lördag 14 juli 2018

Att läsa i sommar

Det där med att planera läsningen är inte min grej. Jag väljer efter vad jag känner för i stunden. Men den här sommaren tror jag att det bland annat blir...


…en bok om Gamla Uppsala, verkar otroligt spännande!


...en bok jag köpte på bokrean och har sett fram emot men inte riktigt orkat med.


...ett recensions-ex som jag inte alls hade lust att läsa (ungdomsbok som jag inte hade bett om) 
förrän jag var på bokbloggarfrukost och hörde Henrik Fexeus berätta om den - och framför allt 
om fortsättningen. Nu känner jag tvärtom att den här måste jag ju läsa!


...fortsättningen på boken jag nyss avslutade.

En hel drös med böcker ligger i en trave i arbetsrummet och skriker "ta mig först, MIG!" men det är ju omöjligt att hinna allt.


fredag 13 juli 2018

Bingobricka nr 6

"Himmelstrand" får hamna på rutan som handlar om uppenbarelser, för i denna läskiga skräck- och kärleksroman får varenda en av de tio huvudpersonerna en uppenbarelse. Det är en stor del av bokens berättelse, till och med.

Detta är John Ajvide Lindqvists första bok i en trilogi. Jättekonstig, förskräcklig och underbar på samma gång... Jag hugger direkt in på uppföljaren som visar sig vara en "prequel" och hoppas att jag kan begripa liiiiite mer av "Himmelstrand" efter den.

måndag 9 juli 2018

Bingobricka nr 5


Det är väl inte att avslöja för mycket, att en feelgood-roman kan betecknas som "varm"? Därför får "Vi möts på museet" av Anne Youngson hamna på bingobrickan för böcker om eller med värme. 

Boken jag just börjat på är däremot förskräckligt långt ifrån feelgood… Hu! En ryslig John Ajvide Lindqvist, som verkar otroligt bra men också otroligt läskig.

söndag 8 juli 2018

Myspysig brevroman


På bokfrukosten hos Sekwa häromveckan fick vi romanen "Vi möts på museet" av Anne Youngson, en brevväxling mellan en medelålders engelsk kvinna och en ungefär lika gammal dansk man. Recension kommer i augusti, när boken släpps!

onsdag 4 juli 2018

Dagbok från ditt försvinnande


Bokens titel: Dagbok från ditt förvinnande
Författare: Malin Lagerlöf
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2016
Antal sidor: 217

Den här boken griper tag i mig så mycket att jag faktiskt har svårt att skriva något vettigt om den, det blir ofta så med de böcker jag gillar allra bäst. Jag har läst många böcker om sorg och sorgebearbetning men "Dagbok från ditt försvinnande" är den jag gillat mest. Ska skriva ett eget inlägg sedan på det här temat, har jag tänkt.

Regissören Daniel Lind Lagerlöf har jag ingen relation till och inte heller till hans fru Malin. Den tragiska historien känner nog de flesta av oss till; hur Daniel rekade inför en filminspelning på västkusten och (sannolikt) tog ett felkliv på de hala klipporna, sögs ner i de starka strömmarna och drunknade. Detta var hösten 2011 och jag minns att det stod mycket om händelsen i tidningarna.

Jag har sett foton av dem båda, var för sig, och ska ärligen erkänna att jag tycker att de ser ganska tuffa, lite hårda, kaxiga ut. Men vad rör sig inne i en människa? En varmare, mjukare och vackrare kärleksbeskrivning än Malins är svår att hitta!

Det är inte sötsliskigt gulligt, det är inte ett dugg romantiserande. Det är inte heller fullständigt tårdrypande även om jag blir väldigt blank i ögonen vid flera tillfällen. Nej, berättelsen känns helt rimlig och sanningsenlig. Inte förskönande men ändå så sprängfylld av kärlek.

Mest av allt handlar det om att gradvis ta sig igenom chock, blytung sorg, handlingsförlamning och initiativlöshet och sakta men säkert återerövra livet - nu som en annan version av Malin, en ny som inte har Daniel att luta sig mot men inser att hon klarar mycket ändå och att hon är lycklig som är den som får fortsätta leva.

Det finns så mycket jag skulle vilja stryka under i den här boken! Massor av meningar som jag tänker "Det HÄR måste jag komma ihåg!" eller "Det här borde jag skriva upp!".

"Jag har ingen som helst föreställning om att vakar över mig eller att vi kommer att ses igen. Döden är tystnad, kontakten är bruten. Det som finns kvar av dig här på jorden är det avtryck du gjorde i mig och i andra. Kastanjerna du planterat. Allting du byggt."

Jag känner så väl igen många av känslorna, ja, mycket av det andra också. För mig blev mycket av det hon upplever och delar med sig av sånt som går att applicera i mitt eget liv, min egen sorg, mina egna erfarenheter. Det är inte bara gripande, det är också oerhört välskrivet - långt mycket bättre än vad ordet "dagbok" brukar signalera i en titel. Malin Lagerlöf är en skicklig författare och här har hon varvat dagboksanteckningar med sin berättelse på ett mycket välformulerat och genomtänkt sätt.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN eller POCKET.

måndag 2 juli 2018

Bingobricka nr 4


"Dagbok från ditt försvinnande" är en bok om sorg och saknad - och att komma ut på andra sidan när den mest förlamande sorgen släppt sitt grepp. Om att börja känna glädje och lycka, att hitta sig själv i en ny version och balansen mellan saknad och framtidshopp. En fantastiskt bra bok! Jag känner för att skriva både en recension och ett särskilt inlägg bara om sorg, efter att ha läst den här.

Boken är drygt tvåhundra sidor, så jag klassar den som "en bok som inte är så lång" på sommarens bokbingo.

söndag 1 juli 2018

Ormen i Essex


Bokens titel: Ormen i Essex
Författare: Sarah Perry
Originalets titel: The Essex Serpent
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018
Antal sidor: 426

Det är alltid en risk med att läsa en bok som kritiker höjt till skyarna, som bokhandlare överträffar varann i att lyfta fram, som bibliotekarier gärna skyltar med och som bloggare kollektivt älskar. Till exempel tror jag ofta - insåg jag under läsningen av "Ormen i Essex"  - att en sådan bok inte bara ska underhålla utan på något vis sticka ut, vilja säga något, engagera, ha en avsikt. Vara lite förmer än andra böcker, kanske.

Men "Ormen i Essex" är för mig bara njutningsfylld läsning. Sarah Perry är en skicklig författare, jag tycker om hennes språk, gillar hennes liknelser trots att jag i vanliga fall är lätt allergisk mot just sånt. Gillar även att hon inte berättar övertydligt vad vi bör tycka om de olika personerna i boken - och de är många! - utan överlåter på läsaren att se vad som händer och hurdana de olika karaktärerna är.

Det ska föreställa en viktoriansk era men den är påtagligt modern, i efterordet berättar författaren också att hon velat visa att människor då och nu är desamma. Jag tycker hon flyter lite väl generöst mellan tidsepokerna, det är svårt att avgöra om det är verklighetstroget.

Huvudpersonen Cora, en mycket ung änka, är rik och ganska vacker och otroligt trött på att plågas av sin numera döde make och av konventioner. Hon överlåter sin autistiske son till hushållerskan (som även är något av en väninna och kanske möjligen älskarinna) och ger sig ut för att leva livet. Cora iklär sig manskläder, går milslånga promenader, lortar ner sig, blir svettig, pratar med vem hon har lust, slösar pengar på vad hon känner för, skaffar sig vänner och ovänner. Hon tar sig till Essex - med sonen och hushållerskan - för att samla information om sjömonstret som sägs finnas där, men möter istället en präst som hon både förälskar sig i och retar sig kopiöst på.

Det här är ingen gullig kärlekshistoria utan främst en berättelse om vänskap och kärlek och hur den växlar över tid. Någon du inte trodde betydde så mycket i ditt liv kan vara den som gör att du vill fortsätta leva. Någon du trodde att du inte älskade kan vara ditt livs kärlek. Någon du bara sett som en bekant kan vara din bästa kamrat.

I myllret av andra berättelser om social misär och trångboddhet i Londons fattiga kvarter och drakliknande ormar som sväljer småflickor och prästhustrur som tynar bort i tuberkulos och kirurger som experimenterar med levande patienter är den stora behållningen för mig att människorna utvecklas.

De ändrar åsikter, de ändrar livsstil, de ifrågasätter sina val, de växer och mognar. De flyttar ihop eller går ifrån varann. Hela boken visar att livet är bra nu, men det kan vara bra i framtiden också i en helt ny konstellation och med andra människor. Livet är föränderligt.

Mitt omdöme: En fin berättelse om att se och uppskatta vänskap, och våga acceptera att livet ständigt skiftar. Glöm alla liknelser med Dickens "David Copperfield", med Mantels "Wolf Hall" och med Stokers "Dracula". Strunta i alla utmärkelser och priser. Bara läs och uppskatta en riktigt god bok!

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN

torsdag 28 juni 2018

Bingobricka nr 3

En till bingobricka på plats. Jag vet inte om "Ormen i Essex" har kallats just bladvändare, men däremot är den ju höjd till skyarna, prisbelönt, omtalad och bästsäljande. Tror det duger.




onsdag 27 juni 2018

Knutbykoden


Bokens titel: Knutbykoden
Författare: Eva Lundgren
Originalets titel: Knutbykoden
Översättare: Silje Lundgren
Förlag: Modernista, 2012
Antal sidor: 377 varav 301 är själva boken och 76 (!) är olika slags bilagor.

När jag läst klart "Knutbykoden" har jag fortfarande många frågor. Det är väl oundvikligt, i en så skruvad värld som Filadelfiaförsamlingen i Knutby är. Eller var - för nu i maj upplöstes församlingen efter nästan hundra år.

En helt annan fråga är: Har författaren pratat norska med Helge Fossmo?

Ja, det är väl en struntsak förstås - men jag undrar. Inte förrän jag läst klart inser jag nämligen att boken är översatt från norska. Jag har hela tiden tagit för givet att Eva Lundgren är svenska eftersom hon varit professor vid Uppsala universitet. Helge har vuxit upp i Värmland. Finns det verkligen intresse i Norge för att läsa om en svensk frikyrkoförsamling som blir alltmer extrem och till slut klassas som sekt?

Vi som var vuxna vid millennieskiftet lär väl minnas den fasansfulla historien i Knutby, där en pastors unga hustru sköts ihjäl av en barnflicka - och en ung man i grannhuset sköts i ansiktet, överlevde men skadades för livet.

Församlingen visade sig vara en obegriplig röra av relationer. Det var inte alldeles lätt att begripa hur barnflickan kunde stå ansvarig för mordet, när hon såg ut som en späd flicka och hävdade att hon fått sms från gud.

Min uppfattning är helt annan efter att ha läst boken. Det är alldeles uppenbart att ingenting var så enkelt som i kvällstidningarna där några karismatiska manliga pastorer styrde några veka kvinnor.

Det behövs en förklarande karta för att man ska hålla reda på de många Knutbypastorernas äktenskap, kärleksaffärer, sexpartners, syskon och ingifta. Av allt jag läste, var nog detta det som berörde mig mest. Hur man skyfflar runt sina äkta hälfter - både män och kvinnor - och byter med varann på de mest förödmjukande sätt. Hur många som är släkt med varann. Hur många arrangerade äktenskap som finns. Hur otroligt frekvent det var att ha älskare, älskarinnor, byta partners med varann både öppet och hemligt.

En stor del av det som hände grundades förstås i den täta, sektliknande stämningen där gud genomsyrade allt och kunde "ta hem" (församlingens uttryck för att låta dö) människor vid lämpliga tillfällen för att de inte var "rena" - ofta enormt lägligt när man tröttnat på sin partner och ville ligga med en annan.

Den väna barnflickan Sara som försökte klubba ihjäl sin arbetsgivare Alexandra Fossmo med en hammare och som senare lyckades döda henne med ett pistolskott, var exempelvis tre år äldre än Alexandra. Tre år äldre! Hon var inte barnflicka heller, hon passade förvisso Helge Fossmos barn - som han hade från ett äktenskap innan det med Alexandra, för henne fick han aldrig barn med - men hennes huvudsakliga roll var att ligga med Helge, medan den unga hustrun fick finna sig i att sova i gästrummet en stor del av tiden.

Den mördade Alexandra var lillasyster till församlingens mäktiga ledstjärna Åsa, en vacker och karismatisk människa som kallade sig själv för drottning och ansåg sig vara Jesus tillkommande brud. Och ungarna som Helge hade sedan tidigare, dem hade han fått med sin första hustru som olyckligtvis ramlade och slog ihjäl sig i sitt badkar, drogad, strax efter att den upphöjda Åsa börjat ligga med Helge och ville ha honom för sig själv.

Dörrar står öppna i alla husen, man kommer och går som man vill. På mordplatserna befinner sig ett stort antal människor som inte ens bor där.

Vilken soppa.

Boken är rätt träig att läsa eftersom den är så detaljerad och ingående, lite väl akademisk och torr, men samtidigt möjliggör det för läsaren att faktiskt begripa hjärntvätten, mobbingen, utnyttjandena, alla sexuella förhållanden och alla kärleksrelationer som annars hade varit obegripliga.

Sorgligt och skrämmande. Jag är glad att jag läste det här, även om jag inte vet riktigt vad jag ska göra med kunskapen.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.