torsdag 25 april 2013

Boken om Joe

Bokens titel: Boken om Joe
Författare: Jonathan Tropper
Originalets titel: The Book of Joe
Översättare: Erik MacQueen
Förlag: Gilla Böcker, 2012
Antal sidor: 366

Nu har jag läst den tredje boken av Jonathan Tropper och den är påtagligt lik de tidigare två.

Död och kärlek är två tydliga teman: I "Konsten att tala med en änkling" är huvudpersonen nybliven änkling och hela den skruvade familjen engagerar sig i hur han ska återfå livslusten, i "Sju jävligt långa dagar" har huvudpersonens pappa just dött och hela den skruvade familjen sitter shiva tillsammans, i "Boken om Joe" har huvudpersonens mamma redan tagit livet av sig och nu är pappan döende i en stroke - här finns ingen skruvad familj kvar men en desto mer skruvad småstad som bokstavligt talat attackerar huvudpersonen och försöker förgöra eller fördriva honom.

I dödens närhet kommer också djupa tankar, sorgebearbetning, ilska och tårar. Tropper är bra på att beskriva de ambivalenta känslorna. Det är en hel del död och sjukdom i hans böcker! Dysfunktionella men ändock sympatiska familjer finns det också gott om.

Och detta med all lust och åtrå: i "Sju jävligt långa dagar" är det så mycket sex så det nästan blir lite irriterande: har karaktärerna verkligen inget annat att tänka på? I "Konsten att tala med en änkling" är sexet ständigt närvarande och redogörs för i detalj, det är en del av handlingen att änklingen ska börja ha sex igen - och i "Boken om Joe" slipper man inte heller undan att var och varannan sida handlar om tonårshångel, stora bröst, putande bulor innanför jeansen, klibbigt sex i baksätet på en bil...

Förutom död, sjukdom och kopiösa mängder sex finns här ett genomgående tema med olyckliga kärlekshistorier: tjejen man ville ha men inte fick, tjejen man till slut fick men som var fel för en, tjejen man inte ville ha men som visade sig vara rätt. Och syskonkärlek, icke att förglömma, för alla tre böckerna beskriver ingående hur vuxna syskon har glidit ifrån varann och hittar tillbaka till varann.

På många vis är "Boken om Joe" bara en upprepning av de två tidigare böckerna. Kanske är det den bästa av böckerna, tycker jag, för författaren har dragit ner på en del av det komiska (läs: osannolikt dråpliga) och det hejdlösa knullandet - och fokuserat mer på relationerna. Jag gillar särskilt beskrivningen av relationen till charmerande förläggaren, till den bångstyrige brorsonen och till barndomskärleken.

Det går inte att komma ifrån att det här är en perfekt teveserie eller film, med lika snärtiga och kvicka kommentarer som alltid. Här finns alla ingredienser och författaren driver med oss läsare på flera ställen: han låter karaktärerna säga "Om det här vore en film så skulle man..." Men sedan spär han själv på med händelser som är så utflippade så de flesta av oss får inte uppleva ens hälften under vår livstid.

"Boken om Joe" är en idiotisk titel. Den är fyndig endast om man på förhand vet att huvudpersonen heter Joe och att hela romanen handlar om hans egen roman, en elak skildring av den småstad där han växte upp och där han förlöjligar varenda människa han känt - och att den boken påverkar hela hans liv. Men hur ska man veta allt detta om man står i bokhandeln och håller "Boken om Joe" i handen? Ett fult och intetsägande omslag har den också...

Det här är lite av "Six Feet Under" igen, men ännu mycket mer "Fyra bröllop och en begravning", om ni minns den filmen. Trams och flams, kärlek och sex, sorg och besvikelse, skrattattacker och tårar.



Omslaget: Hade jag layoutat omslaget så skulle jag valt en bild av två rökande tonåringar på ett skoltak - det hade varit perfekt! - men bilden som Johan Blomgren valt är både tråkig och helt ovidkommande och täckt av en stor orange blaffa. Synd, för jag har just berömt hans tidigare Tropper-böcker.

Betyg: Gott betyg till en smart skriven roman med högt tempo, även denna gång.

Rekommenderas: till dem som vill ha välskriven underhållning.

Snackis: En lagom snackis, med vissa teman som man skulle kunna diskutera.
Länk till boken på AdLibris: DANSKT BAND eller POCKET.

tisdag 9 april 2013

Konsten att tala med en änkling



Bokens titel: Konsten att tala med en änkling
Författare: Jonathan Tropper
Originalets titel: How to talk to a Widower
Översättare: Peter Samuelsson
Förlag: Gilla Böcker, 2010
Antal sidor: 318

Hela den här boken påminner mig om Six Feet Under. Kommer ni ihåg den teveserien? Det kanske bara är jag som minns den, för nu är det några år sedan denna HBO-serie gick på SVT. Boken känns som ett manus (nu lät det tråkigt, men det är inte så jag menade det) till just en sådan teveserie som Six Feet Under: smått dysfunktionell familj med stora mängder kärlek och osannolika problem som presenteras på ett sådant sätt så man sväljer allt med hull och hår. Människorna är vackra och lyckade (och de säger det själva: "Vi är unga, smala, sorgsna och singel") och ändå genommänskliga på alla vis. Det är ingen solskenshistoria, tvärtom är deras liv fyllda med problem som nästan är omöjliga att lösa.

Karaktärernas repliker kommer snärtigt, blixtsnabbt och är ofta fyndiga och humoristiska på ett sätt som jag avundas dem. Vem kommer på att säga så där smarta saker mitt uppe i en kaotisk situation?! Jag skulle också vilja kunna kläcka ur mig såna där snabba, smarta kommentarer!

Smart skulle kunna vara ett ord som kännetecknar hela boken. Den är smart skriven, personerna framstår som klipska och, tja, det hela är som sagt som en enormt välskriven och otroligt bra spelad teveserie.

Storyn är i korthet: ung man (inte ens 30) blir änkling, bor kvar i sin hustrus hus tillsammans med hennes tonårsson - som han inte har vårdnaden om - och gräver ner sig totalt i sin sorg. Hans tvillingsyster försöker få igång honom socialt, men han är motsträvig som få. Hans förläggare försöker få honom att skriva en bok, men han vägrar. Dock skriver han en kolumn i en tidning och det är upplägget till bokens titel "Konsten att tala med en änkling".

Unge Dougs liv är inte innehållslöst, trots att han gör sitt bästa för att gömma sig inne i huset och glo på teve och dricka whiskey. Det inträffar en hel rad incidenter, varav många innehåller sanslösa bråk med släktingar, och man får följa den unge änklingens stapplande väg tillbaka till livet.

Det är underhållning på hög nivå, det är djupsinnigt och sorgligt samtidigt som det är ytligt och roligt. På något märkligt vis lyckas författaren kombinera äkta sorg med Hollywoodglättig glädje. Det är tankeväckande och roande på samma gång.

Vad annat kan man säga än att Jonathan Tropper återigen har skrivit en roman att sträckläsa? Jag förundras över hur lätt han skriver och hur bra han får ihop karaktärerna, vilket flyt han har i dialogerna och handingen. Och hur gärna jag skulle vilja lära känna den här knäppa familjen med pappa doktor som fått en stroke och aldrig blir sig själv igen, mamma egoist som pimplar vin, lillasyster stroppig som ska gifta sig med änklingens hatobjekt, tvillingsyster ADHD som tvångsmässigt måste slå sig loss från alla trygga situationer, den kärlekskranka grannfrun som bjuder ut sig - och den underbara Hailey som omkommer i en flygolycka och lämnar sin mycket yngre man och sin tonårige son kvar i ett töcken av sorg och saknad.

Omslaget: Det dricks inte rödvin i boken (vitt vin och sprit däremot) men strunt samma: som vanligt har Gilla Böcker gjort ett otroligt snyggt omslag. Vilka formgivare de har! Den här gången heter han Johan Blomgren - samma kille som designade omslaget till Troppers Sju jävligt långa dagar. Jag gillar också att boken är danskt band med god stadga och att pappret i inlagan är av så hög kvalitet.

Betyg: Gott betyg till en smart skriven roman med högt tempo.

Rekommenderas: till dem som vill ha välskriven underhållning.

Snackis: Nej, det här är en bok att läsa - inte att prata sönder.

Länk till boken på AdLibris: DANSKT BAND eller POCKET.