Spindeln

Bokens titel: Spindeln
Författare: Lars Kepler
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2022
Antal sidor: 543

Man vet precis vad man får när man öppnar en bok av Kepler! De "levererar", som det brukar heta. 

Hemliga Säpo-agenter, genialiska kriminalkommissarier och nördiga hobbydetektiver. Biljakter och en kamp mot klockan. Eldhav, explosioner och skjutningar. Det är alltid förlagt till Stockholm och "mina" förorter, vilket jag har extra nöje av. Och varenda kotte har som vanligt så konstiga namn att det nästan förstör läsningen.

Framför allt är det alltid übersmarta mördare som inte nöjer sig med att skjuta någon kriminell knarkare i en sunkig miljonprogramslägenhet, utan som givetvis måste mörda på bestialiska sätt och enligt ett intrikat mönster som övergår normala människors förstånd. Helst med kluriga ledtrådar som utmanar polisen! Helst också genom att "förgifta" och manipulera någons tankar, för de här mördarna är skickliga psykologer till råga på allt. Och ingenjörer, det glömde jag nästan! 

När jag öppnar boken så vet jag det här. Jag vet också att jag tyckte så mycket om de första böckerna att jag fastnade för serien, men att jag har suckat djupt över de senaste som varit för snaskiga, för tillkrånglade och innehållit för lite av Joona Linna. Varför köper jag de här böckerna, för surt förvärvade egna pengar?! 

Men den här gången blir jag inte besviken. "Spindeln" hör till de bästa i serien, som numera består av nio tjocka romaner. Det är action och spänning, det är skoningslösa mord och våldsamheter, det är galningar bland såväl poliser som läkare och mördare. Och det är snyggt ihopvävt och mycket underhållande! 

Den som säger "jag gillar deckare men inte om det är en massa blod" ska nog låta bli att läsa Kepler. Vi andra kan förfasas och roas av hur smarta mördarna alltid är i den här serien. 

Djävulens advokat

Bokens titel: Djävulens advokat

Författare: Katarina Wennstam
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2022
Antal sidor: 364

Alexandra är en ny bekantskap i den här (numera långa) bokserien, men det visar sig att den unga journalisten inte är vem som helst utan dotter till åklagaren Madeleine som vi känner sedan förut. Det gör också att Alexandra har en stor insyn i hur rättsväsendet fungerar, och hur jurister resonerar kring straff och bevisbörda.

"Djävulens advokat" handlar om ett styckmord där förövaren Thomas bara döms för brott mot griftefriden då han påstår att hans sambo Annika "ramlat och slagit huvudet i ett bord". Och det vet ju alla, att om ens älskade olyckligtvis dör av att slå sönder huvudet mot ett bord, så får man ta fram sågen och dela liket i tio bitar och slänga ut dessa i skogen.

Många år senare möts den unga journalisten slash åklagardottern Alexandra och Annikas nu vuxna dotter Matilda på en privat fest. Det har varit svårt för Matilda att tackla mammans ouppklarade död samtidigt som hon skulle växa upp med en pappa som kanske var mördare. När nu ytterligare en kvinna försvinner, som har koppling till pappan, är det många som blir oroliga för att historien upprepar sig.

Det är mycket tydligt att detta snarast är ett brandtal från Katarina Wennstam, om idiotin med de ålderdomliga lagarna kring griftefrid. Hon skriver även detta i efterordet - men det hade hon inte behövt, för det lyser igenom så starkt ändå. 

På många vis tycker jag att det här är en av de svagaste böckerna i serien om kriminalkommissarie Charlotta Lugn och advokaten Shirin Nouri. Den är lite platt och oengagerad själva berättandet, även om ämnet är ytterst angeläget. Däremot har jag alltid tyckt att det är intressant att, som Wennstam gör, lyfta en specifik samhällsfråga eller propagera för något som är orättvist eller diskriminerande. 

För mig är den här elfte boken en av de mindre drabbande, även om jag uppskattar själva intentionen.

Saving the Day

Bokens titel: Saving the Day

Författare: Katie Fforde
Förlag: Arrow Books (Penguin Random House), 2021

Antal sidor: 92 (inkluderar även sidorna med recept på scones...)

Det finns såklart massor av fina, tänkvärda, underhållande och välskrivna feelgood-böcker om människor som hittar den stora kärleken bland äppelmusterier, kattpensionat, ärvda sommarhus, söta caféer, charmiga små butiker och rullande biblioteksbussar.

Det här är dock inte en sån bok. Det här är tunt, blodfattigt, förutsägbart, simpelt och rätt tråkigt. 

"Saving the Day" ingår i Quick Reads, en serie jag är väldigt förtjust i. Det är organisationen The Reading Agency som strävar efter att få fler engelsmän att läsa, eftersom var sjätte vuxen i Storbritannien har svårigheter med det och var tredje aldrig läser för nöjes skull. The Reading Agency gör ett fantastiskt jobb med att ge ut kortromaner i stor stil och enkelt språk men skrivna av de främsta författarna.

Jag gillar de där böckerna, de är en bra introduktion till författare jag inte tidigare läst, de är lätta att sluka under en tågresa eller lunchrast. Dessutom måste jag lyfta fram Jojo Moyes, drottningen av mysig feelgood, som så generöst skänk enorma summor till detta projekt och numera betalar en bok för varje bok vi andra köper. Dessa ges bort till folk som behöver stöttas i sin läsning. Fin grej, va?

Katie Fforde är en bästsäljande författare, en kvinna i 70-årsåldern som sedan 1995 massproducerar gulliga romaner: över fyrtio stycken, räknade jag till. De heter sånt som "Recipe for Love", "Highland Fling", "Practically Perfect" och "Christmas by the Fire". Hon har nu alltså specialskrivit en liten trudelutt till Quick Reads-projektet: "Saving the Day". Det är så platt så jag häpnar.

Allie jobbar på lagret i en matbutik. Hon vill jobba i ett gulligt café istället. Oj, ett jobb blir ledigt i det gulliga caféet! Men för att bli anställd så måste man kunna baka. Det kan inte Allie. Så deppigt för Allie. Granntanten tröstar; hon kan lära Allie baka scones! Mums, vad goda sconesen blev, alla vill ha dem. Allie kanske får ett jobb på caféet ändå? Men hur ska hennes elaka pojkvän ta det? Han kommer inte att bli glad. (Observera att "elak" förstärks av såna hemskheter som att han är arbetslös och har tjock mage.) Det löser sig garanterat.

Hoppa över den här. Däremot tipsar jag gärna om andra bra böcker i läsprojektet.

Verkligheten

Bokens titel: Verkligheten

Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront förlag, 2023
Antal sidor: 157

Jag har inte sett ett enda avsnitt av realityserien om Pernilla Wahlgren och hennes familj, men tillräckligt många trailers (och kvällstidningsrubriker!) för att fatta precis vad den går ut på. Och det skrämmer mig. Både hur man kan ställa upp på att bli filmad i sitt hem, men också hur någon kan vilja följa det hela. Att vara övervakad som i "Big Brother"-utmaningen men inte inlåst i en bunker utan i sitt eget hem och fri att röra sig ute om bara kameramännen får följa med.

I "Verkligheten" möter vi en liknande kändisfamilj: mamma Heidi och pappa Totte med tonårsdotter och två små skolbarn, som övervakas av kameror och filmas varenda dag i "Hemma med Hallbergs". Ingenting är spontant utan allt har ett manus. Även det som ser ut som infall, misslyckanden och tokigheter är hårt regisserat och förberett. Kamerateamen följer familjen överallt och svenska folket får se deras privatliv, men allt är bestämt in i minsta detalj. Ner till nivån hur kaffekoppen ska vridas mot tittarna eller vilken tröja Heidi får bära för att göra sponsorerna glada.

Har ni sett "The Truman Show" med Jim Carrey? Jag måste ha sett den tre-fyra gånger. En komplett fejkvärld har byggts upp kring huvudpersonen Truman, där han - själv helt ovetandes - spelar huvudrollen i dygnet-runt-serien om sitt liv. Ingenting i hans tillvaro är äkta och sant, allt är fasader och skådespeleri. Det är en fruktansvärd film och jag älskar den.

"Verkligheten" ger samma känsla. Vem är Heidi när hon inte ens får dricka kaffe ur sin favoritmugg med Nikes swooosh-logga på? Vad gör det med en människa att säsong efter säsong exponeras för andra, så länge att hon till slut undrar om hon ens lever, om hennes tankar är hennes egna, om hon har en fri vilja. Heidi misstänker att hon inte har några känslor, att hennes inre egentligen är alldeles tomt. Lever familjen verkligen riktiga liv eller är allt regisserat och bara på låtsas?

Läs! Denna lilla kortroman är bland det bästa jag läst i år. Vad gör det med oss att vara ständigt sedda, ständigt påpassade, aldrig kunna fly undan? När man till slut undrar över sina egna känslor och tankar - och ifrågasätter att man känt och tänkt dem själv. Mycket, mycket bra.

Mitt foto: Jag har försökt efterlikna den känsla av en glimrande hinna som Heidi upplever mellan sig själv och världen.

Ormsaltaren

Bokens titel: Ormsaltaren
Författare: Johan Rundberg
Antal sidor: 224
Förlag: Natur & Kultur, 2023

Ni som följt mig ett tag vet hur mycket jag lovordat den här underbara bokserien om barnhemsbarnet Mika Månvind och hennes udda kompis, poliskommissarie Valdemar Hoff. Detta är den femte boken och den är minst lika bra som de första tre (vi hoppar över den fjärde tycker jag, den avviker så från de övriga). En riktig fullträff !

Johan Rundberg drar sig inte för att skriva på ett språk som rimligen är lite ovant för de allra flesta barn och ungdomar. Många av orden är antagligen ålderdomliga även för mina egna barn som alla är i 20-årsåldern, även om de är självklara för mig. Här görs inga övertydliga förklaringar, utan barnen lär förstå av sammanhanget och beskrivningarna - i mitt tycke det absolut bästa sättet att lära sig nya ord och begrepp! 

Tillbaka i Stockholm trängs nu Mika med sin unga mamma, 28-åriga Annie och två inneboende i en sjavig lägenhet i innerstan. Hon jobbar kvar på barnhemmet, men hör inte längre till de bortlämnade och oönskade ungarna. Hur fattigt hon än har det, så har hon åtminstone en mamma!

Men en dag när Mika skurar golvet på barnhemmet, kommer en grabb in från gatan och lämnar snabbt över ett kort och dramatiskt besked: Vi är ute efter dina vänner Flickorna. Nu är ju Flickorna inte vilka tjejer som helst, utan ett tufft gäng med halvkriminella mursmäckor som inte drar sig för att slåss. Ändå blir Mika rädd; hennes vänner svävar i fara.

En mycket spännande och välskriven ungdomsbok om Stockholm på 1880-talet, med allt det dammiga, stökiga, larmande stadslivet i fattigkvarteren, hamnarna, ölsjappen, tvätterierna och de ständigt pågående byggena. Rundberg lyckas dessutom få in mängder av hintar till dagens barn om vikten av att försöka leva sitt eget liv till fullo, även om man fötts in i misär och brottslighet, även om ens föräldrar inte finns där för att uppmuntra en, även om ens arv är tungt. Det går att bryta sig fri och starta ett nytt och bättre liv, både för den som har en mamma i fängelse och en pappa som rånat - eller den som väljer att börja om helt från början i ett annat land. Väldigt fint invävt genom hela berättelsen.

Sammanfattningsvis: Strösslar ännu en handfull guldglitter över den här fantastiska boken och dess föregångare. Köp eller låna till era barn eller er själva!

Tack till författaren för ett recensions-ex med hälsning i. Jag tror du visste att jag skulle gilla det här!

Kusinen

Bokens titel: Kusinen
Författare: Klas Ekman
Förlag: Bookmark, 2023
Antal sidor: ca 360 (jag läste e-boken)

Nog för att familjeband kan få en att göra nästan vad som helst - men i den här boken har kusinerna Ulrika och Fanny en relation som går utanpå det mesta. 

Som barn liknade de två tajta systrar, men efter att knappt ha umgåtts under en längre tid har de nu i 40-årsåldern ett ytligt förhållande. Det ska dock strax ändras... Den några år yngre Ulrika styr och manipulerar Fanny på ett sätt som påminner om högstadiets grupptryck där man förväntades göra vissa saker för att få vara med i gemenskapen. Med hot och inställsamt beröm får Ulrika sin kusin dit hon vill - och Fanny finner sig i det!

Vad annat kan hon göra? Hon har just blivit av med jobbet tack vare världens mest ignoranta idiot till chef. Samtidigt blir hon bostadslös, då hennes man utan förvarning ringer henne på jobbet och meddelar att han vill göra slut, bara sådär.

Fanny har inget eget kapital, ingen lägenhet, inget jobb, inget kärleksförhållande. Hon står inför en fattig och ensam sommar. Klart hon lockas av Ulrikas mans erbjudande att komma ut till deras hus på Onsala för att bo där medan han själv är ute på jobbresor! Ulrika skulle behöva sällskap, menar han. 

Det visar sig att parets hus är en flådig lyxvilla nere vid havet och att det finns pengar i överflöd. Fanny behöver inte göra mycket mer än att dricka vin och lata sig. 

Jag retar mig ibland på att huvudpersoner i böcker dricker så kopiöst: vin till maten varje dag och drinkar efteråt - men det är ingenting mot det hejdlösa supande som Fanny och Ulrika ägnar sig åt. De dyrbara rödvinsflaskorna öppnas på löpande band. Fanny klunkar i sig årgångsviner som om det vore sportdryck.

Det är klart att man fattar en hel del dåliga beslut om man dricker sådär mycket - och tjejerna gör båda delarna, kan man lugnt säga. Kvällarna är ett enda långt rus, dagarna är dimmig bakfylla, tankarna är inte helt logiska och klara.

Efter mina 32 somrar längst ute på Onsala var jag förstås taggad på att läsa en roman som utspelar sig där - och jag blir inte besviken: känner igen så otroligt mycket. Nackdelen är att jag också kan tänka "Men! Varför åker de hela vägen till Kungsbacka för att köpa björnbärsbuskar? Det är ju jättenära till Millessons!" (vår lokala plantskola, alldeles i närheten av Ulrikas vräkiga villa). 

Det är en härligt skruvad berättelse, men jag kan omöjligt tycka om huvudpersonerna. Till slut har jag lust att vråla "Men vad fan håller du på med?! TÄNK lite!!!" till Fanny - men hon hör mig inte, utan tror att hon är tvungen att lyssna på Ulrikas elaka planer.

"Kusinen" är en obehaglig thriller som håller bra tempo! Minus för de första kapitlen som kändes som egenutgivning utan redaktör, om jag ska vara brutalt ärlig. Jag hade lust att ta fram en rödpenna och markera i e-boken men lät bli. Ingen idé att haka upp sig på sånt, det här är en bisarr och underhållande thriller att svepas med i.

Mamma, kommer du att glömma oss nu?

Bokens titel: Mamma, kommer du att glömma oss nu?
Författare: Ulrika Harmsen och Sofia Edgren
Förlag: Norstedts, 2023
Antal sidor: 159

Jag såg att "Och dagarna går..."-Anna hade tipsat om den här boken och strax därpå även författaren Christina Lindström. Eftersom jag och Anna gillar samma sorts böcker (eller, jag korrigerar mig själv: eftersom jag gillar i stort sett allt som Anna tycker om) så var det här ett boktips värt att kolla upp. 

Journalisten Sofia Edgren har skrivit denna bok tillsammans med Ulrika Harmsen, som är lärare och trebarnsmamma från Göteborg. Efter en hjärnskakning på skolgården får Ulrika allt svårare med minnet och koordinationen, men framför allt står hon inte ut med ljud och ljus. Nog borde hjärntröttheten gå över?! En lång sjukskrivning ska väl räcka?

Ett långt och jobbigt år efter fallolyckan då Ulrika smällde i huvudet så olyckligt, visar det sig att hennes problem kommer sig av att hon fått Alzheimers sjukdom. Hon är 44 år gammal, har tusen projekt och mängder av idéer hon vill förverkliga. Hennes barn är i förskole- och skolåldern, de klarar sig inte själva än. Nu reduceras Ulrikas liv till att sitta i ett ljudisolerat rum hemma, gå promenader i närområdet och besöka en dagverksamhet för unga dementa. Hon är konstant trött, minns saker dåligt och tappar helt aptiten.

Allt det där som var Ulrika - vad händer med det? Och hur tacklar man vetskapen om en för tidig död? Vad svarar man dottern som frågar "Kommer du att glömma oss nu?". Hur står man ut med de fruktansvärda tankarna på att vara en börda för sin make och sin mor? När ska man ta farväl av sina vänner?

En liten bok som jag läste på mobilen, hela tiden med hjärtat i halsgropen och tårar i ögonen. Så oerhört fint sammanställt av Sofia Edgren och så generöst av Ulrika Harmsen att dela med sig av sin sjukdomshistoria. Det är varmt och fint skrivet, med mycket kärlek till maken, mamman, döttrarna och livet. Ingenstans hängs någon ut, jag känner aldrig att vi läsare klampar in i familjens privata sfär - utan vi hålls i närheten men på respektfullt avstånd. Bra balanserat!

Det här är en bok som väcker många tuffa tankar. Jag brukar strunta i att sätta betyg på Storytel, men den här boken (som jag läste, inte lyssnade på) gav jag faktiskt fyra stjärnor. Så bra är den.

Gula rosornas stad

Bokens titel: Gula rosornas stad
Författare: Sofie Axelzon
Uppläsare: Julia Dufvenius
Förlag: Lind & c:o, 2023
Antal minuter: 9 tim 21 min (jag läste e-boken, delvis)

Okej, om jag bara ska spalta upp handlingen så låter det här som en himla platt och medioker feelgood, en dussinroman där man lätt kan räkna ut exakt allt som ska hända. 

Ung forskare, Iris, kommer till Strängnäs för att studera några gamla böcker som hittats intill ett skelett från slutet av 1400-talet. Kollegan på institutionen heter Hannes och är socialt rätt fumlig. Dessa två smyger omkring i den gamla staden för att hitta ledtrådar till ett hemligt smycke Iris bär - och som kvinnor i hennes släkt burit i femhundra år. Ledtrådar och arkeologiska fynd närmast kastas över dem på ett osannolikt sätt.

Ni hör ju! Men jag måste säga att jag har verkligen njutit av att läsa den här boken. Ibland måste man väl få drömma sig bort också? Tänk att få vara med om något så oerhört som att hitta gamla böcker, gravar och smycken - och lista ut hur de hänger ihop! *suckar av avund*

Iris är alltså den yngsta i raden av kvinnor som burit silverhalsbandet med en ros på; alla har de haft blomnamn och det avslöjas även att det finns många fler likheter mellan de flickor som under femhundra år fört släktsmycket vidare.

I Strängnäs grävs ett skelett upp vid en husrenovering; mycket gamla benrester av en människa intill fragment av en träkista - med just en sådan målad ros som på Iris smycke. 

De båda forskarna nystar i en gammal skröna som berättats i staden; den om munken Sven Präntare och den unga nunnan Anna som fick ett barn tillsammans och deras fruktansvärda öde. Givetvis finns kopplingar mellan den olyckliga lilla familjen och Iris smycke och de nyss upptäckta böckerna...

Jag gillade verkligen det här, trots att jag fattar att det är så osannolikt så det kunde lika gärna vara en rymdvarelse som landade i Strängnäs. Axelzon får det att framstå som helt rimligt! 

Dessutom finns mängder av roliga nutidsmarkörer, som pratet om pandemin, bostadsmarknadens fall eller att Gustav Vasas 500-årsfirande ska ledas av kungen på nationaldagen (som ju just passerat). Diverse kända personer vävs också in i pyttesmå biroller, och författaren själv säljer sina böcker i ett litet stånd på stadens marknad när Iris och Hannes kommer förbi.

Vet ni, jag tror att anledningen till att jag gillade den här boken så mycket trots allt det orimliga och lättförutsedda är att den påminner mig om min barndoms älsklingsbok "Tordyveln flyger i skymningen", men nu som lättsmält feelgood. 

Jag läste e-boken varvat med att lyssna på eminenta Julia Dufvenius som har en sällsynt klar och vacker röst - och en artikulation som inte många bräcker.

Välkommen till Evigheten

Bokens titel: Välkommen till Evigheten
Författare: Camilla Grebe
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2023
Antal sidor: 451

Ibland bjuder kriminalromaner på djupare känslor, större människokännedom och starkare igenkänning än en vanlig (relations-)roman. Grebe är just en sån författare som klarar att skriva spännande deckare men hålla fokus på det som rör sig i varje människas inre. Sorg och hat, besvikelse och saknad, glädje och åtrå, hämndlystnad och medkänsla. Den här boken är inte ett undantag!

Lykke arbetar på förlag; hon är redaktör men även spökskrivare. Dessutom är hon sedan länge gift med en av förlagets mest upphöjda (manliga) författare, Gabriel. Han är en bra bit äldre än vad hon är, omsvärmad och beundrad. De har ett tvillingpar tillsammans, pojkarna David och Harry. Familjen bor på en ensligt belägen gård som kallas Evigheten, med egen strandtomt och ett fantastiskt boningshus med plats för stora fester. På tomten finns även ett litet hus där de tonåriga sönerna bor för att få vara ifred. 

Under en alkoholstinn midsommarfest där Lykke och Gabriel firar med några förlagsvänner samtidigt som sönerna har kompisen Bonnie över, inträffar en stor tragedi i pojkarnas stuga. Polisen kallas dit, förhör hålls bland de chockade festdeltagarna och sedan börjar en fullständigt helvete för Lykke, hennes man och deras barn. 

I en pressad situation känner sig föräldrarna tvingade att välja vilken av de båda sönerna de ska tro på, vem de ska stötta. Familjen slits i bitar och såren kan aldrig läka - inte ens efter många år.

Det är en mordgåta, en variant på "det låsta rummet", men det intressanta är väl resonerandet kring hur föräldrarna måste förhålla sig till gästerna, sönerna, sig själva. Vem är skyldig, vem är det inte? Vad har lett fram till detta? Kunde det förhindrats? Kan det gottgöras?

Grebe är en kriminalromansförfattare med en förmåga att vrida och vända på människors beteenden och anledningarna till att de agerar som de gör. Ännu en mycket bra bok i serien. Gillar att hon skriver såpass tjocka böcker, då hinner man verkligen komma in i historien och lära känna alla figurerna.