måndag 30 januari 2012

Sommarhuset


Bokens titel: Sommarhuset
Författare: Anna Fredriksson
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum.
Antal sidor: 288

Så fort jag hörde talas om den här boken ville jag läsa den, men jag var för snål för att köpa den inbundna boken och fick därför vänta ett bra tag innan den kom på pocket. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa den, så risken var ju rätt stor att jag skulle bli besviken när jag äntligen fick den.

Boken beskriver Eva som är 40+ och äldst av tre syskon. Hon är frånskild och har en son som är stor nog att i flytta hemifrån och börja ett eget liv med sin flickvän. Hon har få vänner och trivs inget vidare med sitt jobb som högstadielärare.

Eva har en bror, Anders, som kanske är i 35-årsåldern och en syster, Maja, som är i 30-årsåldern och yngst av dem alla. Eva har inte haft något med sina syskon att göra på över ett decennium, sedan en händelse inträffade där hon och Maja blev osams. Anders och Maja håller ihop i vått och torrt, medan Eva har tagit hand om deras mamma som pendlar ut och in mellan depressioner.

När mamman plötsligt dör - hon tar livet av sig (och det är ingen hemlighet, för det avslöjas direkt i första kapitlet) - får Anders och Maja bråttom att göra upp om arvet. Eva åker ut till skärgården för att tillbringa hela sommaren på mammans landställe. Hon planerar att rensa ur huset, börja om, fixa i ordning, ta tag i sitt liv och framför allt sörja förlusten av modern.

Vad hon inte alls räknar med är att Maja och hennes nye, mystiske pojkvän ska komma dit och börja snickra lusthus, elda mammans papper, städa ut huset och förbereda en försäljning. Anders kommer också dit med sin fru Katrin och deras tre barn - och kräver att få sova i det rum som Eva har gjort i ordning åt sig.

Boken är mycket spännande trots att jag egentligen inte kan sätta fingret på varför den är det. Spänningarna mellan syskonen, arvet som ska delas, bråken och osämjan, försöken till samtal. Eva vill inte sälja huset, Maja vill att det ska ut på marknaden direkt - men vad vill Anders?

Ibland blir jag förbannad på huvudpersonen Eva för att hon är så envis och bara går undan, tiger och tjurar, inte säger sin mening, bara är grinig och tvär. Kunde hon inte försöka prata med de andra? Nej, det verkar inte så.

Vissa passager är kanske lite overkliga och dem hade man kunnat stryka. Varför ska Eva ut och åka i en stulen motorbåt i ösregn och mörker, till exempel, utan mobiltelefon, utan flytväst, utan att ha sagt vart hon skulle? Det är ju så otroligt korkat.

Och varför, varför, varför reser sig alltid Eva upp och går - utan förvarning och utan förklaring! - så fort någon pratar med henne om något som hon inte vill tänka på eller prata om? Är det riktigt normalt? Att rusa ifrån en restaurang utan att betala bara för att grannen i all välmening säger något snällt om den saknade mamman? Nej, skärp dig, Eva! har jag lust att skrika.

Misstänker att det här är en bok som mängder av svenskar kan känna igen sig i. Det är inte alldeles lätt med arv - och sommarställen verkar vara ännu mer infekterade än pengar och andra värdesaker.

Mitt foto: Badlakan och solglasögon gör ingen sommar, men får symbolisera sommarstugan på ön.

Betyg: Gott betyg eftersom boken är så välskriven.

Rekommenderas: Till dem som någon gång varit inblandade i en tvist i släkten eller som varit med om att dela ett arv där alla inte är överens - eller som har ett sommarställe som funnits i familjen i årtionden.

Snackis: Det här är en otroligt bra bok att ha som diskussionsunderlag. En tvättäkta snackis!

Länk till boken på AdLibris: HÄR.

Kommer aldrig mer igen


Bokens titel: Kommer aldrig mer igen
Författare: Hans Koppel (pseudonym)
Förlag: Pocketförlaget, efter överenskommelse med Telegram Förlag.
Antal sidor: 256

Efter att ha läst "Vi i villa" och "Medicinen" tycker jag att Hans Koppel är en av de bästa svenska nutida författarna. När jag såg att han skulle ge ut en spänningsroman som hette "Kommer aldrig mer igen" blev jag eld och lågor.

Initialt blev jag förskräckligt besviken. Vad var det här för trams? Jag ska inte avslöja hur många som mördas eftersom det förstör en del av historien, men jag kan berätta att boken inleds med ett gruvligt mord. Det kan jag ta, trots att det är en våldsam skildring. Men därefter beskrivs en serie våldsamma övergrepp med sexuellt våld som känns så äckligt och utstuderat så jag undrar vad det är för bok jag egentligen har köpt. I synnerhet som det varvas med utdrag ur ett föredrag om hur misshandlande män successivt bryter ner sina kvinnliga offer.

När den rätt vidriga början av boken är över så tar en gripande historia sin början. Det här är bokens absoluta styrka och något som jag verkligen gillar: handlingen är beskriven ur alla inblandades synvinklar. Man har inga som helst problem att hålla isär vem som upplever vad - och det ger hela handlingen en större mening att man får följa alla som är involverade i den tragiska historien.

Man kan säga så här: fyra högstadieelever beter sig illa mot sina klasskamrater. Tjugo år passerar och någon är ute efter hämnd. Sedan följer korta stycken där man får veta hur de fyra elakingarna råkar ut för hämnden sett ur deras ögon och ur förövarens.

Man får veta hur bokens huvudperson Ylva hålls fången och hur hennes familj och omgivning upplever saknaden efter henne, men också hur de som tagit henne till fånga resonerar samt hur polisen och hennes grannar funderar på försvinnandet och vad som ligger bakom.

Boken handlar om sorgen efter någon som dör och saknaden efter någon som försvinner, om lusten att hämnas och om människors många ansikten - den goda har varit ond, den onde har många goda sidor, den bedragne bedrar och den otrogna är trogen, den som är oersättlig blir utbytt.

I bokens författarporträtt ser jag att Hans Koppel läst den amerikanske författaren Harlan Coben, som jag själv fullständigt avskyr. Jag kan tänka mig att de delarna av "Kommer aldrig mer igen" som jag inte tyckte om är ganska lika en av alla dessa massproducerade Coben-böcker som prånglas ut. Sammantaget måste jag ändå säga att boken är tankeväckande och stannar kvar efteråt.
Som vanligt är dialogerna lysande. Koppel är helt enkelt en stjärna på att skriva dialoger. De är så verklighetstrogna så man skulle kunna tro att han gått runt med bandspelare och fångat autentiska ordväxlingar.

Betyg: Velar fram och tillbaka, detta är en snaskig kriminalroman å ena sidan och en tankeväckande historia om hämnd å andra sidan. Betyget får hamna på "bra" men inte så mycket mer.

Rekommenderas: Till dem som gillar spänning!

Snackis: Deckare, skräck och kriminalromaner brukar inte gå att diskutera men det här är ett undantag eftersom boken bygger på ämnet skuld, hämnd och sorg - inte vem som har mördat vem.

Länk till boken på AdLibris: HÄR.

söndag 22 januari 2012

Cirkeln


Bokens titel: Cirkeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren, 2011
Antal sidor: 516

Ingen kan ha undgått boken "Cirkeln" som blev så höjd till skyarna redan innan den kommit ut, som fick DN att skriva en recension redan innan det var "tillåtet" att göra det, som fick tonåringar att rusa till biblioteken och köa i bokhandlarna. Det här måste ha varit en av 2011 års mest omskrivna böcker, alla kategorier.

Jag föreställde mig en bra bok, med tanke på de lysande recensionerna, men hade ändå inte förväntat mig en såpass välskriven och spännande bok från två svenska författare. Det här är spännande och ruskigt, lite oförutsägbart ibland, med mer mystik och fler övernaturliga händelser än jag hade trott. Här finns en god portion platta och stereotypa tonårstjejer som faktiskt ändrar sig och utvecklas och blir till andra än man först trodde.

Boken kretsar kring en gymnasieskola i en liten bruksort i Sverige, där några tonåringar dras in i en förskräcklig härva med häxor, beordrade självmord, mystiska riter, en elak rektor och en märklig vaktmästare. Man behöver inte avslöja något egentligen: det här är upplagt för att vara spännande. Man kunde väl ha önskat sig att det inte var en tjock och ful tjej, en blond ridflicka, en mörkhårig pluggis, en tuff tjej med alkisfarsa osv - det känns lite väl som pappdockor ibland, men personerna ändras faktiskt i viss mån och det gör att man kan förlåta det persongalleriet.

Allra första kapitlet är en mycket otrevlig beskrivning av ett självmord, som jag tycker är opassande för unga människor att läsa. Misstänker dock att det finns massor av 11-åringar i Sverige som slukat boken eftersom den fått sådan uppmärksamhet. Klart olämpligt, tycker jag, eftersom många av de 14-15-åringar som finns i min närhet har sagt att de nästan inte ville läsa mer efter att ha börjat på boken.

Betyg: Spännande och välskrivet, bra beskrivningar av tonårstjejer och en liten bruksort, massor av cliffhangers och kapitel som är uppbyggda med ett crescendo.

Rekommenderas: till alla som gillar spännande böcker med mystik, dock skulle jag säga att man bör vara 13-14 år för att läsa boken eftersom den innehåller rätt snaskiga beskrivningar av självmord och våld. Det är dock inte en utpräglad tonårsbok utan lika gärna underhållande läsning för vuxna.

Snackis: Den här boken hade vi i vår bokcirkel och det var en bra bok att diskutera kring.

Länk till boken på AdLibris: KARTONNAGE eller POCKET.

lördag 21 januari 2012

Självbiografi


Bokens titel: Självbiografi
Författare: Charles Darwin
Originalets titel: Autobiography
Översättare: Gösta Åberg
Förlag: Natur och Kultur, 2009

Jag gillar inte självbiografier. Åtminstone trodde jag att jag inte gillade självbiografier, tills en vän bestämde att vi alla i bokklubben/tjejträffen skulle läsa varsin valfri självbiografi. Jag valde mellan många olika och det slutade med att jag köpte flera - och tyckte om dem allihop. Darwins var dock jag tyckte allra bäst om och den var dessutom så bra så jag tyckte den utklassade en hel del skönlitterärt som jag läste samtidigt.

Det här är berättelsen om en av världens mest inflytelserika vetenskapsmän, engelsmannen Charles Darwin som föddes 1809 in i ett samhälle som törstade efter vetenskapliga upptäckter, framåtanda, tekniska landvinningar och kopiös nyfikenhet på omvärlden. Charles växte upp som son till en präst, mamman dog tidigt och pappan gjorde allt för att ge sina barn en bra och akademisk start i livet.

Charles Darwin beskriver humoristiskt hur han hade samlarmani, hur han valde bort präststudierna för naturvetenskapen, hur han reser jorden runt för att samla arter, hur han träffar sin älskade Emma och hur de får åtta barn tillsammans (varav flera dör) och hur spännande hans eget liv utvecklade sig då han lanserar sin teori om arternas uppkomst.

Betyg: Högsta betyg för en lättläst, intressant, underhållande och fascinerande levnadsbeskrivning! Högsta betyg också till Nils Uddenbergs förord, som jag hade stor behållning av. Förord är väl alltid tråkiga? Men Uddenbergs är det verkligen inte, tvärtom.

Rekommenderas: till alla som har intresse av att se hur den moderna världen utvecklades, för här ser man tydligare vilka sammanhang Darwin vistades i och vilka andra upptäckter som gjordes under hans levnad, vilka betydelsefulla vetenskapsmän han umgicks med och hur mycket som hände under 1800-talet.

Snackis: En bra snackis och underhållande historielektion.

Länk till boken på AdLibris: HÄR.

Hur man botar den som dödats av blixten


Bokens titel: Hur man botar den som dödats av blixten
Författare: Gail Anderson-Dargatz
Originalets titel: The Cure for Death by Lightning
Översättare: Gunilla Lundborg
Förlag: Wahlström & Widstrand, 1998

Kanadensiskt bondeliv på 1940-talet. Beth är femton år och växer upp i ett litet hus i jordbruksbygden tillsammans med sin konstant arga, brutala pappa och sin lite underliga mamma. Kriget rasar ute i världen. Beths liv kretsar kring hur hon ska kunna få några vänner - familjen lever ett mycket isolerat liv - och hon hittar en vän i flickan Nora som bor i indianreservatet strax intill.

Bokens titel anspelar på den bok med urklipp, husmorskurer och recept som Beths mamma skriver. Där finns bland annat ett botemedel för att väcka dem som dödats av blixten.

Det är svårt att beskriva innehållet eller få det att låta så lockande. Kanske är det därför man inte hör talas om denna bok, trots att den är så välskriven, spännande och rörande. Myter och magi från indianernas kultur spelar en stor roll i boken, bland annat då prärievargen Coyotes ande kryper in i människornas kroppar och förvandlar dem till rovdjur.

Betyg: En sagoskimrande berättelse om livet på landet i Kanada under andra värlskriget, om kärlek och vänskap, liv och död. En mycket bra bok som alldeles för få verkar ha läst!

Rekommenderas: till dem som vill läsa en ovanligt välskriven uppväxtskildring.

Snackis: Kanske, kanske inte.

Halva liv


Bokens titel: Halva liv
Författare: Mats Strandberg
Förlag: Forum, 2009
Antal sidor: 330

Unga Jessica är tillsammans med Jakob men blir plötsligt övergiven. Jakob har lämnat en liten lapp efter sig med budskapet "Jag kan inte berätta varför. Leta inte efter mig". Där står Jessika med en raserad framtid och krossade drömmar - men också ilska och sorg över att Jakob försvunnit utan minsta förklaring.

Jessika har alltid haft en väldigt nära relation till sina farföräldrar och när farmor Viola dör reser Jessika till farföräldrarnas hem på Österlen för att vara med på begravningen och även se vilka saker hon skulle vilja ärva. Det blir upptakten till ett smått osannolikt äventyr!

I huset på Österlen finns Jessikas gamla farfar Billy och farmors bror Viktor. Där finns också en spännande dagbok som Jessika får och som avslöjar stora familjehemligheter om farmor Viola, hennes bror Viktor och farfar Billy samt pappans uppväxt. Jessika väljer att stanna kvar i sommarstugan på Österlen långt efter begravningen och att alla andra åkt hem. Hon vill reda ut vad som egentligen hände när hennes pappa var liten.

Men så en dag ser hon Jakob. Han låtsas inte känna igen henne, men Jessika är säker på att det är hennes livs kärlek som står där framför henne...

Betyg: En potentiell tevefilm med Sandra Bullock och farliga förbindelser blandat med seriösa passager om konvenans, arrangerade äktenskap, livslång vänskap och homosexualitet som måste hållas hemlig.

Rekommenderas: Till dem som gillar spännande böcker utan blod och där upplösningen sker i biljaktstempo.

Snackis: Jo, här finns faktiskt lite att prata om - även om boken inte är något litterärt mästerverk. Man kan ju diskutera ämnet.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.

tisdag 17 januari 2012

Coraline


Bokens titel: Coraline
Författare: Neil Gaiman
Originalets titel: Coraline
Översättare: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Carlsen, 2004
Antal sidor: 156

Redan omslaget får en ju att komma i rätt stämning; illustrationen gjord av Dave McKean är verkligen passande. Det är inte Coraline, huvudpersonen, vi ser på omslaget - utan den andra Coraline, hon som finns i den andra världen...

Flickan Coraline flyttar in i ett gammalt hus där grannens dörr är olåst men bakom den är ingången igenmurad. En dag är dock muren borta och Coraline kan se in i grannens lägenhet. Den är identisk med hennes egen, men ändå inte. Mot bättre vetande kliver hon in i grannbostaden och hamnar i en annan värld.

Där inne finns ett föräldrapar, hennes "andra" mamma och pappa. De har knappnålsögon och ett underligt sätt. De vägrar att släppa ut Coraline igen, så hur ska Coraline ta sig tillbaka till sin egen värld? Berättelsen är krypande obehaglig, småruskig och spännande rakt igenom.

Vad tycks om det här, till exempel? Halvvägs in i boken, när Coraline är fast inne hos grannen och tvingas umgås med sin "andra mamma" händer detta:

Den andra mamman satt i soffan. Hennes mun var ett enda smalt streck; läpparna var hopknipta. Hon tryckte in ännu en kackerlacka i munnen, och så ännu en, som om hon suttit med en påse chokladrussin i knät.

Hennes stora svarta knappögon stirrade rätt in i Coralines ljusbruna. Hennes glänsande svarta hår slingrade och vred sig över nacken och axlarna som om det blåste för vinden: en vind som inte nådde Coraline.

De stirrade på varann i mer än en minut. Sedan sa den andra mamman: "Vad är det för stil!" (---) Hon trevade i förklädesfickan och plockade först upp den svarta dörrnyckeln, som hon fnös åt och slängde ner i shoppingväskan, och sedan en liten silverfärgad nyckel. Hon höll triumferande upp den. "Så där ja", sa hon. "Det här är för din skull, Coraline. För ditt eget bästa. För att jag älskar dig. " (---)

Hon drog med sig Coraline ut i hallen och marscherade rätt mot spegeln vid ena änden. Så pressade hon in den lilla nyckeln i spegelglaset och vred om det. Spegelglaset öppnades som en dörr och uppenbarade ett mörkt utrymme där innanför. "Du får komma ut igen när du har lärt dig lite stil och hyfs", sa den andra mamman. "Och när du är beredd att vara en kärleksfull dotter."

Betyg: Överraskande bra bok som man slukar på en kväll eller två. En bok man vill sluka!

Rekommenderas: Till ungdomar och vuxna som gillar en trevlig blandning av skräck och fantasy, litegrann som en feberdröm.

Snackis: Nej, det här är inte en bok att snacka om.

Länk till boken på AdLibris: HÄR och DÄR.

fredag 13 januari 2012

Honungsbiets hemliga liv


Bokens titel: Honungsbiets hemliga liv
Författare: Sue Monk Kidd
Originalets titel: The Secret Life of Bees
Översättare: Ritva Olofsson
Förlag: Bra Böcker, 2005
Antal sidor: 323

Den tonåriga Lily växer upp med sin grymme far i södra USA under raskravallerna på 1960-talet. Hennes mor är död och den enda som bryr sig om Lily är hushållerskan Rosaleen. När hon blir misshandlad av en vit mobb, bestämmer sig Rosaleen och Lily för att fly från gården. Deras mål blir att finna "Den svarta madonnan", motivet på det enda foto som Lilys mamma har lämnat efter sig till dottern.

Efter en krånglig resa kommer de fram till den plats där "Den svarta madonnan" ska finnas - och hittar tre svarta systrar som ägnar sig åt biodling. Systrarna tar till sig Lily och Rosaleen, låter dem bo där och hjälper dem att hitta glädjen i att leva.

Boken är så välskriven så man kan se personerna framför sig, som om det vore en film. Både flickan Lily och hennes följeslagerska Rosaleen blir verkliga personer, så också de tre systrarna June, July och August. Beskrivningen av amerikanska Södern är också väldigt fin och lätt att leva sig in i.

Egentligen är det svårt att säga vad boken handlar om: det är ju inte händelserna som är det viktiga utan huvudpersonernas utveckling mot starka, självsäkra och kärleksfulla individer. En mycket bra bok som man gärna sträckläser.

Betyg: Välskriven, spännande och gripande.

Rekommenderas: Till alla som vill ha en härlig bok av försjunka i!

Snackis: En trevlig bok att småprata om med goda vänner, men inte någon riktig snackis.

Tusenskönor


Bokens titel: Tusenskönor
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Pocketförlaget efter en överenskommelse med Piratförlaget, 2011
Antal sidor: 398

Det här är ett hopkok som ska föreställa en modern polisroman, men det känns som om författarinnan snarare vill diskutera invandring, flyktingar och människosmuggling. Kunde hon inte ha gjort det istället?

Det hade varit bättre än att göra en märklig historia om två vuxna systrar som försvinner samtidigt som deras föräldrar begår självmord. Men ojdå, föräldrarna har visst inte begått självmord - de har dödats! Och en av döttrarna är dödförklarad av den andra dottern, men hon lever nog i alla fall. Och den andra dottern hamnar hos kriminella i Thailand - varför är hon där, vem har skickat henne dit och vilket är hennes ärende?

Varför är poliserna så himla konstiga? En violinspelande kvinna som verkar ha någon bokstavsdiagnos (har de ALLTID det?)  och är gravid med en gift mans barn. Hennes kompanjon är en brutal besserwissrig mansgris som inte vill försöka ändra sig och som aldrig har tid med sin före detta familj. Och så finns det förstås en gammal erfaren polis vars hustru är döende.

Lägg till några präster också, lite halvskumma och med oklara motiv, och några stackars flyktingar som hålls inlåsta i en förortslägenhet, och ett övergivet sommarhus på Ekerö med vapen i...

Boken ingår i en serie men jag tänker inte läsa de övriga böckerna. Det finns för många andra böcker som är bra och som jag hellre lägger tiden på.

Betyg: Knappt spännande - och det är väl inget vidare betyg till en kriminalroman?

Rekommenderas: Kanske till alla dessa människor som gillar svenska kriminalromaner - det verkar vara många! - och som tycker att det är intressant med politiska budskap varvat med mord och dysfunktionella poliser.

Snackis: Nej, det här är ingen bok att prata om.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

onsdag 11 januari 2012

Årstafruns dolda dagböcker


Bokens titel: Årstafruns dolda dagböcker
Författare: Kristina Ekero Eriksson
Förlag: Norstedts, 2010
Antal sidor: 305

Det här är berättelsen om Märta Helena Reenstiernas liv. Åtminstone sett ur hennes egen synvinkel! Märta Helena föddes 1753 (om jag har räknat rätt) på en gård i Småland, som dotter till friherrinnan Catarina Maria von Köhler och adelsmannen Abraham Reenstierna.

Som nittonåring flyttade hon till Stockholm för att söka sig en make. Hon fick bo hos sina släktingar, som var förmögna. En mycket intressant skildring av Stockholm på den tiden, om tullarna och gatorna, palatsen och de låga husen, bodarna och köpmännen.

Kort därpå möter hon sin blivande man, Christian Henrik von Schnell - en ryttmästare som tjänstgjort vid tsarens hov - och de gifter sig när Märta Helena är mycket ung. Hon får flytta in i hans vackra hus vid Årsta, där Christian Henrik bor med sin mor. Till huset på Årsta hör mängder av vackra trädgårdar, odlingar, hagar, drängstugor, stall, trädgårdsmästarbostäder, orangerier osv. Det är ett tjusigt ställe hon flyttar till - och många pigor att basa över.

Märta Helena föder åtta barn, men fem av dem dör som spädbarn av alla möjliga vidriga sjukdomar. Fredrika Maria född 1776 och Christiana Helena född 1777 dog av den fasansfulla strypsjukan (difteri) då de var endast 2 år respektive 3 månader. De kvävdes långsamt till döds inför sina föräldrars ögon.

Hans Abraham född 1778 dog en vecka innan sin ettårsdag av rödsot (dysenteri), i magkramper och blodiga diarrér. Det är nästan ofattbart att föräldrarna orkade med all denna sorg! År 1780 föddes det fjärde barnet, en son som också fick heta Hans Abraham och han var den enda som skulle få leva till vuxen ålder.

Adolf Fredrik föddes 1781, därefter kom Hans Henrik som avled som bebis av en okänd barnsjukdom när han var sex månader. Därefter föddes döttrarna Fredrika Christiana 1784 och Sofia Albertina 1787. Den yngsta lilla dottern dog endast fem månader gammal av "hjärtsprång".

Sommaren 1789 - då Frankrike skakades av oroligheter och folket klagade hos Ludvig XVI och Marie Antionette - dog Adolf Fredrik av den fasansfulla rödsoten, endast åtta år gammal. Det måste ha varit fasansfullt för den lilla trebarnsfamiljen som redan mist så många ungar men nu trodde att de skulle klara sig! Tyvärr verkar rödsoten ha varit smittsam, för tre veckor senare dog den lilla flickan Fredrika Christiana av samma sjukdom som brodern. Hon dog på sin femårsdag, som borde ha firats med presenter och tårta men som slutade i katastrof.

Nu fanns bara Hans Abraham den yngre kvar, ett ensamt barn med sju döda syskon. Han skulle komma att leva ett liv präglat av kvävande föräldrar som var kontant oroliga för honom - medan han själv försökte slå sig fri genom att göra vadhelst han ville.

Märta Helena börjar skriva dagbok 1793, men vi får inte veta mycket om de döda barnen eller om hennes egen uppväxt. Hon skriver litegrann varje dag och på så sätt växer det fram en bild av vad en adelsdam kunde sysselsätta sig med ute på en stor herrgård.

Livet var inte fullt så lyxigt som jag hade trott. Hon fick arbeta rätt hårt med att få gårdens ekonomi att gå ihop, hon skulle övervaka pigorna och själv arbeta en hel del. Samtidigt tog hon sig gärna in till stan med häst och vagn, för att göra olika visiter hos sina vänner. Man gjorde ständiga besök och kontrabesök hos varann, gav middagbjudningar, spelade kort, hade utflykter, drack vin eller bjöd på kalas.

Det är en intressant och faktaspäckad bok, där man får följa Årstafruns liv i urval av Kristina Ekero Eriksson. Dagböckerna som Märta Helena skrev under 46 års tid är naturligtvis ännu mer omfattande, men jag tycker att författaren har gjort ett bra jobb med att välja ut sådant som kan intressera en nutida läsare. Beskrivningarna av såväl pigor, drängar och deras arbetsvillkor som hur adeln levde inne i Stockholm är väldigt givande.

Tyvärr dog även Hans Abraham som ung, han drunknade 32 år gammal då han gick över Årstavikens is som brast under honom. Märta Helena fick leva ensam många år och utnyttjades skamlöst av släkt och flyktiga vänner, som tog hennes rikedomar. Hon verkar inte ha varit en alltigenom sympatisk person, men jag tycker i alla fall synd om henne för allt hon tvingades genomlida.

Betyg: En fascinerande tid och ett spännande levnadsöde! Välskrivet är det dessutom. Den här boken gav mig mersmak och fick mig att vilja läsa mer om Bellman, Gustav III och Gustav IV Adolf, Elsa Fought och flera andra som levde under 1700-talet.

Rekommenderas: Kanske inte till kreti och pleti, men till dem som gillar faktaspäckade historieböcker. Jag tyckte väldigt mycket om boken, men kan tänka mig andra som skulle somna av den.

Snackis: En bok att prata om, men jag tror inte den rör upp så många känslor, utan mer diskussioner om då och nu - likheter och olikheter.

Vinkännaren


Bokens titel: Vinkännaren, 13 rysarnoveller
Författare: Roald Dahl

Roald Dahl har ett sätt att skriva som är väldigt tilltalande. Han kan mana fram bilder av miljöer och personer med mycket få ord. Just den här boken går tydligen inte att hitta längre, men jag har ett exemplar som jag läst flera gånger och hoppas att ni kan hitta någon av hans novellsamlingar för att njuta av mustigt berättade korthistorier med skrämmande och fyndiga slut.

Betyg: En trevlig samling som tyvärr inte går att få tag på i nyupplaga längre. Det finns dock engelska antologier att köpa. Alltid välskrivet och alltid med en ryslig knorr på slutet!

Rekommenderas: Till alla som gillar mysrysare, till alla som gillar Roald Dahl och till alla som lyssnat på radioprogram som "Mannen i svart" och "Kalla kårar" och vad de där Torsten Jungstedt-programmen hette.

Snackis: Jag tror inte man diskuterar rysare så som man diskuterar hela romaner eller för den delen faktaböcker, men jag tycker att man kan diskutera Roald Dahls rysare och noveller överhuvudtaget, för många av dem är ju genialiska.

Medicinen


Bokens titel: Medicinen
Författare: Hans Koppel (pseudonym)
Förlag: Månpocket, 2010 (efter överenskommelse med Wahlström & Widstrand)
Antal sidor: 162

Jag upptäckte Hans Koppel genom en länk på AdLibris, där jag såg boken ""Vi i villa" och köpte den på ren chansning. Hade aldrig hört talas om författaren förut och blev mäkta förvånad över att boken var så himla bra trots att ingen jag kände hade läst den eller pratat om den. Därför letade jag reda på om det fanns några fler böcker av Hans Koppel och hittade då "Medicinen".

Boken är så kort så man läser ut den i ett nafs. Dialogerna är ruskigt inkännande och verklighetstrogna. Berättelsen i övrigt har väl vissa udda och smått osannolika inslag - annars skulle det ju bli en tråkig bok! - men huvudpersonen Johannas relation till människorna runt omkring henne är oehört bra beskriven.

Då här lyder första stycket i boken:

Jag är med i en bokklubb. Det är ungefär vad jag är med i. Vi är några från tidningen som träffas då och då och diskuterar en bok vi har läst. Vi dricker vin och äter gott. Inga barn får vara med, inga män.
Om jag inte hunnit läsa klart boken kollar jag på nätet vad folk har tyckt och så tycker jag ungefär samma. Det har funkat bra flera gånger men nu sitter jag i skiten.
Det är Louise som utmanar.
-Har du ens läst boken? säger hon.
-Det är väl klart att jag har läst boken, säger jag för vi har redan pratat om boken i en timme och jag har haft synpunkter och fått medhåll för mina åsikter och känt mig trygg.
Dessutom sitter vi vid mitt köksbord och nån fördel ska det väl vara med hemmaplan.
-Jag tror inte att du har läst boken, säger Louise.

Jag föll direkt för det här! Sedan fortsätter det på samma sätt: Johanna kämpar med exmaken och sina två barn, med sin vidriga chef på tidningen där hon jobbar och framför allt med Louise och de andra översittartjejerna på redaktionen.

Boken har en story om en medicinsk studie som Johanna deltar i och som gör henne stark, modig och uppkäftig - men den stora behållningen är beskrivningen av hur arbetsplatsen fungerar och vad de olika personerna säger till varann.

Betyg: En riktigt bra bok, men så hade jag inte heller väntat mig något annat. Dialogerna är oslagbara - de är tamejtusan bland de bästa jag har läst! Så verklighetstrogna så det känns som en bandinspelning. Tyvärr är boken så tunn så den bara räcker en kväll eller två...

Rekommenderas: Till alla vuxna som känt av visst mått av vuxenmobbning på arbetsplatsen, i vänkretsen, i bokcirkeln eller i sin familj. Inte riktig mobbning, utan mera det där tråkandet... och som sedan velat slå världen med häpnad, resa sig och göra något som får tyst på de andra!
Eller förresten till alla överhuvudtaget, för det här är en väldigt bra bok som känns fullständigt autentisk.

Snackis: En solklar snackis med många samtalsämnen om vänskap och rangordning.

En dag


Bokens titel: En dag
Författare: David Nicholls
Originalets titel: One Day
Översättare: Pia Printz
Förlag: Printz Publishing, 2011
Antal sidor: 429

På omslaget till boken står "Tjugo år. Två människor. En dag." och det är en mycket bra sammanfattning. Hela boken bygger på denna idé, som tydligen inte David Nicholls kläckt själv att döma av hans tackord i slutet av boken. Två unga studenter har en kärleksnatt på avslutningsdagen den 15 juli 1988. Dexter är en supersnygg överklassgrabb som inte riktigt vet vad han vill göra i livet. Emma är en plugghäst från norra England, en begåvad tjej som beskrivs som enormt rolig men som tyvärr inte riktigt har någon tro på sig själv.

Emma och Dexter kan knappast ana att de efter den där natten ska fortsätta att träffas, skriva brev, ringa varann - men även ha ett långt uppehåll i bekantskapen pga ett stort gräl - och följas åt genom varandras karriärer och familjebildande. Ska de få varann till slut?

Dexter avgudar Emma och inser att hon nog är hans enda riktigt goda och pålitliga vän, men gång på gång föredrar han glamouröst sällskap från sina kända kollegor på teve. Emma är den där vännen som han alltid kan vända sig till och som finns i vått och torrt, hur illa han än behandlar henne. För trots att Emma har en lyckad karriär är hennes liv i övrigt inte särskilt kärleksfullt eller roligt: hon väljer alltid fel pojkvänner och har några katastrofala förhållanden. Under tjugo års tid är hon förälskad i Dexter utan att säga det rent ut.

Det är intressant att man inte följer huvudpersonerna året om, utan alltid bara den 15 juli (och dagarna däromkring) varje år. Det innebär att för varje nytt kapitel kan man även som läsare överraskas av att Dexter har gift sig, att någon har fått barn eller köpt hus, att en person dött och någon annan flyttat utomlands.

Jag kan förstå att denna bok har legat på tio-i-topp-listorna världen över, för det är en märklig blandning av feel-good-roman och nostalgi, lite sorg och en ständig utveckling hos de två huvudpersonerna. En varm bok som inte är sliskig, även om jag väl inte skulle påstå att den är särskilt djup heller.

Betyg: Mycket välskriven dialog och med ett bra flyt i hela historien. Det märks tydligt att författaren är manusförfattare till den ruggigt bra teveserien Cool Feet, som gick för några år sedan. Kul upplägg att skriva om en enda dag men i tjugo års tid.

Rekommenderas: Halva västvärlden har ju redan läst den topplistebok, men för er som ännu inte har läst boken kan jag rekommendera den om ni vill ha lättsam, trevlig kärleksunderhållning med charmerande huvudpersoner.

Snackis: Tillräckligt mycket att prata om för att den ska vara kul att ge bort till en väninna.