Kärlekens idioter

Bokens titel: Kärlekens idioter
Författare: Emma Hamberg
Förlag: Polaris, 2024
Antal sidor: 472

Pappa skulle fixa en födelsedagspresent till mig (i augusti) och gick till bokhandeln i Sollentuna Centrum, som givetvis hade blåst upp Hambergs senaste bok och skyltat exakt överallt med den. (Oklart om det var för att man vet att det säljer eller för att man är stolt över en ex-sollentunabo.) "Något som min dotter blir glad av" sa pappa - som om jag INTE är en glad person?! - och då menade expediten att detta måste vara den givna presenten.

Det var dock nära att jag slutade läsa den efter något kapitel. Nog för att jag kan acceptera en märklig kvinna som äger en såg (alltså inte verktyget fogsvans, utan företaget där man kapar bräder och köper virke), hennes onormalt lojale son som snart tar studenten och hennes korkade men godhjärtade väninna som bara vill hitta någon att ligga med. 

Jag sväljer att de bor granne med en riktig jävla surkärring som äter pizza 365 dagar om året. Jag köper att det till deras lilla samhälle kommer en elegant, bokälskande man som har kopplingar till byns övergivna slott - och att det givetvis kommer att spira kärlek mellan minst två av huvudpersonerna. Jag kan till och med acceptera att en stor kastanj rycks upp med rötterna och försvinner utan att lämna ett spår. Poff! Ett megamäktigt träd som bara lämnar en gigantisk grop efter sig.

Men att sura tanten kallar trädet för Alice (efter Gertrude Steins livskamrat), kramar det, pratar med det, diskuterar middagsplaner med det och sedan får ett nervöst sammanbrott när trädet lämnar hennes trädgård för att aldrig komma åter. Nej. Det funkar inte. Man kan sörja ett träd, men man kan fasiken inte gå ut i skogen och ROPA efter en kastanj och hoppas att det svarar! Man kan inte vilja ta livet av sig för att trädet rymt. Där går gränsen. För min del kunde den tillkallade ambulanspersonalen ha fått ta med sig tanten till någon låst institution.

Därefter blev historien mycket bättre! Sympatiska personer med bra och dåliga sidor, något mer komplexa än man kan tro. Tuffa beslut och svåra förändringar. Den dramaturgiska kurvan känns uppenbar, men strunt samma. "Kärlekens idioter" är som sockervadd när man behöver något varmt och mysigt. Gillar man "Je m´appelle Agneta" samt ett överdåd av recept, matlagning och ätande så är detta en bok man bör kasta sig över.

Tack pappa, jag blev allt lite glad av att läsa den!

De förlorade ordens bok

Bokens titel: De förlorade ordens bok
Författare: Pip Williams
Originalets titel: The Dictionary of Lost Words
Översättare: Annika Sundberg
Förlag: Historiska Media, 2023
Antal sidor: 430

1800-talets iver att samla in alla engelska ord (!) för att skapa världens mest heltäckande ordbok, är vad denna roman ytterst handlar om. 

Esmes far sitter med i den lilla klick män som tar emot, värderar och sorterar de ord som skickas in på identiska lika stora papperslappar från hela Storbritannien till Skriptoriet i Oxford. Lilla Esme är moderlös och har just inget annat att göra än att sitta under det väldiga ekbordet och lyssna på männens dämpade prat om ords betydelser. Hon får helst varken synas, höras eller märkas. Med åren börjar hon såklart skolan, men tillbringar ändå all tid i Skriptoriet och är en uppskattad hjälpreda.

Men Esme börjar fundera på vilka ord som väljs ut för denna omfattande ordbok och vilka som sorteras bort. Står de kvinnligt laddade orden med; om barnafödande och graviditet, om våra kroppar och dess funktioner? Och hur är det med orden som beskriver de - på den tiden - kvinnliga sysslorna att laga mat, baka, ta hand om hushållet, uppfostra barn, sy och sticka, lappa och laga? 

För att inte tala om de ord som används bland tandlösa försäljare i marknadsstånden, bland prostituerade och skådespelerskor, bland hamnarbetare och springpojkar? Hur är det med svordomar, slanguttryck och könsord?

Esme börjar misstänka att Oxfords ordbok kommer att sakna den kvinnliga aspekten. Och vad gör det med oss människor om vårt språk inte anses värt att sparas och användas? När våra uttryck inte räknas? När de ord vi använder dagligen inte anses fina nog att få vara med i en ordbok?

Det här är en roman, rätt gullig och ytlig sådan, men den är helt baserad på det enormt intressanta arbetet med Oxfords engelska ordboks första utgåva. Mycket spännande att författaren gjort sådan research och lyckats få fram så mycket av fakta i sin tämliga söta skönlitteratur. 

Jag gillade boken, i synnerhet filosoferandet kring orden och deras betydelse men även de fina historiska skildringarna av England i början av det nya seklet med suffragetternas kamp och första världskrigets hot. 

Min bild: Lite extra kul att mormor gav mig sitt ex av The Concise Oxford Dictionary, "third edition, reprinted" från 1938 - en bok jag alltid uppskattat och varit rädd om. Så roligt att få veta mer om den fantastiska historien bakom den!

Botgöraren

Bokens titel: Botgöraren
Författare: Viveca Sten
Serie: Åremorden del 3
Förlag: Bokförlaget Forum, 2023
Antal sidor: 468

Tillbaka i Åre, där en framgångsrik affärskvinna hittas dödad i en svit på ett lyxhotell. Hon var ägare till ett högfjällshotell i Storlien, nedgånget och övergivet men med stor potential att återställas till sin forna storhet. Här finns dock folk som helst skulle se att rucklet fick stå ifred - men också andra som satsat stora pengar på att få igång renoveringarna. 

Den mördade affärskvinnan har såklart fiender, så som alla som trampat på andra i sin iver att göra karriär och tjäna pengar. Var hon en trevlig person eller någon som många ville röja ur vägen?

 
Poliserna Hanna och Daniel ska lösa gåtan med mordet tillsammans med kollegan Anton (bra tillskott till historien), och samtidigt hantera att den döda kvinnans tonårsson plötsligt försvinner. Har han gett sig av frivilligt, eller är han kidnappad, bortförd, dödad eller kanske tänker ta sitt liv?

Gillade den här boken och sträckläste den. Bättre än del 2, för här slipper vi de religiösa fanatikerna och kan frossa i traditionella skräckfilmstyper av Norman Bates-modell. 

Dalskuggan

Bokens titel: Dalskuggan
Författare: Viveca Sten
Serie: Åremorden del 2

Förlag: Bokförlaget Forum, 2021
Antal sidor: 447

Poliserna Hanna och Daniel jobbar vidare med mordfall i Åre; nu handlar det om en djupt kristen kvinna - Rebecka (vad annars, de heter väl alltid Rebecka, Sara eller Miriam?!) som inte kan röra sig fritt; hennes far och hennes make bestämmer precis hur hennes liv ska se ut och vad hon tillåts göra. Rebecka är nöjd till en början, men sakta inser hon att det finns annat i livet än att lyda männen i församlingen, ägna sig åt hushållsarbete och bön. Vi följer Rebecka i tillbakablickar genom åren fram till nu. 

Samtidigt hittas liket av en man - en elektriker, om jag minns rätt - och poliserna måste luska i om han har några fiender. Den skumma kompanjonen på firman, han som inte sköter sitt jobb? Den tyska flickvännen som är en bra bit äldre och som inte känns riktigt äkta i sin sorg? Folk ljuger för att skydda både sig själva och andra, så det blir inte alldeles lätt att reda ut. Och den döde hantverkaren tycks ju ha varit en omtyckt person, så varför skulle någon vilja ta hans liv?

Jag gillade den här boken, framför allt för mysfaktorn. Däremot är jag lite less på fundamentalistkristna som sådana och även på att läsa om dem, ärligt talat. Men det duger bra som utgångspunkt för ett mord i Åre, får jag nog säga.

Offermakaren

Bokens titel: Offermakaren
Författare: Viveca Sten

Serie: Åremorden del 1
Förlag: Bokförlaget Forum, 2020
Antal sidor: 471

Som synes av bilden, läste jag ut den förra vintern... men bloggen har ju blivit svårt lidande av min tidsbrist så här kommer recensionen nästan ett år försent.

"Offermakaren" är en helt underbar spänningsroman när man söker välskriven underhållning utan att vilja vara alltför intellektuell och komplicerad. Här samsas lite polisarbete, lite deckarkänsla, en hel del relationer och lagom med spänning. 

Detta är första delen i serien som kallas Åremorden, och som kretsar kring poliserna Daniel och Hanna, som är riktigt fina karaktärer med både bra och dåliga sidor, rimligt beteende och sannolika repliker. Jag gillar dem! 

Har inte läst mycket av Viveca Sten tidigare, men förstår nu varför hon är så populär. Mysiga böcker att försvinna in i. Givetvis känns handlingen som upplagd för en rafflande teveserie, helst lanserad under julledigheten så man kan njuta av en svensk deckare medan man dricker varmt te och mumsar lussebullar i decembermörkret.

Handlingen i "Offermakaren" är en försvunnen tonårstjej, en slemmig gymnasielärare, en korrupt kommunalpolitiker, skräckslagna städerskor - och ett mord som skakar hela bygden. Jag fastnade så pass i den här boken, att jag genast läste de övriga delarna också.

1794

Bokens titel: 1794
Författare: Niklas Natt och Dag
Serie: Bellman Noir del 2

Förlag: Bokförlaget Forum, 2019
Antal sidor: 503

Ledsen att det gått över ett år sedan jag läste ut boken, utan att jag kunnat formulera en vettig recension om den. Nu blir det svårt, för att inte säga omöjligt. 

Handlingen inleds med en äcklig och fasansfull beskrivning av ett mord - eller snarare en bestialisk slakt - av en ung kvinna på hennes bröllopsnatt. Hennes unge make, Erik av ätten Tre Rosor, misshandlas svårt men får skulden för det hemska och spärras in på mentalsjukhuset Danvikens hospital.

Dessutom får vi träffa Mickel Cardell igen, palten som slåss med sin träklubba till arm och super sig redlöst berusad, drömmer om sin vän som nyss hostat sig till döds och om den rara Anna Stina som serverar gäster på en smutsig krog och väntar tvillingar som hon inte kan ta hand om. Jag ska inte berätta vad som händer med Anna Stinas barn, men inte är det något hoppfullt och fint... Eländes elände, det är hela handlingen. Så mycket lidande, sån misär, så mycket elakheter och så djup sorg. Serien passar verkligen i namnet Bellman Noir.

Precis som "1793" är "1794" en hemsk bok på alla vis, men jag älskar ju Niklas Natt och Dags sätt att mana fram ett sjuttonhundratals-Stockholm, så jag slukar boken i alla fall. Och rekommenderar vidare den till alla som älskar historieskildringar och klarar av att någorlunda avskärma sig från mänskliga vidrigheter.

Landsvägarnas drottning

Bokens titel: Landsvägarnas drottning
Författare: Karin Janson
Förlag: Printz Publishing, 2023
Antal sidor: 327

Vårt lilla förortsbibliotek hade författarbesök - Marie-Louise Marc och Karin Janson var där för att prata om sina böcker. Så himla trevliga att lyssna på och så fin stämning! Jag hade inte läst något av dem (trodde jag, men jag hade fel: bara veckan dessförinnan hade jag lyssnat på en ljudbok av Janson och dissat den, men ärligt talat begrep jag inte att det var samma författare) och blev väldigt nyfiken på deras böcker.

 

Jag köpte "Landsvägarnas drottning" av Karin Janson där på plats. Eftersom den har ett sånt omslag som 100% av alla feelgoodböcker har (stockfoton som klipps ihop till ett collage, vacker kvinna i förgrunden - i obligatorisk röd kappa eller blommig klänning - och vajande sädesfält/snöiga lundar/solroshav/lavendelodlingar, en taffligt inklippt katt och helst en röd damcykel också...) så hade jag kanske inte jättehöga förhoppningar om att det var en bok för mig. Jag är inte mycket för det här med feelgood, så är det bara. 

Rubriken på baksidan lockade ännu mindre. "Första delen i en charmig serie om uppbrott och nystarter - och underkläder!". Okej, så nu är man fast i en serie också? Och förlaget måste berätta för mig att det är charmigt? Och behåar?!?!

Men sedan sträckläste jag boken och förundrades över hur det glättiga omslaget rymde en handling som är långt mer komplex än en "charmig" historia om underkläder. Ja, jag gillade den! Det här är varken för gulligt, slisksött, overkligt eller romantiskt. 

Tvärtom har huvudpersonen Annie det rätt knepigt. Hennes man kanske inte älskar henne längre - och kanske älskar inte hon honom heller, när hon tänker efter. Tonårssonen är lite trulig och strulig, det går inte så bra i skolan och man får inte längre krama honom. Annie har haft bröstcancer och håller fortfarande på att återhämta sig efter behandlingarna. Taskigt också att kompisen Åsa ghostar henne efter alla år av vänskap!

Vad ska Annie göra med sitt liv, nu när halva har passerat? Hon vill ha en annan frihet och ett annat lugn. Vändningen kommer när hon hittar en fantastisk buss från 60-talet och bestämmer sig för att turnera Hälsingland runt med den och sälja behåar. Frågan är bara hur lätt och lönsamt det är?

Ja, jag gör en helomvändning. Jag gillar den här. Faktum är att jag har läst del två också, så förlaget fick rätt: jag fastnade!

Brotten som glömdes - 10 kvinnliga offer och förövare i 1920-talets Stockholm

Bokens titel: Brotten som glömdes - 10 kvinnliga offer och förövare i 1920-talets Stockholm
Författare: Gunilla Granqvist
Förlag: Storytel Original, 2021
Antal sidor/minuter: Jag läste e-boken, men ljudboken är 5 tim 32 min

I tio korta kapitel får vi följa tio kvinnor i Stockholm under 1920-talet, i små fragment av deras liv baserade på vad som gått att finna i domar och underlag inför rättegångar. De flesta av dem är offer, men någon är förövare. De flesta är unga och kära - eller har varit kära men är det inte längre - och i ett förhållande med en man som hellre tar livet av dem än fortsätter utan dem. 

Jag tyckte om att få en inblick i rättsväsendet för hundra år sedan men också i vanliga människors liv i Stockholm på den tiden. Vilka yrken de hade! Kläderna, maten, boendet, fritidsintressena. Gunilla Granqvist har levandegjort det hela på ett mycket bra sätt; jag kan verkligen se de trånga små lägenheterna framför mig, med möblemang och allt.

Till en början tänker jag att det är intressant att läsa hur samhället slätar över de manliga mördarnas fruktansvärda dåd, hur de slipper undan med mord för att de varit upprörda, förälskade, sjuka eller vad som helst som funkar som ursäkt. Men ju mer jag läser, desto mer tänker jag att det här är alltför likt dagens Sverige. 

Det är en obehaglig tanke. Även om man tar mäns våld mot kvinnor på ett helt annat allvar numera och även om straffen är strängare (vilket jag inte vet om de är, men om), så har morden exakt samma fasansfulla konsekvens då som nu:

1. Det blir tidningsskriverier, skvaller och snack - men efter en kort tid faller de döda kvinnorna i glömska. Alla dessa Ester, Alma, Emilia, Agda - de finns i vår tid med. Kvällstidningsrubrikerna skriker ut deras namn då som nu och visar leende kvinnor från svartvita foton medan brödtexten intill handlar om blodbad och dödsångest.

2. De unga kvinnor som dödades fick inte välja själva hur länge de skulle leva; sannolikt hade de helst velat bli många decennier äldre än de blev, sannolikt hade de velat ha familj och vänner och resor och upplevelser och allt det andra som förgyller livet - men de fick inte välja. Någon annan bestämde sig för att nu var det dags för den här människan att på ett plågsamt sätt sluta sina dagar. Horribelt.

1795

Bokens titel: 1795
Författare: Niklas Natt och Dag
Förlag: Bokförlaget Forum, 2022
Antal sidor: 459

De unga männen Albrecht och Wilhelm, hantverkare och djupt kristna, har sökt sig till Stockholm för att komma bort från sin släkt i Tyskland (om jag minns rätt, det är nästan ett år sedan jag läste boken). De älskar varann på ett sätt som de knappt vill erkänna för sig själva och definitivt inte för sina familjer. 

Albrecht och Wilhelm blir lätta byten för rovdjuret Tycho Ceton, de vidrige mannen som vi mött tidigare i romanserien. Ceton är utstött och utfattig, men ser sin chans att återfå statusen bland Stockholms adel och borgare om han bara åstadkommer något alldeles spektakulärt. Han bokar Nya Dramatiska Teatern, slottet Makalös i Kungsträdgården, där han ska uppföra en så ohygglig scen så jag orkar inte ens skriva om den. De rika fyllbultarna i hans ordenssällskap måste inse att han är enastående som... tja, eventkoordinator kanske man skulle säga idag? Det är vidrigt.

Mycket i serien är vidrigt. Jag brukar kunna formulera mig utan upprepningar, men när jag ska beskriva 1793, 1794 och 1795 så är ordet "vidrig" det jag tänker på mest hela tiden. 

I den första boken var det lemlästade kroppar som torterats, i den andra är det en nygift brud som massakreras på ett sätt som nästan får mig att kräkas, i den här tredje boken är det de homosexuella pojkarna som plågas fasansfullt. Jag står faktiskt nästan inte ut.

 

I övrigt är den avslutande delen i trilogin på många vis tilltalande, trots att barn rostas levande, flickor tvingas prostituera sig, lättledda förståndshandikappade begår fruktansvärda övergrepp, ädlingar hängs och halshuggs, krymplingar misshandlas och mammor som mist sina barn blir som galna av sorg. Det är misär och elände på en nivå som inga andra böcker jag läst når upp till. 

Men! Här finns också spännande kopplingar till den svenska historien och underbara skildringar av staden Stockholm strax innan 1800-talet. Det är fascinerande att få en inblick i hur staden såg ut och fungerade, vilka yrken befolkningen hade och hur landets styre påverkade hela deras liv. 

Jag äcklas och älskar böckerna på samma gång. Tror aldrig jag kommer att läsa om dem igen, men är samtidigt så glad att jag har läst dem.

Dagen är kommen

Bokens titel: Dagen är kommen
Författare: Ninni Schulman
Serie: Hagforsserien del 7

Förlag: Bokförlaget Forum, 2022
Antal sidor: 563

Blev så himla imponerad av Ninni Schulmans deckare "Som vi lekte", så jag tänkte att jag nog borde läsa något mer av henne. Valde "Dagen är kommen", helt omedveten om att det är del sju i en serie - och den avslutande boken, till råga på allt. Det spelade dock ingen större roll, även om jag begriper att många av hänvisningarna handlade om relationsdramer och jobbförhållanden som utspelat sig i tidigare böcker.

En trevlig liten deckare som inte gjorde något större intryck på mig, men var god förströelse - och det duger gott. 

I huvudrollerna finns en våghalsig och fattig journalist, en polis som ska bli pappa vilken dag som helst, en annan polis som försöker börja ett nytt liv utan ex-make och ex-älskare, en tonårsmamma med en relation till en halvkriminell - och mordgåtans alla inblandade, såklart. 

Intrigen kretsar kring ett mördat, äldre par ute på värmländska landsbygden och parets tre vuxna barn. De ska fira jul tillsammans, men när de kommer hem till föräldrarna möts de av en fruktansvärd syn. Resten av jul- och nyårshelgen lever de under stor press att förstå vem som har mördat deras föräldrar och av vilken anledning.

Liiiite bättre korrläsning hade jag väntat mig av ett stort förlag. Min gissning är att exempelvis den yngsta dottern till det mördade paret fördes in i handlingen rätt sent - åldrarna stämmer ingenstans och ändras gång på gång - och det stör mig kopiöst att en släktgård värd fyra miljoner skulle ge barnen två miljoner vardera, vilket måste innebära att de är TVÅ, inte tre. Likaså att en person säger i ett telefonsamtal mitt i natten den 25 december (alltså strax innan den 26:e) att hen inte är tillbaka i civilisationen förrän "på annandagen". Okej? Annandagen är några minuter bort, är det inte rimligt att säga "Ja, jag fixar det - jag är tillbaka imorgon bitti!"?

Jag längtar efter fortsättningen på "Som vi lekte" men skippar resten av den här så kallade Hagforsserien.

En resa till Doggerland väntar

Nu har jag något att verkligen se fram emot! En ny bok om Doggerland! "Tiga som muren" heter den senaste romanen om Karen Eiken Friis, kriminalinspektör på Doggerland, som har fått så många av oss att önska att den där underbara ögruppen kunde resa sig ur havet och bli verklig.

En flygbiljett till Dunker skulle vara toppen, men nu får jag nöja mig med en fejkad flygbiljett därifrån - och god läsning lite senare i veckan.

Raka vägen hem

Bokens titel: Raka vägen hem
Författare: Klara Grede
Uppläsare: Emma Peters
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 8 tim 0 min

Dysfunktionell ursprungsfamilj, olycklig kärleksrelation, strulig bonusdotter i tonåren, vuxna syskon som nöter på varann och som huvudperson en överpresterande kvinna som håller känslorna långt ifrån sig. Låter lite överlastat, men romanen känns inte alls så. Snarare verkar det rimligt att många av reaktionerna är följder av en trasig uppväxt.

Det handlar om duktiga, vackra, kontrollerade Isa som åker till sitt barndomshem för att planera sin fars begravning, vilket är absolut nödvändigt eftersom hennes mamma plötsligt har stuckit iväg utan att berätta vart. Isas otroligt självcentrerade och barnsliga lillebror Robin skuttar omkring och bakar sockerkaka och leker med ungarna och löjlar sig, vilket stör både Isa och Robins sambo. Storebrorsan Jack tar första flyget från USA där han bor och verkar som misslyckad manusförfattare, men egentligen har han inte tid för snart ska hans och makens första barn födas av en surrogatmamma. Isa är kylan själv och försöker styra, planera och hantera kaoset men lyckas inte så bra eftersom hela hon är ett enda stort virrvarr av känslor.

Det finns ett fjärde syskon, den strålande storasystern Indra, som dog ung och som ingen vill nämna vid namn eller någonsin prata om. Trots att hela familjen kraschade när hon dog och aldrig har återhämtat sig efter förlusten.

Isa tar med sig sin bonusdotter till släktgården, men funderar hela tiden på om hon alls vill vara ihop med flickans far - eller om hon ska satsa på sin förra kärlek istället, han som bor kvar i det lilla samhället och är lika charmerande som alltid.

Lysande uppläst av Emma Peters, hon är som vanligt en stjärna. Jag uppskattade romanen mycket medan jag lyssnade på den, men ska erkänna att jag alldeles hann glömma den mellan lästillfället i höstas och denna recension ett kvartal senare. Välskrivet och fint och inte alltför skruvat, får bli min sammanfattning.

Saffransdoft och längtan

Bokens titel: Saffransdoft och längtan
Författare: Siri Gustafsson
Uppläsare: EvaMaria Oria
Förlag: Saga Egmont, 2021
Antal minuter: 3 tim 38 min

Jag kunde inte sova. Låg vaken och stirrade i mörkret. Bestämde mig för att lyssna på en ljudbok och kollade vad som såg gulligast ut på Storytel och som helst hade med julen att göra, eftersom detta var i juldagarna. Fastnade för "Saffransdoft och längtan" utan att ha någon som helst koll på vare sig boken eller författaren.

Det här är extremt förutsägbart och mycket rart och en fantastiskt skön historia att lyssna till. (Bra människa som läser dessutom, sånt är viktigt.) Ung kvinna som har olidligt självupptagen pojkvän bestämmer sig för att hyra ett litet torp i Småland för att komma undan skånsk slaskvinter och en deppig jul. 

Tar med sig alla julprydnader och pyntar hyrstugan till tänderna. Bakar ohyggliga mängder kakor, godisar och lussebullar. Går promenader i snön, dricker varm choklad utomhus, njuter av tystnaden, blickar mot stjärnorna, tänder brasor i öppna spisen. Hyresvärden är en grinig äldre kvinna som minsann ska klara allt själv (fast hon inte gör det). Hennes snygge, tyste, charmige son råkar vara i bullbakande tjejens ålder och gillar romantiska filmer på teve...

Alldeles utmärkt när man faktiskt inte vill bli överraskad eller höra en enda twist till, utan fattar redan efter fem minuter att allt kommer att sluta lyckligt samtidigt som hela ljudboken doftar kanel, kardemumma, granbarr, tända stearinljus och nybakat vörtbröd.

They Both Die at the End

Bokens titel: They Both Die at the End
Författare: Adam Silvera
Uppläsare: Bahni Turpin, Michael Crouch, Robbie Daymond
Förlag: Quill Tree Books, 2017
Antal minuter: 8 tim 31 min

Vi är i New York någon gång i närtid, men en avgörande sak har hänt i denna framtid: Death Cast har lanserats. Det är en tjänst som innebär att den dag du ska dö blir du uppringd av en person som är anställd på Death Cast. Döden är inte resultatet av ålder eller sjukdom, utan av misstag, mord eller självmord. 

Du får veta att detta är ditt sista dygn och att du har maximalt 24 timmar på dig. Ingen kan säga när du ska dö eller av vad eller varför. Du kan inte förhindra det och inte köpa dig fri eller smita undan på något vis. Det enda beskedet gör, är egentligen att det förbereder dig på att du har mindre än ett dygn kvar att leva. Vad vill du göra med den tiden; de sista timmarna i ditt liv? Vad gör dina föräldrar? Hur ställer sig dina bästa vänner till beskedet - om du alls berättar för dem, vill säga?

Berättelsen utspelar sig under drygt ett dygn, då vi möter några unga människor i slutet av tonåren men början av vuxenlivet. De - eller deras älskade - kommer att dö. Det här är berättelsen om deras sista timmar och vad de valde att göra av sin utmätta tid.

Det här är en "unga vuxna"-bok, men jag tycker den funkar lika bra för oss som är mer än fullvuxna. Under värsta julstöket lyssnade jag på den och älskade den. Lite otippat! Det är tre olika uppläsare, alla väldigt bra, som iscensätter berättelsen och ansvarar för varsin huvudperson. Jag lyssnade på en engelska ljudboken och det var inga som helst problem att hänga med, tvärtom.

Gillade verkligen. Hade svårt att slita mig från boken. Läs!

Ödet och hoppet

Bokens titel: Ödet och hoppet
Författare: Niklas Natt och Dag
Uppläsare: Martin Wallström
Serie: Ödet och hoppet del 2

Förlag: Bokförlaget Forum, 2023
Antal minuter: 17 tim 48 min

För min del hade den här ljudboken kunnat få vara 27 timmar istället för 17. Jag älskade den! Språket, handlingen, historiebeskrivningen. Allt! 

Om du har läst någon av Natt och Dags 1700-talsböcker och tänker att du aldrig mer vill konfronteras med allt äckel, övervåld, tortyr, skräck och fasa - då kan du ändå läsa "Ödet och hoppet" för den liknar inte alls de tre Stockholm Noir-böckerna. Här förflyttas vi ännu längre bak i tiden, ända till början av 1400-talet.

Det handlar om unge ädlingen Måns Bengtsson som inte vill sitta och ruttna på familjen slott, utan lämnar sina curlingföräldrar för att dra ut på äventyr. Han träffar den beryktade Engelbrekt som leder ett (spännande) uppror och som tar Måns som sin stalledräng - väl medveten om att det är en ung adelsman han behandlar så. Dessa två blir oskiljaktiga. Hemma väntar föräldrarna oroligt och undrar varför inte Måns kommer hem, utan är ute i åratal på sina strategiska resor genom Sverige. 

Jag fastnar totalt i det här, sugs helt in i berättelsen, känner kylan från borgarnas stenväggar och doften av de varma hästarna, hör de sprakande lägereldarna och skäms över de maktgalna männens tölpaktiga beteenden. Och så gillar jag att kvinnorna lyfts fram som starka individer, inte bara något vackert att se på eller göra barn med.

Att så många av namnen är personer jag redan känner och så många av händelserna är bekanta i vår svenska historia borde kanske göra romanen mindre spännande; det är bara att googla så får vi veta slutet. Men nej, det är helt egalt för mig. Snarare är det än mer tilltalande att de här personerna som bevisligen har levt och satt sitt avtryck i historien, får liv igen genom Niklas Natt och Dag. Han broderar ut historiska fakta så mästerligt så man kan tro att han hittat någons dagbok från 1400-talet. 

Hurra, vilken bok! Toppbetyg för "Ödet och hoppet" från mig.

Jag kommer att hitta nyckeln

Bokens titel: Jag kommer att hitta nyckeln
Författare: Alex Ahndoril 
Uppläsare: Julia Dufvenius
Serie: Nyckelserien del 1

Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 6 tim 45 min

Eftersom jag läst varenda bok paret Ahndoril skrivit hittills - under pseudonymen Lars Kepler - så ville jag ju höra den här. En klassisk pusseldeckare i Agatha Christie-anda utlovades, och det är precis vad man får! Eleganta damer, bryska herrar, vacker herrgård, hembiträden och trädgårdsmästare, dyra bilar och klirrande konjakskupor. 

Det är snyggt ihopvävt, en riktigt bra mordgåta, inget blod utan bara finess. Till och med den obligatoriska samlingen i biblioteket, där de inblandade serveras gåtans lösning! Tyvärr är det också ganska stelt, korrekt - och blodfattigt i den andra bemärkelsen: här finns inget liv i bokens huvudpersoner. Det är rätt och slätt en snyggt producerad Christie-deckare från 2020-talet.

Handlingen är enkel: En godsherre kommer till privatdetektiven Julia och visar en bild han har i sin mobil. Den är minst sagt något som han istället borde visa polisen... Det är godsherren villig att göra, men först vill han fatta hur bilden har hamnat i hans mobiltelefon för det är banne mig inte han som tagit den! 

Vem är mannen på den skrämmande bilden? Vilket hemskt öde har han råkat ut för? Vem vill honom illa? Och varför jävlas någon med godsherren och vill klämma dit honom för något han - kanske - inte gjort?

Bakvatten

Bokens titel: Bakvatten

Författare: Maria Broberg
Uppläsare: Elias Dahlgren
Förlag: Norstedts, 2020
Antal minuter: 8 tim 13 min

Kan redan nu säga, att detta kommer att vara en av mina bästa läsupplevelser 2024! Till er som inte läst än: lyssna hellre än läs - för Elias Dahlgren är fenomenal som berättare!

Det här är en roman som jag sett fladdra förbi i flödet, men aldrig brytt mig om tills jag såg att Stina Jackson sagt att "Västerbotten har fått ännu en stjärna på sin författarhimmel. Vad ni än gör så missa den inte." Håller med: missa inte den här finstämda, vackra romanen om längtan och familjeband. 

Det är lite rörigt med händelsernas kronologiska ordning, eftersom berättandet hoppar i tiden. Sånt brukar lossna efter ett tag, men i den här boken är det faktiskt rörigt rakt igenom. Eftersom tidsmarkörerna inte är särskilt tydliga så blir det svårt att veta var vi är i handlingen. Ibland placeras vi i historien efter att något skett men får inte veta det inträffade förrän i kapitlet därpå. Känns lite konstlat, som om författaren vill göra det lite mer "arbetat" på det där sättet som ofelbart får mig att tänka folkhögskolekurs...

Men historien! Den är otrolig! Här är vackra Margareta i en liten by i Västerbotten, gift med en äldre enstöring och mor till ett litet barn, Håkan. Varken hennes grannar i byn eller vi läsare får först veta vem som är far till honom. I närheten finns även Assar, förälskad upp över öronen i Margareta, men utan chans. Håkan får sent omsider en bror, Nilas, som har en annan far - en man som sällan är hemma eftersom han måste ut och sköta sina renar. Margareta är ensam hemma med sönerna - och hon är verkligen just ensam. 

Kring Margareta cirklar Håkan och Nilas, de udda bröderna som det skiljer många år mellan, men även hennes make, hennes sambo, hennes älskare och flera andra. Det som händer där under 1960-talet påverkar hela Håkans barndom men lika mycket hans liv som vuxen.

Det är en vemodig berättelse om människor som längtar efter att bli sedda, älskade, bekräftade och omhändertagna men som sällan möter den värmen - och som sårar varann gång på gång, med flit eller av misstag. Mycket läsvärd!

Mord i falsett

Bokens titel: Mord i falsett
Författare: Madeleine Gustafsson
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Förlag: Storytel Original, 2023
Antal minuter: 8 tim 47 min

Jag önskar jag kunde recensera så att ingen inblandad tar illa upp, men ändå så att mina läsare fattar när jag inte gillar en bok. Svårt.

"Mord i falsett" handlar om bitchiga tonårstjejen Tilda som intrigerar och saboterar för en klasskompis när det visar sig att Tilda inte valts till Lucia, utan en annan tjej i klassen får den rollen. Hoppsan: Tilda försvinner strax därpå. Några år går men hon hittas inte.

Föräldrarna är förtvivlade. Storasystern är bortglömd och deprimerad. Pojkvännens liv faller i spillror eftersom han misstänks ha mördat Tilda. Hela samhället letar. Alla är misstänkta. Ingen vet något, men alla har ändå varsin pusselbit. Inkompetenta poliser lyckas inte lösa mysteriet. 

Så långt är allt okej. Sedan kommer deckarförfattaren Henny till byn och plötsligt händer allt på en och samma gång, hela tiden med "Scream"-vibbar à la "ung dum tjej går ensam in i stort mörkt hus trots blodspår i snön". Precis varenda en av karaktärerna beter sig skumt. De är snyggt uppdelade i perfekta fack där det finns lika många av varje: tant och farbror, kvinna och man, flicka och pojke. Snygg och ful. Dum och schysst. Smart och korkad. Bitter och förlåtande. Otrogen och extremt lojal. 

När jag tänker på det, är det faktiskt som i sällskapsspelet Cluedo.

Passar nog bra om man sitter i bilen under en långresa och måste kunna koncentrera sig på körningen och trafiken, men ändå vill lyssna på något som snuddar vid spännande.

Dra på trissor! Bloggen lever.

Jönköping förrförra veckan.

Nä, jag finns kvar här. Antagligen utan följare men ändå. I viss mån har jag prioriterat Instagram-kontot, för det är helt enkelt så mycket smidigare än det här bloggandet. Men till stor del kan jag inte skylla på det, utan helt andra grejer. Jobbet, som vanligt. Det tidskonsumerande jobbet. I alla år jag har bloggat, så är det hela tiden jobbet som sätter krokben för mig. 

Men jag fortsätter för det är så fantastiskt kul att få respons på de små recensioner jag knåpar ihop. Eller tyckanden, ska jag väl säga, så ingen utbildad litteraturvetare och äkta recensent på kultursidorna tar illa upp. Mina små obildade men ärliga åsikter, är väl vad det är.

Tolv boktyckanden ligger nu färdiga och väntar på att slussas ut på bloggen. Ska bara fixa bilder till dem först! Ses snart.