lördag 10 april 2021

Ålevangeliet


AUGUSTPRISET 2019


Ålevangeliet
PatrikSvensson
Albert Bonniers förlag, 2019
280 sidor

Måste man vara fältbiologsnördig för att uppskatta en hel bok om ålar? Jag menar, kan det på riktigt vara intressant att läsa om en sorts vattenorm som ingen sett utom i delikatessdisken?!

Nej, man måste inte vara extremt kunnig på natur och miljö, fascinerad av fiskar, gilla biologi, ha ett akvarium eller något sånt. Jag är ingendera av ovanstående och jag tyckte det här var en helt otroligt bra bok! 

Ålar är som magiska urtidsdjur, som gäckar vetenskapsmän. Vilka fantastiska djur ålarna verkar vara - inte bara att de förflyttar sig tvärs över jordklotet och genomgår flera metamorfoser, de lever också väldigt länge och tycks klara sig på ett minimum av näring. Deras fortplantning är ett mysterium och deras kroppar liknar inga andras. Än idag är de inte helt kartlagda.

"Ålevangeliet" handlar till stor del om de dedicerade vetenskapsmän (och -kvinnor) som har vigt sina liv åt att undersöka de märkliga fiskarna, som har förbryllat människan sedan antikens dagar. Faktatexterna varvas med små berättelser om författaren och hans far, som ger sig ut för att fånga ål under sena sommarnätter. Läs!


fredag 9 april 2021

Liv till varje pris


AUGUSTPRISET 2014


Liv till varje pris
Kristina Sandberg

Norstedts, 2014
554 sidor

Böckerna om Maj har berört mig som få andra. De hör till mina absoluta favoriter bland svensk skönlitteratur. 

Jag känner igen så oerhört mycket av min farmor i Maj, ner i minsta detalj. Även några riktigt kusliga likheter där igenkänningen var så stor att jag var tvungen att skriva till författaren för att påtala det. Jag har förstått att många "ser" någon äldre, kvinnlig släkting i beskrivningen av Maj. 

Det är en helt fantastisk trilogi om dessa kvinnor födda i början av förra seklet, de som gick några år i folkskola och alltid hade mindervärdeskomplex för sin låga bildning. De som gifte sig och fick barn kring tiden för andra världskriget, inte alltid av kärlek utan ibland av taktik. De som slet som hemmafruar i moderna 50-talslägenheter eller egnahemsbostäder, där de servade familjen och aldrig hade en minut över till sig själva. De som sedan blev farmor och mormor då 70-talets velourpappor och yrkesarbetande mammor fick barn. 

De som ofta förminskades och sällan räknades.

Läs "Att föda ett barn" och "Sörja för de sina" och avsluta sedan med "Liv till varje pris". En otrolig läsupplevelse väntar om du inte redan har läst dessa.


torsdag 8 april 2021

I taket lyser stjärnorna


AUGUSTPRISET 2003


I taket lyser stjärnorna
Johanna Thydell

Månpocket, 2004
223 sidor

Trettonåriga Jenna har en cancersjuk mamma och ska försöka vara just tonåring samtidigt som hon måste hantera skräcken över att förlora sin förälder. En sorglig men mycket varm bok som gjorde stort intryck på mig - kanske extra mycket för att ungdomsböcker ofta är så deprimerande, men denna snarare lyfter fram livsglädjen och överlevnadsinstinkterna. 

Jenna tänker att hon aldrig kommer att kunna leva utan sin mamma, men på något vis lyckas hon ändå hitta en väg framåt. Mellan beskrivningarna av hur det är att hantera livet med en dödssjuk mor, finns allt det vardagliga med kärlek, killar, kompisar, kroppar som förändras. 

En mycket fin roman som ingjuter hopp!




måndag 5 april 2021

Spegelmannen


Bokens titel: Spegelmannen
Författare: Lars Kepler (pseudonym)
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2020
Antal sidor: 523

Det här är en meningslös bok att recensera. Antingen har man läst de tidigare Kepler-böckerna och då lär man fortsätta med denna alldeles oavsett vad jag skriver. Eller så har man inte läst någon av dem och då blir boken rätt svår att ta till sig (hur fristående den än påstås vara). 

Men om man hör till kategorin jag-har-läst-någon-bok-av-Kepler-tidigare-men-inte-riktigt-fastnat så skulle jag säga att man ska ge denna en chans. 

Den är precis lika löjligt våldsam, äcklig, grov, hemsk och überbrutal som alla de andra - men denna gång håller de sig åtminstone i Sverige och på vanliga platser. Såklart är allting osannolikt på gränsen till att man orkar smälta det, men denna gång har författarna inte överdrivit fullt så mycket som i en del andra böcker. Såklart har alla människor konstiga namn, men det hör ju till seriens signum.

Här handlar det om ett gäng flickor som försvinner. Är de döda? Har de förts bort med tvång eller försvunnit frivilligt? Vem har gjort detta mot dem? Grundtemat är det moderna slaveriet, där prostituerade kvinnor inte tillåts ta sig ur sin omänskliga situation. 

På vägen till svaret på frågan, kommer såklart Joona Linna (tyst, eftertänksam, smart, snygg, vältränad!) att återigen närapå dö ett antal gånger. Men bara nästan. Det är mer än vad man kan säga om de stora mängder andra människor som hängs, halshuggs, gasas ihjäl, knivhuggs i denna roman.

I ett industriområde i Södertälje har man fajter av olika slag: hundar som dödar varann, kvinnor som sliter varann i stycken, män som bankar ihjäl varann, kriminella som avrättar varann. Det är ett inferno. Jag mår fysiskt illa. Snabbläser och hoppas att jag inte missar några väsentliga detaljer - det finns gränser för hur mycket våld jag kan tugga i mig. 

Tar mig igenom de drygt femhundra sidorna, och hoppas att Joona Linna kan få ägna sig åt skrivbordsarbete i nästa bok. 

Varför läser jag de här böckerna? Vad är det som driver mig, egentligen? Är det inte rent av lite fel i huvudet på en, om man läser en hel serie tjocka actionkriminalromaner med exceptionellt mycket slaskigt dödande?! Jag fattar det inte. 

Joona Linna har en märklig dragningskraft på mig, och ändå är författarduon sällsynt snåla - i varenda bok - med att låta oss lära känna honom på djupet. Är det DET som håller kvar mig i själva verket: önskan att begripa huvudpersonen?

Ursäkta en intetsägande recension. Detta är den sortens bok som man läser och hänger med i 200 km/h bara för att det är spännande - eller så låter man bli helt. Att fundera över varför folk beter sig som de gör tjänar inget till, för i Keplers böcker finns inte mycket som är realistiskt.

lördag 3 april 2021

Brinn mig en sol


Bokens titel: Brinn mig en sol
Författare: Christoffer Carlsson
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2021
Antal sidor: 446 (jag läste dock e-boken)

Christoffer Carlsson tycks vara en produktiv författare, men jag har liksom glidit förbi honom hela tiden. Oklart varför. Att jag nu, ett decennium efter hans debut, kom att läsa en av hans böcker beror nog helt och hållet på att Storytel envisades med att på amazonskt vis säga "du skulle nog gilla den här, baserat på..."

Och gillade jag den då? Jo, det här är en kriminalroman med mycket filosoferande kring lojaliteter, skuldkänslor, etiska dilemman. Långsam och inte så spännande kanske, men den har ett djup jag uppskattar och personerna är komplexa med både goda och dåliga sidor. 

Här förflyttas vi till halländska landsbygden år 1986. Samma kväll som Olof Palme blir mördad på öppen gata i Stockholm ringer en gärningsman in till polisen och väser att han har tagit livet av en kvinna och kommer att göra samma sak igen. Den rutinerade polisen Sven Jörgensson åker ensam ut till platsen där en döende kvinna hittas i sin bil. Det han gör där och då - för att rädda kvinnan och för att begripa vem som gjorde henne detta - präglar resten av hans liv. Han är besatt av att lösa gåtan och hitta gärningsmannen.

Någon annan är också besatt: bokens berättare. Till varje pris vill han hitta sanningen. Men vems sanning? För den ser olika ut, beroende på vem som berättar. Kanske är det inte alltid så bra att gräva i gamla fall heller, för man kan få veta sånt som borde vara glömt för all framtid. 

Författaren var bara pojke då det första mordet inträffade och han vet inte hur livet var då Sverige ännu inte hade skakats om totalt av ett statsministermord. Man brukar ju säga att Sverige miste sin oskuld den natten, att saker aldrig blev som förut igen, att den öppenhet som fanns aldrig kom tillbaka. Författaren - bokens, alltså - gräver i mordgåtan men även i tidsandan: Tjernobylkatastrofen, de fasansfulla morden på kyrkogården i Åmsele, flykten från jordbrukssamhället och landsbygden till universiteten och arbetstillfällena i storstaden.

Bokens är lite sävlig, men jag uppskattar den mycket ändå. Inga snaskiga redovisningar av dödande, men nattsvart ångest och livslånga skuldkänslor. Jag är positivt överraskad!


fredag 2 april 2021

Familjen


Bokens titel: Familjen
Författare: Johanna Bäckström
Uppläsare: Philomène Grandin
Förlag: Mondial
Antal minuter: 8 tim 24 min

Jag blev avrådd från att lyssna på "Familjen". Inte alls för att den är dålig eller så, utan för att den tydligen är obegriplig i högläsning: man behöver se namnen framför sig för att hålla isär den ene personen från den andra.

Jag håller faktiskt inte med. Det här är en reportagebok om en släkt som sedan flera decennier härskar i några av Göteborgs stadsdelar, där de styr över sina forna landsmän och terroriserar andra som står utanför. De är som maffiosos där de värnar om sina egna och tar om "flocken" men straffar människor hårt om de bryter mot de regler som släkten har satt upp. Det är en kriminell klan, där småpojkar uppfostras i sina fäders, bröders och farbröders anda. 

Jag bestämde mig tidigt för att familjen Al Asim - jag tror inte att de heter så, men något snarlikt - får ses som en enhet och att det inte var viktigt för mig att begripa om det var äldste sonen, yngste sonen, farbrodern eller en kusin det pratades om. Alla namnen lät likadana och många av dem var de facto identiska, men för mig var det helheten som räknades ändå. Vem som gjorde vad är mindre intressant.

Familjen Al Asim är på en gång artiga, charmerande, omhändertagande och trovärdiga - och samtidigt våldsbenägna maktutövare. Jag är helt fascinerad av berättelsen och sträcklyssnar mig igenom den eminenta uppläsningen. 

"Parallellsamhälle" brukar det pratas om, och sällan har det väl varit tydligare än i den här fackbokens redogörelser för hur skolan, socialtjänsten, hyresgästföreningen, polisen, åklagarmyndigheten och alla de andra försöker råda bot på den otrygghet som invånarna i Angered upplever. 

De vill rädda den uppväxande generationen från att gå i sina pappors fotspår och de vill sätta fäderna bakom lås och bom. Det måste bli ett slut på våldet, drogerna och kriminaliteten i förorten. Folk vågar inte säga emot, inte ens när de får sina förråd kapade och lås utbytta så att de inte längre själva har tillgång till det som är deras. Människor skjuts ihjäl. Familjer hotas. Barn slås ner eller "talas till rätta" på brutala vis. 

En otroligt bra fackbok som öppnar upp för en värld som jag inte kände till. Johanna Bäckström är så nyanserad, gör ett sånt gediget försök att visa en rik och sammansatt bild av såväl klanen Al Asim som de människor som kämpar för att eliminera deras terrorvälde i Angered. 

Jag uppskattar särskilt hur hon parallellt med faktaredogörelsen berättar en uppdiktad historia om en kvinna som lever under konstant dödshot av familjen - hur hon hamnade där och vad hon gör för att ta sig ur det. Det ger fart åt berättandet och gör det än mer tydligt varför vi aldrig kan acceptera privat rättsskipning, gangsters som kallar sig problemlösare och en kultur där man varken studerar eller arbetar utan försörjer sig på mer eller mindre ljusskygga verksamheter.

Mycket läsvärd och förtjänar helt klart sin Augustprisnominering! 

söndag 21 mars 2021

Ålevangeliet


Bokens titel: Ålevangeliet
Författare: Patrik Svensson
Uppläsare: Hannes Meidal
Förlag: Bonnier Audio, 2019
Antal minuter: 7 tim 56 min

En fantastiskt vacker omslagsbild täcker denna Augustprisvinnare (2019). Jag har inte läst boken förrän nu, men måste säga att den är en synnerligen värdig vinnare!

Om ålar visste jag inte mycket mer än att de ser ut som slemmiga vattenlevande ormar, är rödlistade, äts luade (man har väl löst korsord!) och att de är otroligt feta i köttet - samt att de simmar till och från Sargassohavet för att para sig. 

Litegrann hade jag väl hört om ålar som levt i hundratals år i en brunn eller som krälar ut genom hästhuvuden i läskiga filmer... men på det hela visste jag inte mycket om ålen innan jag började lyssna på "Ålevangeliet". 

Det är en underbar bok! Precis så där ljuvligt nördig som jag gillar med essäer av Fredrik Sjöberg ("Mamma är galen och pappa är full", "Flugfällan", "Flyktkonsten") och Morten A. Ströknses ("Havsboken"). 

Den går igenom exakt varenda detalj i ålens liv, alla dess förvandlingar, metamorfoser, och alla stadier i dess liv. Men allra mest berättar den om människorna som letat efter ålen; de som studerat den, ägnat sitt liv åt den, lagt varje krona de äger på att forska om den. Parallellt löper berättelsen om författaren som barn och hur han fångar ål med sin far under varma skånska sommarnätter.

En fin och sorglig berättelse som slukade mig totalt. Jag har lärt mig massor om ålen nu, men även om  forskare och vetenskapsmän. En mycket gripande fackbok, som blandar klimatförstörelse och massutplåning med utrotningshot och överlevnadsvilja. En del filosofiska betraktelser om Gud och Jesus förbryllar mig men det är också det enda negativa jag har att säga om hela boken. Bortsett från de styckena så går texten rakt in i mig. Ålen är ett fascinerande djur, och det är vi människor också.

Kvalar givetvis in i kategorin "Favorit".


torsdag 18 mars 2021

Främlingen


Bokens titel: Främlingen
Författare: Elly Griffiths
Originalets titel: The Stranger Diaries
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Modernista, 2020
Antal sidor: 381 (jag läste den som e-bok)

Jag har läst en enda bok av denna författare tidigare, men det innebär inte att jag missat att hon är en av deckargiganterna. Jag vet att många älskar hennes böcker om Ruth Galloway. Om man spanar på författarens hemsida så verkar det finnas tretton böcker i den serien (grymt snyggt formgivna och enhetliga, jag gillar sånt). 

Men nu handlar det om kriminalaren Harbinder Kaur, den smarta men dryga polis som löser märkliga mord tillsammans med kollegan Neill (han är varm, vänlig, lätt korkad och mycket laglydig). Ett underhållande par att följa!

I denna bok blandas en gammal spökhistoria med Shakespeare och nutida mord - allting på en skola där lärarna blir mystiskt mördade på löpande band. Huvudpersonen Clare är en av lärarna och det som är speciellt med henne i denna bok, är att vi får se så totalt olika sidor av henne beroende på om det är hennes tonårsdotter som berättar eller om det är kommissarie Kaur, andra poliser, Clares vänner, kollegorna på skolan eller hon själv. Någon ser henne som en ovanligt snygg lärarinna, någon som en ordinär mamma, någon (Harbinder såklart!) som en stroppig diva.

Detta är den första boken i serien, men jag läste den efter att ha plöjt "Mordkonsulten" och det spelade ingen som helst roll. Handlingen utspelar sig alltså på en gymnasieskola, men även denna gång är det med ideliga referenser till skrivande, läsning, författare samt både verkliga och fiktiva romaner.

Ingen tiopoängare i mitt tycke, men en mordgåta som man inte behöver bli det minsta äcklad eller rädd av. Extra bonus för den där gotiska skräckgenre-blinkningen, som löper som en röd tråd genom hela boken!

Och kul att läsa om detta med hundskade-index som Sanna anger i sina recensioner: i "Främlingen" berättar litteraturläraren Clare för sina vuxna skrivkursstudenter om varför man låter djur - i synnerhet hundar - råka illa ut i skräckhistorier och deckare...


Mordkonsulten


Bokens titel: Mordkonsulten
Författare: Elly Griffiths
Originalets titel: The Postscript Murders
Översättare: Ylva Spångberg
Förlag: Modernista, 2020
Antal sidor: 327 (jag läste dock e-boken)

En genomtrevlig deckare utan snaskiga detaljer. Här mördas folk lika frenetiskt som i teveserien "Morden i Midsomer" och på lika konstiga sätt och av ungefär samma märkliga anledningar. En underhållande bok där folk dör på löpande band utan att läsaren mår dåligt av det, helt enkelt.

Här är det en gammal dam i 90-årsåldern som sitter vid sitt fönster på äldreboenden och noterar varenda levande själ som går förbi. Hon är mordkonsult - men det vet vi inte vid bokens start - och vad den titeln betyder får ni läsa er till själva! Man kan i alla fall avslöja att snart sagt varenda dement tant, gaggig gubbe, tjurig medelålders son och snål hemtjänstkvinna kan misstänkas för mordet när den gamla kvinnan en dag hittas död. Och hon är bara först i raden...

Mindre bra: Uppläsaren av ljudboken fick det hela att låta som en barndeckare i Lasse-Maja-stil. Jag bytte till e-boken istället. 

Mindre bra: Historien är tunn och osannolik på alla sätt och vis, men det får man acceptera om man uppskattar själva premisserna: att det här inte är en realistisk bok om gängkriminalitet och verklighetstrogna hämndaktioner.

Bra: Roliga karaktärer i form av upplivad gubbstrutt från äldreboendet, munk som omskolat sig till barrista, indisk poliskommissarie (kvinnlig!) som bor hemma hos sina föräldrar, skum bitcoin-spelande kvinna från Vitryssland och ett gäng excentriska författare.

Pluspoäng: Större delen av boken rör sig i förlagsvärlden. Här är boksigneringar på mässor och författarsamtal på bibliotek, bookstagrammers och bloggare, smågalna redaktörer och konkurrerande författare. Ibland blir det oerhört komiskt när Elly Griffiths beskriver hur det är att vara deckarförfattare - men sett ur de fiktiva författarnas ögon!

Huvudpersonen, den inte helt purunga indiska polisen (hon är sikh, det är noga med det - och kriminalkommissarie, vilket hon också noga påpekar) Harbinder Kaur är en trevlig bekantskap. Hon är inte jättegullig alla gånger, vilket jag uppskattar. Tvärtom har hon en hel del spydiga kommentarer om folk, och är inte så himla smidig i umgänget med vare sig brottsoffer, misstänkta eller arbetskamrater.