lördag 31 oktober 2015

Nordkorea - nio år på flykt från helvetet


Bokens titel: Nordkorea - nio år på flykt från helvetet
Författare: Eunsun Kim (pseudonym)
Originalets titel: Corée du Nord, 9 ans pour fuir l´enfer
Översättare: Maria Store
Förlag: Libris förlag, 2015
Antal sidor: 220

Boken börjar då Eunsun är elva år och nära att svälta ihjäl i det lilla hus i Nordkorea där hon bor med sin mamma och storasyster. Mormor, morfar och pappa har redan dukat under i hungersnöden. Nu har mamman rest till storstaden med äldsta flickan för att försöka hitta något att äta, Eunsun är ensam hemma och har inte ätit på många dagar. De har inga pengar, inga möbler eller något alls av värde. De heliga fotona av Kim Il Sung och Kim Jong Il hänger inte längre på väggen, trots att det är ett brott belagt med dödsstraff. Mamman har brutit sönder fotoramarna och sålt de ynkliga träbitarna på marknaden som ved, för att tjäna ihop till lite kål åt sin familj.

Efter detta får vi följa Eunsun och systern Keumsun och deras mamma då de flyr från Nordkorea till grannlandet Kina, blir tillbakaskickade, flyr igen, råkar ut för alla möjliga rövare och banditer på vägen och alltid måste leva i skräcken att bli angivna och "hemskickade" till interneringslägren i fosterlandet.

Författaren är en 25-årig kvinna som numera är sydkoreansk medborgare. Hon försöker på alla vis ta igen den skolgång hon missat och hon kämpar för att göra det nordkoreanska folkets röst hörd. Berättelsen har hon skrivit tillsammans med den franske journalisten Sébastien Faletti. Tyvärr är väl ingen av dem riktigt skicklig på att levandegöra en historia... Ofta upprepas samma sak från ett stycke till ett annat, saker vi redan visste om får vi höra en gång till i nästan samma ordalydelse.

Jag ville gärna veta mer om Nordkorea och hur livet ser ut där, men Eunsun är för ung då hon flyr för att egentligen kunna berätta något om hur folket lever i världens strängaste diktatur. Istället får vi veta desto mer om hur det är att leva på den kinesiska landsbygden. Ärligt talat är det lite svårt att leva sig in i berättelsen, för den är mest en lång räcka "först hände det här och sedan hände det här". Antagligen för att författaren bara var ett barn då hon genomlevde alla strapatserna.

Exempelvis får modern ett nytt barn och detta lämnar hon kvar i Kina. Hur känns det? Det får vi inte veta. Däremot får vi veta vid åtminstone tre tillfällen att det är Eunsun som står lillebrodern närmast - inte mamman! - för det är hon noga med att påpeka. Jag undrar om mamman skulle instämma... Hur var det för mamman att bli våldtagen av den kinesiske mannen som gjorde henne med barn? Eller var det kanske inte våldtäkter, de levde ju som gifta i flera år - kanske kände hon något för honom? Dottern berättar om hemska gräl, men vad var det som hände? Trodde de på allvar att de skulle stanna livet ut hos den kinesiske mannen och att det var bra taktik att bli gravid så man hade en hållhake på honom? På slutet får vi några ledtrådar men det är mest krassa fakta, väldigt få känslor.

Det är en intressant bok som framför allt belyser det här med gränser och möjligheten att fritt röra sig mellan länder. Den lilla familjen tar sig från Nordkorea till Kina, därifrån till Mongoliet och vidare till Sydkorea. Hela tiden med gränsvakter, poliser, militärer och tulltjänstemän som bevakar sina respektive länders gränser och ser till att ingen obehörig tar sig in eller ut.

Omdöme: Med risk för att framstå som totalt hjärtlös måste jag säga att denna bok inte berörde mig så mycket som jag hade föreställt mig. Lite för naivt skriven.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

fredag 30 oktober 2015

A Dreadful Murder


Bokens titel: A Dreadful Murder - The Mysterious Death of Caroline Luard
Författare: Minette Walters
Förlag: Pan Books / Quick Reads, 2013
Antal sidor: 125

Det är en rätt trevlig idé med "quick reads", tycker jag, i en tid då böckerna bara blir tjockare och tjockare. Det här är snarare en novell än en roman, åtminstone omfångsmässigt. Snabbläsning i alla händelser.

Deckardrottningen Minette Walters har letat reda på ett alldeles äkta mord som utspelade sig i England år 1908 men som än i denna dag är olöst. Hon har använt sig av historiska dokument för att återskapa händelsen och har så långt det är möjligt vävt in autentiska personer och deras vittnesmål - men sedan grunnat på en tänkbar mördare och dennes motiv.

Bokens miljöer är skildrade på ett levande sätt, personerna däremot lite plattare. Eftersom mordet på den medelålders överklassdamen Caroline Luard - gift med en pensionerad generalmajor - är en sann historia och såväl läkarutlåtanden som vittnesmål redan finns, är författaren lite snärjd. Jag gillar dock att hon lanserar en egen teori kring vad som ledde fram till mordet - och varför det aldrig löstes.

Omslaget är helt underbart: lite gulmelerat med blodstänk och en sekelskiftesillustration. Innehållet är dock stelare än jag hade trott, författaren har hållt sig nära sanningen och inte broderat ut särskilt mycket vilket gör att det kanske inte är så saftigt och spännande.

Omdöme: En trevlig och äkta mordgåta som passar utmärkt som reselektyr: drygt hundra sidor med nästan skolboksstora bokstäver och korta kapitel.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

torsdag 29 oktober 2015

Kvinnan med de vackra händerna


Bokens titel: Kvinnan med de vackra händerna - och andra livshistorier
Författare: Hanne-Vibeke Holst
Originalets titel: Da jeg blev vred
Översättare: Margareta Järnebrand
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2005

Danska författarinnan Hanne-Vibeke Holst är (eller möjligen var) goodwillambassadör för FN:s befolkningsfond vars syfte är att förbättra den sexuella och reproduktiva hälsan i världen, i synnerhet för kvinnor. I det uppdraget ingick tydligen att åka jorden runt och intervjua intressanta kvinnor om sånt som aborter, graviditet och förlossningar, sex och preventivmedel, AIDS och andra könssjukdomar men i också om kvinnors möjligheter till ett gott liv.

Holst åkte till Vietnam 2001, Nicaragua 2002, Uganda och Ryssland 2003, Egypten 2004. Sedan gav hon ut denna bok.

Det absolut sämsta med den är att den är helt daterad och att så mycket hunnit hända under det decennium som gått. Jag kan inte sluta tänka på det under läsningen. "Stämmer det här verkligen? Föder de fortfarande så här många barn? Smittas så här många av hiv? Omskärs verkligen så här stor procent fortfarande, tio år senare?".

Det är alltså tretton kvinnors berättelser som kryddats med fakta som vi inte har en aning om hur gammal den är. Är Uganda-fakta från 2003 då hon besökte landet? Eller från 2004 då hon skrev boken? Och hur är det egentligen idag, 2015? Jag föredrar att läsa den här sortens faktatexter i ett magasin, där man kan anta att det är snudd på dagsfärska siffror.

Förutom de sidor som inleder varje kapitel och där fakta om länderna finns, serveras vi små påståenden i nederkant av boksidorna, i själva sidfoten (sådär som Kalle Anka & c:o gjorde när jag var liten, under serierutorna fanns små meddelanden om brevvänner och tävlingar!). Det kan stå sånt som "55% av alla hiv-smittade afrikaner är kvinnor." och det är verkligen inte alltid det passar in i sammanhanget eller har någon relevans i den text man just läser.


En annan sak jag ogillar skarpt med denna bok är att dess namn. Originalets titel - "Da jeg blev vred" - säger något om en kvinnas känslor i ett specifikt läge, men den svenska boken heter "Kvinnan med de vackra händerna". Hallå?! Vilken objektifiering! En bok som handlar om enormt kompetenta, starka, modiga, kämpande, fantastiska kvinnor som är rent beundransvärda  - ska de beskrivas med en mening ur boken som syftar på deras utseende?

Det positiva med denna samling intervjuer är att författaren låter oss se hur verkligheten kan se ut för kvinnokämpar i Putins militäriska Ryssland, i muslimska fundamentalisternas Egypten, i det lantliga Vietnam, i det svårt hiv-drabbade Uganda. (Nicaragua hoppade jag över att läsa.) Jag uppskattar verkligen att vi får se även de mindre smickrande sidorna hos dessa kvinnor och att Hanne-Vibeke Holst låter sina egna känslor lysa igenom, så att personerna inte bara är fantastiska übervarelser utan helt mänskliga.

Så här ser boken ut (jag köpte min begagnad på Bokbörsen, så den saknade skyddsomslag):


Omdöme: Det här hade varit kanonbra, verkligen! - om jag hade läst det i morgontidningens söndagsbilaga och kunnat tänka "det här händer nu", men det blir ganska platt när boken har drygt tio år på nacken.


onsdag 28 oktober 2015

Budskap från andra sidan


Bokens titel: Budskap från andra sidan
Författare: Marlo Morgan
Originalets titel: Mutant Message Down Under
Översättare: Birgitta Garthon
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Strömbergs Bokförlag, 1999
Antal sidor: 176

Den här boken är så bedrövligt dålig så jag skäms för att den står i min bokhylla. Jag måste varit drogad eller åtminstone haft tankarna helt på annat håll när jag köpte den.

Marlo Morgan är enligt egen uppgift en blond amerikanska som åker till Australien för att träffa aboriginer (hon talar boken igenom om raser, vilket är lite intressant med tanke på DN-artikeln häromdagen om hur många svenskar som fortfarande anser att mänskligheten kan delas in i olika "raser" trots att vetenskapsmännen hävdar att något sådant inte existerar).

Hon åker jeep ut i öknen, fyra timmar i stekande hetta, träffar en aboriginstam som uttalar gutturala läten stötvis (låter tydligen inte lika bra som amerikansk engelska) och där de har mage att tycka att Marlo måste renas innan hon får delta i deras sammankomst. De räcker henne ett tygstycke och sedan får hon klä av sig naken, lägga sina kläder i en prydlig hög. Hon stoppar in underkläderna i mitten av klädtraven - denna detalj minns jag extra väl för så gör jag också och jag undrar varför vi tjejer ofta beter oss på det viset egentligen... - och sedan vandrar de iväg.

I fyra månader är hon ute med gruppen och lär sig ett mycket bättre liv. Hon blir helad eller vad nu verbet kan kallas när man håller på med healing. Hon förstår människans plats i universum.

Marlo sover på djurhudar, sjunger runt lägerelden, lär sig primitiv medicin (såklart väsentligt mycket bättre än den man kan erbjuda på amerikanska sjukhus!), förstår vilken kärlek och medmänsklighet som härskar här (om världen styrdes av aboriginer så skulle vi ha fred på jorden) och har ingenting alls mot att äta ormkött till middag eller gå naken.

Omdöme: Varsågod, alla new-age-människor som längtar till ett fullödigt liv i vildmarken.

tisdag 27 oktober 2015

Brev till samhället / Brev till utlandet


Bokens titel: Brev till samhället
Bokens titel: Brev till utlandet
Författare: Eric Ericson
Förlag: Kartago Förlag, 2006
Antal sidor: ? (båda böckerna saknar paginering men är mycket tunna)

"Brev till samhället" och "Brev till utlandet" är en sjuk samling brev, återgivna som faksimiler - svårtydda emellanåt och med den där typiska skuggningen och svärtan som kopierade papper får - som man både får rysningar av och skrattar åt.

Eric Ericson skriver sinnesrubbade brev till olika myndigheter och storföretag och publicerar sedan deras artiga, knastertorra och alldeles äkta svar. Det är komiskt men samtidigt sådär obehagligt som radiosända busringningar är.

Brev från Eric till ett polskt hotell:
"Hallo,
First of all, I want to thank you so much for your invitation. I was both moved and surprised. I had not expected it in the least. I will arrive at your place on January 8 as agreed. I will bring approximately 200 small animals and about a hundred midsized and large animals. You should not pet the big animals. (Här följer en längre sekvens om bokning av chartrat plan för honom och djuren.) See you soon!
Eric"


Deras överrumplade svar:
"Dear Sir, 
Regarding to the mail, concerning your visit in Torun (Poland), I inform you, as following:
1. We don´t know you.
2. We have never invited you to Poland.
3. We do only deal with banking business - not with animals.
4. We don´t expect you and especially your 300 animals.
5. We will not pay any invoice received from airline.
Best regards."

Omdöme: Två alldeles utmärkta böcker att sitta och fnissa åt en dag när man är på småelakt humör.

Länk till "Brev till samhället" på Adlibris: POCKET. Det finns även en MP3 där författaren själv läser upp båda böckerna.


Eufori över efterlängtad hylla


Produktbild från nätet. Inte vårt rum, men samma sorts hylla.
(Jag skulle aldrig offra tre hyllplan på att ställa torrt gräs i konstiga vaser...)

Idag är jag på fantastiskt humör för nu har jag äntligen, äntligen, äntligen fått min bokhylla som jag längtat efter i flera år!

Jag brukar avhålla mig från att skriva annat än recensioner och möjligen bloggutmaningar här, men just den här bokhyllan kan jag inte låta bli att skriva om. Andra människor suktar efter nya märkeshandväskor, tjusiga designerkläder, dyra slalomskidor eller en nyårsresa till Thailand, men jag är så muppig så jag längtar efter en bokhylla.

Jag har redan en Lundqvist Klassika-bokhylla som jag fick när jag flyttade hemifrån, den står numera i mitt arbetsrum och är proppfull med faktaböcker och de finaste, ärvda böckerna. Allt annat - alla våra skönlitterära böcker - har trängts i IKEA:s Billybokhyllor som blivit över från barnens rum; olika höjder, olika bredder, med klistermärken och skrapsår och felande hyllplan.

Men nu. Igår kom min hett efterlängtade Lundqvist Klassika-hylla som banne mig ska finnas kvar resten av mitt liv. Vilken underbar känsla att börja ställa upp böckerna och ser hur vårt lilla "bibliotek" växer fram.


När jag kom tillbaka några timmar senare hade det äldsta barnet - för övrigt i lagens mening numera vuxen - plockat fram småsyskonens gamla LEGO-figurer och pyntat min rena, fina, nya bokhylla.


Bland de gula böckerna satt en gul incaindian.


Bland de röda böckerna stod en rödklädd kvinna. 


Ovanpå de vita böckerna satt en indian med vit fjäderskrud.


Några svartklädda herrar stod och snackade bland de svarta böckerna.


En gentleman med revolver hade tagit skydd bakom den utstickande "Låt vargarna komma"...


... men han anade inte att ovanför honom låg krypskyttar och väntade!


Ett par grönklädda jobbare bland de få gröna pocketböckerna.


Tydligen har man inte följt med så bra på historielektionerna, för man tyckte att det passade bra 
med amerikanska inbördeskriget tillsammans med Mobergs utvandrarserie.


Roligast hade jag åt denna varulv, som mycket fyndigt hade placerats intill 
John Ajvide Lindqvist-skräckisarna.

Extra härligt att jag faktiskt har några hyllplan som gapar tomma, för en gångs skull. Det var länge sedan vi hade plats över för nya böcker.
//Joelinda

måndag 26 oktober 2015

Farlig att känna


Bokens titel: Farlig att känna
Författare: Margaret Yorke
Originalets titel: Dangerous to Know
Översättare: Britte-Marie Bergström
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlags AB Tiden, 1995
Antal sidor: 304

En psykologisk thriller, en kriminalroman som utspelar sig i en engelsk småstad för något decennium sedan. Det medelålders paret Hermione och Walter lever ensamma i sitt perfekta lilla hus sedan de båda döttrarna vuxit upp och flyttat hemifrån. Walter åker varje dag iväg till sitt arbete, Hermione stannar hemma och sköter hushållet. Hon lyder sin mans minsta vink, är en fullfjädrad slav i hemmet, har inget eget liv. Hela dagarna städar hon och när maken kommer hem går han en runda för att se att allt är tipp-topp.

Men så bestämmer sig Hermione för att hon måste försöka ta sig därifrån, börja leva ett eget liv, inte vara hänvisad till att tigga pengar av sin man och knappt kunna röra sig utanför trädgården. I största hemlighet tar hon ett arbete, tjänar lite pengar och börjar lägga undan. Men hennes sjukligt kontrollerande man anar att något är på gång och han börjar skugga henne...

Omdöme: Spännande drama med deckarkänsla.

söndag 25 oktober 2015

Framgångsfaktorn


Bokens titel: Framgångsfaktorn som skapar vinnarna
Författare: Malcolm Gladwell
Originalets titel: Outliers - the Story of Success
Översättare: Gabriel Setterborg
Förlag: Norstedts, 2010
Antal sidor: 287

Malcolm Gladwell är mannen som skriver om populärvetenskap på ett underhållande och lockande sätt genom mängder av små exempel och anekdoter. "Framgångsfaktorn" behandlar en mängd av de faktorer som skapar just framgång och som gör att "medfödd talang" plötsligt inte alls ter sig så viktigt. Finns ens talang eller är det bara ett sätt att förklara enveten, entusiastisk satsning som gett resultat?

Det gäller att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt - som exempelvis att gå i rätt skola tillsammans med rätt lärare i en tidsålder som gagnar dig, att vara född vid rätt tid på året så du hamnar bland rätt sorts med- och motspelare, att ha föräldrar eller ett samhälle som uppmuntrar det du gör, att själv ha en innerlig drivkraft och kombinera den med upprepade övningar. För utan att öva kommer man ingen vart, det är mitt bestående minne av denna bok.

Tiotusen gånger samma sak, nöta, nöta, nöta - sånt skapar framgång eller åtminstone en bra mycket större chans till framgång.

Jag tyckte verkligen om boken och har dels rekommenderat vidare den till flera vänner och dels haft många spännande middagssamtal kring ämnet framgång. Malcolm Gladwell är ruggigt duktig på att skriva medryckande och humoristiskt. För mig är boken en optimistisk påminnelse om att vi alla kan, om vi bara ger oss sjutton på det!

Omdöme: En intressant och tankeväckande bok, som kanske får en att ompröva sina teorier kring talang och förmåga.

lördag 24 oktober 2015

En bön för Owen Meany


Bokens titel: En bön för Owen Meany
Författare: John Irving
Originalets titel: A Prayer for Owen Meany
Översättare: Nille Lindgren
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Gedins förlag, 1990
Antal sidor: 562

Jag älskar John Irvings myllrande, mustiga, makalösa berättelser! Tyvärr håller han en ganska ojämn kvalitet - vissa böcker är rätt sega att ta sig igenom medan andra vill man aldrig ska ta slut.

Enligt svenska Wikipedia har han gett ut följande (engelsk utgivning inom parentes, om annan än på svenska) i kronologisk ordning:

Släpp björnarna loss, 1983 (1968)
Vattenståndet, 1981 (1972)
Welterviktsäktenskapet, 1982 (1974)
Dessa tre har jag i bokhyllan och jag har läst dem, men tyckte inte de var så märkvärdiga.

Garp och hans värld, 1979 (1978)
Hotell New Hampshire, 1981
Ciderhusreglerna, 1985
En bön för Owen Meany, 1989
Dessa fyra är helt fantastiska och hör allihop till mina absoluta favoritböcker!

Cirkusens son, 1994
Den inbillade flickvännen, 1996
Änka i ett år, 1998
Den fjärde handen, 2001
Tills jag finner dig, 2006
Sista natten i Twisted River, 2010 (2009)
I en människa, 2012
Några av dessa har jag läst - "Änka i ett år" är bra, "Den fjärde handen" också - men de flesta är på tok för snackiga, långrandiga, för att jag ska bibehålla intresset hela boken igenom. De två senaste har jag inte ens bläddrat i, så dem kan jag inte uttala mig om.

Det är som om de böcker han skrev under 1980-talet står ut alldeles särskilt. "En bön för Owen Meany" är en underbar bok, precis sådär proppfull av skrönor och sägner som John Irving är specialist på, med mängder av levandegjorda detaljer och utvikningar.



Mitt exemplar är från utgivningsåret 1990 och jag inser nu att även med läsglasögon tycker jag att texten är plågsamt fjuttig. Kan den vara satt i 7 p. eller något sånt?! En roman på över femhundra sidor, tätt satta i ett mikroskopiskt typsnitt - nej, jag kan helt enkelt inte läsa om min pocketbok hur gärna jag än skulle vilja. Den verkar inte finnas på svenska längre, utan man får köpa en engelsk storpocket på 720 sidor om man vill återuppleva denna underbara bok.

Hm. Möjligen finns den på svenska trots allt? Här är en nyutgåva från 2002, om nu den finns kvar:


Owen Meany är en liten kille som är så kort så han inte når ner till golvet då han sitter på skolans stol. Klasskamraterna kånkar omkring på honom som om han vore en docka. Owen är lite speciell på alla möjliga vis, bland annat har han förstörda stämband (eller struphuvud?) och pratar därför väldigt konstigt. Berättelsen utspelar sig i New Hampshire, som så ofta i Irvings böcker, under 1950-talet. Vi får följa Owens uppväxt och den är precis så sorglig, skrämmande, sagolik och spännande som man alltid kan förvänta sig av författaren.

Jag blir suktad att läsa om den igen!

Omdöme: En favoritbok att sjunka ner i.

onsdag 21 oktober 2015

Att hela de levande


Bokens titel: Att hela de levande
Författare: Maylis de Kerangal
Originalets titel: Réparer les vivants
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: sekwa förlag, 2015
Antal sidor: 279

"Vad är det för ful bok du har fått i brevlådan?" frågade ena tonåringen. Det störde mig lite, för jag hoppas innerligt att inte fler tänker likadant och kanske väljer bort boken för att inte omslaget attraherar dem. (Jag delar för övrigt inte mitt barns uppfattning.)

Den här romanen är bland det allra bästa jag har läst i år, tveklöst. Och då har jag ändå hunnit läsa många bra böcker som jag kommer att minnas länge! Maylis de Kerangal var en ny bekantskap för mig, jag hade aldrig ens hört hennes namn tidigare, men hon är tydligen en fransk romanförfattare och har arbetat som barnboksförläggare.

Riktigt bra böcker är svårare att skriva om än riktigt dåliga, har jag märkt. Den här boken borde isåfall få en rekordkort recension.

Språket är vidunderligt - en eloge till Marianne Tufvesson för översättningen! - och mycket poetiskt. Meningarna kan sträcka sig över en halv sida, fulla med kommatecken. Det är lite som ens egna tankar inuti huvudet; där börjar man ju inte med stor bokstav och slutar med punkt, utan alla satser bara staplas på varann i en rinnande följd. Otroligt vackert skrivet!

Boken handlar kort om organdonation och transplantation. Den 19-årige Simon dör och lämnar kvar sin familj i kaos. Så här beskrivs hur hans mamma reagerar när hon har varit uppe på sjukhuset och förstått att hennes son ligger hjärndöd på NIVA - neurointensivvårdsavdelningen:

"Tyst är också gatan, tyst och enfärgad liksom resten av världen. Katastrofen har fortplantat sig till elementen, till platser och ting, en farsot, som om allting höll på att ställa om sig till det som samma morgon hade inträffat bortom klippbranten då den grällt målade skåpbilen i full fart rammade en stolpe och en ung kille slungades huvudstupa in i vindrutan, som om den yttre världen hade absorberat kraften i kollisionen, slukat orden som yttrades, kvävt vibrationerna, som om chockvågen hade tryckts ihop, tänjts ut och försvagats tills den blev helt platt, en enkel linje som fortsatte rätt ut i luften och blandades med alla andra, förenades med miljarders miljarder andra linjer som tillsammans utgjorde världens samlade våld, en härva av sorg och ruiner, och så långt ögat når finns ingenting, varse sig beröring eller ljus, vare sig klara färgstänk - gyllengult, klarrött - eller en sång som letat sig ut genom ett öppet fönster - en stunsig rocklåt eller en melodi man nynnar refrängen på (---)"

Jag blev helt tagen av denna bok. Den får mig att tänka på ett vattenfall eller kanske en strid fors, orden bara fortsätter att komma - bokstavligt talat i strida strömmar. Romanen är en hyllning till våra vackra, fantastiska, sinnrikt konstruerade och välfungerande kroppar. Det är mer en glädje över livet än en sorg över döden.

Den kom läskigt nära mig också. Utan att vara för privat kan jag väl säga att det finns många beröringspunkter mellan min familj och bokens.

En rolig bok kan jag fnissa till eller flina för mig själv, men jag skrattar sällan högt. En sorglig bok kan jag få lite lätt hopsnörd strupe av eller blanka ögon, men jag gråter sällan. "Att hela de levande" är en av få böcker där jag faktiskt suttit och läst med tårarna rinnande nerför kinderna. (Gode gud, låt aldrig detta hända mina barn! maler tankarna.) Ändå skulle jag inte säga att det är en tårdrypande roman om föräldrars sorg över ett förlorat barn, utan en lovsång till livet som alltid går vidare.

Extra: Jag vill passa på att rekommendera denna hemsida - Livsviktigt - som svenska Socialstyrelsen står bakom - om organdonation och allt man kan vilja veta i ämnet.

Omdöme: En vacker bok att sätta i händerna på dem som tvekar kring organdonation och undrar hur en transplantation egentligen går till - efter att ha läst den tror jag de flesta är positivt inställda till att donera sina organ.

Mitt foto: Intill boken ligger ett hjärta som min L sydde för hand åt mig på lågstadiet, samma L som liksom Simon är 19 år och vars stora intresse är surfning och som har vänner som nyss tagit körkort. (Snälla L, akta dig för vågorna, akta dig för att åka bil med någon som inte är bra på att köra!)

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND.

Tack till Sekwa förlag för recensions-exet!

måndag 19 oktober 2015

Kort rapport från den så kallade galan


Med tanke på att jag inte läst en enda av de böcker som nominerades till Augustpriset och inte heller hängt med så mycket i förhandssnacket, är jag rätt stolt över att jag lyckades pricka in tre rätt i mina fem förslag: Jonas Hassen Khemiri, Karin Bojs och Maja Hagerman. Tjoho!

Väldigt roligt att få chansen att få en av de åtråvärda biljetterna till Kulturhuset nu ikväll och stå tillsammans med mängder av andra bokrecensenter, bloggare, förläggare, litteraturintresserade och kulturfolk för att lyssna på moderatorn Daniel Sjölin (som pratar så snabbt och sluddrigt så han borde ha en textremsa under sig) när han ledde mycket intressanta samtal med samtliga nominerade.

(Inom parentes sagt: lite underligt att det på några ställen kallades "gala". Det fanns inget glamoröst eller galaaktigt alls över kvällen. Värst mycket mingel eller författarsamtal med oss vanliga dödliga såg jag inte heller till. Panelsamtal däremot.)

Jag är väldigt glad att jag fick chansen att lyssna på just Karin Bojs, när jag ju sett fram emot att läsa hennes bok. Och Maja Hagerman förstås! Och så kom Agneta Pleijel dit, bara en sån sak. Och Jessica Schiefauer som jag MÅSTE läsa nu! Många spännande författare.

Till min oerhörda förvåning kom ju John Ajvide Lindqvist. Jamen, GUD SÅ KUL! En av mina absoluta favoritförfattare. Jag hade inte tippat att han skulle nomineras (och det var jag knappast ensam om) men det var en verkligt rolig överraskning. Jag har läst allt av honom utom just den allra senaste boken.

Men det vete sjutton om jag ska gå på fler såna här tillställningar. Fick ju glädjen att gå på "Pocketparty" på Sturecompagniet för några månader sedan och där höll jag på att svimma - på riktigt alltså, var tvungen att sätta mig på golvet - för det var så trångt, varmt, nästan inget att äta och totalt fritt på syre.

Kulturhuset är stort och luftigt men det var lika illa här. Jag kände flera gånger att jag stod och svajade. Ska det vara helt omöjligt att fixa fram stolar till publiken om man förväntas stå blickstill och lyssna i två timmar i sträck? Och lite juice kanske? Och öppna ett fönster så man kan andas?!

Och så hade jag önskat mig kanonbra priser på böckerna som var till salu, för då skulle jag definitivt slagit till och köpt flera stycken och fått dem signerade.

Nog med gnäll. Jag är jätteglad att jag fick chansen att lyssna till alla dessa begåvade och inspirerande författare.
//Joelinda

Hoppas på mammutarna


Lite glest mellan inläggen kanhända, men ibland hinner jag helt enkelt inte med... Läser gör jag ju ändå! I fredags hade vi bokklubbsträff och diskuterade Hanne-Vibeke Holst, mer om det senare. Nu läser jag en andlöst vacker bok från Sekwa förlag, "Att hela de levande". Om den är lika bra i fortsättningen som den första tredjedelen så kommer det att vara en av årets allra bästa böcker!

Apropå årets allra bästa böcker så är det ju idag det tillkännages vilka som nominerats till årets Augustpris. Jag har knappt läst en enda nyutkommen svensk bok detta år så jag är helt fel person att komma med initierade kommentarer kring Augustprisnomineringarna.

Jag gissar på Jonas Hassen Khemiri och hans "Allt jag inte minns". Inte för att jag har läst den eller ens planerat att göra det, utan för att tidningarna fullkomligt hyllat honom och boken tycks ligga på alla tio-i-topp-listor just nu.


Jag har läst att många tror på "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" av Tom Malmquist och det verkar ju inte alltför otroligt att han inte bara blir nominerad utan även vinner det stora priset.





Bland faktaböckerna hoppas jag på "Käraste Herman" av Maja Hagerman, "Boktjuvarna" av Anders Rydell och "Min europeiska familj" av Karin Bojs, men jag har inte den blekaste aning om ifall någon av dessa tre är förhandstippad som vinnare. Har inga känningar alls och noll koll på vad etablissemanget anser. Just dessa tre låter så otroligt intressanta, tycker jag! (Och snygga omslag som dessutom matchar varann...)

Extra glad är jag att jag ska få delta i kvällens lilla ceremoni då nomineringarna tillkännages.
//Joelinda


tisdag 13 oktober 2015

Spektakulärt sätt att dö


(Bilden har jag lånat från www.antikvariat.net)


Jag läser Kulturkollos jättefina bokblogg men agerar sällan på någon av alla deras uppmaningar. Men just denna gång kändes det som att jag verkligen ville vara med:

Veckans tisdagsutmaning är att berätta om den mest minnesvärda fiktiva döden man läst om.

De flesta av oss har väl läst mängder av deckare där ju folk dör på oerhört spektakulära sätt. Det är ingen hejd på gruvligheterna som nästan snuddar vid komik emellanåt. För att inte tala om alla märkliga attribut de döda har i kriminalromaner! Det ligger insekter i munnen på dem eller de korsfästs med svanfjädrar på ryggen...

I krigsromaner dör ju folk också på hemska vis, slaktade på slagfält eller söndersprängda av bomber. Många andra skönlitterära verk kan ha folk som super ihjäl sig, blir överkörda av bilar, hänger sig, drunknar, avrättas, svälter till döds. Hu. Var och varannan bok innehåller väl en hemsk död?

Ändå finns det en fiktiv död som sticker ut mer än alla andra för mig: den som lilla Märit får vara med om i Astrid Lindgrens sorgliga saga.

Mamma läste sagan för mig när jag var 4-5 år gammal och jag grät varenda gång. Den ingick i en samling som hette "Kajsa Kavat" och där det fanns många fina berättelser som jag tyckte väldigt mycket om. Boken var min mammas, den var gammal och tummad redan när jag var liten.

Eftersom jag lärde mig läsa just i den åldern, smygläste jag sagan själv när ingen vuxen såg och grinade lika mycket då också. Till slut satte mamma ett rejält metallgem runt de sidorna i boken, så att jag inte kunde komma åt den sorgliga berättelsen.

Är det fler än jag som med fasa minns lilla Märit och hur hon dog?

Lustigt nog (nej, lustigt är det inte!) har Novellix gett ut just den sagan som novell nyligen:


Ernest Thiel - Pengar & passion


Bokens titel: Ernest Thiel - Pengar & passion
Författare: Lars Ragnar Forssberg
Förlag: Leopard förlag, 2015
Antal sidor: 312

Jag fick ett recensions-ex skickat till mig i form av en pdf, så jag kan inte riktigt uttala mig om hur boken egentligen ser ut eller känns. Det står nämligen på förlagets hemsida att boken är rikligt illustrerad men jag ser inte en enda bild... Så mycket kan jag konstatera som att texten i inlagan är mycket snyggt satt, enligt alla konstens regler. (Bra jobbat, Rickard Persson som har formgivit.) Jag kan därför inte heller ta ett foto av boken, som jag ju alltid brukar, utan ni får hålla till godo med den enda bild som förlaget delar ut.

Nu råkar det ju vara så att jag har en fäbless för det där med svensk (och i synnerhet stockholmsk), 1800- och 1900-talshistoria. Jag har läst mycket om hur vardagen tedde sig för såväl fattiga arbetare som rika överklassfamiljer, de judiska familjer som låg bakom åtskilliga av framgångarna inom svensk industri, bankväsende och kultur, de många stora kulturpersonligheter och politiska agitatorer som förändrade livet för dåtidens människor och i förlängningen även för oss. Lars Ragnar Forssbergs bok passar mig alltså, det kan jag snabbt konstatera.

Ernest föddes 1859 som Ernst Jacob Thiel och kom att bli en av Sveriges rikaste och mest framgångsrika män genom tiderna. Han var personligen vän eller bekant med berömdheter som Ernst Josephson, Carl Larsson, prins Eugen, Eugène Jansson, Anders Zorn, August Strindberg, Ferdinand Boberg, Verner von Heidenstam, Hjalmar Söderberg, Oscar Levertin, hela familjen Wallenberg, familjen Sachs, familjen Bonnier och många, många fler. Bara det gör boken värd att läsa.

Jag ska inte rabbla upp allt han åstadkommer i sitt liv, men det är fascinerande att se hur mycket en enda människa kan åstadkomma och hur mycket pengar man kan tjäna om man är både slug och smart, passionerad och med ett visst mått av speldjävul i sig.


Edvard Munchs porträtt av Thiel - han gjorde tydligen tre och lät Ernest välja den han gillade bäst.

Ernest lever med hustrun Anna Thiel född Josephson och de gemensamma barnen Signe, Ragnar, Karin, Olof och Margit (som för övrigt var efterbliven eller utvecklingsstöd av något slag och placerades på ett hem där hon tillbringade resten av sitt arma liv...) i en praktvåning i Stockholm. Men han känner sig instängd i familjelivet, tycks mest längta bort därifrån.

Familjen har en sällskapsdam, Signe Maria, som förlorat både man och son och en enorm förmögenhet och som nu tvingas leva på andras godhet. Ernest blir våldsamt förälskad i Signe Maria och tar henne som sin älskarinna medan hustrun Anna ligger på sanatorium för sin tuberkulos. Hans fyra barn - jag räknar bort stackars Margit - tycker inte om den unga kvinnan som kommit in i deras liv och deras hem. En dag bara reser sig fadern från matbordet och deklarerar att han kommer att flytta hemifrån och leva med Signe Maria istället. Kvar står stackars Anna med krossat hjärta och en stor sorg och skam över att ha blivit övergiven.

Vad jag inte gillar med boken? Att man släppt igenom förkortningar som "bl.a., etc, mm, el., dyl., osv." i löpande text. Eller Facebook-svenska som "l-å-n-g" istället för "mycket lång". Att man inkonsekvent växlar mellan att ange datum som 20/9 eller 20 september. Att det på några ställen står "min anm" och på andra "förf. anm". Det är ju samma sak men olika formulerat. För att vara riktigt inkonsekvent har förklaringen ibland bara skjutits in i en parentes.

Min största invändning mot boken är att väldigt mycket är citerat från andra biografier och faktaböcker. Det är ett ständigt refererande till författare, forskare och Thiels efterlevande som skrivit ner sina hågkomster. "Ernest Thiel - Pengar & Passion" blir i mångt och mycket en sammanställning baserad på andra källor, som ett gigantiskt reportage. Jag har inget emot det egentligen, för boken täcker varje tänkbart område och är fantastiskt välskriven, men just referenserna stoppar läsflödet.

Jag känner själv igen åtskilligt från böcker jag läst i ämnet, till och med beskrivningarna av staden känns som hämtade ur Fogelströms böcker. Forssbergs egna tankar och åsikter syns inte tillräckligt ofta. Jag skulle velat veta mer om hans egna slutsatser, eftersom han läst så mycket! Ibland ramlar man över formuleringar som måste vara hans egna, som att kung Oscar II var "en gammal stöt som plitar på sina poem" och i slutet av boken kommer många fler reflektioner kring hur Ernest och hans närmaste kände, tänkte, reagerade. Jag hade gärna sett mer av det.


Carl Larssons makalösa porträtt av nära vännen Ernest Thiel.

Men nog om det negativa, för det positiva överväger vida. Trots att jag inte hade en pappersbok att bläddra i och inte heller har sett illustrationerna, läste jag boken i ett nafs. Satt fastklistrad framför datorns skärm och tänkte "lite till!". Det är så fantastiskt att läsa om dessa industrimagnater, konstnärer, kulturpersonligheter, mecenater, uppfinnare, författare, bankdirektörer och deras stora, ofattbart förmögna släkter. Mitt i allt överklassliv och lyx frodas otrohet mellan makar, illojalitet mellan vänner, alkoholism, sinnessjukdom. Där finns skitsnack och elakheter, fåfäng beundran, maktbegär och spelmissbruk, där föds oäkta barn och där tvingas unga kvinnor gifta sig mot sin vilja.

Jag får ett stort behov av att rusa iväg till Thielska galleriet redan nu i helgen! Måste ju se alla de här målningarna igen, nu när jag vet mer om dem. Ja, jag kanske är väldigt nördig men jag tycker det är så fascinerande att läsa om dessa familjer som säkert brutalt trampade på de fattiga, hänsynslöst utnyttjade arbetarklassen och aldrig förstod armodet hos stora delar av befolkningen - men som också på många vis bidrog till ekonomisk tillväxt, industrialisering och ett modernare Sverige.

Ursäkta min långa recension, men jag kunde inte korta ner den. Det här var en härlig läsupplevelse!

Omdöme: Boken handlar förvisso om Ernest Thiel och hans familj - men mer övergripande är det som ett heltäckande reportage om de inflytelserika, framgångsrika och rika släkter som dominerade Sverige kring förra sekelskiftet.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Tack till Leopard förlag för recensions-exet.

måndag 12 oktober 2015

Tematrio: Fly från krig, leva i exil


Lyrans uppmaning denna måndag är att komma med tips på böcker som handlar om krig, flykt och exil.

Den första boken jag kommer att tänka på är "Molnfri bombnatt" av Vibeke Olsson. Den handlar om alla tre ingredienserna: krig, flykt och exil. Huvudpersonen Hedwig förälskar sig i ett SS-befäl och boken handlar om deras komplicerade kärlekshistoria. Hedwigs far kommer till koncentrationsläger eftersom han är kommunist. Boken handlar också mycket om hennes tid i Sverige och hur hon ska försöka försonas med sitt förflutna. Jag har så svårt för Vibeke Olssons sätt att skriva - hon driver mig till vansinne med sina upprepningar och omtagningar! - men själva berättelsen är både gripande och viktig.

Den andra boken jag tänker på är "Jag är Malala" av Malala Yousafzai, där vi får följa den rekordunga fredspristagaren från att hon är liten flicka i Pakistan, genom hennes och faderns kamp för flickors rätt till utbildning, till den dag då hon blir skjuten (men överlever) och flyr till England för läkarvård och ett liv i exil.

Den tredje boken jag tänker på är "Utrensning" av Sofi Oksanen, en bok som fullständigt knockade mig! Så otroligt bra och så läskigt lätt att leva sig in i. Där får man ta del av kriget men framför allt flykten och exilen, hemlighållandet, gömmandet, smusslandet. Alla lögnerna, de falska fasaderna. Ruggig bok. Och fantastisk!

De fördömdas drottning


Bokens titel: De fördömdas drottning
Författare: Anne Rice
Originalets titel: The Queen of the Damned
Översättare: Annika Preis
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 1993
Antal sidor: 466

Den tredje boken i serien om vampyrerna Lestat, Louis, Armand, Claudia och Gabrielle handlar om när jordens alla vampyrer får ett slags varsel från översteprästinnan Akasha, vampyrdrottningen som funnits ungefär hur länge som helst. Har man läst de första två böckerna i serien så tycker jag nog att man ska läsa även denna, för att se hur det går för alla personligheterna man hunnit lära känna. Sedan finns det åtta böcker till, men dem har jag inte läst. För mig räckte det med dessa, för jag misstänkte att det skulle kännas lite urvattnat sedan.

Boken inleds med en utförlig resumé så att det ska vara möjligt att hoppa rakt in i handlingen och läsa "De fördömdas drottning" helt fristående (men det skulle jag inte rekommendera).

Ur-vampyren Akasha samlar alltså jordens alla vampyrer i ett dunkelt syfte som ingen riktigt begriper, men som man förstår är farligt eller rent av katastrofalt. Nu är det inget romantiskt 1700-tal längre, utan nutid (läs: 1980-tal, då boken skrevs) och vampyrerna försöker förtvivlat hänga med i det moderna livet. Samtidigt släpps urgamla krafter lös och vi får veta vad som hände för tusentals år sedan i det gamla Egypten...

Omdöme: Som jag skrev om den förra boken, så är detta en spännande fortsättning om man har fastnat för Lestat och Louis, men antagligen knepig att läsa annars.

Nattens furste


Bokens titel: Nattens furste
Författare: Anne Rice
Originalets titel: The Vampire Lestat
Översättare: Annika Preis
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 1992
Antal sidor: 529

Har man läst "En vampyrs bekännelse" så är det nästan omöjligt att inte köpa fortsättningen, "Nattens furste", för att få se hur det går för vampyrerna.

I denna bok ligger fokus på Lestat och handlingen utspelar sig innan han mötte Louis och Claudia. Nu är han i Europa, det är 1700-tal och vi får se vad som hände med honom långt innan tiden på plantagen i Södern.

Det är teatrar och skådespeleri som lockar Lestat, men hans familj vill att han fortsätter i förfädernas spår som ung adelsman på franska landsbygden (om jag minns rätt). Som vampyr blir Lestat en skådespelare i Paris och firar stora triumfer tillsammans med Mörkrets Barn, en vampyrgrupp.

Omdöme: Spännande fortsättning om man har fastnat för Lestat och Louis. Svår att läsa fristående, skulle jag tro.

En vampyrs bekännelse


Bokens titel: En vampyrs bekännelse
Författare: Anne Rice
Originalets titel: Interview with the Vampire
Översättare: Annika Preis
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 1991
Antal sidor: 348

Kring Anne Rices böcker har en hel kult vuxit upp, men den deltar jag inte i. Inte heller har jag läst alla hennes (åtta) nyare böcker. Och jag har definitivt inte sett filmen trots att den innehåller mängder av kända skådespelar (Brad Pitt, Antonio Banderas, Tom Cruise, Christian Slater och Kirsten Dunst) eftersom jag misstänker att det skulle förstöra hela nöjet.

Inte heller har jag läst en enda sån där "young adult"-bok om vampyrer, varulvar och flickor som blir kära i monster. Jag är helt enkelt rädd att allting skulle kännas futtigt jämfört föregångaren "Vampire Chronicles".

Den första boken i serien - "En vampyrs bekännelse" - skrevs redan 1976 och utkom på svenska 1977 under titeln "Samtal med vampyren". Jag vet inte riktigt när bokens storhetstid inträffade, men jag köpte i alla fall pocketboken som utkom 1991 och vet att då var det ett enormt snack om böckerna - alla läste dem och pratade om dem.

Böckerna har kallats homoerotiska och det kan man väl förstå när huvudpersonerna är två män som lustfyllt suger blod ur varandra och andra. Men de är så mycket mer än så!

Jag ska villigt erkänna att jag älskade de här böckerna. De är spännande och sensuella, varvar historia med nutid, övernaturligheter med vardag. Riktiga bladvändare som är svåra att lägga ifrån sig! De innehåller allt som krävs av en riktigt, riktigt bra monsterhistoria: fladdrande ljuslågor från droppande stearinljus, fuktigt kalla gravkammare, klaustrofobiskt trånga kistor, vita kråsskjortor med spets och broderier, månsken över regnvåta gator, frasande klänningar med snörda liv, bleka ansikten och bultande blodådror, dammiga spindelväv i orörda rum...

Där finns även en stor plantage i amerikanska södern, med vita överklassmän och svarta slavar. Tiden är sent 1700-tal och där tar berättelsen sin början då Lestat blir vampyr. Sedan får vi följa honom medan han själv förvandlar andra levande till vampyrer och hur han letar efter kärleken men inser att han aldrig kommer att riktigt kunna älska och att det är en förbannelse att aldrig kunna dö eller någonsin mer se solen.

Trion det hela handlar om är paret Louis - berättaren - och Lestat samt den lilla vampyrflickan Claudia. Det här är skräckromantik när den är som bäst!

Omdöme: En bok att gotta ner sig i, en fiktiv värld mitt ibland oss, en osannolik historia som är både underhållande och engagerande på ett sätt som man kanske inte föreställer sig att vampyrsagor borde kunna göra.

Länk till boken på Adlibris: Ny POCKET.


söndag 11 oktober 2015

Bitterfittan


Bokens titel: Bitterfittan
Författare: Maria Sveland
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Norstedts, 2008
Antal sidor: 222 + extramaterial

När min kära bokklubb drog igång hösten 2008 var detta den allra första bok vi läste och diskuterade kring. En perfekt bokcirkelbok, där man dessutom kastas handlöst in i de andra bokcirkeldeltagarnas privata liv eftersom det är närmast omöjligt att prata om "Bitterfittan" utan att göra jämförelser med sitt eget liv.

På ytan ser det nog ut som en skönlitterär roman, där berättarjaget är en ung kvinna som bor med sin man Johan och sin bebis Sigge och som förvandlas till en "bitterfitta", instängd, kvävd, rädd att fastna i mamma-hustru-rollen och aldrig kunna förverkliga sig själv.

Boken är mer av en brinnande pamflett eller dokumentärroman än en vanlig roman som vänder sig till tjejer. En bra bok som ruskar om! Det är inte konstigt att det blev ett sånt himla ståhej kring den då den gavs ut.

Även om jag inte håller med Sara - eller Maria Sveland - i allt, så är detta en mycket viktig bok som ifrågasätter såväl könsrollerna som familjen. Rekommenderas!

Omdöme: Man borde sätta "Bitterfittan" i händerna på vartenda par som planerar eller väntar sitt första barn.

lördag 10 oktober 2015

Mörkt rum


Bokens titel: Mörkt rum
Författare: Minette Walters
Originalets titel: The Dark Room
Översättare: Elisabeth Helms och Manni Kössler
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 1998

Nu är det väldigt länge sedan jag läste de fyra första böckerna av Minette Walters, men det räcker med att jag läser på baksidan av dem så kommer händelserna fram i minnet.

Här minns jag tydligt precis det som sägs om "Mörkt rum", nämligen att huvudpersonen Jinx (bara det namnet!) vaknar upp på en klinik där hon är inlagd sedan hon försökt ta sitt liv. Hon är rik och framgångsrik - men tydligen är hon också en mördare, för i närheten av det ställe där man hittade henne finner man också två lik...

Intressant om man kan vara säker på att man inte är mördare när man har total minnesförlust. Hur kan man veta de? Kan man lita på sin moral och att man inte VILL vara mördare, för att envist kunna hävda att man aldrig skulle kunna döda någon?

Den här boken var lite mer av en vanlig deckare och mindre av det där karaktäristiska psykologiserandet som Minette Walters och Elisabeth George ägnar sig åt i sina deckare. Jag gillade "Mörkt rum" men tröttnade nog på upplägget när jag inte tyckte att denna bok höll samma kvalitet som de tre tidigare, eftersom jag inte köpt en enda av Walters senare böcker.

Blomsterkronan


Bokens titel: Blomsterkronan
Författare: Minette Walters
Originalets titel: The Scold´s Bridle
Översättare: Elisabeth Helms och Manni Kössler
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 1997

Litegrann som i Morden i Midsomer: i en liten engelsk by hittas en kvinna död med ett fruktansvärt tortyrredskap på huvudet - en sorts krona - och genast börjar man spekulera i vem som velat se henne död. Nästan alla, visar det sig! Matilda var inte populär och inte vidare värst trevlig. Har någon mördat henne som hämnd?

Det är en ovanligt sorglig kriminalroman om den mördade Matilda och hennes husläkare som börjar rota i gamla historier för att kunna begripa vad som egentligen hänt.

Jag gillade boken men den är lite segare och betydligt sorgligare än de två första.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Skulptrisen


Bokens titel: Skulptrisen
Författare: Minette Walters
Originalets titel: The Sculptress
Översättare: Elisabeth Helms och Manni Kössler
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 1996

"Skulptrisen" börjar när morden redan skett och den skyldiga sitter bakom lås och bom. Journalisten Roz får i uppdrag att bege sig till fängelset för att intervjua den livstidsdömda Olive som huggit ihjäl sin mamma och sin syster. Men Roz börjar undra om Olive verkligen talar sanning då hon beskriver hur hon dödat sina släktingar - och hon engagerar sig mer i fallet än vad hennes chef nog avsåg när han tänkte sig en smaskig artikel om den bestialiska unga Olive.

Boken är rätt ruggig, som jag minns det, och väldigt spännande.

Iskällaren


Bokens titel: Iskällaren
Författare: Minette Walters
Originalets titel: The Ice House
Översättare: Elisabeth Helms
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 1996

Minette Walters debutbok "Iskällaren" blev en storsäljare när den kom ut och hon skyndade sig att skriva en serie böcker. Jag har de fyra första - som utkom 1994, 1995, 1996 och 1997 - men visste faktiskt inte att hon fortsatt att skriva en bok om året efter det:
1998 kom "Eko",
1999 kom "Bränningen",
2000 kom "Eldstungor",
2001 kom "Ormars skepnad",
2002 kom "Misstanken",
2003 kom "Dödlig list",
2004 kom "Ett förvridet sinne"
2005 kom ingen bok alls - undrar vad hon gjorde då?
2006 kom "Djävulens fjäder"
2007 kom "Mordet i Sussex"
2008 kom "Kameleontens skugga"
Sedan tog det tydligen stopp. Enormt produktiv människa! Och jag som trodde att hon bara skrivit de där första som jag har i min bokhylla.

-

En mycket spännande bok förlagd i modern tid men ändå med en känsla av gammal engelsk deckare, kombinerat med psykologisk historia på det där viset som även Elisabeth George gör.

På den stora herrgården lever tre kvinnor, Anne, Diana och Phoebe. Den sistnämnda är ägarinna till godset. Lokalbefolkningen är inte förtjust i trion och det pratas illvilligt om dem. På godsets ägor finns en gammal iskällare och i den hittas ett manslik som ingen vill kännas vid. Kanske är det Phoebes make? Vem annars? Och vem har mördat honom?

En spännande och välskriven kriminalroman.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.
Tips: om du vill köpa böckerna är det nog bäst att ta de engelska, för många av de svenska verkar vara slutsålda.

fredag 9 oktober 2015

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter


Bokens titel: Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Norstedts förlag, 1999
Antal sidor: 170

Det här är helt jädra genialiskt! Det ÄR det. (Långt innan idiotiska sajter började använda ordet genialiskt om precis vad som helst som inte är det.) Jag skulle vilja citera hela boken, men det går ju inte. Ni får läsa den själva istället. Bläddrar efter några stycken som jag vill skriva ner för att visa er, men kommer på mig själv med att vilja skriva i stort sett allt.

"Det är underligt. Hon trodde att när man var vuxen skulle man bara kunna såna saker alldeles naturligt. Som klockan och höger och vänster och att inte rodna och väderstrecken och stavning och sånt. När man var vuxen skulle man veta och kunna och känna - inte bara låtsas. Anna fuskar sig genom livet och väntar hela tiden på de som ska komma och avslöja henne."

"Till slut ger Anna upp och börjar lassa upp varorna på bandet utan att bry sig alls om hur de kommer. (---) Streckkoderna hamnar lite hur som helst. Hon vågar knappt se kassörskan i ögonen. Nu är det hennes fel att kassörskan får förslitningsskador i armarna och axlarna och skuldrorna och ryggen. 
Hon är en misslyckad kund och en misslyckad människa.
Kriget i Bosnien var också hennes fel."

"Lite senare öppnar man de julklappar som man lovade varandra att inte köpa i år. Modern samlar ihop allt julklappspapper, viker ihop det snyggt och prydligt. 
- Det tar jag! ropar hon, snappar åt sig pappret och viker.
- Ge mig snöret! ropar hon och rullar ihop det till en boll, det kan vara bra att ha till nästa år.
Nästa år. Se där, hon hotar dem redan med nästa år."

Jonas Gardell är helt klart en av de bästa författarna vi har i Sverige och "Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter" är bland det bästa jag har läst av honom. Om ni visste hur ofta jag har upprepat boktiteln för mig själv under tunga, meningslösa dagar! Eller varje gång jag sträcker in handen lite längre in i kyldisken på livsmedelsbutiken för att dra fram en filmjölk som har längre hållbarhet än den som står längst fram - och jag påminns om Gardells fnysning hur svenskarna älskar att "överlista sin lokala ICA-handlare".

Omdöme: Läs den! Torde vara rätt stor igenkänningsfaktor för alla 50-, 60- och 70-talister som vuxit upp i Sverige och levt i det som Gardell kallar "mellanmjölkens land".

Länk till boken på Adlibris: POCKET (andra upplagan, lite nyare än den jag har)


torsdag 8 oktober 2015

Prinsessan och grodan


Bokens titel: Prinsessan och grodan - om kärlek, parförhållanden och utveckling
Författare: Hanne Hostrup
Originalets titel: Kaereste-billeder. Parforhold og udvikling.
Översättare: Christina Zaar
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Rabén Prisma, 1998
Antal sidor: 185

Den danska psykologen Hanne Hostrup kategoriserar såväl människor som förhållanden och skriver därefter underhållande, humoristiskt och insatt om parrelationer.

Hennes teorier bygger på objektrelationsteorierna, som har sin grund i den nyare psykoanalytiska forskningen kring hur vi skapar våra förhållanden utifrån vad vi varit med om som barn. "Vi är alla underkastade detta upprepningstvång, som innebär att vi med hjälp av de kärleksrelationer vi har i nuet, spontant försöker läka de sår vi fick i barndomen."

Boken är som sagt underhållande, med sin beskrivningar av olika typer av människor (prinsessor, grodor, bulldozrar, torn osv) som krockar med varann i sina försök att leva tillsammans. Men jag har väldigt svårt för att acceptera det här med motpoler och ytterligheter; för mig ser inte världen ut på det viset. Det är inte yin och yang, svart eller vitt, bulldozrar mot torn. Därför värjer jag mig också mot alla dessa personlighetstester som företag tenderar att göra - både vid nyanställningar och vid intern fortbildning - där man klassas som gul, röd, grön eller blå och blir tillskriven en mängd egenskaper efter det. Eller där man får epitet som emotionell eller rationell, reaktiv eller proaktiv. Nej, jag gillar det inte.

Omdöme: Boken fyller sitt syfte som förströelse och kanske får man upp ögonen för något, men på det hela taget krävs nog att man sväljer grundkonceptet med psykoanalys för att kunna tillämpa teorierna.

Att älska med samma person livet ut


Bokens titel: Att älska med samma person livet ut - och tycka om det
Författare: Dagmar Almquist-O´Connor
Originalets titel: How to make love to the same person for the rest of your life - and still love it
(Är det inte typiskt amerikanskt att hitta på så bisarrt långa boktitlar?!)
Översättare: Ewa Rappe
Förlag: Wahlström & Widstrand, 1988
Antal sidor: 240

Detta är den enda boken jag äger där författaren faktiskt helt hoppar över alla analyser av varför man är som man är, hur man blev sån, vad man känner för varann och allt det andra som inkluderas i en parrelation. Det här handlar enbart om avsaknaden av sex. Jag fattade inte det när jag köpte boken. (Jag var uppenbarligen helt fel målgrupp, för jag trodde den skulle handla om att vara kär i och hängiven en annan person ett helt långt liv.) Ärligt talat tror jag att jag snabbläste den och sedan tryckte in den i bokhyllan, för jag har knappt några minnen av den och sannolikt har den inte bidragit något alls till mitt äktenskap.

Omslaget är utstuderat kvinnligt på ett sätt jag inte gillar: rosa, högblankt silver, snirklig skrivstil samt ett kyssande par. Ska inte män kunna ta ansvar för sina havererade sexliv?

Dagmar Almquist-O´Connor har jag inte lyckats hitta något om, mer än att det står på baksidan av boken att hon är en svenskfödd sexterapeut i New York. Hennes råd är mycket handfasta och boken är full av exempel på par som kommer till henne med sina problem - i stort sett alltid att de inte har tid eller lust att ligga med varann - och vad hon råder dem att göra.

Omdöme: Om man känner att man väljer föräldramöten eller evighetslånga teveserier framför att "hinna" ligga med sin partner så kanske denna bok kan ge tips och inspiration.

Vad händer när det tänder?


Bokens titel: Vad händer när det tänder? Om förälskelse, kärlek, samliv.
Författare: Sören Buus Jensen
Originalets titel: Fyr og flamme - og hvad så?
Översättare: Margareta Edgardh
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Prisma, 1991
Antal sidor: 192

Omslaget är så fult så jag skulle skämmas för att synas med denna bok. Två oskarpa, gultonade, gryniga bilder av köttiga läppar. Boken handlar inte det minsta om kyssar, som man skulle kunna tro, utan om långa förhållanden.

Sören Buus Jensen är sexualrådgivare och psykiater. "Vad händer när det tänder?" innehåller massvis med övningar, där man ska få större förståelse för varandra. Den innehåller även mängder av litteraturreferenser - så många att det känns som att författaren inte tror att vi kan fästa någon vikt vid hans idéer om han inte berättar hur otroligt många forskningsrapporter han läst.

Jag bläddrar i boken och häpnar över att jag ens köpt den en gång i tiden.
"Övning: Välj en av följande fyra sjukdomar: diabetes, blodpropp i hjärtat, cancer i underlivet och en tarmsjukdom som medför att avföringen samlas i en påse på magen. Föreställ dig nu i fantasin att du har fått denna sjukdom och försök leva dig in i följande: Hur skulle det påverka mitt liv sådant det ser ut idag, mitt arbetsliv, mitt familjeliv, min parrelation, mitt sexualliv och min självbild? Sitt tillsammans med slutna ögon och gå var för sig igenom övningen. Berätta sedan i jagform hur ni tror att det skulle vara."

Man får också lära sig "Masters och Johnsons klämteknik", den får ni googla på för jag tänker inte recensera den. Eller skapa en "lustkalender" som man ska bära med sig fysiskt i en vecka ("i väskan eller innerfickan") och göra ständiga anteckningar i: datum, klockslag, plats då man kände lust samt vad man upplevde vid tillfället, vad man tänkte och vad man gjorde. Sedan ska man jämföra och prata ihop sig med sin partner.

Omdöme: Som konkret självhjälpsbok är den kanske bra men den passar inte mig och har aldrig gjort det att döma av hur dammig den är. Åker i soptunnan. Jag vill inte se det fula omslaget eller läsa meningar som "Mansmyterna är ibland hårda mot männen. Kvinnomyterna är mindre skoningslösa. Det kan vara bra att se efter hur de båda parterna bidrar till myternas bevarande generellt. I realiteten härrör myterna kanske från barnkammaren."

Om otrohet


Bokens titel: Om otrohet
Författare: Tomas Böhm
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Natur och Kultur, 1989
Antal sidor: 174

Den här boken får stå kvar i bokhyllan och slipper slängas tillsammans med de andra så-här-får-du-ditt-förhållande-att-överleva-böckerna. Inte för att jag tror att jag eller maken skulle få en släng av otrohet inom den närmast överskådliga framtiden, men för att boken faktiskt har något att säga.

"Om otrohet" skrevs 1987 men känns inte omodern för det. Tomas Böhm (1945-2013) var en svensk psykiater och psykoanalytiker, men i den här boken slipper man allt ältande om att ens föräldrar har förstört en eller att man ständigt kompenserar för barndomen.

På omslaget står att läsa:
"Ska jag inte få ligga med någon annan i hela mitt liv? 
Ett litet äventyr är väl bara berikande! 
Min fru förstår mig inte, men det här är en riktig människa!
Vi kan nästan inte tänka oss kärleksrelationen utan att ana möjligheten till otrohet också. Den är så förbunden med våra villkor att den verkar närmast universell."

Det är en mycket bra sammanfattning av en tunn liten bok om ett stort ämne, som de allra flesta som lever i en kärleksrelation någon gång kommer att konfronteras med.

Omdöme: Inga övningar, inga frågor och svar, ingen allvetande professor som dikterar hur man ska utveckla sin relation - men analytiska och intelligenta tankegångar som är intressanta att ta del av.