tisdag 10 oktober 2023

Det fallna imperiet


Bokens titel: Det fallna imperiet - Ryssland och väst under Vladimir Putin
Författare: Martin Kragh
Förlag: Fri Tanke, 2022
Antal sidor: 295 + omfattande källhänvisningar

Nu har det gått mycket lång tid sedan bokklubben läste "Det fallna imperiet", vad jag minns var den nyutkommen då. Vill ändå skriva om den, för den förtjänar att uppmärksammas.

Jag är mycket imponerad av Martin Kraghs enorma kunskap kring rysk politik och jag har lärt mig en hel del av den här boken. Dock! Det fantastiska språkbruket, som lovordats av många, är så avancerat och akademiskt att det är exkluderande. Helt okej, alla böcker kan inte vara för alla! Och "Det fallna imperiet" är knappast något för genomsnittssvensken. 

Göteborgs-Postens recensent (Mattias Hagberg, han måste rimligen ha plöjt forskningsrapporter och doktorsavhandlingar sedan spädbarnsåren) anser att boken har "ett språk som är lättillgängligt och lätt att följa". 

Skämtar du med mig?!

Jag, som är uppvuxen i en storläsande akademikerfamilj och slukar såväl skönlitteratur som dagstidningar varenda dag, tycker att det här är ett språk som är lite trögt att följa med i. Begripligt, javisst. Adekvat. Precist formulerat. Visst fattar jag allt vad där står, men inte kan man påstå att det är en lättsmält text!

Jag kan slå upp vilken sida som helst av trehundra och hitta gammalmodiga meningsbyggnader, extremt sällsynta ord, underliga facktermer, bildade referenser och udda uttryck överallt. Lägg till det en massa ryska personnamn, ortsnamn och begrepp för reformer! Att plocka ut ett enda citat är inte rättvisande, för det är snarare att översköljas av tiotusentals sådana meningar som gör att boken måste läsas långsamt och eftertänksamt. (För min del, åtminstone.)

I gengäld får man en unik inblick i rysk politik som få förutom Martin Kragh lär ha kunnat bjuda på. Här avhandlas tiden från tsarriket via kommunistiska Sovjet till dagens Putin-styre. Mycket lärorikt, insatt och ofta spännande och skrämmande. Extra aktuellt såklart med Ukraina-kriget. Väl värd att läsa för den som orkar.


måndag 9 oktober 2023

Sarek


Bokens titel: Sarek
Författare: Ulf Kvensler
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal sidor: 433

Jag har inte varit i Sarek någon gång. Inte fjällvandrat i hela mitt liv, vare sig där eller på beskedligare ställen. Ändå är jag helt säker på att det är precis så vackert, storslaget - och livsfarligt! - som Ulf Kvensler beskriver. 

Sträckläste denna pocket på en resa och sjönk helt in i den stämning som författaren målar upp. Fyra vältränade och välutbildade stockholmare som närmar sig 40-årsåldern sätter sig på nattåget mot Abisko för en efterlängtad fjälltur. De bär med sig noga utvald märkesutrustning och har mångårig fjällvana. Stugor är bokade, en helikoptertur likaså. Allt är förberett - men när de tre forna studiekompisarna Henrik, Anna och Milena får sällskap av Milenas helt nye pojkvän Jacob är han fräck nog att ändra planerna då de fyra redan sitter på tåget.

Sedan går ju ingenting bra. Jag blir så förbannad på Jacob, jag stör mig på Anna, jag har lust att skrika åt den mesiga Milena och jag vill helst bara krama stackars Henrik som blir så överkörd. Visst är det lätt att förutse en del av händelseförloppet, men mycket är också oväntat spännande. Det är en tät psykologisk thriller, som det brukar heta i baksidestexter! 

Svårt att lägga ifrån sig den. Och längtan efter att någon gång vandra i fjällen blev bara större efter att ha läst "Sarek", trots allt hemskt som händer. Man får helt enkelt se till att inte ta med sig någon Jacob, eller för den delen Henrik, Anna eller Milena...

Rekommenderas!

lördag 7 oktober 2023

Värma händer


Bokens titel: Värma händer
Författare: Katarina Widholm
Förlag: Historiska media, 2023
Antal sidor: 426

Det är lätt att förstå varför böckerna om hembiträdet Betty har blivit så kolossalt populära! Jag fastnade direkt för den första boken i serien, "Räkna hjärtslag", framför allt för att Stockholmsmiljöerna och vardagslivet var så fantastiskt väl beskrivna. 

Handlingen kretsar alltså kring den unga Betty som kommer till huvudstaden för att tjäna som hembiträde men råkar ut för giriga män och griniga kvinnor. Ingen tar hänsyn till vad en ung, fattig och outbildad kvinna från landet tycker. Lite väl naiv och oerfaren är hon också, så det är lätt att utnyttja henne. 

Om vi snabbt hoppar till handlingen i bok två utan att avslöja för mycket, så är Betty numera rikt men olyckligt gift. Lilla dottern Martina har ännu inte fått träffa sin riktige far - och mycket av Bettys liv kretsar kring hur hon ska kunna nå den mannen. Förutsatt att han alls är vid liv, vill säga! Att andra män uppvaktar henne, bryr hon sig inte mycket om. Hoppet om en framtid ihop med Martinas pappa är vad som ständigt snurrar i hennes tankar. 

Det är mer kärleksbekymmer i denna bok än den förra, där även maktstrukturer och klasskamp spelade en stor roll. Nog för att vi fattar hur det hela kommer att utveckla sig, men vägen dit är lagom kringelikrokig och underhållande för läsaren. 

Jag tror att väldigt många av oss har en mormor, farmor, gammal faster eller bekant som var hårt arbetande, underbetald arbeterska och småbarnsmor i ett myllrande Stockholm under 1930-, 40-, och 50-talen. Den stora behållningen för mig är att läsa om hur det kunde vara att leva som en av dem. 

Jag vet att jag och många andra sagt det förut, men jag säger det igen: Katarina Widholm har gjort ett fantastiskt arbete med research och det märks!

Mitt foto: Min mormor - som inte var hembiträde men växte upp i ett hem där det faktiskt fanns en jungfru! - har sparat de fina plåtburkarna. Det är fortfarande kvar underbart doftande vanilj i den ena burken.

fredag 6 oktober 2023

Skaffa dig en personlighet!!!

 



Jag har funderat en del på det här. Någon har lämnat en kommentar på min oansenliga och sällan besökta blogg. Det är vanligen mycket trevliga bokbloggare som kommenterar här - och i enstaka fall några av mina (lika trevliga) vänner. Ytterst sällan är det personer jag inte känner till. I stort sett ALDRIG är det anonymt eller otrevligt. 

Det här är anonymt. Kanske väldigt otrevligt, det är svårt att säga, eller kanske ett råd i all vänskaplighet? "Skaffa en personlighet". Inget utropstecken. Inget kommatecken efter mitt alias "Joelinda". VEM lämnar ett sånt här meddelande?! 

Om det är någon som händelsevis läser här, kan inte den personen bara skriva och berätta vad den menade? Snälla? Jag undrar uppriktigt. 

Vad handlar det här om, egentligen? Knappast böcker. Snarare att jag borde skaffa mig en personlighet, för jag har tydligen ingen. Betyder det att jag är en härm-apa? Ett vitt, blankt papper? En dussinmänniska? 

Om svar anhålles.

Undervattensgåtan


Bokens titel: Undervattensgåtan
Författare: Jörn Lier Horst
Originalets titel: Undervannsgåten
Översättare: Barbro Lagergren
Förlag: Bonnier Carlsen, 2021
Antal sidor: 133

Eftersom jag gillar William Wisting-deckarna av denna författare, passade jag på att låna barndeckaren "Undervattensgåtan" till min bokklubb för barn. De skiljer sig mycket åt, det finns inga större likheter med vuxenböckerna. 

Texten är onödigt repetitiv i mina ögon: något som slås fast i en mening behöver inte upprepas ett par stycken senare. Orimligt frånvarande vuxna också, ungefär som i gamla Fem-böckerna eller alla andra detektivromaner där barn är huvudpersoner. Fasen, jag skulle gå bärsärkagång om något av mina barn fridök ute i havet och letade skelett! 

De tre barnen som löser kriminalfall i Norge är tämligen platta figurer, jag tycker inte att man lära känna dem alls. Exempelvis har det ena barnet mist sin mamma i en hemsk olycka nyligen, men det betraktas mer med nyfikna deckarögon än med existentiell sorg. Utan att säga något mer om bokens slut, vill jag bara nämna att det sista kapitlet är rätt magstarkt...

Med det sagt så är boken riktigt spännande och väjer inte för äckliga detaljer som skelettbitar i gympaskor eller vrickade fågelskådare och inkompetenta poliser. Det rivstartar med en actionspäckad inledningsscen och fortsätter i allt högre tempo.

Jag tror jag skulle ha sträckläst boken om jag var åtta-nio år! 

Kompassens hjärta


Bokens titel: Kompassens hjärta
Författare: Anna Thulin
Förlag: Natur & Kultur, 2023
Antal sidor. 150

En finstämd bok för barn (9-11 år kanske?), om att vara udda och utanför, att sakna en vän trots att flera försöker vara ens kompis, att ha en konstig pappa och att avvärja jobbiga situationer genom att gå därifrån istället för att stanna och berätta hur det känns.

Hugo har en kompis, Agnes, men nobbar henne totalt efter att hon sagt att hans pappa är konstig. (Nu är ju Hugos pappa de facto en väldigt konstig person, så det är synd att Hugo inte förstår att Agnes snarare säger detta med stor medkänsla.) Pappan är den sorten som är översvallande glad ett tag, men sedan försvinner i dagar utan att berätta vart han tar vägen. 

I Hugos och Agnes klass har nyss en ny pojke börjat: Mohammed, kallad Momo, en smart och empatisk liten kille. Han försöker också bli Hugos vän, men Hugo vägrar ta emot kramar, omtanke och vänskap. Han har svårt att lita på någon.

Jag läste den här boken ihop med min nya, rara bokklubb: Läseklubben Bokskogen. Ett litet gäng med barn i lågstadieålder - och jag. Vi ses vid en lägereld ute i skogen, och pratar böcker i närmast kolmörker samtidigt som vi dricker läsk och äter popcorn.

Det här var den första boken vi läste, men jag hoppas det blir fler. Dock var inte barnen överförtjusta i "Kompassens hjärta" - den var lite för sorglig och oroande. 

Språket är vackert, ämnet seriöst, handlingen full av känslor. Mycket lämnas outtalat och författaren kan verkligen inte anklagas för att vara övertydlig. Men med barn i 8-9-årsåldern visade det sig att just den aspekten inte var helt önskvärd. Varför är pappan konstig? Varför är barnen ute i skogen egentligen? Är de dumma? Någon avbröt och sa att den föredrog Lasse-Majas detektivbyrå.

"Vad hände med Momo i en ranglig båt i stormen ute på Medelhavet?" undrade jag bekymrat, samtidigt som jag funderade på hur mycket man egentligen kan berätta för barn om drunkningsdöd och fruktlösa flyktförsök. "Jag har också badat i Medelhavet!" utbrast ett barn glatt, varpå andra instämde. 

Jag fick släppa det. Nu har barnen fått varsin fin bok och de kan läsa om den när de är lite äldre. Den håller för garanterat för det!


torsdag 5 oktober 2023

Trådarna i väven



Bokens titel: Trådarna i väven - På spaning bland minnen och kulturarv i Sverige
Författare: Maja Hagerman
Förlag: Norstedts, 2019
Antal sidor: 312

En spretigt kåserande bok som jag tyckte mycket om! Undertiteln är mer korrekt än den tjusigare "Trådarna i väven", för detta är verkligen en spaning och det handlar om hembygdsföreningar, hällristningar, rasbiologer, kommunpolitiker, samer, vikingahövdingar, nazister, de fattigaste arbetarna och de rikaste maktmänniskorna. Det handlar om att vi alla är en del av en lång kedja. Att vi är de där trådarna i väven där vi kan se ett mönster men kanske inte helheten och definitivt inte det fullbordade. Vi är de vi är på grund av hur andra varit före oss. 

Det är en löst sammanhållen, ganska pladdrig bok där det är svårt att veta vad Maja Hagerman egentligen hade för uppdrag när hon skrev den; det känns som att hon mest fångat sina egna tankar och iakttagelser medan hon rest Sverige runt för biblioteksframträdanden och bokprat. Det genomgående temat är väl att vi är en parentes i historien, att vårt agerande påverkar kommande generationer och att våra förfäders handlingar har betydelse för oss än idag. 

"Jag hänger i en kedja av tid. Rent konkret kan jag själv överblicka fem generationer. Två bakåt, min mormors och min mors och så min egen, och två generationer framåt, mina barns och mina eventuella barnbarns." 

Jag gillar den här boken. Det spelar ingen roll att den hoppar hejvilt mellan platser, tider och händelser - det intresserar mig, helt enkelt, och det är välformulerat och tänkvärt.

Mitt foto: Yllegarnet på bilden har jag färgat själv! Det är fläderbär som gett den fina färgen.

onsdag 4 oktober 2023

Sista säkra


Bokens titel: Sista säkra
Författare: Lisa Christensen
Förlag: Louise Bäckelin förlag, 2022
Antal sidor: 357

Omslaget måste vara det snyggaste jag sett på hur länge som helst. Mycket passande dessutom, med porträttet av en kvinna utan ansikte applicerat på en karta av New York.

"Sista säkra" inleder vansinnigt spännande med att World Trade Center faller efter att terrorister tvingat flygplan att köra rätt in i de båda tvillingtornen. Många dör i branden och raset, andra överlever med svåra skador och minnesförluster. Här finns möjligheten att byta identitet, starta ett nytt liv eller helt ge upp. 

Vi får följa den svenska au pairen Leina från Gotland som bor med en framgångsrik, amerikansk familj på Manhattan 2001 - strax innan "nine eleven" - varvat med den medelålders amerikanska psykologen Audrey i nutid (2018) som bär på tunga tankar om sina egna hemligheter och svek.

I vissa delar är det lite av actionspäckad och osannolik tevethriller över det hela, men jag har överseende med det. Som helhet är det en tankeväckande spänningsroman och god underhållning när man vill försvinna in i läsningen. Jag avslöjar inte mer om handlingen här, för då saboterar jag för andra läsare. Vem är vem? Kan man leva någon annans liv? Vet jag själv vem jag är? Och ska man verkligen avslöja alla hemligheter; är det inte bäst att hålla tyst om man ändå burit på hemligheten väldigt länge?