fredag 16 maj 2014

Här bor Brynebrinks


Bokens titel: Här bor Brynebrinks
Författare: Lena Ackebo
Förlag: Kartago Förlag, 2006
Antal sidor: 111

Jag har alltid gillat serier, åtminstone såna som har något särskilt att säga. (Kalle Anka är inte min grej!) Det finns många duktiga serietecknare, både i Sverige och resten av världen, som ritar socialrealistiskt och humoristiskt. Rocky är ett exempel, men det finns många andra.

Lena Ackebo har en skön stil, tycker jag: hennes figurer är så noggrant och omsorgsfullt tecknade med mängder av detaljer. De är nästan alltid fula, men på något vis helt ordinära svenskar. Just "Här bor Brynebrinks" är en sanslöst bra bok om att konsumera och spendera.

Jag har bara lovord att säga om detta seriealbum, för det är i mina ögon en helt enastående satir om den köplystna familjen Brynebrink och deras grannar Muppemyrs. Familjerna läser reklambladen som information och IKEA-katalogen som bibeln. De anser att TV-shop är ett konsumentupplysningsprogram och tycker att bland det roligaste man kan göra är att besöka den nya shoppinggallerian - och träffa tevekändisar av den där sorten som man bara kan namnet på under ett halvår eller så.

Så otroligt bra och så hejdlöst roligt! Först hade jag lite svårt att begripa en del av talspråket (som yang ikea - det vill säga Young IKEA) men nu tycker jag att talspråket tvärtom tillför mycket.

Boken har några år på nacken, men försök låna den eller skaffa fram den i alla fall. Väl värd att läsa och känna igen sig (eller sina vänner) i. Klicka på fotona om du vill se en förstoring.



Betyg: Helt suverän samtidsskildring av en köpglad och okritisk Svensson-familj.

Rekommenderas till: alla.

Snackis: kanske, kanske inte.

Boken tycks vara slutsåld, men det är väl värt att leta reda på den.

tisdag 13 maj 2014

Smartast i världen


Bokens titel: Smartast i världen - IQ-sällskapen från insidan
Författare: Linda Leopold
Förlag: Pocketförlaget, enligt en överenskommelse med Norstedts, 2013
Antal sidor: 248

Det här är en underhållande bok som jag läste med stor behållning. Journalisten Linda Leopold bestämmer sig för att utforska begreppet intelligens och svenska avdelningen av IQ-sällskapet Mensa. Hennes personliga och yrkesmässiga äventyr utvecklar sig till en resa runt jorden, mängder av möten med världens smartaste människor, djupintervjuer och efterforskningar om intelligenssällskap. Boken kretsar i mycket kring hennes funderingar på hur man kan mäta en människas intelligens.

"Smartast i världen" är mycket lättläst i bemärkelsen att den har ett bra flyt, är indelad i korta kapitel och varvar beskrivande texter med samtal. Jag har aldrig hört talas om Linda Leopold tidigare, men hon är journalist från början, numera chefredaktör och författare. Jag gillar hennes sätt att skriva! Hon deltar själv i flera intelligenstester och får höga poäng, men är inte det minsta skrytsam i texten. Tvärtom handlar hela boken om just vådan av att försöka mäta något så luddigt som intelligens.

På baksidan sägs boken handla om "Hur blir man egentligen smartast i världen?" men jag tycker att fokus ligger mer på "Hur mäter man egentligen intelligens?". Vi får lära känna några av de personer som räknas som världens smartaste, men även en inblick i intelligenssällskapen och vilka sorters människor man kan finna där. Vad begreppet IQ är och hur man kom fram till det är en av sakerna som Linda Leopold avhandlar, samt de schismer som uppstått mellan forskare, vetenskapsmän, psykologer och andra.

Jag blev inte mycket klokare av boken - i någon som helst bemärkelse - för man får inget riktigt svar på vad som skiljer en del av oss från resten och framför allt hur intelligens uppstår: är det inlärt, förvärvat, genetiskt - är det ens mätbart? Men oavsett tycker jag att det här var en intressant läsning, och den ändrade nog min syn på IQ-sällskapen en del.

Betyg: Välskrivet och initierat i perfekt avgränsade kapitel.

Rekommenderas till: alla som tycker att det är roligt med klurigheter, intelligenstest, här får ni lite (i mitt tycke) pseudovetenskap att fundera kring.

Snackis: Diskussionsämne förvisso men kanske inte för en hel kväll? Såvida man inte bjuder in en mensan, förstås!


Den inbundna boken är i orange, min pocket var blå.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET.

Tack Pocketförlaget för ett trevligt recensions-ex, det var en kul överraskning.

onsdag 7 maj 2014

Me before you


Bokens titel: Me Before You
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Penguin Books, 2012
Antal sidor: 499

Det här avfärdade jag snabbt som en tjejbok, sådär lite med en fnysning. En chic-lit. Kolla bara på omslaget! Är det Alice i Underlandet som släpper en fågel fri i solnedgången? Det är bara för sött.

Den svenska titeln är "Livet efter dig", vilket dels låter ytterligt tramsigt och dels är väldigt märkligt med tanke på vad det engelska originalet heter...


Nåväl, jag skulle inte ha köpt boken själv, men nu valdes den till förra månadens läsprojekt i vår bokklubb. Jag fick (av bokklubbens värdinna) låna den engelska versionen. Hon hade inte förvarnat mig om att den var på femhundra sidor! Visserligen är den busenkel - även på engelska - men om man har heltidsjobb och ungar och ett annat liv också så är det lite mycket att klämma i sig en bok på femhundra sidor på den korta tid vi hade.

"Me Before You" har blivit en monumental succé i hemlandet och antagligen överallt dit den sålts och översatts. Jag förstår varför! Boken är faktiskt ruskigt bra skriven såtillvida att den är spännande, snabbläst och roligt upplagd. Den innehåller kärlek och sorg, snyftig melodram och krass verklighet, rika och fattiga, friska och sjuka. Alla ytterligheter spelar mot varandra.

Utan att förstöra läsglädjen eller intresset hos någon kan jag avslöja att den manliga huvudpersonen Will är totalförlamad och utan livslust. Den kvinnliga huvudpersonen Louisa är däremot sprittande av både livsglädje och överskottsenergi. Will önskar dö, Louisa vill att han ska leva. Hela bokens stora konflikt och kärnämne är detta: har man rätt att själv bestämma över sin död, ska man få begå assisterat självmord, kan man kräva att andra ska acceptera detta och kan man begära att få sin önskan respekterad?

Allt kretsar kring om Will ska hitta glädjen i att leva, trots att han inte kan göra nästan någonting längre - och om Lou ska kunna acceptera hans önskan att få dö. Men boken lyckas också sno en bit av My Fair Lady och göra en Eliza-Doolittle-och-doktor-Higgins-variant, där den smarta men smått oambitiösa och outbildade Louisa övertalas av den oerhört välutbildade, bereste och världsvane Will att börja studera, gå till biblioteket, resa, förkovra sig.

Som om vi inte redan hade tillräckligt med ingredienser i svart och vitt så blandar författarinnan även in pengar: Louisas familj beskrivs noggrant - pappan blir arbetslös, lillasystern har fått barn som mycket ung, mamman sliter men har inga pengar, gamle morfar bor med familjen och den vuxna Lou sover i en skrubb hemma. Hon har i stort sett aldrig varit utanför staden och verkar nöja sig med ett rätt anspråkslöst liv. Will däremot är en stormrik ung man med en överklassfamilj där man har hur mycket pengar som helst, bor flott i ett slott och har rest jorden runt tillsammans med sina äventyrliga killkompisar och bländande vackra flickvänner.

På något märkligt vis lyckas man tycka lika synd om den fattiga, outbildade flickan som den rika, välutbildade mannen - trots att det är han som blivit förlamad och önskar dö.

Jag kunde förutse ungefär allt som hände i boken och det störde mig mycket. Även sånt som jag misstänker att man skulle få som en överraskning - tyvärr begrep jag alla såna vändningar långt innan de skrevs ut i klartext. Trist. Men jag har överseende med det, för romanen som helhet var varm och söt och mjuk som sockervadd mitt i all den existentiella ångesten.

Betyg: Vacker kärlekshistoria med vemod, livsglädje och dödslängtan.

Rekommenderas till: alla som gillar Hugh Grant och Emma Thompson-filmer typ Love Actually.



Snackis: Ja, en riktigt bra snackis om man inte väjer för samtal om dödshjälp och chic-lit på samma kväll.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och ENGELSK POCKET.

lördag 3 maj 2014

Främmande jord


Bokens titel: Främmande jord
Författare: Jhumpa Lahiri
Originalets titel: Unaccustomed Earth
Översättare: Meta Ottosson
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Brombergs Bokförlag, 2010
Antal sidor: 410

Det var min tur att välja en bok till bokklubben och jag hade läst på tidningarnas kultursidor om Jhumpa Lahiri, samt noterat att "Främmande jord" snabbt blivit en bästsäljare i USA.

På baksidan av boken står: "I åtta berättelser om några indiska invandrarfamiljer i USA skapar Jhumpa Lahiri små gnistrande universum. Under vardagens lugna yta vibrerar spänningarna mellan generationerna när hemlandets traditioner krockar med det nya landets sätt att leva." Det lät ju intressant. Kulturkrockar är helt i min smak!

När jag hade läst boken så minns jag att jag var lite besviken på att jag inte berördes av den. Det är alldeles utmärkta noveller och mycket välskrivet - men hela boken innehåller för många upprepningar, känns för tjatig, berör mig så som jag skulle velat. Däremot är det en bra bok, bara inte så bra som jag hade hoppats!

I åtta noveller får vi följa indiska emigranter i deras nya liv i USA, framför allt med fokus på hur de tar med sig sina seder till den nya landet och för dem vidare till sina barn. Konflikterna som uppstår, lojaliteterna som prövas, familjebanden som är så viktiga - och vilket är egentligen ens hemland när man inte har satt sin fot i Indien på mycket, mycket länge?


Omslaget: Genialt av duktiga Sara Acedo; en vackert blå bakgrund med händer i röd relief, mönstrade som hennamålningar och ett typsnitt som ser lite skakigt handritat ut. Gillar verkligen! Grymt mycket snyggare än de engelska förlagorna (den översta för ju tankarna till någon saga och den understa är alldeles för mycket japansk tsunami för att kännas indisk):




Betyg: Gott betyg.

Rekommenderas till: dem som gillar  korta berättelser med många livsöden och ett rikt persongalleri, böcker om invandring och utanförskap.

Snackis: Det borde ju finnas en del att avhandla, men vår bokklubb snackade sig snabbt igenom och förbi denna.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Blackbird + Som stilla vatten


Bokens titel: Som stilla vatten
Författare: Jennifer Lauck
Originalets titel: Still Waters
Översättare: Jan Hultman & Annika H Löfvendahl (Löfrendahl enligt första sidan...)
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Prisma, 2003
Antal sidor: 381

Månpocket har skrivit följande på bokens sista sidor:
Tyckte du om den här boken? Då vill vi tipsa dig om de här också:
"Blackbird" av Jennifer Lauck
"Pojken som kallades Det" av Dave Pelzer
"Vit oleander" av Janet Fitch
Tja, då fattar ni vilken sorts bok "Som stilla vatten" är, bara av att se vilka andra böcker man förväntas gilla om man har köpt just den här. Sorgliga barndomsskildringar, som avhandlar miserabla föräldrar, utsatta ungar med miserabla föräldrar (i bästa fall frånvarande sådana, i värsta fall misshandlande psykopater), vanvård, socialtjänst, misshandel - rubbet.

Det här är fortsättningen på Jennifer Laucks självbiografiska "Blackbird". Lika sorgsen men ändå upplyftande om önskan att leva, kraften att fortsätta, önskan att förstå. Den handlar om kärleken till sitt syskon och till livet. Men så jäkla hemsk också, det ska man inte glömma. Jag kan inte låta bli att undra hur många barn jag själv har passerat genom livet som faktiskt har haft det som Jennifer, men som jag inte sett eller uppmärksammat.

-

Bokens titel: Blackbird
Författare: Jennifer Lauck
Originalets titel: Blackbird - A childhood lost and found
Översättare: Jan Hultman & Annika H Löfvendahl
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Prisma, 2003
Antal sidor: 346

Det här är den sanna berättelsen om Jenny som växer upp med en konstig pappa, en sjuk mamma (som dör i sviterna av en hemsk sjukdom, vet inte vilken), en äldre bror Bryan och en galen styvmor. Flickan flyttas runt och hanteras ovarsamt på alla vis. Deb, pappans nya fru, är religiös och otrevlig rakt igenom. Sedan dör Bryans och Jennys pappa av en hjärtattack och de tvingas bo kvar med Deb trots att de inget hellre vill än att fly därifrån. Man skulle kunna tro att det är en Bröderna Grimm-saga, men tydligen ska den vara alldeles sann. Hur som helst så får Jenny en uppväxt man inte skulle önska något barn.

-

Betyg: Välskrivet för att vara i genren självupplevd-hemsk-barndom. Faktiskt mycket välskrivet, om man jämför med andra böcker i samma anda.

Rekommenderas till: den som är tillräckligt stark för att orka palla sig igenom två böcker om Jennys och Bryans vidriga uppväxt.

Snackis: Alla såna här böcker är väl snackisar? Frågan är bara om det tjänar något till att älta en barndom som redan är passerad.

Böckerna tycks inte finnas på svenska längre, men man kan beställa dem på engelsk pocket.









Caipirinha med Döden


Bokens titel: Caipirinha med Döden
Författare: Maria Ernestam
Förlag. Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2006
Antal sidor: 382

Här sitter jag och recenserar varenda bok jag har läst av Maria Ernestam och så har jag tydligen inte ännu skrivit om hennes debutroman - den som fick mig att överhuvudtaget fortsätta att läsa hennes böcker. Vilken miss!

2005 kom "Caipirinha med Döden" ut första gången och sedan följde "Busters öron", "Kleopatras kam", "Alltid hos dig" och "På andra sidan solen". Någonstans däremellan klämde hon in en novell i "Drama queens", där just Ernestams novell var oerhört mycket bättre än många av de andras. 2012 kom "Marionetternas döttrar", men den har jag inte läst.

När "Caipirinha med Döden" gavs ut på pocket så köpte jag den genast. Sedan skrev jag i min läsdagbok:
Bland det bästa jag läst på länge! Mycket välskrivet, fantastiskt vackert språk, fascinerande intrig om en kärlekshistoria mellan en nutida, ung, övergiven stockholmska och Döden (som verkar mycket attraktiv...). En bok att sluka!

Historien är spännande och faktiskt riktigt rolig på samma gång. Framför allt är den tankeväckande, och ställer frågor om vad som är viktigt i livet och hur vi ser på döden.

Huvudpersonen Erica bor ensam i Stockholm sedan hennes pojkvän har helt sonika har promenerat ut från deras "perfekta" förhållande. När Döden ringer på hennes dörr en kväll, har hon inget emot att lära känna honom. Den charmerande Döden är en drömkille, han lagar fantastisk mat och är en svart mr Darcy på många vis. Trots det osannolika i att Döden är en person, en varelse, så har jag inga svårigheter att svälja precis allt.

Det här är faktiskt en av ytterst få böcker som jag kan tänka mig att läsa om. Nu är det nästan åtta år sedan jag läste den. Kanske dags för en omläsning snart?

Betyg: Det här är en favvisbok!

Rekommenderas till: alla som gillar en god bok med existentiella tankar.

Snackis: En bra snackis om livet värde, tycker jag.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

På andra sidan solen


Bokens titel: På andra sidan solen
Författare: Maria Ernestam
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2011
Antal sidor: 280

Men ojdå, ska vi ta samma historia en gång till? Nu är det inte änkan Inga som sitter i ett sommarhus på västkusten och letar reda på en kartong med gamla foton och brev som tillhört hennes farmor Rakel. Nej, nu är det Viola som åker med sin elake man och två jobbiga tonårsdöttrar till Skåne. De ska vara där över påsklovet och bor i ett hus som de har lånat. Ingen trivs väl särskilt bra och relationen mellan Viola och hennes man är katastrofal. Anledningen till att de alls är där, är att svärmor Marianne vistas på ett ålderdomshem och familjen ska hälsa på hos "farmor". 

Redan här börjar det bli lite underligt, för det är mest Viola som hälsar på hos sin mans gamla senila mamma. Tonårsdöttrarna är måttligt roade av dagliga utflykter till en gaggig farmor och Axel verkar ungefär lika ointresserad av sin egen mor. Viola tar sin tillflykt till gamlingarna då maken blir aggressiv och hotfull. Hos Marianne finner Viola en ny vän, den ålderstigna Lea (men hoppsan, ser man på - är det inte samma Lea som var vän med Rakel i förra boken?!) som berättar vansinnigt spännande berättelser om sitt liv som missionär i Kina.

Parallellt med denna historia utspelar sig ett vardagsdrama mellan Viola och Axel, som jag inte ens orkar recensera. Man ska väl leva sig in i hur jobbigt livet blivit för den framgångsrike Axel sedan han drabbades av svår sjukdom och nu väntar på njurtransplantation och under tiden har förvandlats till en riktigt elak jävel. Jag orkar knappt sympatisera med Viola. Ryt ifrån, för tusan! Ska man behöva ta vilken skit som helst för att det är synd om ens partner?

Jag läste plikttroget varenda rad, men ska villigt erkänna att det nog är för att jag har svårt att bara lägga en bok ifrån mig. Om det hade varit min släkt så skulle jag varit helt absorberad av dessa kvinnoöden - och det är uppenbarligen Maria Ernestam också. Hon är släkt med Lea och resten av gänget, även om hon bytt namn på dem och fixat ihop historierna till en skönlitterär roman. 

Men är det här verkligen intressant för alla oss andra? Jag tycker inte det. För mig är det enormt svårt att ens sympatisera med idén att resa till ett fjärran land för att påtvinga andra människor sin religion. Jag har svårt att begripa varför man överhuvudtaget är villig att ge upp sitt liv i Sverige för de strapatser på haven och i bortre Asien under andra världskriget som beskrivs här. För troende är det kanske inte konstigt att man avstår från trygghet, säkerhet, hemland, släkt och vänner för att ens gud ska få fler anhängare - men för mig är det komplett obegripligt. Det är ju inte mycket som är positivt i det där missionerandet, om man säger så. Det är elände från att de lägger ut från kajen i Göteborg ungefär.

Sammanfattningsvis: Jag gillar karaktärerna Rakel och Lea i både "På andra sidan solen" och "Alltid hos dig", och jag gillar idén med kvinnohistoria från denna tidsepok - men upplägget är sövande tråkigt och segt i båda böckerna. Det spelar ingen roll att författarinnan är makalöst duktig på att formulera sig; båda romanerna skulle behövt snabbas upp och stramas åt för att jag ska orka behålla läslusten genom hela texten. Av någon outgrundlig anledning läste jag ändå ut boken på bara två dagar.

Efter att jag hade skrivit denna recension så läste jag andra kortrecensioner på Adlibris. Nästan enhälligt verkar folk tycka att boken är seg, fånig, konstlad, den sämsta hittills, inte lever upp till de tidigare romanerna och att det är slöseri med tid att läsa den. Den har ändå fått 3 stjärnor av 5 i betyg, så usel är den ju inte, men många verkar resonera som jag. 

Omslaget: Vad ska jag säga? Vad är det för kvinna i modern "look" som poserar med en tajt sidenklänning och resväska och fladdrande hår? Och ett skånskt korsvirkeshus samt ett stämplat vykort mot blodröd bakgrund? Det är faktiskt inte samma formgivare som till "Alltid hos dig" även om man skulle kunna tro det.



Betyg: Sämst av Ernestams böcker. Hoppas hon släpper Rakel och Lea och återgår till sina spännande kvinnor som hanterar döden, hämndbegär och kärlek istället!

Rekommenderas till: missionärer?

Snackis: Här finns möjliga diskussionsämnen, men inte mer än så.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

fredag 2 maj 2014

Alltid hos dig


Bokens titel: Alltid hos dig
Författare: Maria Ernestam
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2009
Antal sidor: 298

Inga sitter på landstället i Marstrand och sorterar gamla grejer. Hon hittar en låda med tidningsurklipp och brev, som visar sig ha anknytning till hennes farmor. När hon börjar forska i farmoderns liv, kan hon lägga undan sin egen verklighet för en stund och glömma att hon är änka.

På baksidan har förlaget skrivit "Alltid hos dig är en kärlekshistoria i skuggan av första världskriget. Ett västkustdrama baserat på en verklig händelse." Det stämmer ju.

Det här är berättelsen om Rakel och Jakob som är fattiga arbetare i Göteborg vid tiden för första världskrigets utbrott. Det är också berättelsen om Rakels väninna Linnea, kallad Lea, herrskapssonen Ruben och alla trassliga kärlekshistorier de genomlever, barnen som blir eller inte blir till, vännerna som försvinner, liken som flyter iland utmed kusten då krigsfartygen sänkts, resorna till Afrika och missionerandet där.

Jag har för mig att jag har läst att denna bok är delvis "sann", att Maria Ernestams farmor faktiskt haft ett liv liknande detta. Möjligen har jag blandat ihop det med hennes nästkommande bok, för den är definitivt baserad på en släktings liv.

För mig flyter denna berättelse ihop med "På andra sidan solen". Jag som älskar historiska skildringar och har tyckt om allting som Ernestam har skrivit innan denna bok, var gruvligt besviken. Det spelar ingen roll att själva idén och upplägget är tilltalande, för handlingen är rätt torr, trist och osannolik.

Min anteckning om boken, som jag läste då den kom ut för fem år sedan, är:
"Blä, vilken besvikelse! Huvudpersonen är platt, alla andra karaktärer är märkliga och osannolika. Trist uppbyggd. Det enda intressanta är tanken att vi vet väldigt lite om våra far- och morföräldrar och deras liv - och hur lite som består när en människa är död och ingen längre minns."

Omslaget: Är hur fånigt som helst. En modern (svensk?) kvinna med så där konstlat-naturligt rufsigt hår som man bara har på 2000-talet och en klänning som garanterat inte passar på Rakel eller Lea år 1916. Och något blommigt mönster tryckt på havsblå bakgrund. Olidligt. Jag står inte ut. Såna här böcker måste man gömma i ett pocketbokfodral.




Betyg: Mjää.

Rekommenderas till: galet Ernestam-frälsta eller människor med ett omättligt intresse för marina äventyr utmed västkusten under krigsåren.

Snackis: Gud, vad trist att välja denna bok som bokcirkelbok...

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Kleopatras kam


Bokens titel: Kleopatras kam
Författare: Maria Ernestam
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2008
Antal sidor: 343

Efter "Caipirinha med Döden" och "Busters öron" kom ganska snart "Kleopatras kam". På många vis är den lika skruvad som de båda första - de handlar alla om kvinnor som handskas med döden på olika vis. I alla tre böckerna har döden en huvudroll, tillsammans med förbjudna känslor.

Jag gillar det här att ta en hyfsat vanlig svensk kvinna och hennes kärleksrelationer, hennes familjeband, hennes arbete och vänner, hennes ordinära liv i något svenskt samhälle av idag och sedan låta henne råka utför de märkligaste saker.

I den här historien får vännerna Fredrik, Mari och Anna för sig att de ska starta en alltiallobyrå med service. Ungefär som det idag finns mängder av firmor som erbjuder hushållsnära tjänster, sedan RUT-avdraget infördes. Men då boken kom ut 2008 var det där med service hemma inte en lika stor sak. Byrån ska utföra allt som folk inte hinner med eller klarar av själva.

De tre vännerna är någonstans kring 40 år gamla, lever singel och har en fin vänskap som binder dem samman. Men Mari får sparken från sitt jobb i bokens inledning - för övrigt mycket bra beskrivet! - och bestämmer sig för att dra igång en egen verksamhet, tillsammans med sina vänner.

Mari har en svår upplevelse från sitt år på Irland, något som ligger och spökar i hennes liv hela tiden, ett obehagligt minne hon inte kan göra sig kvitt. Anna har också problem som tynger henne och Fredrik lider helvetets alla kval efter en uppväxt med en far som hånade honom och aldrig gav honom villkorslös kärlek. De tre vännerna får ett spektakulärt uppdrag: att döda den gamla kvinnan Elsas make. Kommer de att anta uppdraget? Vem av dem gör det, isåfall? Vad tar man betalt för något sånt? Och hur ska det gå till?

Jag tyckte mycket om boken, i synnerhet som den liksom de tidigare är mycket spännande utan att vara snaskig. De tre vännernas personliga berättelser är också mycket gripande.

Nu är det länge sedan jag läste "Kleopatras kam", men som jag minns det så var jag rätt besviken på de sista kapitlen som kändes tunna, ihoprafsade, osannolika och på något vis snabbt överstökade - men jag kan minnas fel. Har dock ett minne av att en i övrigt väldigt klurig bok avslutades på ett ogenomtänkt sätt.

Betyg: Välskriven, som allt av Ernestam, men inte riktigt lika engagerande som de två tidigare romanerna.

Rekommenderas till: dem som önskar en god bok, helt enkelt.

Snackis: Jo, det tror jag. Skulle man själv kunna ta på sig att mörda en man för att det på något vis är moraliskt försvarbart?

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Busters öron


Bokens titel: Busters öron
Författare: Maria Ernestam
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2007
Antal sidor: 369 + extramaterial

Efter att ha läst "Caipirinha med Döden" var jag helt tagen. Tänkte att jag genast måste få tag på Maria Ernestams nästa bok. En svensk författarinna som skriver fängslande, utan att det nödvändigtvis måste vara en kriminalroman. Och jag blev verkligen inte besviken!

"Busters öron" läste jag 2007 då den kom ut och jag har inte glömt den än. Den handlar i stora drag om en medelålders kvinna - Eva - som har växt upp med en undfallande, frånvarande pappa och en egoistisk, lynnig diva till mamma.

Nu är Eva 56 år gammal, går runt i sin vackra trädgård på västkusten och pysslar med rosorna. Hon får av sitt barnbarn Anna-Clara en dagbok som hon börjar skriva i. När minnena väl lockas fram, är det som att hon sveps in i den världen igen och återupplever sin ensamma, hårda barndom och sin utsatta ungdomstid.

Titeln "Busters öron" syftar på en händelse som man inte lär glömma i första taget! Själv kan jag sju år efter att jag läste boken fortfarande livligt se framför mig vad det handlar om...

Detta är en bok jag varmt kan rekommendera, den visar på relationerna mellan Eva och hennes mamma men även det förhållande hon har till sina egna barn och barnbarn och till sin stora kärlek (just den biten med mannen är den minst plausibla och intressanta...). Dessutom är det spännande! Extra plus för att huvudpersonen inte är särskilt sympatisk och lätt att tycka om i alla lägen, sånt gillar jag.

En välskriven roman i svensk småstadsmiljö om en flickas uppväxt i mitten av 1900-talet. Dysfunktionella familjer har man väl läst om förr, minst sagt, men det hindrar inte att detta är en fin, välskriven historia som man har svårt att lägga ifrån sig.Nutidens tankar varvas med återblickarna på Evas första kärlek, barnens far, hennes väninnor och förstås på den elaka mamman - kvinnan som hon bestämt sig för att döda.

Betyg: Mycket gott betyg till en bok man sugs in i.

Rekommenderas till: dem som vill läsa om relationer av alla de slag.

Snackis: Hyfsat bra som diskussionsämne.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.