tisdag 30 juni 2015

Bakom stängda dörrar


Bokens titel: Bakom stängda dörrar
Författare: Kristina Hansen med Bengt-Åke och Agneta Cras
Förlag: Ordupplaget, 2002 (eller 2003 - det står faktiskt ingenstans i boken)
Antal sidor: 270 + 31 sidor fakta och lästips om incest mm

Jag fattar inte riktigt hur jag tänkte när jag gav min man den här boken i födelsedagspresent 2003. Han har aldrig varit intresserad av att läsa sånt här. Pocketboken har blivit stående i bokhyllan i tolv långa år innan jag hittade den häromveckan och bestämde mig för att läsa den.

Det ska sägas direkt: det här är precis vad du tror. Värsta tänkbara redogörelse för hur en unge far illa genom hela sin uppväxt. Upphöjt i tio.

Det är bara för hemskt. Jag har svårt att ens ta in en bråkdel av vad Kristina varit med om.

Tänk er själva: 15-åriga Ingrid i Norge blir kär i Franco, en latinamerikansk sjöman som är nästan dubbelt så gammal. De begär tillstånd att få gifta sig eftersom flickan ännu inte är myndig. Ingrid är inte ens 17 år då hon föder sitt första barn, ett år senare föder hon sitt andra barn och året därpå det tredje - Kristina som har skrivit denna bok - och kort därpå ett fjärde barn. Fyra småknattar med en mamma som bara är lite mer än tjugo år.

Ingrid är inte kapabel att ta hand om sina barn, hon är på alla vis en väldigt dålig mamma. Franco slår henne och utnyttjar sina små flickor sexuellt. När Kristina är fyra år hamnar hennes pappa i fängelse efter att ha misshandlat Ingrid så svårt att hon nästan dör.

De fyra barnen växer upp hos sin mormor och längtar hela tiden efter mamman, som de bara träffar i kortare perioder. Hon har en fantastisk förmåga att välja olämpliga karlar som nya pojkvänner och prioriterar bort sina barn, trots att de far illa.

Kristinas liv är fullständigt instabilt. Hon är nu 14 år och bråkar mycket och till slut bestäms det att hon ska få bo hos sin pappa som flyttat till Sverige. Alltså samme man som nästan dödat mamman...


Tror ni att barnavårdsmyndigheterna och socialen i Norge och Sverige fattade ett bra beslut där?! Nej, precis. Kristina drogas, våldtas, måste ha sex med sin pappa tre gånger om dagen, isoleras totalt, får inte gå i skolan, förnedras, blir slagen och hjärntvättad. Hon blir gravid upprepade gånger och föder sin fars barn (!).

Det är så fasansfullt så man orkar knappt med det.

Betyg: Knastertorrt skriven utan större känsloyttringar eller djup, om barn som far illa hela sin uppväxt. Ingen litterär höjdare då det är svårt att lära känna huvudpersonerna och komma dem inpå livet.

Rekommenderas till: alla som känner att de vill veta mer om pedofili, incest, barnmisshandel.

Snackis: En klar debattbok, om man mäktar med.

Länk till boken på Adlibris: KARTONNAGE och INBUNDEN och POCKET.


måndag 29 juni 2015

Den bittra pajens sötma


Bokens titel: Den bittra pajens sötma
Författare: Alan Bradley
Originalets titel: The Sweetness at the Bottom of the Pie
Översättare: Ylva Stålmarck
Förlag: Lind & c:o, 2015
Antal sidor: 363

"En Flavia de Luce-deckare" står det som underskrift på omslaget, vilket tyder på att författaren tänkt sig en serie om den unga flickan Flavia där hon löser mysterier på den engelska landsbygden. Inte mig emot! Och när jag läst allra sista sidan ser jag att förlaget gör reklam för "Mord är ingen barnlek", nästa bok i serien. ("Ute nu!" står det också - men på Adlibris står det tvärtom att boken inte kommer förrän i november. Synd, för jag hade gärna velat ha den.)

"Mysdeckare" är ett mycket passande epitet för en bok som denna. Visst dör några människor men det finns inte en antydan till blod och annat smask. Här är ingen hjärnsubstans på väggen eller hundra bestialiska knivhugg genom bålen.

Istället förflyttas vi till 1950-talet och får vi lära känna den extremt brådmogna 11-åringen Flavia som bor i en förfallen herrgård med sina olidliga storasystrar Ophelia och Daphne samt en disträ pappa som aldrig riktigt återhämtat sig efter kriget och efter hustruns död.

(Flavias mamma är för övrigt en intressant bifigur i boken: hon var en ung, vacker, rik trebarnsmor  - hon ägde en Rolls Royce Phantom, bara en sådan sak! - och hon dog i en bergsbestigningsolycka tio år tidigare, när Flavia bara var ett år gammal.)

Mysteriet tar sin början då kokerskan finner en död beckasin på köksdörrens tröskel och i fågelns näbb sitter ett värdefullt frimärke. Kort därpå hittar Flavia en döende man i hushållets trädgårdsland - och nu gäller det att hitta både mördaren och motivet, eftersom familjen riskerar att bli indragen i polisundersökningen. (Nej, jag har inte sagt för mycket med detta. Allt händer inom de första två kapitlen och står att läsa på omslaget.)

Flavia säger till oss läsare, då hon hittar den nästan döde mannen: "Jag önskar att jag kunde säga att jag blev rädd, men det blev jag inte. Tvärtom. Det här var utan jämförelse det mest intressanta jag upplevt i hela mitt liv."

Och sån är hon: morsk och kavat, oerhört allmänbildad och med ett ordförråd som inte kan sägas vara normalt för en elvaåring. Hon är ett snille på kemi och har ett eget litet laboratorium hemma. Hela Flavia är totalt osannolik, men det struntar jag i. Hon och de andra trevliga, stereotypa karaktärerna är bokens stora behållning och man får försöka tänka bort att hon är barnslig, naiv och impulsiv som den elvaåring hon ska föreställa trots att hon pratar, resonerar och tänker som en artonåring i övrigt.

Det här är den sortens trevliga Agatha Christie-deckare eller Maria Lang-roman som man kan sätta i händerna på en ung människa och veta att man inte har bidragit till mardrömmar. (Skönt tycker jag som har tonårsbarn och är trött på allt våld, blod, droger, misshandel och elände i många ungdomsböcker.)

Mitt foto: Frimärken med den engelska drottningen spelar en avgörande roll i mysteriet - och jag lyckades faktiskt hitta två engelska frimärken i min egen osorterade "samling" (läs: skokartong).

Betyg: Lite seg på sluttampen just när man tvärtom borde skyndat på och klarat av mordgåtan, men på det hela taget en mycket trevlig bekantskap.

Rekommenderas till: alla som vill ha en klassisk deckare där man får klura på mordgåtan och njuta av en osannolik räcka händelser som inkluderar fingerfärdiga trollkarlar, den engelske kungen, värdefulla frimärken, diaboliska internatskolor, avancerade förgiftningar och mystiska män som smyger i natten.

Snackis: Nej, det här läser man för sig själv.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN.

torsdag 25 juni 2015

Duck City

Ledsen, men det blir inget foto här för jag har tappat bort min pocketbok. Igen! Det var andra gången... Så här såg den ut:


(Snodde bilden från Kulturdelen som har recenserat på DENNA LÄNK och som inte alls gillade boken.)


Bokens titel: Duck City
Författare: Lena Andersson
Förlag: Jag hade en Månpocket, som ovan. Tror den kom ut inbunden på Natur & Kultur först.
Antal sidor: Inte särskilt tjock...

Det här är en härlig bok som jag inte vill att ni missar, trots att den har några år på nacken! Jag kan varmt rekommendera den. Köpte pocketboken sommaren 2007 och nu hittade jag den igen: den tål att läsas om! Nu tycker jag i och för sig att Lena Andersson överhuvudtaget är värd att läsas och jag plöjer alltid hennes kåserier och debattinlägg i DN.

"Duck City" är en tänkvärd satir om de feta invånarna i det fiktiva Duck City och deras ledares naziinspirerade jakt på fetma. Landets medborgare bara blir tjockare och tjockare - ja, nästan alla är faktiskt gravt överviktiga! - och allt sjukare i livsstilsrelaterade sjukdomar som diabetes typ-2. Då kommer ett påbud från regeringen att alla ska banta och bli smala. Man börjar övervaka folk, kräver en viktminskning, beordrar en viss procent kroppsfett.

Huvudpersonen är Kalle Andersson och hans flickvän Kajsa, samt Kalles farbror John von Andersson. Farbrodern är en rik man som tjänat sin förmögenhet på fettdrypande och sötade maträtter. Jag kan både ha och mista detta att huvudpersonerna lånat Disney-karaktärer, det tillför ingenting alls och har överhuvudtaget inget att göra med handlingen (vad jag förstår). Kanske finns det någon snillrik förklaring till varför författarinnan valt att kalla stället för Duck City och invånarna för Kalle, Kajsa och knattarna - men den går isåfall mig förbi.

Det här är en lättläst sträckläsningsbok som passar alldeles perfekt för bokklubbar, läsecirklar och diskussioner i skolklasser, med ämnen som "Är det samhällets uppgift att betala sjukvård för personer som själva orsakat sitt dåliga hälsotillstånd?" och "Var går gränsen för den personliga integriteten?" och "Kan makthavare få ha en synpunkt på medborgarnas mat- och motionsvanor?" och "Varför är det så laddat att just vara tjock, fet eller gravt överviktig?" och "Vem bestämmer hur kroppsidealen ska se ut?". Det finns hur mycket som helst att prata om!

Betyg: Högt betyg!

Rekommenderas till: alla som funderar över samhället kontra individen, vad gäller makten över ens liv - och alla som funderar över kroppsideal och träningshysteri.

Snackis: En solklar snackis!


Länk till boken på Adlibris: NY POCKET från 2011.

onsdag 24 juni 2015

Röda draken


Bokens titel: Röda draken
Författare: Thomas Harris
Originalets titel: Red Dragon
Översättare: Sam J. Lundwall
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Albert Bonniers Förlag, 1991
Antal sidor: 313

Efter dundersuccén med "När lammen tystnar" kom denna roman, där doktor Lecter spelar en mindre roll. Det är en ruskigt spännande thriller och en god bok om man söker spänning. Jag minns inte längre mycket av den - det är ju över tjugo år sedan jag läste den! - men jag har tydliga minnen av en tågluff i Italien där jag hade med mig denna pocket i packningen. Tyvärr bodde vi på en camping i Italien, sov i ett litet tält, och det hade varit flera uppmärksammade mord på utländska turister i just den staden (Florens) så jag var livrädd när jag läste boken varvat med nyheterna...

Här ska en FBI-gubbe fånga en galenpanna som ritualslaktar hela familjer. Anledningen till att FBI:aren är så skicklig är för att han själv har samma knäppa tankar som mördaren. Nu inleds en maktkamp mellan dem, där båda smyger på varandra...

Mitt foto: Kolla, här fick ungarnas fina Papo-figur hjälpa till att illustrera igen! Jag gillar verkligen de där plastfigurerna. Vi har mängder av riddare, orcher, jungfrur, kungar och drottningar, féer och trollkarlar.

Betyg: Spännande bok (och inget mer).

Rekommenderas till: folk som gillar action och psykopater i kombination!

Snackis: inte alls.

Böckerna verkar inte finnas kvar på svenska, inte någon av dem, men går säkert att hitta på loppisar. Eller köp en på engelska: de finns i snygga nya pocketutgåvor. 



Hannibal upptakten


Bokens titel: Hannibal upptakten
Författare: Thomas Harris
Originalets titel: Hannibal Rising
Översättare: Jan Malmsjö
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2008
Antal sidor: 254

Tvåhundra sidor kortare än "Hannibal", fortsättningen på "När lammen tystnar". I den här boken får vi veta mer om Hannibal Lecters uppväxt. Från födelsen via den fruktansvärda uppväxten i Östeuropa under andra världskriget och livet i Sovjetunionen senare. Som ung man kommer han till Frankrike och där börjar hans liv som läkarstuderande och senare massmördare med ett knivskarpt intellekt.

Jag tyckte om att man fick veta mer om Hannibal och boken ger väl svar på det mesta. I övrigt var den inte mycket att hurra för. Kändes mycket konstruerad och nästan lite sagoaktig, som om det var Dracula vi läste om. Okej, jag fattar att Hannibal inte är en verklig person (men att Dracula däremot har en verklig förebild!) men en bok som ska kännas nästan som en dokumentär skräckroman får inte flippa ut hur mycket som helst.

Betyg: En inte särskilt bra bok, mest för "När lammen tystnar"-nördar.

Rekommenderas till: alla som vill veta mer om doktor Lecter (se ovan).

Snackis: inte alls.

Böckerna verkar inte finnas kvar på svenska, inte någon av dem, men går säkert att hitta på loppisar. Eller köp en på engelska: de finns i snygga nya pocketutgåvor.

Hannibal


Bokens titel: Hannibal
Författare: Thomas Harris
Originalets titel: Hannibal
Översättare: Jan Malmsjö
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2000
Antal sidor: 454

En smällfet bok som är en fortsättning på "När lammen tystnar". Lite mer om Hannibal Lecter, lite mer om Clarice Starling, och mycket mer om hämnd.

Jag läste boken ett decennium efter att jag läst dess föregångare men det var inte svårt att komma in i den. Däremot ska man nog inte läsa denna bok helt fristående, utan bör ha sett eller läst "När lammen tystnar" först.

"Hannibal" är inte alls lika märkvärdig som den förra, men jag minns den som perfekt sommarläsning att grotta ner sig i en regnig sommardag. Kan tänka mig att Dan Brown har läst den, för den har vissa likheter med hans böcker.

Omslaget: Komplett idioti att göra dessa två böcker så snarlika utseendemässigt. En heter Hannibal och en heter Hannibal upptakten, båda går i rött-lila-blått och båda har ett ensamt stirrande öga. Hur tänkte Månpocket egentligen?!

Betyg: En bra spänningsroman och thriller.

Rekommenderas till: alla som vill veta mer om doktor Lecter.

Snackis: inte alls.

Böckerna verkar inte finnas kvar på svenska, inte någon av dem, men går säkert att hitta på loppisar. Eller köp en på engelska: de finns i snygga nya pocketutgåvor.





När lammen tystnar


Bokens titel: När lammen tystnar
Författare: Thomas Harris
Originalets titel: The Silence of the Lambs
Översättare: Sture Lundquist
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 1991
Antal sidor: 327

Jag är verkligen inte mycket för det där med deckare, polisromaner och annan litteratur som fokuserar på våld och blod, gärna blandat med ockulta sällskap och galna mördare och alltid den där obligatoriska kampen mot klockan. Men visst, en mysig deckare av Agatha Christie gillar jag. Eller någon kriminalroman som Lars Keplers högst orealistiska cliffhangerböcker (även om det är onödigt många tortyrdetaljer i dem).

Men det här är en bok som för mig står i en klass för sig. Jag var ung vuxen när den kom ut på svenska och även visades på bio med Jodie Foster och Anthony Hopkins i huvudrollerna.


Bilden på Hannibal Lecter, spelad av Anthony Hopkins, har jag lånat från filmblaskan.se


Bilden av Clarice Starling, spelad av Jodie Foster, norpade jag hos movpins.com

Jag tror att jag såg filmen innan jag läste boken. Har nämligen ett tydligt minne av överraskningseffekten i vissa scener. Och fy, vad skrämd man blev! 

Jag såg filmen hemma hos två av mina manliga arbetskamrater, ett medelålders manligt par som alltid verkade så rejäla och vuxna - men de blev också jätterädda och en av dem satt med en kudde i famnen. Det gjorde intryck på mig! Sedan skulle jag gå hem därifrån sent på kvällen och ta pendeltåget hem till förorten - det var inte kul, kan jag säga...

När lammen tystnar" är olidligt spännande och väldigt ruskig, med inslag av sadism och kannibalism - men den stora behållningen är ju den intellektuella maktkampen mellan den klipska unga Clarice Starling på FBI och den fullständigt briljante doktor Lecter. 

Han är en massmördare med skyhögt IQ som ska hjälpa polisen att lösa en serie groteska mord. FBI får visserligen hjälp av honom, men till ett högt pris. För sent upptäcker Sterling hur hon har manipulerats av honom. Det här är en katt-och-råtta-lek som ger bra mycket mer hjärtklappning än biljakter och kulspruteregn.

Betyg: En av de bästa thrillers man kan läsa.

Rekommenderas till: alla som är ute efter spänning och klarar av snaskiga detaljer.

Snackis: inte alls.

Böckerna verkar inte finnas kvar på svenska, inte någon av dem, men går säkert att hitta på loppisar. Eller köp en på engelska: de finns i snygga nya pocketutgåvor.

The Silence of the Lambs heter När lammen tystnar på svenska.
Red dragon heter Röda Draken på svenska.
Hannibal rising heter Hannibal upptakten på svenska.
Hannibal heter bara Hannibal på svenska också.







tisdag 23 juni 2015

Aprilhäxan


Bokens titel: Aprilhäxan
Författare: Majgull Axelsson
Förlag: Brombergs, 2011
Antal sidor: 424

Jag ska försöka läsa alla Augustprisvinnarna, som ni kanske minns, och då måste jag även ta mig igenom "Aprilhäxan" av Majgull Axelsson. Har undvikit den hittills, för jag är måttligt intresserad av häxor och övernaturliga ting.

Framför allt tyckte jag att boken verkade alldeles för konstig efter att ha läst baksidestexten: "En av mina systrar stal det liv som var avsett för mig. Jag vill veta vem." För det första kan väl ingen människa leva en annans liv - och för det andra har man väl koll på vad ens systrar gör?

Det var 1997 som Majgull Axelsson fick Augustpriset för bästa roman och jag har alltså ännu inte läst boken, på grund av den sammanfattningen. Vilken total miss! En otrolig felbedömning! Den här boken är underbar och jag kommer att sätta etiketten Favorit på den.

Lite kort kan man säga att författarinnan delat in boken i tre större sjok som handlar om Birgitta, Margareta respektive Christina. De växer upp i samma fosterhem, hos tant Ellen, som tre omaka systrar utan blodsband. Jag tyckte det var lite lustigt att de fått namn efter Hagasessorna men inser sedan att det finns fler karaktärer med namn ur den svenska kungafamiljen: Astrid och Desirée till exempel.

Den sistnämnda är tant Ellens biologiska dotter men henne känner ingen till - Desirée föddes efter en maratonförlossning med svåra hjärnskador som tvingar henne att leva hela sitt liv på institution. Från födseln har hon bott på barnhem och vårdinrättningar av olika slag och vad vi vet så får hon inte ens besök av sin mamma. Hon kan varken prata eller gå, knappt röra sig, får kramper och är totalt beroende av omvårdnad. Men hon har ett klart intellekt och hon har en bundsförvant i doktor Hubertsson, som dessutom råkar vara inneboende hos tant Ellen.

Om Ellen får vi tyvärr inte veta mycket - det hade annars varit intressant! - men desto mer om de tre små flickor hon tar hand om och uppfostrar som sina egna.
Christina är läkare, en tunn vit skugga till människa, som bara söker lugn och ro och sinnesfrid.
Birgitta är den yppiga blondinen, Marilynkopian, som stämplades som bygdens fnask och sedan har gått ner sig i alkoholism.
Margareta är någon sorts doktorand i fysik med en rätt risig karriär och ett ännu sämre kärleksliv.
Nu är de medelålders och har levt mycket olika liv, deras fostermor är borta - och vems fel är det egentligen att hon fick en hjärnblödning och dog?

Varvat med de tre "systrarnas" egna berättelser - ofta hemska, så ruskiga så jag har svårt att glömma dem - är kortare redogörelser från bokens berättar-jag Desirée som kokat ihop en häxbrygd av hämnd. Helt fantastiskt. Så välskrivet och så snyggt komponerat. Jag borde ha läst detta för länge sedan, men samtidigt är jag glad över den läsupplevelse boken gav mig nu. Det är 424 tättskrivna pocketsidor men ändå känns boken för kort.

Betyg: Topp!

Rekommenderas till: alla som vill läsa en djupt gripande roman om systrars kärlek och hat till sig själva och varandra, samt om en uppväxt i efterkrigs-Sverige.

Snackis: Ja, jag tycker att den passar som diskussionsunderlag med sina många komplicerade förhållanden - i synnerhet mellan döttrar och mödrar men även mellan systrar.

Länk till boken på Adlibris: POCKET

måndag 22 juni 2015

Tematrio: The English Countryside

Måndag igen och nu har Lyrans Noblesser ett nytt tema för den trio vi ska hitta på: böcker vars handling utspelar sig på landsbygden. Jag väljer några från den engelska dito:




Joanna Trollope 
Jag vet inte riktigt varför men under en tid i mitt liv hade jag tydligen ett stort behov av henne. Har de flesta av hennes småputtrigt trevliga relationsromaner, som nästan samtliga utspelar sig på den engelska landsbygden, ofta i en liten församling, kanske till och med i prästens egen familj.

Nu är det säkert 20 år sedan jag läste dem, men när jag ser dem i bokhyllan fylls jag av en varm känsla. De är inte tantsnusk eller lasarettskärlek, utan känns som riktiga förhållanden - både vänskap och äktenskap - som krånglar och havererar men ofta kan lagas.

I min bokhylla finns "The Choir", "The Men and the Girls", "A Village Affair" och många andra. Titlarna är fåniga men berättelserna från småstäderna och byarna är fina. 




Sarah Waters
Jag hade inte förväntat mig något särskilt av "Främlingen i huset" men blev helt tagen av den. Det här är en god bok, en spännande och underhållande bok som verkligen passar alla som vill försvinna in i en annan värld för en stund. 

Det handlar om ett stort hus, ett herrgård som ägs av en förmögen släkt på den engelska landsbygden, och den söndertrasade familjen som bor i den - och deras landsortsdoktor som inget hellre vill än att få kalla huset för sitt...




Kate Morton
Man måste väl inte nödvändigtvis tipsa om böcker man gillar? "I det förflutna" är nämligen inte en bok som jag är överdrivet förtjust i - men jag skulle tro att många andra gillar den. 

Här finns alla bra ingredienser (men de slarvas bort av författaren, menar jag) som ett undanskymt slott på engelska landsbygden, tre märkliga gamla systrar som levt där i hela sina liv, stora hemligheter, ett barn som evakueras från London på under bombningarna på 1940-talet, en del mystiska händelser och ond bråd död.

Boken har nyligen givits ut i storpocket och med ett härligt omslag som är långt mycket bättre än det som fanns på min pocket.

//Joelinda




söndag 21 juni 2015

Resumé av mitt liv som läsare


Bilden har inget med inlägget att göra utan visar bara en del av våra gigantiska rabarber.


Det kanske inte är någon som vill läsa det här? Att döma av mottagandet på det förra inlägget, som inte fick en enda kommentar och gav färre besökare än tidigare.

Hm. Jag som skulle tyckt att det var lite kul att läsa liknande redogörelser från er andra bloggare. Misstänker att jag tänkte lite fel, det här kanske är för introvert? Jag tror jag skippar fortsättningen - när, var. hur och vad jag läste som 25-, 30- 35-, 40- och 45-åring. Fokuserar på recensioner istället, det är ju det jag har bloggen för!

Men jag kan konstatera att min läsning åkt berg-och-dalbana under mitt vuxna liv, för periodvis har jag knappt kunnat läsa alls. Tre små barn som aldrig behövde sova var rätt knäckande på många vis.. Nu är barnen så stora så de får sköta sig själva medan mamman sitter försjunken i en god bok.
//Joelinda


onsdag 17 juni 2015

Mitt bokliv, min läsning, en resumé

Jag har funderat på det där med hur läsandet går i vågor genom livet. Jag har alltid läst mycket men vissa perioder har det ju varit närmast som en besatthet, andra har jag fått snika till mig en kvart för att komma åt att läsa. Ibland har jag lånat mycket på biblioteket, ibland har jag haft råd att köpa. När jag var liten kunde jag läsa om böckerna flera gånger, numera händer det nästan aldrig.

Jag har knåpat ihop en liten resumé av mitt liv som läsare, sett ur vart femte år sedan jag föddes:





Emil-boken har jag lånat från www.bokstugan.se


Tant Brun-bilden har jag lånat från www.tantbrun.nu

När, var, hur och VAD jag läste när jag var 5 år:
Jag hade just lärt mig läsa på riktigt och eftersom jag var ett väldigt sjukligt barn satt jag alldeles säkert hemma i min rödbetsade furusäng, nedbäddad bland påslakan med stora chokladbruna blommor på, och läste Hemmets Veckotidning som min farmor tog med sig när hon skulle passa mig. Antagligen med en gasbinda full av fetvadd tryckt mot örat.

Eller så läste jag Elsa Beskows många barnböcker om tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, för dem hade jag ärvt av min mamma - långsmalt inbundna böcker med lite gammelmodig text på ena sidan uppslaget och underbara teckningar över hela den andra.

Och när jag inte orkade staka mig igenom böckerna på egen hand så kom mina föräldrar och läste Astrid Lindgrens böcker om Emil i Lönneberga, som jag har älskat ända sedan dess.




Kitty-boken har jag norpat från ww.bokmalen.nu


När, var, hur och VAD jag läste när jag var 10 år:
Nu var jag duktig på att läsa, men fortfarande en sjuk unge. Konstant hemma från skolan med bronkit, öroninflammation eller något annat elände. Fortfarande fast i samma flickrum med 1970-talstapeter och murriga inredning, men nu även med en plansch föreställande ABBA på väggen.

Jag hade hunnit förbi "Systrarna P" och "Vitnos" och även de Kitty-böcker som mina tjejkompisar läste. Jag låg eoner före mina klasskamrater i läsning. Pappa hade köpt J.R.R. Tolkiens "Sagan om Ringen" och jag läste alla tre böckerna samtidigt som jag drömde om att vara en vacker alvflicka med ett långt och tjusigt namn på bokstaven E.

En megafavorit då - och nu - var "Tordyveln flyger i skymningen". Magisk!





När, var, hur och VAD jag läste när jag var 15 år:
Efter några groteskt pinsamma incidenter i skolbibblan, där jag försökte låna den tidens mest frigjorda ungdomsböcker - de hette "Kram", "Puss" och "Love, love, love" av Hans-Eric Hellberg - så vågade jag knappt sätta min fot där längre.

Minns att jag lånade "Anne Franks dagbok" och grät sönder en hel nyårsafton när jag insåg att hon inte skulle överleva...

I mina föräldrars bokhylla hittade jag Isaac Bashevis Singers "Shosha" som jag tyckte mycket om. Min mamma - en Fredrika Bremer-anhängare - hade även "Egalias döttrar" av Gerd Brantenberg, "The Women´s Room" av Marilyn French och "Rädd att flyga" av Erica Jong. De här böckerna har etsat sig fast för alltid. De är nog bland de största läsupplevelserna jag haft, antagligen just för att jag var så ung och påverkbar.

Jag satt sannolikt på de stenhårda långbänkarna i de stökiga korridorerna och läste i den stora högstadieskola där jag gick tre år. Där försökte jag på japanskt vis ignorera de gapiga klasskompisarna som satt uppflugna på plåtskåpen och sparkade med hälarna samtidigt som de skrek obsceniteter eller kastade något i huvudet på en (jag slapp, jag var väl klassens tråkiga men snälla bokmal). Blev rätt duktig på att avskärma mig och läsa ifred. De tuffa tjejerna stod utomhus i skolans rökruta och blossade, det kändes som att de var från en annan planet...





Bilden lånade jag från bookplanet.blogspot.com


Vampyrboksbilden låg på Tradera.

När, var, hur och VAD jag läste när jag var 20 år:
Jag hade flyttat hemifrån, ut i en förort och satt varje dag i långa tider på pendeltåget. Resvägen var min lästid. På mornarna övningskörde jag bil för att få körkort och pluggade teori på trafikskolan, på dagarna jobbade jag heltid inne i Stockholm, på kvällarna hade jag intensivstudier på en innerstadsskola för att ta igen de ämnen jag missat på gymnasiet (där jag hade svenska, engelska, franska, tyska och latin istället för att läsa matte...).

Jag var vaken dygnet runt och hade en energi som jag numera avundas. Men pengar hade jag inte, för lägenheten i förorten kostade för mycket och det fanns inte en chans att jag skulle ha råd att köpa böcker. Inte hann jag gå på biblioteket särskilt ofta heller, eftersom jag knappt var hemma annat än mitt i natten.

Vad läste jag? De böcker jag fick i present eller lyckades låna av bekanta. Jag tänker särskilt på Isabel Allendes "Andarnas hus" och Yasar Kemals "Låt tistlarna brinna" men jag måste också erkänna att jag läste Jean M. Auels "Grottbjörnens folk" och var helt fascinerad av neandertalare ett tag... För att inte tala om Anne Rices "En vampyrs bekännelse" som fick mig att omedelbart vilja åka till Louisiana och leva bland de kråsskjorteklädda vampyrerna, dricka blod och föreviga några liv. Hmmm. Känns som att jag ägnade mig åt avancerad verklighetsflykt, som drömde om grottmänniskor och bleka, sensuella vampyrer.

//Joelinda



tisdag 16 juni 2015

Svärdet i stenen


Bokens titel: Svärdet i stenen
Författare: T. H. White
Originalets titel: The Once and Future King (vilket inte står i boken...)
Översättare: Jadwiga P. Westrup
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Norstedts förlag, 1987
Antal sidor: 651 + efterord

Jag var tjugo år gammal då jag fick den här mastodont-pocketboken i julklapp och tillbringade hela jullovet med att ligga i en obekväm våningssäng i en fjällstuga i Sälen med att läsa om vackra ungmör, lortiga bönder, modiga riddare, stiliga kungar och maktlystna prinsar. Å, som jag älskade den här boken!

På svenska heter den alltså "Svärdet i stenen", trots att det egentligen bara är namnet på den första av de fyra böcker som ingår i samlingsvolymen. De övriga är "Vindens och nattens drottning", "Den missanpassade riddaren" och "Ljuset i stormen".

Boken är skriven av Terence Hanbury White, en engelsk-indisk författare som föddes 1906 och som skrev "The Once and Future King" (Svärdet i stenen-serien om fyra böcker) under åren 1938, 1939, 1940 och så drämde han till med en avslutande del arton år senare, 1958.

Böckerna översattes till svenska och gavs ut här ungefär samtidigt som i England. Jag har en nyöversättning - om man nu kan säga så om något som översattes i mitten av 80-talet - av Jadwiga P. Westrup.

T. H. White inspirerades att skriva böckerna efter att ha läst Thomas Malorys berömda verk från 1400-talet (!) om kung Arthurs död.

Här får vi lära känna Arthur när han går i trollkarlsskola hos Merlin, vi får träffa riddar Lancelot och Percival om jag inte minns fel och förstås allas vår favorit Robin Hood och hans undersköna Marion. Och massor av andra som vi känner till mer eller mindre från de sagor vi matas med i anglosaxiska program.


Jag älskade den här boken och såg den nästan som en autentisk historiebeskrivning (ja, jag måste varit en omogen tjugoåring!) och den har format mig så tillvida att jag satt som klistrad framför teven när Merlin-serien sändes för några år sedan.


Men mina barn... suck, de förstår inte alls storheten i en text som skrevs under andra världskriget. Jag har satt boken i händerna på var och en av dem och försökt locka dem att läsa, men varje gång har den diskret ställts tillbaka i bokhyllan igen. Jag förstår inte?! Hur kan man inte tycka om den här kompakta sagan? Det är nog språket, tvingas jag konstatera. Det är helt enkelt för träigt och långsamt och svårbegripligt för mina barn trots att de är så läsvana.

Mitt foto: Jag hade tänkt låna Merlin av mina barn - som har en vansinnig massa Papo-figurer, men istället hittade jag Robin Hood, Lady Marion och Broder Tuck.

Betyg: Underbar saga som kanske skulle må bra av en ny översättning och inbundet band istället för en proppfull pocket?

Rekommenderas till: sagofantaster och riddarfans!

Snackis: inte alls.

Boken tycks vara helt slutsåld, men leta på bibblan eller i antikvariat. Jag har hittat många böcker på Bokbörsen - kolla där.

måndag 15 juni 2015

Teamtrio: Stockholmslitteratur

Ååå, äntligen drämmer hon till med något enkelt! Jag har väntat på att det ska komma en vecka då tematrion inte orsakar gråa hår. Idag vill Lyrans Noblesser ha tre böcker på temat Stockholm. Tjoho! Min favoritstad!



Först och främst: Den givna förstaplatsen måste ju absolut gå till "Barnens ö" av P.C Jersild. Utan tvekan! Så otroligt stockholmsk. Jag har inte skrivit en recension om den, men ni har nog ändå läst den, så det kvittar.
Jag är lite yngre än romanens huvudperson och när jag läste denna bok 1976 blev jag helt tagen av hans vilda och fria liv i Stockholm under ett sommarlov. Fick man göra sådär? Kunde man leva på det viset? Hur vågade han?!



Sedan måste jag ju hylla nationalskalderna Johan Henrik Kellgren och Carl Michael Bellman som är med om de mest fabulösa äventyr i Carina Burmans "Min salig bror Jean Hendrich". Underbar bok! Här är min recension.

Jag har god lust att nämna Astrid Lindgren här också, för många av hennes böcker börjar ju i Stockholm (innan man förflyttas till någon helt annanstans).


Usch, jag har så många böcker jag skulle vilja nämna! Hur ska jag kunna välja? Men nu tar jag en lite nyare, för att jag vill lyfta fram författarinnan: Moa Herngrens "Jag ska bara fixa en grej i köket". Här är min recension. Den boken är så mycket Stockholm av idag, så man kan nästan vandra i huvudpersonens fotspår.

//Joelinda

Saffransköket


Bokens titel: Saffransköket
Författare: Yasmin Crowther
Originalets titel: The Saffron Kitchen
Översättare: Jan Hultman och Annika H Löfvendahl
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Prisma, 2007
Antal sidor: 227

Jag föll för titeln, "Saffransköket", den lät så lockande och annorlunda.

Bokens baksidestext lät också så bra:
"Maryam är uppvuxen i de bergiga gränstrakterna mellan Iran och Afghanistan, men har bott i London i många år. Hon är gift och har en dotter, Sara."
Dels att det handlar om London, en härlig stad som myllrar av liv, och dels om Iran och Afghanistan som är ett område som fascinerar mig, med sin karga natur och opiumodlingar och talibaner och bergsfolk.

"En dag händer det Sara något dramatiskt, något som får tragiska konsekvenser och som Maryam delvis är skyldig till. I den pressade situation som uppstår ger Maryam efter för en önskan att fly från alltihop."
Det lät ju spännande! Vad kan det vara som en mor gör mot sin vuxna dotter som är tragiskt och dramatiskt?!

"Hon reser hem. Hem till det land där hon som ung var tvungen att dölja ansiktet bakom en slöja, strida med sin far för att inte bli bortgift mot sin vilja, där hon inte tilläts vara vän med pojken hon älskade och inte fick studera."
Den här biten visade sig vara den finaste och mest givande att läsa. Det är ju en så komplett annorlunda värld mot vår.

I övrigt handlar romanen om Sara och hur hon försöker förstå sin mamma, begripa hennes reaktioner och lista ut vad som egentligen hände i hennes barndom innan hon kom till England.

Crowther skriver inlevelsefullt och vackert om en kvinnas uppväxt i Iran och hennes flykt under revolutionen undan sin despotiske far - och hur hon från England längtar tillbaka till Iran hela sitt liv. Det är rörande på många vis. Jag funderar över vad hemlängtan är för mig och vad som skulle krävas för att jag skulle fly från mitt fosterland.

Delar av boken är väldigt konstlade på ett sätt som jag har svårt för, men på det hela taget har författarinnan lyckats mycket bra med beskrivningarna av både människorna och deras miljöer.

Betyg: En bok att bli berörd av.

Rekommenderas till: alla som vill läsa mer om Mellanöstern och Sydasien, i synnerhet livet för kvinnor där. Om man gillar "Kartor för vilsna älskande" så är det här en bok som passar.

Snackis: Ja, i viss mån.




Länk till boken på Adlibris: ENGELSK HÄFTAD och ENGELSK STORPOCKET

söndag 14 juni 2015

Nattens ljus


Bokens titel: Nattens ljus
Författare: Anna Quindlen
Originalets titel: Blessings
Översättare: Ylva Stålmarck
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2003
Antal sidor: 240

Verkar det märkligt att titeln "Blessings" översattes till "Nattens ljus"? Man tycker ju att det borde bli "Välsignelser" eller något sånt... Men bokens huvudperson heter Lydia Blessing och däri ligger väl förklaringen till den tvetydiga titeln.

Den gamla Lydia är den allra sista i släkten Blessing. Hon sitter på verandan på sin stora, vita herrgård och ser ut över ägorna, de terrasserade planteringarna och vida ängarna som brer ut sig framför henne. Livet på den (tidigare) rika gården är inte som det var då hon var ung.

Där finns också gårdskarlen Skip som lever ett enkelt liv, separat från fru Blessing. Och så den lilla babyn som Skip hittar i en kartong en morgon. Ett ungt par har varit där under natten och ställt ifrån sig en papplåda med en nyfödd flicka och sedan tyst kört därifrån i sin bil.

Jag tycker att Anna Quindlen är skicklig på att mana fram trovärdiga personer och en historia som känns nästan som en film framför ens ögon. Det är lite vemodigt sorgligt - och kanske även lite sött, vilket inte riktigt är vad jag gillar - på ett sätt som påminner om feelgood av den mer genomarbetade sorten. De tidigare böckerna var inte sådana, men den här är mer åt det hållet.

Jag blev lite besviken på denna roman, för den levde inte riktigt upp till mina förväntningar efter "Det som är sant" och "Svart och blå". Efter "Nattens ljus" köpte jag inga fler böcker av Anna Quindlen, trots att hon gett ut flera och fått många fina omnämnanden och goda recensioner.

Betyg: En god bok.

Rekommenderas till: Fördomsfullt nog påstår jag att denna bok passar kvinnor som vill läsa en trevlig och lite hjärteknipande roman om hur ens liv påverkas av tidigare val.

Snackis: Njäää.


Länk till boken på Adlibris: ENGELSK STORPOCKET.

lördag 13 juni 2015

Det som är sant


Bokens titel: Det som är sant
Författare: Anna Quindlen
Originalets titel: One True Thing
Översättare: Ylva Stålmarck
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 1999
Antal sidor: 276

Författarinnan Anna Quindlen fick tyvärr vara med om att hennes mamma dog i cancer då Anna var ung vuxen (jag tror 18-19 år). Det har präglat helea hennes liv, har hon berättat i intervjuer, och hur hon fick ta hand om sina yngre syskon under många år, bli en extramamma åt dem. Även några av hennes senare böcker kretsar kring mödrar, cancer och död.

"Det som är sant" kom ut 1994 i USA och den handlar om Ellen som drabbas av just detta att hennes mor får obotlig cancer. Ellen lämnar sin karriär och sitt roliga liv i storstaden för att åka till föräldrahemmet och ta hand om sin döende mamma. Hennes pappa förnekar att hans hustru är så sjuk, klarar inte av omställningen, vill inte anpassa sig. Ellen har alltid fått höra att hon är så lik sin pappa, intellektuell och framåtsträvande, medan mamman är hemmafru och lever för andra. Men under tiden Ellen vårdar sin döende mor inser hon att hon faktiskt inte känner sin mamma så väl som hon trodde. Där finns många sidor som hon aldrig sett tidigare och som överraskar henne.

När mamman sedan avlider blir Ellen anklagad för barmhärtighetsmord, vilket tillför ytterligare en "twist" till historien.

Jag ska villigt erkänna att jag inte minns så mycket mer än ramverket, det har 16 år sedan jag läste boken och jag måste bläddra i den för att väcka minnen till liv. Men jag minns tydligt hur mycket jag tyckte om den!

Betyg: En fin bok om familjehemligheter och människors många bottnar.

Rekommenderas till: folk som gillar relationsromaner, antar jag.

Snackis: En bra bok för en bokcirkel.


Länk till boken på Adlibris: ENGELSK STORPOCKET

fredag 12 juni 2015

Svart och blå


Bokens titel: Svart och blå
Författare: Anna Quindlen
Originalets titel: Black and Blue
Översättare: Birgitta Schwartzman
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 1999
Antal sidor: 278

Jag köpte den här boken då den släpptes på pocket, 1999, så det är många år sedan jag läste den. Ändå sitter den kvar i minnet! Romanen valdes till "Månadens bok" i Oprah Winfreys Book Club när den kom ut i USA (men det hade jag ingen aning om, läste det först nu på Wikipedia). Författarinnan är en amerikansk journalist som sadlat om till författare efter många år på New York Times, bland annat som krönikör.

Fran är nitton år när hon träffar Bobby och blir kär. Han är polis - och en våldsam sådan. Redan i början av deras passionerade förhållande slår han henne, men hon hittar alltid ursäkter för hans beteende. Han blir nog bättre när de gift sig, om hon själv uppför sig och definitivt när de har fått en liten son.

Men nej, inget förändras. Bobby Benedetto fortsätter att misshandla sin unga hustru i arton långa år. Sedan får hon nog och flyr ifrån honom tillsammans med sin tioårige son. De flyttar till en ny stad, byter identitet, skaffar sig nya vänner och vanor. Men Fran vet att det bara är en tidsfråga innan Bobby hittar henne.

Betyg: En spännande och gripande bok om hustrumisshandel. Nu har jag själv inte blivit utsatt för något sådant eller vuxit upp i en våldsam familj, men jag tycker att intrigen verkar mycket trolig.

Rekommenderas till: alla som gillar socialrealistiska böcker med amerikansk touch.

Snackis: Ja, det här är nog ett bra diskussionsunderlag.



Länk till boken på Adlibris ENGELSK STORPOCKET (se vilket fint omslag!)

måndag 8 juni 2015

Tematrio: Dagens Sverige skildrat i serier

Jag hinner inte läsa så mycket som jag önskar just nu, men en tematrio ska jag väl kunna klämma in! Idag vill Lyran att vi ska berätta om tre böcker som handlar om Sverige som det livet här ser ut just nu. Jag väljer tre seriealbum, för jag tycker att serietecknare ofta är mitt i prick när det gäller att fånga samtiden. Rocky till exempel, Martin Kellermans underbara figur, som alltid känns aktuell.



Här bor Brynebrinks
av Lena Ackebo
Om köphysteri och längtan efter kändisskap.



Far och jag - fortsättningen
Jan och Maria Berglin
Om 60-talisterna och deras 90-talistbarn.



Mitt dåliga samvete
av Stina Hjelm
Om en ung tjej av idag.

Alla tre är helt underbara och väl värda att läsas!
//Joelinda