Djuphamn

Bokens titel: Djuphamn

Författare: Tove Alsterdal
Förlag: Lind & c:o, 2024
Antal sidor: 347

Den tredje boken om polisen Eira ska tydligen vara den sista, men egentligen finns det väl viktiga politiska händelser så det räcker för en fjärde och femte bok också? Alsterdal väver nämligen in historiska skeenden i alla sina böcker, där vi får lära oss om allt från framväxande industrier, stora bruk, avfolkningsbygder, proteströrelser och politik parallellt med någon mordgåta.

Den här gången ska Eira snart föda sitt barn - vem som är fadern är rätt oklart för både henne och oss läsare - och borde inte sylta in sig i livsfarliga situationer. Men inte kan det vara så farligt att utreda vad som hänt med den människa vars skelett hittas ute i älven, helt renätet av fiskar och genomspolat av vatten under decennier? Jodå, vissa saker är inte över bara för att det gått många år - och Eira utreder något som kanske inte alls är en drunkningsdöd utan ett mord.

Behållningen med Alsterdals böcker är alltid samhällskritiken, historiska rörelser som ställs mot dagens samhällsproblem, politik förd nu och för hundra år sedan. Jag föreställer mig att större delen av hennes skrivande är ren research, för allt är så vansinnigt väl underbyggt och påläst. 

Kanske kommer jag inte att sakna just Eira och hennes kriminelle brorsa så mycket, men däremot Ångermanland och folket där. Platser jag aldrig besökt men ändå ser framför mig. Nu ska det bli spännande att se vad Tove Alsterdal har planerat för nästa bok, med eller utan Eira!