måndag 27 juli 2015

Med Anne Boleyn och Thomas Cromwell som sällskap


Jag tror jag skippar tematrion och läsutmaningarna och alla listorna. Istället bara njuter jag av att vi verkar vara de enda i Sverige som inte förvandlats till skrumpna russin av att ha vistats i konstant väta hela sommaren.

Här lyser gräsmattan gul av torka! Inte en blöt kantarell så långt ögat kan nå. Barnen vindsurfar på havet i de hårda vindarna och det skarpa solskenet, hunden springer glatt efter bollar, pappan pysslar med något som jag inte orkar intressera mig för, mamman (jag!) ligger njutningsfullt och latar mig genom att läsa om den fascinerande Thomas Cromwell och hans kompis, kung Henrik VIII och dennes drottning Anne.



Vilken underbar bok det är! Hur ska jag kunna vänta till 2016 på att den tredje delen äntligen kommer ut på svenska?

Hilary Mantel hade sagt att den skulle komma ut i januari 2015 i England, men i en intervju nu i juli 2015 har hon tydligen sagt att hon inte ens är klar med boken. Hon hade - enligt nätet - haft så mycket att göra med teveserien och dramatiseringen av "Wolf Hall" och "Bring Up the Bodies" så hon har inte hunnit skriva färdigt "The Mirror and the Light". Men för guds skull, mänska! Rappa på!
//Joelinda


lördag 25 juli 2015

Barn av sin stad


Bokens titel: Barn av sin stad
Författare: Per Anders Fogelström
Förlag: Albert Bonniers förlag, 1962
Antal sidor: 335

I denna fortsättning på "Mina drömmars stad" får vi följa Lottens och Hennings fyra barn August, Emelie, Gertrud och Olof. När barnens båda föräldrar är döda får de inledningsvis bo hos Tummen och Matilda - föräldrarnas bästa vänner och rumskamrater - men sedan splittras syskonskaran allt eftersom de skaffar jobb, gifter sig och flyttar hemifrån.

Emelie tyngs av ansvaret för lille Olof, som är sjuklig men också en ganska vresig och otacksam unge. Gertrud gifter sig och flyttar långt, långt bort (till en annan stadsdel) och August lever ett fullständigt annorlunda liv i rikemanskvarteren.

Precis som i den förra boken är det inte bara huvudpersonerna som engagerar, utan även alla deras vänner. Sotaren Johan som Emelie brytt sig så mycket om men som förvandlas till en barnmisshandlande hustyrann och är vettlöst elak mot lärlingarna på jobbet. Hans hustru Bärta, familjens vän sedan tidigare, som föder ett oäkta barn som hon utåt påstår är Johans. August och Olofs flickvänner, ja, det finns många karaktärer som bidrar till helheten och myllret av människor.

Det har hunnit bli slutet av 1800-talet, snart kommer nyåret som ringer in år 1900. Staden växer i rekordfart. Hus byggs överallt, både på tidigare obebyggda marker som blir till nya stadsdelar och i befintliga kvarter där man river de värsta rucklen för att bygga hyreshus. Man får vatten indraget i husen och på vissa håll även elektricitet. Ångdrivna spårvagnar samsas med hästdroskor och velocipeder på gatorna tillsammans med alla gående.

Det är kring Emelie bokens handling kretsar. Hon arbetar på en tvålfabrik och paketerar lyxtvålar dagarna i ända. Arbetsdagarna varar i tolv timmar för henne som för alla andra. Samtidigt ska Emelie försörja sin lillebror som envisas med att ha konstnärsdrömmar (och inte bidrar till hushållet alls) samt två syskonbarn som annars skulle fara illa. Själv får hon minsann aldrig gå ut och roa sig, träffa en fästman, bilda familj.

Det enda jag var lite missnöjd med här, var att August och Getrud fick förhållandevis litet utrymme. Jag hade gärna läst mer om hur överklassen hade det, där August levde, och om hur barnrikeområdena i Sibirien såg ut, där Gertrud bodde.

Omdöme: En otroligt välskriven, engagerande och lärorik bok om stadens framväxt. Om arbetarnas kamp för bättre villkor och om den moderna tidens intåg med automatiseringar och maskiner. Jag är glad att det finns fler böcker i serien! Man bör nog helst ha läst "Mina drömmars stad" först, för att lättare kunna hänga med.




Länk till boken på Adlibris (nyutgåva): POCKET.

fredag 24 juli 2015

Sakta, sakta


Efter ett galet första halvår 2015 med så mycket jobb, stress och aktiviteter att jag till slut kände mig som en robot som bara betade av den ena grejen efter den andra har jag nu långsemester på västkusten. Sitter i en stuga med halvdan uppkoppling, försöker att kolla mina mejl varannan dag men i övrigt mest bara ägna mig åt sånt jag inte hunnit.



Sånt som att baka matbröd. Övningsköra med barnen. Umgås med släkten. Gå ner till havet. Klippa gräs och rensa rabatter. Fotografera naturen. Läsa böcker som jag lovat mig själv (Utvandrarna-serien av Moberg, Stad-serien av Fogelström, fortsättningen på Wolf Hall) och som varit för tjocka eller tunga eller på annat vis krävande. Härligt!

Och - äckligt nog för alla andra verkar det som - vi har haft tre veckor av ljuvligt solskensväder, bara en enda regnig eftermiddag och kväll på tjugo dagar.

Ja, jag är lyckligt lottad.

Bokrecensioner kommer allteftersom. Unnar mig att läsa de där böckerna som jag inte haft tålamod med under vintern och våren - så det lär ta ett tag innan bloggen är igång i högre tempo igen.

fredag 17 juli 2015

Mina drömmars stad


Bokens titel: Mina drömmars stad
Författare: Per Anders Fogelström
Förlag: Albert Bonniers förlag, 1964
Antal sidor: 290

Min mormor och morfar och båda deras släkter var tvättäkta stockholmare och bodde på olika ställen runt om i stan under sina uppväxter, men som gifta flyttade de till just de kvarter på Söder där Fogelströms bok "Mina drömmars stad" utspelar sig. Mormor föddes och dog nästan samtidigt med författaren dessutom. Hon tyckte mycket om denna serie och flera gånger försökte hon få mig att läsa böckerna. "Jag vet att du kommer att gilla dem!" sa hon, men jag tyckte de lät så tråkiga.

Nu har hon och Fogelström varit döda i sjutton år, sedan 1998, och jag har övertagit hennes gulnande romaner från 1960-talet och bestämt mig för att läsa dem. Det får bli min sommarutmaning. Och så rätt hon hade, mormor! Klart jag tycker om den här boken - vi delade det stora intresset för historia, släktforskning, stockholmiana - och jag önskar att jag hade hunnit säga det till henne.

Jag hittar en text på Svenska Dagbladets hemsida där det står att "Mina drömmars stad" har sålt i fem miljoner exemplar. Kan det vara möjligt?! Skulle varannan svensk ha ett ex av boken?

Plockat från Wikipedia (nedkortat och redigerat):
Per Anders Fogelström föddes i augusti 1917 kort efter att hans föräldrar kommit till Sverige. De hade flytt från revolutionen i Ryssland, där fadern arbetade för ett svenskt företag. Fadern flyttade dock vidare till Amerika och återvände aldrig, så mor och barn fick klara sig själva. Per Anders Fogelström blev 80 år gammal och levde hela sitt liv på Södermalm i Stockholm. Han dog på midsommardagen 1998 och ligger begravd på Katarina kyrkogård. 

De fem böckerna i det som kallas "Stadsserien" finns med på världsbibliotekets lista och räknas som bland de främsta Stockholmsskildringarna. Här får vi följa Henning Nilsson, hans barn och barnbarn, släkt och vänner, från 1860-talet och hundra år framåt.

Jag blir helt absorberad redan efter de första sidorna. Den femtonårige Henning vandrar (!) in till storstaden Stockholm från landsbygden, alldeles ensam, år 1860. Han har ingen aning om vem som är hans far, och hans mor har dött i kolera. Ett tag har han slitit hårt hos en mjölnare, så ung han är, och släpat tunga säckar med mjöl vid kvarnen. Nu vill ha skapa sig en bättre framtid och tar sig till staden för att söka jobb.

Det Södermalm han kommer till är så ohyggligt skitigt, så slitet, så fattigt och så avsides så man tror knappt det är sant.

Henning får jobb på stearinfabriken, han sliter på ett nybygge med att släpa tegel, han jobbar som sumprunkare och hamnsjåare nere vid båtbryggorna. Livet är ofattbart slitsamt och hårt, han kan knappt äta sig mätt och tvingas sova på en madrass på golvet inhyst i ett rum hos en nedsupen arbetare tillsammans med många andra.

Runt omkring honom super karlarna brännvin, kvinnorna säljer sina kroppar för några småslantar, barnen dör av svält och försumlighet på ett sätt som beskrivs i all sin grymhet i boken. Det är löss. loppor, trångboddhet, våld och monumental trötthet som härskar. Några talar om arbetareföreningar och uppror men få vågar eller orkar.

Det är så gripande, spännande och lärorikt, så jag kan knappt slita mig från boken utan stjäl mig hela tiden små stunder att läsa några sidor till. Otroligt bra, jag är helt tagen, det är allt jag kan säga.

Betyg: Alldeles underbar historiebok i all sin hemskhet.

Rekommenderas till: Alla som inte har läst Fogelström. Alla som gillar skildringar av forna tiders vardags- och arbetsliv. Alla som vill veta mer om Stockholms framväxt och utveckling.

Snackis: Ja, det tycker jag.


Länk till boken på Adlibris (nyutgåva): POCKET.

onsdag 15 juli 2015

Rörgast


Bokens titel: Rörgast
Författare: Johan Theorin
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2014
Antal sidor: 453 + extramaterial

Den gamle ölänningen och skepparen Gerlof Davidsson får en spännande sommar i Theorins avslutande del om Alvaret. Nu har vi fått följa honom under alla årstider: hösten i "Skumtimmen", vintern i "Nattfåk", våren i "Blodläge" och sommaren i "Rörgast". Man börjar lära känna personerna och platserna som figurerar.

Den här boken var avsevärt mycket bättre än den förra, tycker jag, och mer lik de två första. Det ligger hela tiden ett stråk av vemod över spänningsberättelsen. Gerlof som funderar på om livet tar slut nu, om hösten blir hans sista i livet. Jonas, den ensamma pojken som inte har någon att prata med och ingen att leka med. Niklas, hans pappa, som blir gravt utnyttjad av sina rika syskon. Lisa som är hotellets trubadur men måste dra in pengar till sin knarkande pappa (just den delen kändes för övrigt lite osannolik).

Och Aron som tvingas ifrån sin mamma och syster på det fattiga 1930-talet för att följa med sin styvfar till Det Nya Landet, där allt kommer att bli så mycket bättre. Kapitlen om Aron är många och långa och har förstås en koppling till det som sker i nutid på Öland, men de är som en bok i boken. Fasansfulla. Jag ska inte avslöja varför, men ni kommer att förstå om ni läser.

På de första pocketböckerna står det att detta är kriminalromaner, men det finns inga detektiver eller kommissarier eller agenter i dem. Poliserna får en sida eller två, men precis som i tidigare böcker är de tämligen ointresserade av de dramatiska händelser som utspelar sig kring Gerlof Davidsson. Han själv är mer av en grubblande gubbe än en snokande detektiv. Folk dör på alla möjliga hemska sätt, men det är ändå inte en typisk kriminalroman.

Det enda jag har emot denna bok är hur vuxenvärlden totalt sviker den lille pojke som får vara mer om fler mord än Bruce Willis i Die Hard och ändå inte får träffa psykologer eller gå i samtalsterapi eller blir trodd av polisen. Inte ens hans egna föräldrar eller storebror bryr sig ett skvatt. Arma barn, han måste vara traumatiserad för livet.

Jag tycker om Theorins språk och hur han passar på att få in så mycket av svensk historia och öländsk natur i handlingen. Som vanligt blandat med folktro och en knivsudd övernaturligheter men tack och lov inget som inte får sin förklaring.

Det här är en trevlig kvartett! Mina andra recensioner finns här.


Betyg: Gott betyg till en lite annorlunda historie- och spänningsroman.

Rekommenderas till: dem som läst de tidigare böckerna, även om man kan läsa "Rörgast" fristående.

Snackis: Nej. Delarna om Aron är intressanta att diskutera men då ska man nog välja en historiebok istället. Nu ska jag inte avslöja om vad, för det får man veta först en bit in i boken, men det finns en uppsjö av faktaböcker och ögonvittnesskildringar i ämnet.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och STORPOCKET.

söndag 12 juli 2015

Resor med moster Augusta

Bokens titel: Resor med moster Augusta
Författare: Graham Greene
Originalets titel: Travels with my Aunt
Översättare: Aida Törnell
Förlag: Kungl. Boktryckeriet P.A. Norstedt & Söner, 1970
Antal sidor: 262

Min man har haft en trist liten pocket stående i vår bokhylla, en bok som han ägde innan vi ens blev ihop, men den har aldrig suktat mig. Så hittade jag samma roman men inbunden hos en släkting som nyss dött och vars lägenhet vi skulle tömma. "Resor med moster Augusta", låter inte det som en trevlig liten historia? Jag fick boken och nu har jag läst denna rara lilla berättelse som först utkom på engelska 1969.

Handlingen utspelar sig inledningsvis i England i mitten av 1960-talet, där den förtidspensionerade banktjänstemannen Henry bor i ett litet hus tillsammans med sina ompysslade dahlior. Han lever ett synnerligen trist liv och har just inga vänner eller fritidsintressen. Maten beställer han från den lokala krogen. Grannarna hälsar han på över staketet. En stram brevkorrespondens med en kvinnlig bankkund är det närmaste han kommer en kärleksrelation. 

Boken börjar helt underbart med följande text:

"Jag träffade moster Augusta första gången på mer än ett halvsekel vid min mors begravning. Min mor var nära åttiosex år när hon dog och moster var elva eller tolv år yngre. Jag hade två år tidigare tagit avsked från banken med en hygglig pension och en prasslande handtryckning. (---) Alla tyckte att jag var lyckligt lottad, men jag hade svårt att fördriva tiden. Jag är ogift, jag har alltid levat stillsamt och förutom mitt stora intresse för dahlior har jag ingen hobby. Av dessa skäl kände jag mig behagligt upplivad inför min mors begravning."

Jag gillar sånt!

Henry är alltså en genomtråkig engelsman i 55-årsåldern som lever helt ensam till den dag då hans mor begravs och han återser sin moster. Henrys far dog för fyrtio år sedan så nu står han helt ensam i världen. Men det visar sig att moster Augusta har en hel del att berätta om Henrys föräldrar - helt chockerande saker som totalt vänder upp-och-ner på hans liv. Hon bjuder också in honom att delta i några spännande tågresor i Europa, där en helt ny värld öppnar sig för honom. 

Det ena leder till det andra och plötsligt är Henry äventyrslysten, lär känna vackra unga damer och slemmiga skurkar, invigs i smuggling och valutafiffel, reser jorden runt, får polisen efter sig och blandar sin kremerade mors aska med marijuana...

Det här är en överraskande underhållande berättelse som passade mig perfekt just nu. Den är ganska stillsamt skriven, kanske lite seg i några stycken men inte så man tappar läslusten, och på en härligt korrekt och lite gammaldags svenska som verkligen ångar 1960-tal. Det är också roligt att läsa om alla de tidstypiska saker som jag hunnit glömma fanns för bara femtio år sedan. 

Författaren har en knastertorr humor som tilltalar mig. Moster Augusta - född alldeles i slutet av 1800-talet - visar sig vara en rätt frisläppt varelse som gärna har sex med alla möjliga män och som har levt en extraordinärt liv på alla vis.

Betyg: En god bok, med samma trevliga känsla som att titta på en gammal underhållande Hollywood-långfilm. 

Rekommenderas till: alla som vill läsa något som inte är nytt, för en gångs skull, men inte en sömnframkallande tegelstenstjock klassiker.

Snackis: Inte direkt.

Länkar och bilder kommer vid tillfälle.

onsdag 8 juli 2015

Det hänger en ängel ensam i skogen


Bokens titel: Det hänger en ängel ensam i skogen
Författare: Samuel Björk
Originalets titel: Det henger en engel alene i skogen
Översättare: Per Olaisen
Förlag: Bonnier Pocket, 2015
Antal sidor: 454

Jag är ofta rätt kritisk mot deckare och det är inte direkt min favoritgenre. Alldeles för många beskrivningar av dysfunktionella kriminalkommissarier och spritt språngande galna massmördare. Ofta med detaljer kring någons Colt eller Magnum eller annat ointressant vapen. Gärna lite droger också, vitt pulver som langas mellan samvetslösa personer. Och förstås någon totalt vrickad historia som inbegriper en barnmisshandlare som får smaka på egen medicin trettio år senare och en serie hot som presenteras genom att polisen får lösryckta citat ur en känd bok.

Jag hade missat utgivningen av den norska kriminalromanen "Det hänger en ängel ensam i skogen", men hittade den tack vare flera bokbloggare. Vad jag förstår så gillar många att jämföra Samuel Björk med Jo Nesboe men nu har jag inte läst något av henne (eller honom - vilket kön nu Jo har?) så jag kan inte bidra med en åsikt där.

Det kan jag dock konstatera att väldigt mycket i denna bok är sånt som jag normalt inte gillar med deckare - men här sugs jag in i intrigen och fullkomligt sträckläser boken. Det är så bra skrivet! Strunt samma att utredarna är lite för duktiga och morden är lite för strategiskt och genomtänkt utförda. Jag kan till och med smälta att det finns en religiös sekt inblandad (annars är ju det en rätt avskräckande sak, tycker jag). Tempot är rasande högt och mordgåtan svänger än hit, än dit. Nästan mot min vilja måste jag konstatera att det var länge sedan jag blev så förtjust i en deckare!

Ni behöver inte veta mycket om själva handlingen. Sånt ska man inte prata för mycket om när det gäller den här sortens böcker. Men småflickor som snart ska börja första klass hittas mördade, hängande i träd, iklädda klänningar och med varsin ryggsäck med böcker. Man arbetar förstås med en konstant tidspress eftersom det är uppenbart att offren kommer att bli fler.

Betyg; Det är bara att gratulera författaren till en ruggigt skickligt berättad mordutredning, hur osannolik den än må vara.

Rekommenderas till: alla som gillar en deckare i skandinavisk miljö, med flera tuffa kvinnor i huvudrollerna och nästan helt utan skildringar av blod och våld.

Snackis: Nej.

Länk till boken på Adlibris: POCKET eller INBUNDEN.


torsdag 2 juli 2015

Allra bäst detta halvår!


Jag lovade mig själv att jag inte skulle skriva månads- eller kvartalsrapporter med långa, träliga sammanställningar av alla böcker jag läst. Vem bryr sig?! Är det någon enda människa som undrar hur många böcker jag läst eller vilka? Nej. Jag är övertygad om att det inte finns ett behov av att läsa såna inlägg från mig.

Men jag vill berätta vad som verkligen stuckit ut som underbar läsning under det gångna halvåret. Här är alltså en kort, koncis lista av de böcker jag hunnit läsa och recensera från årsskiftet och fram till nu. De första 27 kan ni hoppa över om ni inte är intresserade. Men de tre böckerna i fetstil är de som jag gillat allra bäst. Fantastiska! Läs dem! Klicka på titlarna under bilderna så ser ni mina recensioner.

En av oss sover
Nödrop
Legenden om Sally Jones
STHLM Confidential
Pride and Prejudice and Zombies
Klarhet
Skuggorna
Precis min typ
Blåbärsmaskinen
Drottningkronan
Jag är Malala
Ett stulet liv
Karthago
Stalker
Svinalängorna
Vad mina döttrar bör veta
Hur ska det gå för Pinnebergs?
Herr Isakowitz skatt
Den vidunderliga kärlekens historia
Tills man dör lever man
Vid fyrtio börjar livet
Tre män i en båt
Café Uppland
Svikaren
Den bittra pajens sötma
Bakom stängda dörrar
Min mormor hälsar och säger förlåt




"Sargassohavet" av Jean Rhys




"Vi är alla helt utom oss" av Karen Joy Fowler





"Aprilhäxan" av Majgull Axelsson


Min mormor hälsar och säger förlåt


Bokens titel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2014
Antal sidor: 448

För att vara en småputtrig bok om just ingenting så är 448 sidor rätt långt. Faktiskt. Det är det faktiskt. (Nej, nu ska jag inte göra mig lustig över Backmans sätt att skriva. Även om ordet "faktiskt" förekommer mycket, mycket frekvent.) Jag tror att man gott hade kunnat kapa texten och ändå fullfölja historien. Förslagsvis minimera sagoberättandet som är svårt att hänga med i (även för en sagoälskande vuxen), segt och tjatigt. Det hade hela boken mått bra av.

Jag följde Backman långt innan han blev känd med "Saker min son behöver veta om världen" och "En man som heter Ove", eftersom jag läste hans hysteriskt roliga och underfundiga krönikor i Café. Det hade aldrig föresvävat mig att jag skulle skriva något annat än att "Min mormor hälsar och säger förlåt" är en rolig och tänkvärd liten bok. Men nu gör jag det. Det är inte särskilt roligt och inte särskilt tänkvärt och det är inte en liten bok. Däremot är den varm och rätt mysig.

Historien är busenkel och slutet är så förutsägbart att jag begriper det redan efter något kapitel - inklusive testamenten och småsyskon och annat, för att inte säga för mycket. Persongalleriet är så utstuderat så ingen enda av personerna känns verklig. Däremot skulle de passa fantastiskt bra i en svensk tevefilm uppdelad i två-tre delar, naturligtvis visad på julhelgen, med såna som Sissela Kyle och Lennart Jäkel och Fares Fares i huvudrollerna.

Mormor är den centrala i berättelsen, hon dör ju bums men hinner dessförinnan planera en skattjakt åt sin dotterdotter Elsa. Mormor är så vrickad så i mina ögon kan hon inte anses "annorlunda" utan komplett bindgalen. Som hon beskrivs i boken så skulle jag knappt ens ha velat lära känna henne, trots att hon tydligen är beundrad och älskad av hundratals som kommer till hennes begravning.

(Inom parentes undrar jag om det är möjligt att utbilda sig till specialistläkare, som mormor, och vara i det närmaste ordblind som hon också är?)

Den andra huvudpersonen är Elsa, som snart ska fylla åtta år. Nu råkar jag känna många barn och dessutom är min guddotter en smart, kavat tjej på snart åtta år - precis som Elsa - så jag har lite koll på hur flickor i den åldern ofta är. Kan inte säga att jag någonstans känner igen någonting, även om författaren noga påpekar att Elsa inte är som andra. Nej, det är hon verkligen inte. Hon är nästan inte trovärdig, så kavat och framåt och påstridig och beläst och allmänbildad som hon är för att vara sju-och-ett-halvt.

Mormor och Elsa delar en sagovärld. Den är ytterst komplicerad och har naturligtvis sitt ursprung i alla de människor och händelser som finns i deras riktiga värld.

Vi får lära känna alla de andra som bor i det hyreshus där Elsa bor med sin mormor, sin mamma och hennes nye man. Elsa går på skattjakt i huset och delar ut brev där hennes mormor efter sin död säger förlåt för allt dumt hon gjort. Tillsammans med Elsa upptäcker läsaren hur alla de boende hänger ihop med sina levnadshistorier.

För övrigt stör jag mig kopiöst på hur grannen Alf svär. Han säger inte "Jag ska åka på någon jävla semester" utan "Jag ska fan i mig åka på en semesterjävel". Det låter otroligt konstigt i mina öron. Hela boken igenom svär han - okej, det passar honom, men inte med de märkliga uttrycken.

Och den arma hunden. Jag får ont i hjärtat av hur den behandlas...
Säger bara det. Ja, det gör jag. Faktiskt. Det säger jag faktiskt.

Betyg: Jag gillar historien men tycker inte alls om sagorna, som drar ner tempot och komplicerar berättelsen i onödan.

Rekommenderas till: alla som gillar Backman och alla som vill läsa en svensk feelgood utan vuxenkärlek och sex men med relationer mellan människor av alla kön, åldrar och bakgrunder.

Snackis: Mjaaa, det tror jag väl inte riktigt.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och STORPOCKET.

Några andra som läst och recenserat: Bokhyllan och Bokblomma och Beas bokhylla, som alla verkar vara lite mer positiva.


onsdag 1 juli 2015

Flaxar med armarna

Gick in på Adlibris för att kolla upp några böcker - och reagerar på att många av de böcker jag tipsas om har omslag som liknar varandra. Kvinnor sedda bakifrån, som springer med lätt flaxande armar bort från läsaren. Okej, alla exemplen nedan kanske inte passar exakt - men ni fattar...