs! Det här är en novell att återvända till.


onsdag 15 oktober 2025

Det nya gamla


Bokens titel: Det nya gamla
Författare: Helena von Zweigbergk och Cilla Ramnek
Förlag: Norstedts, 2025
Antal sidor: 285

Helena och Cilla är kompisar sedan länge och kan varandras historia. De har sett varann genom äktenskap, barnafödslar, karriärer, bostadsbyten, skilsmässor, ungarnas uppväxt och de egna föräldrarnas åldrande. Det betyder mycket att ha en sån väninna eller två, det vet jag av egen erfarenhet. Någon som genomlevt det hela tillsammans med en eller åtminstone i ens närhet.

Nu är Cilla och Helena 65 år och det är rimligt att fundera på pensionen. Vad ska de göra resten av livet? Det är en ny tonårstid men i andra änden av livet. Hur ska man egentligen leva när man är gammal (utan att vilja vara gammal)?

Jag hade stora förhoppningar på den här boken, tänkte att det borde vara som att tjuvlyssna på äldre syrror som kunde ge mig några livsvisdomar inför att jag själv kommer dit där de är nu. Började genast sätta post-it-lappar och rita små krumelurer i marginalerna!

Där finns reflektioner som jag känner igen mig mycket i. Hur kroppen förändras fast man inte gör det inuti, hur man kan sörja det utseende som gått förlorat, hur jobbigt det kan vara att kallas tant eller inse att man använder ord och begrepp som de yngre knappt begriper, att tackla omgivningens förväntningar. Det anses fult att bli gammal men man har ju inget val om man inte vill dö. Jag stryker under lite mer och nickar, precis så här är det. 

Men så smyger det sig in alltför mycket prat om utseende, (o-)smickrande kläder, pigmentfläckar på händerna, puffig klimakteriemage och trött hy - och jag tänker: herregud Helena du är ju skitsnygg, hur kan du ens vältra dig i allt detta "vad ska jag ha på mig, duger jag?!". 

Här finns också intressanta tankar om kärlek och sex när man är i övre medelåldern, men Cilla framstår som kvinnan som hellre odlar grönsaker och klarar sig själv medan Helena kollar sms från älskaren var tionde minut och nojar över om hon har sagt fel saker - och jag känner inte igen mig i någon av dem och ser inte mina vänner i dem heller. 

Någonstans där glider jag ifrån mina tänkta storasyrror och deras hemliga konversation och inser problemet med boken (för min del). Det är inte ett samtal vi tjuvlyssnar på. Det är inte en brevväxling som publiceras postumt. Det är inte en dagbok som läses högt efter hundra år. Det är faktiskt en genomtänkt, insåld idé om att skriva en bok som består av författarnas redan från början smått tillrättalagda brev till varann. Det är lite för påtagligt att vi läsare finns med i tankarna från allra första meningen, inte att vi tillkommit efteråt. 

Så: jag önskar jag hade kunnat ligga hopkrupen under köksbordet dold av Helenas ärvda broderade linneduk (det är viktigt med gamla ting och deras berättelser!) och lyssna på de här sammansvetsade kvinnorna när de pratade fritt och ofiltrerat inför att de skulle hugga in på brevskrivandet. Det hade varit värdefullt och underhållande!

tisdag 14 oktober 2025

Never Split the Difference



Bokens titel: Never Split the Difference - Negotiating as if your life depended on it
Författare: Chris Voss tillsammans med Tahl Raz
Förlag: Harper Business (oklart när den trycktes, men efter 2018 och innan 2025)
Antal sidor: 245 (exklusive Acknowledgments, Appendix, Notes och Index)

Författaren är en avdankad FBI:are som är (var) landets främste förhandlare i knepiga gisslansituationer och senare lärare i förhandlingsteknik på USA:s främsta universitet. Han berättar på ett oerhört grabbigt sätt hur han har räddat folk från alla möjliga hemska situationer, där han iskallt har behållit lugnet, pratat med förövaren, använt rätt röstläge och rätt ord i rätt sammanhang och ställt rätt frågor i rätt ordning. 

Jag läste inte den sista tredjedelen av boken, men fick höra av bokklubbsväninnorna att det var ett misstag för i de avslutande kapitlen får vi vanliga medborgare som aldrig behöver snacka med Al Quaida eller bankrånare en chans att lära oss hur vi kan förhandla på arbetsplatsen eller i privatlivet. 

Genom att förstå vad din motpart har att vinna och förlora kan du leva dig in i hens situation och lägga fram ett erbjudande som blir svårt att motstå - i synnerhet som den utpressande personen kommer att uppleva det som att hen själv har föreslagit just denna lösning, inte blivit pådyvlad den. 

I mitt tycke är Chris Voss en uppmärksamhetstörstande man som skryter om sina bravader, ägnar sig åt s.k name-dropping och verkar allmänt macho. Jag hade svårt att ta till mig hans livsvisdom, måste jag säga. Kanske skulle jag haft nytta av den om jag var en karriärlysten kvinna i en mansdominerad bransch där jag var tvungen att emellanåt sätta hårt mot hårt. Nu är jag inte det. 

Enda behållningen är de faktiska exemplen där mr Voss räddat människor genom sin lysande förhandlingsteknik - men även de blir lite för mycket James Bond för mig.

måndag 13 oktober 2025

Under samma tak



Bokens titel: Under samma tak
Författare: Christina Lindström och Jan Andersson
Förlag: Modernista, 2022
Antal sidor: 255

Lisa har fått ett jobb i Göteborg - och otroligt nog även lyckats hyra en lägenhet där i andra hand. Kruxet är att när hon kommer dit så är hon inte den enda som har nyckel... I lägenheten bor även Frans (händelsevis jämnårig med Lisa) som inte alls är särskilt kompatibel med henne och som vägrar flytta ut. 

Lisa har flyttat från Luleå för att hitta en tillvaro som inte bestäms av vad hennes syrra och föräldrar tycker och förväntar sig. Frans kämpar för att orka leva ett liv utan tvillingbrorsan som nyss dött. 

Det börjar som en stel överenskommelse om att bo tillsammans tills de kunnat lösa problemet (och såklart att en av dem får flytta därifrån), men utvecklas snabbt till ett prövande samboförhållande där Lisa får vara med i Frans band och de unga tu börjar få varmare känslor för varann.

Det är en feelgood för 20-plussare, skulle jag säga. Mycket känslor och grubblerier om livet, kärleken och vad-ska-jag-bli-när-jag-blir-stor. Ska jag sammanfatta "Under samma tak" med ett enda ord så får det bli: rar.

söndag 12 oktober 2025

Jag som lever och du som är död



Bokens titel: Jag som lever och du som är död
Författare: Tove Alsterdal
Förlag: Novellix, 2024
Antal sidor: 21

Jag har läst precis varenda bok Tove Alsterdal skrivit, så det är klart jag ville ha den här novellen också. Dessutom älskar jag Novellix fina utgivning, samlar deras noveller som godis i bokhyllan.

Innan jag säger något om handlingen, måste jag bara konstatera att jag blev himla besviken över att jag redan hade läst den här novellen. Jag menar, de är inte direkt gratis och hade jag haft en aning om att det är samma novell som jag redan läst men i ny förpackning så hade jag givetvis inte köpt den... 

Ingenstans står det när jag kollar Bokus, Adlibris eller Novellix själva, men den ingår i novellsamlingen "Svart advent" från Bookmark förlag - och den har jag läst för tio år sedan. Där kallades den "Återförening". För er som inte läst den är det däremot något jag varmt kan rekommendera! 

Johanna ser inte jättemycket fram emot att återse några av sina tjejkompisar från skoltiden, men nu har de bjudit in henne till en återträff som hon inte kan tacka nej till. Det har gått trettio år sedan de senast sågs. De har bestämt sig för att mötas vid just den lägerelden nära just den kalla sjön i just den snåriga skogen där allt det hemska hände en sommarkväll för decennier sedan... 

Hu! Krypande obehag och mycket välskriven spänning.


lördag 11 oktober 2025

Vitt slödder



Bokens titel: Vitt slödder
Författare: Carina Rydberg
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2022
Antal sidor: 144

Jag har aldrig läst något av Carina Rydberg förut, trots att jag väl borde. Så kom min pappa och placerade den här boken i handen på mig: "Det här är nog något för dig!". Lite otippat.

Det första som slår mig, redan efter några korta stycken, är hur fantastiskt hon skriver. Vilken språkkänsla! Vilket pricksäkert, tydligt sätt att uttrycka sig. Vilken förmåga att minnas och dela med sig av just rätt detaljer för att även vi andra ska minnas hur det var. Jag vet inte vad jag hade föreställt mig, men inte det här. Kanske hade jag också trott att det skulle vara en uppdiktad roman om en uppväxt, men istället är det Carina Rydbergs egen barndom och framför allt ungdomstid som skildras. 

Jag tyckte verkligen om den här boken! Ytterst tveksamt om jag skulle tyckt om att vara klasskompis med Carina, hon framstår som stöddigt självsäker, lite besserwissrig, ibland manipulerande, alltid synnerligen krass - och tydligen vacker när hon väl tagit av sig glasögonen och släppt ut håret. Men att läsa hennes glimtar av hågkomster, det är däremot något jag tycker om. Ibland - nåja, flera gånger - undrar jag dock över urvalet. Boken är så tunn och hur har hon bestämt sig för att just de här minnena är viktiga att förmedla, av kanske 50 års samlade upplevelser? Jag kan inte riktigt se den röda tråden, om jag ska vara ärlig.

Det är något friskt och befriande över berättelserna från skoltiden, där barnen inte antingen är rara och oskyldiga varelser eller några stackare som far illa, utan faktiskt helt vanliga ungdomar med ilska och aggressioner, glädje och förhoppningar, mycket längtan efter sex och kärlek, många kluriga tankar om den egna framtiden. Sedan följer ett vuxet liv som vi får korta glimtar - återigen undrar jag över vad som fick henne att välja att berätta just det här för oss, men strunt samma, det är kanske inte alltid så att man måste förstå en författares bevekelsegrunder.

fredag 10 oktober 2025

Bästa läsningen förra året

Oj, hoppsan! Det här inlägget har visst legat och väntat ett år på att publiceras. Nåja, det spelar ju egentligen ingen roll eftersom böckerna går att läsa för all framtid. Varsågod, min lista över bästa läsningen 2024!

They Both Die at the End av Adam Silvera
Ödet och hoppet av Niklas Natt och Dag
Det tredje ljuset och Små ting som dessa av Claire Keegan
Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist
Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
Kläda blodig skjorta av Maja Larsson




torsdag 9 oktober 2025

Lögnaren i skafferiet



Bokens titel: Lögnaren i skafferiet
Författare: Kristina Appelqvist
Förlag: Piratförlaget, 2023
Antal sidor: 408

Egentligen utomordentligt tramsigt, på gränsen till såna där (olidliga) teaterrevyer med Eva Rydberg och Nils Poppe - ni vet, där någon öppnar dörren samtidigt som en annan kastar sig bakom en soffa och en tredje är död inne i en garderob? Allt medan publiken gapskrattar och skådespelarna vrålar sina repliker så man får tinnitus. Men vad roligt jag hade medan jag läste!

Tydligen är det här den andra boken i en serie, som inleds med "Klänning för korta kvinnor" och har en fortsättning i "Vykort från en bortglömd prins" och "Död man på rymmen". Kan dock säga att det inte var några som helst problem att läsa den helt fristående, utan att ha bakgrundskunskaper om persongalleriet. Mycket enkel att komma in i. 

Huvudpersonen Nina Storm är kommunikationschef på något departement - och dessutom äger hon en herrgård ute på vischan. Till vardags är hon alltså korrekt, kompetent och kostymklädd i storstan, men på fritiden förvandlas hon till multitaskande, kreativ kursledare. Nu har hon lyckats få tag på en självupptagen författare som ska hålla skrivarkurser, men han är helskum och det kan man nog säga att även deltagarna är. I värsta Lasse-Majas detektivbyrå-stil försvinner några förstaupplagor av Astrid Lindgrens böcker från det lokala biblioteket och snart riktas polisens blickar mot Ninas herrgård...

Samtidigt måste hon kämpa med - eller snarare mot - sin absurt osympatiska chef Diana, en generaldirektör som är karriärstörstande på en heeeeelt ny nivå. Träffsäker igenkänning för alla som haft en halvtokig chef i sin närhet. Lättläst, fånigt och overkligt om maktens högkvarter, men ja, det är mycket underhållande!


onsdag 8 oktober 2025

Rent hus



Bokens titel: Rent hus
Originalets titel: Limpia
Författare: Alia Trabucco Zeràn
Översättare: Hanna Nordenhök
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2025
Antal sidor: 226

På många vis är det här en väldigt bra bok - men slutresultatet är ändå en känsla av tomhet. Varför fick vi inte krypa närmare inpå huvudpersonen?

I bokens inledning börjar hembiträdet Estela berätta rakt ut i tomma luften om hur dottern i hennes arbetsgivares familj hittas död. Estela sitter ensam i en cell hos polisen och hoppas att hennes berättelse ska avlyssnas av dem, så att de förstår hur allt hänger ihop. 

Hon är drygt fyrtio och har hunnit vara med om en hel del i livet, men samtidigt kan jag tycka att hon är rätt oerfaren, naiv och lite begränsad. 

I läkarparets vackra hem finns flickan som Estela har sett sedan hon föddes, barnet som hon har tagit hand om när föräldrarna inte orkar, lekt med, underhållit, matat, klätt och skött. Men flickan är inte nöjd och glad. Även hennes mamma ser att något är fel. 

Vi får följa Estelas smått osammanhängande berättelse där hon beskriver det moderna slavarbetet hon utför, familjens sätt att ta henne för given, tanken att hon varken hör hemma där eller i sitt ursprungshem - och vad blev det egentligen av hennes liv?

Det är fantastiskt välskrivet, lättläst, spännande och jag sugs in i berättelsen. Men det är också som en hinna mellan mig och Estela, trots allt hon beskriver - jag kan inte riktigt leva mig in i hennes liv, får inte riktigt veta vem hon är och hur hon tänker, kan inte helt känna med henne utan sympatiserar delvis med familjen hon arbetar och bor hos. Hur som helst en bok värd att läsa.