onsdag 20 februari 2019

Risk för regn


Bokens titel: Risk för regn
Författare: Anna Fredriksson
Förlag: Månpocket, 2019
Antal sidor: 162

På etthundrasextiotvå sidor hinner man skriva betydligt mer än en vanlig novell men mycket mindre än en vanlig roman - och det är ett riktigt trevligt format, i mina ögon. Lagom långt för att man ska hinna lära känna huvudpersonerna och sätta sig in i historien, lagom kort för att det ska kännas som en snabbslukad bok (perfekt att ha med på pendeltågsresor och i väntrum).

Anna Fredriksson är duktig på att levandegöra människorna i sina berättelser. Här är de kanske onödigt förutsägbara men ändå: jag kan lätt se dem framför mig.

Lena är 55 år och nyförälskad i Staffan. De är båda frånskilda och har vuxna barn. Nu är det deras tremånadersdag och de ska ge sig ut på en bilresa över en långhelg för att hälsa på sina ungar i Örebro, Jönköping och Göteborg - och introducera sina nya kärlekar för dem och deras familjer.

Det blir förstås - givetvis! självklart! - diverse konflikter utmed vägen. Staffans enda barn skiljer sig väsentligt från Lenas tre. Den svala, tjusiga Filippa lever ett i det närmaste "perfekt" liv och efter att ha besökt henne ser Lena på sina egna barn med helt andra ögon. Glamourös lyx ställs mot sjaskighet och stök. Exklusiva trerättersmiddagar mot ketchupdränkt pasta. Skräddarsydda designerkläder mot urtvättade linnen och slitna jeans.

Inget går riktigt som det medelålders kärleksparet tänkt sig. Man kan undra om förhållandet ens klarar av att överleva helgen?

Min enda invändning mot den här boken är att jag inte blev fintad eller överraskad någonstans egentligen. Kanske är det just att texten är så kort som gör att det inte blir mer komplext? Men jag gillar verkligen de här Månpocket Exklusiv-böckerna så då får det vara så.

Länk till boken på Adlibris: MINI-POCKET DANSKT BAND
Länk till boken på Bokus: MINI-POCKET DANSKT BAND

söndag 17 februari 2019

Har ni sett Månpocket Exklusiv?



Nej, det här är inte ett "betalt samarbete" eller vad det kallas när bloggare gör reklam för en produkt. Det är bara min glädje och förvåning över att hitta små fina pocketböcker som är lite mer av tjock novell i lyxförpackning.

Har ni spanat in Månpocket Exklusiv? Jag visste inte ens att de existerade!

De är mindre än en vanlig pocket i alla bemärkelser: bredden, höjden, tjockleken. Dessutom danskt band, som känns lite lyxigt. Och snygga omslag! Perfekt liten bok att ha i handväskan (har man ryggsäck kan man ju kånka hur tungt som helst, men handväska över axeln är begränsande).

Väldigt dyra, dock. Jag köpte en av dem på Akademibokhandeln och pröjsade 59 spänn för den, vilket jag tyckte var i saftigaste laget. Såg att Adlibris vill ha 88 kronor styck för dem - det tar verkligen emot...

Jag har läst "Återträffen" av Camilla och Viveca Sten, men jag fick den som pdf (recensions-ex) så jag hade inte en aning om att den ingick i den här fina serien. Nu håller jag på med "Risk för regn" av Anna Fredriksson, eftersom jag har gillat i stort sett allt annat hon skrivit.



Länk till Älska pocket där det står mer om dem.

lördag 16 februari 2019

Onödig antibiotikaanvändning

Med anledning av de senaste veckornas pärs här hemma - där döden har flåsat oss i nacken - skulle jag bara kort vilja säga några ord om det här med att använda antibiotika i tid och otid, istället för att lita på att kroppen oftast orkar läka ut sjukdomar av sig själv.


Bild tagen från LäkemedelsVärldens hemsida. 

Jag vill tipsa om barnboken "Förkylt" om antibiotikaanvändning. Det är en liten bok som man kan ladda ner från nätet. Den delas ut gratis i Stockholms läns landsting, till förskolebarn. Layouten driver mig till vansinne, men antagligen tycker upphovsmännen att den tilltalar småungar - och syftet är gott. Klicka HÄR så kommer ni till pdf-boken.


Skärmdump från utmärkta, informativa sidan antibiotikaellerinte.se 

Vi måste jobba för att få ner onödig antibiotikaanvändning. Hade det inte funnits superdunderkurer med bredspektrum-antibiotika att ge intravenöst så hade inte mitt barn överlevt. Det måste finnas tillgång till de här fantastiska medicinerna när det verkligen är skarpt läge! MÅSTE!

För övrigt tipsar jag om att gå in på Sannas bokhylla som idag inte alls handlar om böcker, utan om EU-medlemskap. Är det något vettigt vi kan använda EU till så är det väl sånt som att se till att vissa nationer i vår närhet lägger av med det sanslösa bruket av antibiotika i djurhanteringen...

Slutligen: Kolla gärna på sajten Antibiotika eller inte som drivs av Strama Stockholm tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting - där beskrivs tydligt hur viktigt det är att vi alla tar ansvar för att hushålla med medicinerna för att värna om de allra sjukaste, som VERKLIGEN behöver dem.

Tack för att ni orkade läsa!
//Mona

Oanade konsekvenser


Bokens titel: Oanade konsekvenser
Författare: Elizabeth George
Originalets titel: A Banquet of Consequences
Översättare: Hanna Axén och Annika H. Löfvendahl
Förlag: Norstedts, 2016
Antal sidor: 612

Jag vet många som i åratal hängivet följde den slafsiga och obstinata assistent Barbara Havers på New Scotland Yard och hennes kollega den stilige, vänlige, överklassige kommissarie Thomas Lynley, men som gav upp ungefär halvvägs då författaren bestämde sig för att göra sig av med en av de mest älskade karaktärerna kring dessa två.

Själv fortsatte jag att läsa serien, trots att jag tyckte väldigt illa om just det där. Nu har Elizabeth George gett ut tjugo böcker och "Oanade konsekvenser" är den nittonde. Jag tror jag läst nästan alla. Det är något speciellt med att följa två personer där man kan allt om deras vänner, kärleksrelationer, familjer, bakgrund och arbetskamrater.

Tyvärr får jag säga att den här boken var sällsynt platt. Dock inte rent fysiskt, för den är så tjock så det var svårt att orka hålla den när jag låg på rygg och läste - men innehållsmässigt var den tämligen oinspirerad.

Om Havers fick vi i princip inte veta något alls, hon var rena pappfiguren. Om Lynley fick vi endast fragment av hans kärlekshistoria med en veterinär, men det var närmast pliktskyldigt för att inte läsekretsen skulle rasa.

Resten av denna smälltjocka bok var en härva av knepiga relationer, den ena mer osannolik än den andra. I centrum för historien står Caroline, en vacker kvinna i medelåldern. Det är kring henne allt kretsar, mest för att hon är så duktig på att manipulera och intrigera.

Hennes exmake kirurgen och hans nya kvinna finns där i bakgrunden, liksom hennes nuvarande make och hans älskarinna (!) som alla känner till. Därutöver hennes två vuxna söner Will och Charlie, som båda två blir övergivna av sina respektive flickvänner - varav den ena flickvännen är en neurotisk tatuerare med anorexia och den andra är en velig människa som rusar rakt in i ett nytt förhållande.

Och så Carolines uppdragsgivare, den framgångsrika feministen och författaren Clare - hon som ganska tidigt i boken dör. Frågan är bara varför? Av sjukdom eller självmord eller annan "ond bråd död"?

Mitt foto: Här har jag spritt ut lite kristalliserat gift, precis som det som förekommer i boken. Eller nåja, det är salt men man kan ju låtsas...

Mitt omdöme: En helknäpp historia som broderats ut till vansinneslånga sexhundra sidor om ingenting - och mina polisfavoriter blev nästan statister i sin egen bok. Nej, ingen höjdare.

Länk till boken på Adlibris: STORPOCKET eller POCKET (inbunden verkar inte finnas längre)

måndag 11 februari 2019

Quick Reads är fantastiska!


Jag har en liten samling av Quick Reads, det har jag berättat för er förut. Det är noveller utgivna av ett engelskt förlag, på enkelt språk. Väldigt lättlästa! Jag begrep inte det där med att de är speciellt skrivna och utgivna för att vara läsfrämjande, utan trodde att "quick" syftade på att det var korta historier som gick snabbt att läsa.

Hur som helst är det bra historier som håller hög kvalitet - och i Storbritannien har de blivit enormt uppskattade.

Idag läste jag inne på Boktugg om hur feelgoodförfattaren Jojo Moyes klivit in och räddat projektet "Quick Reads" från nedläggning genom att investera motsvarande 4,2 miljoner kronor. Läs gärna deras artikel, den är riktigt intressant.

Jag gillar idén med att låta bästsäljande, duktiga, välkända författare knåpa ihop actionfyllda, lättlästa historier som sedan säljs till allmänheten men även delas ut gratis till många vuxna som annars aldrig skulle läsa.

söndag 10 februari 2019

När Kalle Anka och Lynley & Havers är för komplicerade...


Det här är vad jag köpte till min sjuka familjemedlem, innan jag insåg att han var så sjuk att han inte ens klarade att läsa en Kalle Anka-pocket.

Själv har jag haft mina tankar hos honom hela tiden i snart två veckor, knappt kapabel att jobba - eller göra bokbloggsinlägg för den delen. Min läsning har begränsats till att läsa en tegelsten av Elisabeth George (i slow motion för att begripa vad där står, är inte klar med den än).

Under tiden ser jag hur det rasslar in sprillans nya recensions-ex eller vårens nyköpta böcker hos andra bloggare, som pallar att läsa en bok om dagen (eller varannan dag kanske). Här händer ingendera. Nu börjar vardagen återvända och med den hoppas jag att jag hinner läsa mer och blogga mer.

Men allt, precis allt, är ändå oviktigt i jämförelse med att få leva och få vara frisk.

lördag 9 februari 2019

Ultimata längden på en bok


Jag har gått med i Dagens Nyheters Facebook-grupp "Snacka om böcker!". Det är väl sisådär, om jag ska vara ärlig...

Många inlägg av typen "Nu har jag läst Känd Författares fantastiska roman "Bok 2". Den är bland det bästa jag läst!" och sedan inget mer. Eller "Kan någon tipsa om böcker skrivna av en polack, gärna 1800-tal, gärna feministisk vinkling, helst på temat svartsjuka?!" eller annat omöjligt.

Den senaste tiden har jag dock sett fler intressanta inlägg, där man verkligen ställer intressanta frågor eller är ute efter ett givande meningsutbyte.


Båda illustrationerna: Mia Nilsson, Dagens Nyheter

För någon vecka sedan gjorde DN-reportern Kristofer Ahlström ett inlägg där han frågade "Vad tycker ni läsare är det optimala sidantalet för en bok?" och sedan fick man kryssa i olika alternativ. Jag valde 250-350 sidor och det var inget svårt val för mig. Jag tycker att många böcker jag läser är "klara" på drygt 300 sidor och det är jag nöjd med. Sedan hoppar jag glatt vidare till nästa bok!

Jag tycker mig att ha sett att många romaner är längre nuförtiden än för bara 15 år sedan. Tittar jag i bokhyllan så finns många fina skönlitterära böcker som är 250 sidor, men bland de sprillans nya är böckerna ofta 450 sidor istället.

De absolut flesta röstade som jag gjorde. Sedan fanns det ett gäng högljudda kommentarer där folk skrek att vi andra inte var kloka, för det var den dummaste frågan som ställts - och bra litteratur kan man minsann inte sätta ett sidantal på.

Nä, självklart inte. Jag är ingen idiot.

Men om jag får välja så är det oftast så att deckare, feelgood och vanliga relationsromaner klarar av att berätta sin historia på 350 sidor utan att vare sig kännas stympade eller för utbroderade.

Idag fanns Kristofer Ahlströms artikel med i DN. Jag har inte läst den, ska göra det nu genast! Ville bara inte vara påverkad av vad han skrivit innan jag själv författat denna text. Här är länken till DN-texten: HUR LÅNG ÄR DEN PERFEKTA ROMANEN?

torsdag 7 februari 2019

Liten förhandsbeställning


"Barnet från ingenstans" av Kari Rosvall har jag beställt.

Jag älskar bokrean! Ända sedan jag var barn har jag tyckt att det är en högtid; veckan då jag har råd att köpa inbundna böcker och MÅNGA böcker.

Det senaste decenniet har förstås varit lite annorlunda; till stor del för att man kan förbeställa via nätet. Innan dess fick man förbeställa via handskrivna listor som lämnades in i den verkliga bokhandeln och sedan hämta ut de tunga papperskassarna i affären när rean hade börjat. Och innan dess fick man inte förbeställa alls, utan fick armbåga sig fram och slita åt sig de böcker man ville ha innan någon annan snott dem.

Lite av den där hetsen, ha-begäret och charmen har gått förlorad. Samtidigt är det såklart otroligt bekvämt att få hem böckerna snyggt paketerade utan att behöva stångas alls. Minns att jag fick ledigt av chefen för att stå i kö utanför Akademibokhandeln i Solna centrum på morgonen, för att vara en av de första som rusade in i butiken och norpade ett åtråvärt exemplar av någon bok man sett fram emot.

I år har jag knappt beställt något alls. En handfull böcker som jag haft i min önskelista och som nu kom på rea (ja, jag hade kalkylerat med det!), det är allt.


"Husdjuret" har fått diverse utmärkelser och jag har aldrig läst något 
av Camilla Grebe så jag är nyfiken på denna. 

tisdag 5 februari 2019

1793


Bokens titel: 1793
Författare: Niklas Natt och Dag
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2018
Antal sidor: 446

Den är fantastiskt att få följa med till Stockholm i slutet av 1700-talet, där fattigdomen är utbredd och människorna gjorde allt för att bokstavligt talat bara överleva: slet och släpade, sålde vad man kunde - inte bara sina tjänster eller varor utan även sina kroppar, man stal och slogs och lurades för att komma över mat för dagen eller några slantar som garanterade ens överlevnad ytterligare en kort tid.

Den mordgåta som "palten" Cardell, en enarmad krigsveteran, ska lösa tillsammans med den svårt lungsjuke men alltid klipske herr Winge är brutal och hemsk på alla vis men det är inte den som är bokens stora behållning; det är istället berättelserna runt omkring.

Boken blev "Årets bästa deckardebut" men jag fastnar för de detaljerade, rysliga, svarta skildringarna av det fasansfulla spinnhuset och stadens vidriga horhus, de slitna gästgiverierna och nerspydda ölstugorna, de mörka gränderna, det stinkande vattnet som omger staden, de dragiga rum där man sover under många filtar för att inte frysa ihjäl och det iskalla kontor som polismästaren huserar i.

Jag vill ha mer! Kan vi få fortsätta följa staden, tack?

Författaren tar helt osentimentalt livet av alla möjliga viktiga personer i sin bok, snabbare än man hinner blinka, och resten behandlar han också illa genom att skicka sjukdomar, sorg och elände på dem. Jag gillar att han inte besparar ens de människor man skulle önska kunde slippa...

Mitt omdöme: En obehaglig mordgåta som inte intresserar mig nämnvärt, men en fantastisk skildring av ett Stockholm som plågades av korruption och brist på övergripande styre förutom svält, kyla, fattigdom och sjukdomar. Allt var inte bättre förr, verkligen inte.

Länk till boken på Adlibris: POCKET
Länk till boken på Bokus: POCKET