torsdag 29 december 2022

Bästa läsupplevelserna 2022



Nu när året ska sammanfattas så kan jag väl konstatera att jag inte hunnit läsa alls lika mycket som vanligt och - hemskt nog! - inte heller uppskattat böckerna lika mycket som jag brukar. 

Det gäller i synnerhet några storsäljande böcker som jag försökt lyssna på som ljudbok men storknat på redan efter några kapitel, ibland på grund av uppläsaren men oftare för att jag tycker själva kärnan i boken är så konstruerad, tillgjord, overklig, osannolik, rent irriterande. 

Där finns också tryckta böcker som legat etta på bestsellerlistorna men som jag inte klarat av att läsa klart, för att de är så tråkiga. 

När det händer brukar jag undra hur jag egentligen är funtad. Bokklubbsväninnan M har tröstat mig med att det sannolikt beror på att jag läst så ohyggligt mycket i mitt liv så det inte längre går att överraska mig. En del av böckerna höjs till skyarna, men själv känner jag ingenting. Ändå ser jag mig som någon med massor av fantasi, så jag BORDE kunna leva mig in i det hur uppdiktat och otroligt det än är.

Nåväl. Det finns också böcker som är helt makalöst bra! Den allra bästa läsningen under 2022 är för min egen del, utan inbördes ordning:

Ann Helen Laestadius "Stöld"
Ella-Maria Nutti "Kaffe med mjölk"
Ingvild H. Rishöi "Stargate"
John Ajvide Lindqvist "Vänligheten"
Bengt-Erik Engholm och Lina Blixt "Korpen - fakta och myter"
Kristina Sandberg "En ensam plats"

Fantasiska böcker som jag varmt rekommenderar!

onsdag 28 december 2022

Skilsmässan


Bokens titel: Skilsmässan
Författare: Moa Herngren
Uppläsare: Charlotta Jonsson
Förlag: Norstedts, 2022
Antal minuter: 11 tim 1 min
Antal sidor: 347

Jag har aldrig genomgått en skilsmässa men det innebär ju inte att jag är helt ovetande om hur slitsamt det kan vara att leva i ett långt förhållande och hur olika man kan se på situationer som uppstår. 

I den nyaste romanen av Moa Herngren - hon är för övrigt suverän på att skildra vardagens slitningar, sorger och små glädjeämnen - möter vi en kärnfamilj i obalans. Det är Niklas och Bea och deras två döttrar som bor i en fin våning på Östermalm och lever ett gott liv. På skolloven åker de till Niklas släktgård på Gotland. 

Nu är det sommar och dags för en resa till ön, men efter ett bråk försvinner Niklas ut i sommarnatten och kommer inte tillbaka. Bea tar döttrarna och åker till svärföräldrarna på Gotland i alla fall, hon tänker inte låta maken sabotera hela den noggrant inplanerade semestern. Huset på ön betyder enormt mycket för Bea. Det gör för övrigt den fina lägenheten också, med det påkostade köket och den vackra inredningen. 

Hur kan Niklas riskera hela sin familj på det här viset? Varför vägrar han komma hem? Varför hävdar han att han håller på att kvävas av Beas förväntningar?

"Skilsmässan" skildrar det brutala uppbrottet, först ur Beas synvinkel och sedan ur Niklas. Jag har förstått att många känner starkt med Bea - i synnerhet Niklas eventuella otrohetshistoria, som (om den ens skett) ger henne frikort att göra och säga vad som helst. 

Själv blir jag oerhört provocerad av Beas omogna beteende, hennes självupptagenhet, hennes besatthet vid det ytliga. Jag har svårt att tycka synd om henne för att maken (kanske) legat med någon annan. Hon är en person jag inte skulle vilja vara vän med. Niklas är lättare att begripa, men han är usel på att berätta hur han egentligen vill leva sitt liv. Tror han att hustrun är telepatisk? Han kör sitt race, nu när han bestämt sig, och är förskräckligt dålig på kommunikation.

Boken nominerades till Årets bok 2022. Den hamnar inte överst på min lista, men är en underhållande roman om ett ordinärt, trassligt kärleksförhållande som kraschlandar liksom så många andra. Vi får även glimtar av hur svärföräldrar, barn, kompisar, bekanta och andra uppfattar äktenskapet och skilsmässan. 

Jag ömsom lyssnade, ömsom läste, båda delarna var lika bra.

onsdag 21 december 2022

En djupfryst man i gula byxor


Bokens titel: En djupfryst man i gula byxor
Författare: Kalle Löfqvist
Inläsare: Fredde Granberg
Förlag: Word Audio Publishing Int., 2022
Antal minuter: 9 tim 49 min

Jag har under hösten påbörjat sex-sju omtalade böcker, där jag inte orkat läsa mer än 100 sidor eller pallat att lyssna mer än några timmar. Det är ändå böcker som fått bra kritik. Livet är för kort för att ödslas på historier som inte engagerar mig ett dugg.

Att jag då lyssnade klart på "En djupfryst man i gula byxor" är obegripligt. Vad drev mig till detta?! Boken är så dum så det liknar ingenting. Den kallas för deckare, men det är verkligen ingen deckare - låt er inte luras! Det är snarare romanens motsvarighet till utomhusteatrarnas olidliga folklustspel, de där outhärdliga farserna där man ska skratta på befallning åt att folk ramlar över (!) soffor och smäller i fyrtioelva dörrar medan de skriker sina imbecilla repliker. 

Det börjar bra med att resebyråägaren Oskar dels räddar livet på den förmögne gubben som äger affären vägg-i-vägg och dels får en fantastiskt driftig tonårstjej som prao. Men direkt havererar historien; Oskar är 30-någonting och egenföretagare, men vet inte ens att man kan annonsera på sociala medier, kan inget om bokföring och har en resebyrå som inte erbjuder några resor. Han är så enfaldig och lättledd så jag undrar om han är lobotomerad. 

Historien utspelar sig i Lund, som verkar vara en mysig stad, men eftersom Oskar och den där gubben måste fly ner till kontinenten i en gammal Volvo så tvingas vi snart besöka Otto von Bismarcks slott och någon medeltida stad (Prag?) där den 14-åriga praon ensam ansvarar för Oskars resesällskap av fylleskrålande svenskar på shoppingresa medan hennes chef kryper ut genom restaurangens toafönster eftersom han är jagad av Interpol. Ja, och så ska de ordna en resa till Golanhöjderna för att studera syrianska marsvin eller något sånt, jag orkade inte lyssna så noga. Exakt så här rörig är hela boken. Släng in en korkad svensk (manlig) polis också, som är gift med en lättskrämd (kvinnlig) journalist, där båda i paret tävlar om vem som kommer först till en brottsplats... 

Det förekommer ett lik - en djupfryst man i gula byxor, som ni begriper - och det liket behandlas så respektlöst och äckligt, så det kryper i mig. Det ska väl vara kul men jag skrattar inte. Att den döde mannen överhuvudtaget KAN skyfflas omkring som en frostskadad kycklingfilé beror på Oskar, som inte klarar att tänka en enda rationell tanke. 

Jag lyssnade dock klart på hela. Bra tidsfördriv medan jag bakade pepparkakor. Att författaren planerar att göra en hel bokserie av detta är beundransvärt. Grattis till unisont, femstjärnigt betyg på Bokus och fyrstjärnigt dito på Adlibris! Wow! Jag måste vara totalt humorbefriad.

tisdag 20 december 2022

Mysteriet med de sju julkorten


Bokens titel: Mysteriet med de sju julkorten
Författare: Anthony Horowitz
Originalets titel: The Adventure of the Seven Christmas Cards
Översättare: Henrik Karlsson
Inläsare: Ludvig Josephson
Förlag: Storyside, 2022
Antal minuter: 1 tim 3 min

Den här lilla Sherlock-novellen publicerades i Daily Mail för några år sedan, nyskriven av Horowitz och utan koppling till sir Arthur Conan Doyle. Jag är helt allergisk mot att etablerade författare tar över någon annans skapelse; tänker inte bara på Millennium-serien utan i ännu högre grad på Christies Miss Marple och Hercule Poirot. Hitta på något eget istället för att snylta på andra!

Men ljudboken är så himla härligt inläst av Ludvig Josephson (oklart för mig vem han är, men skön berättarröst har han!) och förmedlar sån engelsk julstämning att den är värd att lyssna på i en timme. 

Egentligen händer absolut ingenting på de här 63 minuterna, men texten gör att jag lätt kan föreställa mig London på 1800-talet - en decemberdag då mängder av snö oväntat faller över England. Här är springpojkar, hästdroskor, sprakande eld i öppna spisar, tjocka mattor på golven i dragiga lägenheter, fladdrande ytterrockar, koppar med värmande te, eleganta rökrockar, spatserkäppar - och radarparet Holmes och Watson.

En klient kommer till detektiven: hans dyrbara klocka har stulits. Några obehagliga julkort cirkulerar i staden; de tycks dyka upp precis innan någon ska mördas. Vem får nästa livsfarliga julkort? Vem är klocktjuven? Hänger det ens ihop?! Helt ointressant handling - det är den mysiga engelska julstämningen som är hela behållningen.

Ludvig Josephson skulle jag för övrigt gärna lyssna mer till, föreställer mig att han är perfekt till att läsa Dr Jekyll och Mr Hyde, något av Dickens, en av de gamla äventyrsklassikerna eller kanske Frankensteins monster...

måndag 19 december 2022

Gränslös


Bokens titel: Gränslös
Författare: Jörn Lier Horst
Originalets titel: Grenselös
Översättare: Marianne Mattsson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2022
Antal sidor: 350 enligt Bokus

När man följt en hel, lång deckarserie är det så trevligt och välbekant att läsa ännu en bok i serien. Nästan så det inte spelar någon roll vad som händer - det är bara så roligt att få återse favoritpolisen och hans eller hennes arbetskompisar och familjemedlemmar. 

jag har köpt och läst varenda bok om William Wisting, skriven av Jörn Lier Horst, och gillar verkligen att det inte "bara" handlar om mord, utan en hel del om droger, trafficking, ensamhet, utsatthet, övergrepp, grooming, pengatvätt, mental ohälsa, mobbing, utanförskap, stress (dock inte allt på en gång, tack och lov!).

Men i somras bjöd Dagens Nyheter oss på den senaste boken, "Gränslös", i form av femtio upphackade delar i en sommarföljetong. Och det här är tyvärr inte en bra bok. Platt och ointressant story, inte ens spännande. Värst av allt är nog att vi knappt får träffa den där favoritpolisen, han är en skuggfigur denna gång, och mordoffren engagerar mig ingenting. Det enda bra jag kan komma på, är själva titeln: tvetydig och fyndig.

Den trista berättelsen kretsar kring en digital nätverksgrupp som gillar att lösa verkliga mordgåtor, bara genom att de är så duktiga hackers, nördiga på kriminologi, kan spåra folk eller dechiffrera meddelanden eller glo på övervakningskamerors videofilmer. Gänget är en mördare på spåren när en av amatördetektiverna själv försvinner och förmodas vara dödad. 

Allt utspelar sig dessutom i Spanien (eller är det Portugal, jag minns inte?) vilket är urtrist, tycker jag. Också trist att mordoffren är kvinnor som skändats - känns inte hela den grejen uttjatad? Måste påhittade mord så ofta kretsa kring vackra unga kvinnor som en monstruös mördare stoppar in fjärilar, stenar eller USB-stickor eller annat konstigt i - inuti svalget eller slidan?

Jörn Lier Horst är vanligen en bra deckarförfattare men det här var segt, oinspirerat och helt olikt honom. Ni kan lugnt hoppa över att läsa den.

söndag 18 december 2022

Alla ljuger


Bokens titel: Alla ljuger
Författare: Camilla Grebe
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2022
Antal sidor: 416

Grebes kriminalromaner är verkligen just kriminalromaner (i den snåriga djungeln av olika slags deckare) - oftast ett fruktansvärt brott som mord eller kidnappning kombinerat med ingående beskrivningar av brottsoffren, deras anhöriga, folk runt omkring dem och poliserna som ska utreda det hela. 

Jag fick tips av andra bokbloggare om hennes böcker och har slukat dem: "Älskaren från huvudkontoret", "Husdjuret", "Dvalan" och "Skuggjägaren" - de är väldigt bra på så många sätt. Spännande, välskrivna, med intressanta porträtt av både utredare och drabbade. Det här är den femte boken i serien men så skriven att man kan läsa den helt fristående från de övriga. Jag ska dock inte hymla med att det här är den jag tycker sämst om. Om jag nu rekommenderar de fyra första så måste jag samtidigt säga att "Alla ljuger" är den svagaste länken. Det beror dels på att polisen Gunnar är så jädrans otrevlig och äcklig så jag har svårt att alls känna med honom, och dels på att själva historien känns så osannolikt hoptråcklad så jag köper den inte riktigt.

Samir är en snygg och charmerande fransman med rötter i Marocko. Han bor i Sverige sedan en tid, tillsammans med sin tonårsdotter Yasmin. De båda har hastigt lämnat Frankrike sedan Samirs hustru och andra dotter omkommit i en våldsam bilolycka. Nu ska Samir och Yasmin börja om i en ny omgivning. Han är forskare på Karolinska och under en fest hos gemensamma bekanta blir han förälskad i svenska Maria, en ensamstående mamma med en liten son som har Downs syndrom. Maria är lärare, bohemisk och rätt präktig. 

Samir sveper in som en virvelvind i Marias liv. Han flyttar snart in i hennes stora hus på en halvö i Stockholms utkant. Samir blir som en far för lille Vincent, men Maria blir inte som en mor för Yasmin - deras relation är mycket krångligare. 

Så försvinner Yasmin. Hon har varit nedstämd en längre tid, dragit sig undan. Nu står hennes kängor på klippan ovanför stupet och förmodligen ligger hennes döda kropp nere i vattnet. Har hon tagit livet av sig och isåfall varför? Eller är det Samir som mördat sin egen dotter? Kan man ens det? Fast det skulle förstås kunna vara någon annan som gjort sig skyldig till mord...

Så långt är historien bra. Sedan kommer polisen Gunnar in och han är en sån slemmig typ så urrrk. Kladdar, tafsar, flirtar och ligger runt på ett maniskt sätt. Och historien på halvön blir alltmer av kioskdeckare: med rika grannar som har saker att dölja, med väninnor som intrigerar, med möjliga hedersmord och omöjliga kärleksrelationer. 

Jag ser fram emot nästa bok i serien, men just den här lägger jag åt sidan som något som mest får passera.


lördag 17 december 2022

Spökläraren


Bokens titel: Bims värld - Spökläraren
Författare: Kristina Sigunsdotter
Illustratör: Jenny Jordahl
Förlag: Natur & Kultur, 2022
Antal sidor: 154

Härlig kapitelbok för lågstadiebarn! Jag är så fel i målgrupp som man kan bli, men just den här uppskattade jag. Gulliga, glada illustrationer på exakt vartenda uppslag. Snygg, luftig och lättläst layout. Själva storyn är också bra, inte alltför inriktad på enbart en enda händelse. Det finns en första bok i serien om Bim, men det är inte nödvändigt att läsa den för att fatta handlingen i den här. 

Vi får följa kompisarna Emon och Bim som smyger på ett spöke som påstås vara en gammal lärare som spökar i gympasalen, vara med om kärlekspirr och ett akut sjukhusbesök och ett födelsedagskalas där det gäller att inte göra bort sig. En massa annat också, ser jag nu när jag snabbläser igenom den för recensionen (det var några månader sedan jag först läste den). 

Som jag minns min egen lågstadietids böcker så var de helt fokuserade på en enda grej. Här vävs så många bitar samman och vi får en mer heltäckande bild av Bims liv både i skolan och hemma. Glada bus, pinsamheter, avundsjuka, vänskap och lite barnsligheter. Mycket bra kapitelbok, skulle jag säga! Både text och illustrationer.

fredag 16 december 2022

Hidden Winter


Bokens titel: Hidden Winter - kreativitet och inspiration inför vintern
Författare: Sofia Vusir Jansson
Förlag: Bookmark förlag, 2022
Antal sidor: 190

Allt är vackert i den här boken, precis allt. Det är helt underbart inspirerande och estetiskt tilltalande att bläddra i "Hidden Winter", stanna upp på vart och vartannat uppslag och tänka att "det där skulle man nog göra!". 

Samtidigt är det lite som att bläddra i inredningsmagasin där formsäkra, förmögna människor köpt en gammal skola i Hälsingland och inrett den med linoljemålad pärlspont, handtryckta tapeter, hemmagjorda trasmattor som perfekt matchar de olikfärgade pinnstolarna med vackert broderade sittdynor och de loppisköpta spetsgardinerna i de spröjsade fönstren. Ni fattar. I den här boken är barnen vackra, deras kläder är otroligt vackra, omgivningarna är vackra - och de huserar i byggnader som är så vackra att man dreglar.

När jag pysslade med mina tre barn satt de vid ett kladdigt köksbord och klippte i färgglada papper med sina grällt färgade plastsaxar, limmade med fula limstift och hällde sedan glitter över allt. Aldrig någonsin att de fick ha fina kläder på sig utan snarare förkläden... 

Därför är jag lite kluven till en så otroligt tjusig bok: skrämmer den iväg eller lockar den? Det är dubbelt. För vem vill inte ha det som på storgodset Julita gård eller det makalösa sommarnöjet Svindersvik från 1700-talet (båda två nu i Nordiska Museets ägo och förvaltning)? Barn som är söta som dockor, klädda i något som ser ut som en av stadsteatrarnas kostymförråd.





Men ändå: hur osannolikt långt från verkligheten detta än är, så ÄR det en inspirerande pysselbok med riktigt fina grejer i gammaldags hantverkstradition. Vika papper är det som fångar mig mest: stjärnor, blommor, girlanger. Ingående beskrivningar av hur man gör, vad man behöver för verktyg, goda råd, lite bakgrundshistoria.

Jag är väldigt glad för den här boken. Tack Bookmark förlag för fint recensions-ex! Denna bok skulle vara perfekt för jullovslediga ungar på besök hos pyssliga mor- och farföräldrar som har tid, ork och lust att knåpa med barnbarnen, tror jag.

torsdag 15 december 2022

Hämta andan, börja om igen


 

Hur många gånger har jag skrivit "Ursäkta att jag inte skrivit på ett bra tag, men NU ska det bli bättring?". Det är som förgjort. 

Ni som känner mig privat eller träffar mig mycket genom jobbet vet att det har varit rätt tufft under många, många år nu. Åtta år, faktiskt. Sedan ett halvår tillbaka är det dock lite lättare i en del bemärkelser. Jag kan slappna av lite mer. 

Jobbet stjäl dock fortfarande enormt mycket av min vakna tid och jag har svårt att styra över det - det spelar ingen roll hur många spark-i-rumpan-föredrag av handlingskraftiga, allvetande entreprenörer jag lyssnar till. Jag får inte ihop det, riktigt.

Genom bokbloggandet har jag lärt känna så många fina människor och fått vara med om så mycket spännande - men under flera år nu har jag känt mig som en riktig svikare som inte klarar av att hålla igång maskineriet. Inget blev direkt bättre av hotande näthinneavlossning och ett gäng ögonoperationer; efter det har jag inte alls samma ork att läsa. Ögonen blir trötta fortare. Eller så har det inget med ögontjafset att göra, det kanske bara är jag som blivit gammal?! Gah. 

Och bloggens ursprungliga idé, att jag skulle läsa varenda Augustprisvinnare, den ligger jag så sjukt långt efter med så jag fattar inte hur jag någonsin ska hinna ikapp. Men hörrni, nu ska jag försöka skriva om alla fina böcker jag läst under hösten. Finns mycket bra att tipsa om! Och en hel del uselt med, men det är svårt att skriva såna recensioner, tycker jag.


torsdag 8 december 2022

Stargate - en julberättelse


Bokens titel: Stargate - en julberättelse
Författare: Ingvild H. Rishöi
Originalets titel: Stargate - en julefortelling
Översättare: Marie Lundquist
Uppläsare: Philomène Grandin
Förlag: Flo förlag, 2022
Antal minuter: 2 tim 33 min

En alldeles underbar julsaga - vacker, hemsk och sorglig, men ändå med värme och ljus mitt i allt det ledsamma. "Stargate" är en kortroman, eller kanske en lång saga, och jag lyssnade på ljudboken som är inläst av Philomène Grandin, helt perfekt för detta uppdrag. Hon läser klart, tydligt och stillsamt som en äkta sagoberätterska.

Här finns tydliga blinkningar till H.C. Andersens "Flickan med svavelstickorna", en saga som bokens huvudperson refererar till flera gånger. Hon är en liten tjej som heter Ronja - kallad Rövardotter av sin far - och på många vis är hon och sagan lik Astrid Lindgrens "Kajsa Kavat" som ju också handlar om en modig liten flicka som ger sig ut för att sälja på torget när det annars inte kommer in några pengar.

Ronja och hennes storasyster Melissa växer upp i Oslo med en kärleksfull men gravt alkoholiserad pappa. Det här inträffar just den decembermånad då stormen Gudrun drar in, och flickorna - som knappt har mat på bordet - bestämmer sig för att jobba ihop pengar genom att sälja julgranar nere vid macken.

Ja, vad kan jag säga? Det är så otroligt fint skildrat ur den utsatta Ronjas synvinkel, men hon är så liten än - nio, tror jag - och ser saker på ett annat sätt än vad de vuxna gör. Hon ursäktar och förlåter, hon drömmer sig bort och hon blir gång på gång sviken. Vi förstår genom hur författaren planterar små kommentarer, att både skolpersonal och grannar ser hur illa flickorna far - men särskilt mycket hjälp får de inte, även om flera personer gör vad de kan.

Det här är en otroligt fin liten saga som griper tag. Toppbetyg, får den av mig!