Det står ett rum här och väntar på dig - del 2

Nu har jag lyssnat på klart på "Vad är en bragd?", del två av boken "Det står ett rum här och väntar på dig". Drygt elva timmar lång är redogörelsen för Raoul Wallenbergs tid i Budapest i Ungern under de sista åren av andra världskriget. 

Det är en fruktansvärd skildring av judarnas lidanden men också det idoga arbetet hos Raoul Wallenbergs stora stab som med alla medel försökte rädda så många liv som möjligt. Man använde alla tänkbara medel och stor kreativitet när man utfärdade skyddspass till alla judar med minsta anknytning till Sverige - och hur man räddade många tusen judar undan koncentrationslägren.

Man kan inte säga annat än att Ingrid Carlberg är beundransvärd i sin kartläggning av Wallenbergs liv och gärning. Hon lyckas göra det både underhållande, skrämmande och spännande. Jag har lärt mig mycket även av denna andra del av den digra fackboken. Nu återstår den sista tredjedelen: den där hjälten tillfångatas av ryssarna...

Skuggjägaren

Bokens titel: Skuggjägaren

Författare: Camilla Grebe
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2020
Antal sidor: 426

Jag var på ett trevligt författarsamtal i november 2019 där Camilla Grebe och hennes förläggare pratade om "Skuggjägaren". Jag blev väldigt nyfiken på den, eftersom den sades handla om kvinnliga polisers arbete i Sverige under ett helt århundrade. 

Det som är fint med den här kriminalromanen är att den fokuserar på de kvinnliga poliserna (och hur de under decennier har fått kämpa för att räknas som jämbördiga med männen) och de kvinnliga offren. Inte mördaren (eller mördarna, vilket som stämmer tänker jag inte avslöja). Det är lite ovanligt! 

Annars får ofta mördaren en status som smart, listig, handlingskraftig, alltid steget före, kompetent, oerhört intelligent och med en egen agenda. Offren, i det här fallet ensamstående unga kvinnor som brutalt sexmördas och spikas fast i golvet (!), brukar mest få vara statister. De är paradoxalt nog både lite äckliga, smutsiga, skrämmande - och samtidigt reducerade till vackra kroppar. Deras funktion är att vi ska bli rädda förstås, men i övrigt är de mest bara slanka ben, svallande hår, mjuka läppar, runda höfter, nakna bröst - allt dränkt i blod. Jag uppskattar att Grebe inte faller i den fällan, utan visar oss offren som de människor de var och gör dem till huvudpersoner, istället för att lägga allt krut på att beskriva en galen (manlig) mördare.

Camilla Grebe har gjort en otrolig research inför boken och det märks. Det är en spännande deckare, men det är lika mycket en upplysande bok om kvinnors villkor i arbetslivet under 1900-talet och fram till nu. 

Den unga polissystern (jo, så hette det, en variant på ordet sjuksyster förmodar jag) Elsie kallas ut till ett fasansfullt mord i centrala Stockholm år 1944. En fattig, prostituerad mor med ett dussin ungar har mördats inför barnens blickar och naglats fast i trägolvet med grova spikar. Mördaren flyr från det ruckliga hyreshuset i slumkvarteren när polisen är på ingång. 

Ungefär 25 år senare sker det första av flera mord i den fiktiva Stockholmsförorten Östertuna (på många vis plågsamt lik mitt eget Sollentuna...) där unga, ensamstående mödrar skändas, plågas och mördas på liknande sätt. Är det samme mördare eller en copy-cat? 

Nu tar en ny polis, Britt-Marie, över som utredare. Något decennium senare är det Hanne - hon som är profilerare i denna series tidigare böcker - som leder jakten. Vi som läst Grebes tidigare böcker vet att Hanne nu hunnit bli dement, så när boken avslutas i nutid är det såklart inte hon som leder polisarbetet utan Malin, hon som var en av huvudpersonerna i "Husdjuret".

Som sagt: fint att mordoffren inte bara är offer utan värdefulla människor som blir berövade sina liv, och att den eller de som gör detta inte utmålas som spännande och klipska "hjältar".

Det står ett rum här och väntar på dig - del 1

Det tar sin lilla tid att lyssna klart på den första delen av tre: "Vad formar en människa?". Närmare bestämt tio timmar... Det är absolut värt den tiden, det tycker jag, men ändå känns det som en evighet innan jag lyssnat klart på de övriga två delarna av "Det står ett rum här och väntar på dig".

Jag hade vaga kunskaper om Raoul Wallenberg innan jag lyssnade på Ingrid Carlbergs ofantligt genomarbetade, detaljerade och fängslande bok. 

För mig är familjen Wallenberg synonymt med SEB, så min föreställning var att Raoul var en av bröderna i bankfamiljen, att han skickades ut i Europa för att på något vis rädda judar undan förintelsen och att han blev tillfångatagen av ryssar i krigets slutskede - och därefter aldrig mer hördes av. Att han faktiskt lyckades rädda tiotusentals människor från koncentrationslägren visste jag, men inte exakt hur. 

I denna första del får jag lära mig mycket om släkten Wallenberg och om Raouls föräldrar. Den unge Raoul Oscar som dog i cancer medan sonen ännu låg i sin mammas mage. Den ännu yngre Maj, som blev änka och mor samma år som hon fyllde tjugo. Det lilla barnet Raoul som växer upp utan en pappa men med en krävande farfar - Gustaf, bror till Knut och Marcus - som in i minsta detalj styr sin sonsons liv och planerar hela hans skolgång.

Mycket, mycket bra inläst av Irene Lindh som har en behaglig, välartikulerad röst som egendomligt nog låter lite gammaldags (hur nu en gammaldags röst låter?!). Hon passar perfekt för den här sortens ljudbok.

Äldre dam med mörka hemligheter

Bokens titel: Äldre dam med mörka hemligheter

Författare: Helene Tursten
Uppläsare: Marie Richardson
Förlag: Bokförlaget NoNa, 2021
Antal minuter: 5 tim 29 min

Ni kanske minns att jag skrev om den första boken om fröken Maud? "Äldre dam med onda avsikter" hette den. Där fick vi stifta bekantskap med den åldriga Maud, som bor i en enorm våning i centrala Göteborg och som inte drar sig för att ta till våld om hon anser att det behövs. Ibland måste man ju ge igen på folk som varit dumma eller kanske förhindra att de får möjligheter som man inte önskar dem: tillträde till ett jobb eller en lägenhet eller en pojkvän, exempelvis...

Jag tyckte väldigt mycket om den boken; mysigt mordisk och lättsam. Roligt att huvudpersonen är både mördare och våldsverkare, utan att vi dras in i en polishistoria (eller ens behöver känna någon sorg över offren). Absurditeten i att en beskedlig liten dam dels äger en förmögenhet, dels är kapabel att döda, dels är otroligt klipsk och lurar hela sin omgivning - tja, det är rätt tilltalande.

Har verkligen sett fram emot fortsättningen som kom som ljudbok för några veckor sedan! Kanske skulle jag få veta hur det kom sig att Mauds föräldrar dog och överlämnade den gigantiska våningen till henne och systern Charlotte? Eller varför Charlotte dog trots att hon inte var så gammal? Jodå, vissa delar fick klarhet. 

"Äldre dam med mörka hemligheter" är bra fram till mitten. Den första halvan handlar om Mauds elaka påhitt som barn och ännu värre saker hon utfört som ung vuxen då hon arbetade som lärarinna på ett läroverk. Jag har också roligt åt berättelsen om väninnan Elsas odåga till son, som spelar bort alla sina pengar men får lära sig en läxa när tant Maud blandar sig i leken...

Men sedan tar det tvärstopp. Mitt i boken går nämligen den 89-åriga damen ombord på ett plan till Sydafrika och sedan är det slut med det roliga. Faktum är att det är så trist att man kan tro att det är en annan författare som skrivit den halvan. För att göra saken än värre så klämmer författaren i med en Lilla-huset-på-prärien-sliskigt slut. 

Jag är oerhört besviken över att inte Maud råkade hamna framför flygplanets noshjul och blev mosad till tantsylt när jumbojeten startade från Kapstaden för att flyga hem till Sverige igen. Det hade passat mig utmärkt.

Innan jag började lyssna på boken läste jag några kommentarer på Storytel "Är boken verkligen för vuxna?" och "Borde ligga under Ungdomsböcker. Riktigt löjlig bokserie om den är riktad till vuxna mogna människor". Det ligger något i det. Jag tycker inte att vuxenböcker alltid måste vara seriösa eller  avancerade. Men om den första boken var enkel, så känns den här ännu enklare och får mig - gång på gång dessutom - att tänka på Lättläst-serien. 

"Äldre dam med mörka hemligheter" är närmast övertydlig ibland, innehåller inga svåra ord eller kluriga resonemang. Den förklarar händelser och historia som om läsaren är en väldigt ung och oerfaren människa. Det är inte så mycket finess över den. Lite som de första kapitelböckerna man sätter i händerna på någon, tja, som en ordrik variant av Lasse-Majas detektivbyrå om ni tänker er. Jag hade hellre sett att den bara bestod av de inledande novellerna. Då hade Helene Tursten kunnat lägga lite mer arbete på dem - och strunta i att "knyta ihop säcken", som hon försöker här.

Varför inte bara låta Maud stanna i Göteborg och flyga ut ur pariserhjulen på Liseberg, slå huvudet i någon bro när hon åker Paddan, äta förgiftade räkor eller hur man nu kan ta död på en gammal kärring i vår vackra västkuststad? 

Superb uppläsning av Marie Richardson, hon är rent otrolig!

Legenden om Sally Jones

AUGUSTPRISET 2008

Legenden om Sally Jones
Jakob Wegelius
Bonnier Carlsen, 2008
108 sidor

Apan Sally Jones och hennes kamrat kapten Harry Koskela hör till mina absoluta favoriter bland de samtida barn- och ungdomsböckerna. Jag har läst alla tre böckerna och tycker oerhört mycket om dem (de är sinsemellan ganska olika). Det här är den första i trilogin.

Det är kanske lite snävt att kalla detta för en bok som passar 9-12-åringar, när det snarare är en underbar historia för alla åldrar. Möjligen är texten lite klurig och svårsmält för den ålderskategori förlaget tänkt sig och kanske är det svårt för barn som inte har alla historiska referenser att hänga med i allt - men det gör inget. Jag uppskattar att författaren har valt att inte göra apans berättelse till en glättig och ytlig sådan.

Jakob Wegelius makalösa illustrationer, fulla av detaljer och liv, berättar lika uttrycksfullt som texten om en gorillaunges vedermödor på resor över hela jordklotet. Sally Jones, får vara med om många äventyr men hennes liv är till stor del lidande och sorg. Sally är lika kompetent som människorna hon möter, men hon har något de flesta av dem saknar: värme och empati.

Rent grafiskt är boken närmast fulländad med det vackra typsnittet, den fina layouten, de makalösa illustrationerna och de genomtänkta ramarna kring dem. Boken är av ett slag som för tankarna till klassiska äventyrsböcker där den spännande handlingen är nog och man inte nödvändigtvis har en avsikt att förmedla ett budskap (som många barn- och ungdomsböcker tycks ha).

#41 i Augustprisutmaningen

Min europeiska familj

AUGUSTPRISET 2015

Min europeiska familj de senaste 54.000 åren
Karin Bojs
Albert Bonniers förlag, 2015
486 sidor

Karin Bojs har en förmåga att skriva lättbegripligt och medryckande om vetenskapliga rön. Hon kan presentera och paketera det åt oss, så att vi inte själva behöver gräva ner oss i tunga rapporter. Jag läser ofta hennes texter i Dagens Nyheter.

Det som är lite speciellt med denna bok framkommer egentligen redan av titeln. Det handlar inte alls bara om människans ursprung och artens utveckling fram till dagens dato, utan även om Karin Bojs anmödrar - med start då de utvandrade från den afrikanska kontinenten och påbörjade sin långa vandring genom Europa. Att ha det utgångssättet att presentera vetenskapliga fakta om människans historia gör det hela så mycket mer intressant och personligt!

Alla är inte nöjda med den tekniska utvecklingen som gör att vi genom DNA kan se hur de stora folkvandringarna gått till, vilka folk som flyttat vart och vilka som stannat, vilka som konkurrerat ut ursprungliga invånare och vilka som assimilerats. Karin Bojs skildrar infekterade debatter mellan olika läger inom forskningsvärlden och vad deras nya uppgifter kan leda till.

Jag har inte en enda negativ sak att säga om denna bok. Den är allmänbildande, otroligt intressant och väldigt lätt att ta till sig.

#60 i Augustprisutmaningen

Svinalängorna

AUGUSTPRISET 2006

Svinalängorna
Susanna Alakoski
Albert Bonniers förlag, 2006
260 sidor

Ännu en av alla dessa barndoms- och uppväxtberättelser som har berört mig starkt! "Svinalängorna" är helt omöjligt att inte bli djupt omskakad och tagen av. Det handlar om fattigdom, missbruk och utanförskap i ett nybyggd stadsdel i skånska Ystad under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. 

Leena och hennes båda bröder växer upp med föräldrar som invandrat hit från Finland. Både mamman och pappan har svårt att hitta jobb, det är nästan omöjligt för dem att försörja sig själva och barnen - i synnerhet som de ofta super bort pengarna. De få vänner som familjen har är också människor som lever i utkanten; de saknar jobb, pengar, utbildning och framtidshopp.

Barnen får klara sig själva bäst de kan. De blir klassiska maskrosbarn. Går hungriga till skolan, bär begagnade kläder från insamlingar, har inte råd med minsta sak, sover inte ens i riktiga sängar, åker aldrig på semester eller gör något roligt på fritiden. De vuxna är helt frånvarande, ofta djup alkoholiserade och dagligen så berusade att de inte förmår ta hand om sina egna ungar.

En fantastiskt fin och fruktansvärd bok som verkligen förtjänade sitt Augustpris!

#38 i Augustprisutmaningen

Ett enklare liv

Bokens titel: Ett enklare liv

Författare: Anna Fredriksson
Förlag: Forum, 2020
Antal sidor: 351

Anna Fredriksson är mycket duktig på att skriva om familjerelationer, med allt det trassel och all den kärlek som finns släktingar emellan. Det är lätt att man ser varandra som enbart den person man växt upp med, inte som den han eller hon är nuförtiden. Gamla missförstånd, avundsjuka, missunnsamhet, sorg och saknad är också ingredienser i en stor familj. Allt är inte värme, omtanke och kärlek även om mycket är det!

Jag har läst Sommarhuset (2011), Lyckostigen (2012), Augustiresan (2013) - älskar att de fyra huvudpersonerna från den romanen dyker upp i den här boken, trots att böckerna inte ens hänger ihop! - samt Tisdagsklubben (2015), Avskedsfesten (2016) och kortromanen Risk för regn (2018). Dessutom två av de tre böckerna om Pensionat Pomona: Mellan himmel och hav (2018) och denna Ett enklare liv (2019). I princip allt hon gett ut, med undantag för en enda kort ljudbok.

Jag har såklart tyckt om dem, annars skulle jag ju inte lagt ner pengar på att köpa alla böckerna - men de här två senaste är faktiskt inte så märkvärdiga. Jag är glad att Pensionat Pomona-serien är överstökad nu, så att författaren kan fokusera på att skriva något nytt. 

Serien handlar om tre generationer i samma familj: Vanja (70-plussare) lämnade sitt spädbarn - dottern Sally - för att ge sig ut i världen och strida för kvinnors rättigheter och leva hippieliv som konstnär. 

Sally växte upp med sin pappa och har hela sitt liv längtat efter mamman, som hon inte haft någon som helst kontakt med. Nu är hon 52 och har brutit upp från ett destruktivt förhållande, ärvt sin farbrors gård på Österlen och där startat ett nytt liv med ett übergulligt pensionat. Tänk shabby chic-avskavda vitmålade gamla möbler, trasmattor på såpskurade trägolv, rosa pelargoner i fönstren, hembakt bröd och nykokt hallonsylt, en vildvuxen trädgård med en lurvig gammal hund i, tja, rubbet. Idyll! Och kärlek mitt i livet, såklart. 

Sallys dotter Josefin, som är i 25-årsåldern, bor någon kilometer därifrån på en stor lantgård tillsammans med sin idealistiske pojkvän som ska förändra världen genom att inte konsumera något och inte tära på jordens resurser. Josefin har ett bra förhållande till mamma Sally och ett dito till mormor Vanja, men slits mellan dessa båda eftersom de två inte kommer så bra överens nu när de återförenats efter femtio år.

Jag blir lite allergisk, ärligt talat. Alltför mycket går att räkna ut på förhand. Alltför många sidor blir också till ett enda "jaha?", som inte engagerar mig.

Det är ju galet att läsa två romaner i en trilogi och skippa den sista, men så får det nog bli. Pensionat Pomona-böckerna är trevliga, men "trevligt" räcker inte för mig.

Mitt foto: Josefin längtar bort från lantlivet och söker sig till en vintagebutik i Malmö för att sälja exklusiva jeans. Bra mycket roligare än att mata grisar och bygga gärdsgårdar, tänker hon.

Musiken i Sverige I-IV

AUGUSTPRISET 1994

Musiken i Sverige I-IV
Leif Jonsson

Bokförlaget T Fischer & c:o, 1994

429 + 488 + 544 + 592 sidor = totalt 2.053 sidor

Vilket osannolikt arbete den här mannen har lagt ner på sin Augustvinnande bok! Det är helt otroligt. Men jag kommer inte att läsa den, det är ett som är säkert.

"Musiken i Sverige" består nämligen av fyra band - inte rockband, utan här pratar vi böcker - och om nu själva ämnet hade intresserat mig (det gör det inte) så hade jag nog ändå inte orkat läsa allt detta. 

Del 1 heter "Från forntid till stormaktstidens slut" (den skulle ju kunna vara lite intressant, tänker jag, mest för att jag undrar över hur mycket material Jonsson hittat från medeltiden).

Del 2 heter "Frihetstid och Gustaviansk tid 1720-1810". (Hur får man ihop femhundra sidor om det?)

Del 3 heter "Den nationella identiteten 1810-1920".

Del 4 heter "Konstmusik, folkmusik, populärmusik 1920-1990".

Tycker nästan lite synd om juryn, faktiskt. Om man förväntansfullt erbjudit sig att sitta i en kommitté för att läsa årets utgivning av fackböcker så räknar man kanske inte med att tvingas plöja några hyllmeter om 1500-talets östgötska folkmusik eller 1840-talets patriotiska hyllningsvisor?

#09 i Augustprisutmaningen

Regi Bergman

AUGUSTPRISET 2008

Regi Bergman

Paul Duncan och Bengt Wanselius

Bokförlaget Max Ström, 2008

591 sidor

Det finns några Augustprisvinnare som jag vet redan nu att jag aldrig kommer att läsa, trots att det varit min föresats att läsa dem alla. 

En av dem är 2008 års vinnare i fackbokklassen: "Regi Bergman". Okej, slå ihjäl mig nu, men ärligt talat verkar det ohyggligt tråkigt att läsa en komplett redogörelse för Ingmar Bergmans liv som teater- och filmregissör och manusförfattare. Jag tänker inte låtsas att jag är det minsta intresserad, för det är jag inte.

Och sedan är det själva utformningen. Visste ni att boken väger 6,6 kilo? En och en halv bebis. Usch, så kan man inte säga! Tre påsar vetemjöl och ett paket äkta smör! En fet katt! Eller trettiotvå (32) ordinära pocketromaner.

"Regi Bergman" innehåller i runda slängar 1.100 foton. Vilket jobb att hålla koll på dem, beskära dem, numrera dem, skriva bildtexter och fotobyline (tänker jag som i detta fall är yrkesskadad). Men vill jag se ett tusen etthundra foton av en död regissör som viftar agiterat med armarna mot några kändisar som jag inte vet vilka de är?

I bild och text får vi följa mästaren genom ett långt, rikt liv. Boken beskrivs som ett gigantiskt mastodontverk. Nej tack, jag avstår. Inte minst för att jag inte har råd att köpa denna extravaganta bilderbok. (Skärmklipp från Akademibokhandeln 1.699:- och Adlibris 1.309:-.)

#42 i Augustprisutmaningen

Expeditionen: Min kärlekshistoria

AUGUSTPRISET 2013

Expeditionen: Min kärlekshistoria
Bea Uusma
Norstedts, 2014
ca 259 sidor

Det här är "da Vinci-koden" för faktaböcker! Wow, vilken prestation Bea Uusma har gjort: att skriva så fängslande om rena fakta! Här är cliffhangers på var och varannan sida. "Hur ska det gå?!" undrar jag, trots att den alldeles sanna historien utspelade sig för över hundra år sedan.

Det är plågsamt att läsa om ingenjör Andrés luftfärd, så sorgligt och gripande samtidigt som det är spännande och alldeles olidligt att vi inte kan göra ett endaste dugg för att stoppa honom från galenskaperna.

Läs boken om du inte har gjort det. Det här är ett guldkorn bland Augustpristagarna, jag lovar. Det är en ynnest att kunna skriva en fackbok på det här medryckande sättet.

Låt dig sugas in i beskrivningen av hur polarfararna bar knickers och stickade strumpor, väst och yllekavaj på sina resa till ett av världens kallaste ställen. Hur de planerade att övervintra där, i väntan på nästa chans att ta sig hem som hyllade vetenskapsmän och moderna hjältar, och hur deras proviant bestod av portvin och champagne och festfina kläder - men att de glömde de livsvikta reservdelarna som de verkligen skulle behövt. Hur deltagarna var komplett outbildade i det de borde kunna och ovetandes om vad de skulle utsättas för. Arma själar! Jag står nästan inte ut med att läsa om idiotin och veta vad den ledde till.

Boken är formgiven så inbjudande att vilken skoltrött och bokhatande tonåring som helst borde bli lockad. För att inte tala om själva äventyret!

För mig blir det bestående minnet den hemska sekvensen där ballongen lyfter med ingenjör André och hans två unga medarbetare och stora mängder packning. Allt går katastrofalt fel redan i det ögonblicket. Ballasten måste dumpas, släplinorna lossar, man inser att ballongen aldrig kommer att nå hela vägen till målet. 

En kort sekund har man chansen att avsluta projektet. Om man skyndar sig att nödlanda på en halvö i närheten (utsedd i förväg för just det ändamålet!) kan expeditionens markpersonal ro ut för att rädda dem. Men om man väljer att flyga vidare så kommer man aldrig fram till Nordpolen utan måste överleva den farliga och långa polarvintern utan tillräckligt med mat, skydd och kunskap. De har en enda chans - och då väljer André att inte nödlanda...

#54 i Augustprisutmaningen

Jag saknar dig, jag saknar dig!

AUGUSTPRISET 1992

Jag saknar dig, jag saknar dig!
Peter Pohl
Rabén & Sjögren, 2015
272 sidor

Oj, vilken monumental besvikelse. Jag som har så höga tankar om nästan alla som nomineras till Augustpriset. "Jag saknar dig, jag saknar dig!" är dock - i mina ögon - en urusel ungdomsbok. Den baseras på en verklig händelse, som är väldigt sorglig och därför borde gripa tag i mig. Två tvillingsystrar: en av dem dör i en trafikolycka, en av dem lever kvar med en enorm saknad. 

Jag kan inte skriva något snällt om den här alls. Bara för att de verkliga tvillingarnas historia är fruktansvärt sorglig blir inte bokens berättelse med automatik detsamma. Jag kan inte engagera mig ett dugg i systrarna. 

Peter Pohl låter tonåringarna få ett konstigt språk (han är född 1940, var alltså i femtioårsåldern då han skrev boken 1992 och jobbade som lektor på KTH i Stockholm - min man pluggade där när Pohl var lärare i numerisk analys...), dialogerna är yxiga och onaturliga, flickorna beskrivs som om de består av medelålders tanters hjärnor i trettonåringars kroppar. 

Nej, nej. Det här ska tydligen vara Peter Pohls bästa. Jag avstår från att läsa något mer av honom.

#04 i Augustprisutmaningen

Berömda män som varit i Sunne

AUGUSTPRISET 1998

Berömda män som varit i Sunne
Göran Tunström

Albert Bonniers förlag, 1998

276 sidor

Den här romanen är överraskande bra (tja, ni andra kanske inte blir överraskade - men jag tyckte att det lät som en urtråkig titel och hade aldrig läst något av Tunström tidigare). 

Sunne är en liten ort i Värmland, en sömnig stad där just ingenting händer under 1960- och 70-talen då handlingen utspelar sig. Huvudpersonen Stellan är butiksföreståndare till en liten livsmedelsaffär - en traditionell lanthandel kanske man ska säga, med hyllor och personlig expediering. Han är medelålders och lever ensam. Inte mycket händer, vare sig i hans liv eller i Sunne. 

Stellan grubblar mycket och är en nyfiken person, men man kan inte påstå att han är särskilt klipsk. Snarare är han lite långsam i huvudet. Dessutom är han full av känslor som han ägnat ett helt liv åt att trycka undan - men hur det går med sånt vet vi ju sedan tidigare. Förr eller senare kommer allt upp till ytan! Att ha en så miserabel uppväxt och ett så händelsefattigt, kärlekslöst vuxenliv som han har haft, det sätter sina spår.

När Sunne ska fira stadens 700-årsjubileum ombeds handlaren att skriva en text på temat "Berömda män som varit i Sunne", vilken ska publiceras i en minnesskrift. Men några berömdheter har aldrig besökt den lilla staden, så vad ska Stellan skriva? 

Han fabulerar ihop en vild historia, där han själv har huvudrollen och där han placerar alla viktiga män som han önskar hade kommit till hemstaden. Såna som ärkebiskopen och Fred Astaire och astronauten Aldrin, bland andra...

En svamlig men alldeles underbar roman där det egentligen inte händer mycket, men som ändå är djupt engagerande. 

#19 i Augustprisutmaningen

Gyllene Äpplen

AUGUSTPRISET 1992

Gyllene Äpplen - svensk idéhistorisk läsebok
Gunnar Broberg m.fl.
Bokförlaget Atlantis, 1991
fler än 1.400 sidor

Var det så att Augustprisets jury fullkomligt älskade tunga mastodontverk i flera volymer, då på den tiden då utmärkelsen var ny? Var de mer imponerade av arbetsinsatsen än angelägna om att prisa årets bästa fackbok? Ville de kanske stoltsera med att de slukade såna här texter, som de flesta av oss aldrig skulle fantisera om att läsa? Än mindre ha råd att köpa...

"Gyllene äpplen" består av två band, över 1.400 sidor, med en sammanlagd vikt av 3.020 gram. Sanslöst snygg formgivning utvändigt (har inte sett praktverket på riktigt!) så det finns säkert de som investerat ett antal tusenlappar i denna läsebok för att ha den liggande framme på flygeln eller teakbordet i paradvåningen.

Så här beskrivs denna svenska, idéhistoriska läsebok:

"Urvalet omfattar hundratalet författare från tusen år, vilka grupperats dels kronologiskt, dels tematiskt. Antologin går från tidig medeltid fram till första världskriget. I Gyllene Äpplen får den svenska sakprosan sin stora chans. I sekler har bara den sköna litteraturen portionerats ut. Dags för ändring och ny kunskap, tid för närkontakt med historien istället för disputerande bearbetningar och förenklande populariseringar."

Eftersom den är slutsåld får jag en legitim anledning att inte läsa den, trots att den ingår i min utmaning. 

Det existerar i stort sett inga skarpa, officiella foton av den på nätet, jag har letat som en galning. Hittade ovanstående bild på förlagets sida. Hur, hur, HUR är man funtad när man 

1) sätter böckerna i den ordningen? 

2) fotograferar dem utan att reflektera? 

3) lägger ut bilden på sin web utan att fundera en halv sekund på om man verkligen gjort rätt?! 

Det är nästan straffbart i min värld.

#05 i Augustprisutmaningen

Korparna

AUGUSTPRISET 2011

Korparna
Tomas Bannerhed

Weyler förlag, 2011

414 sidor

En nattsvart roman som hör till det vackraste jag läst. Detta är en barndomsskildring från Sverige på 1970-talet, men här finns inte mycket glädje. Det är tungt, ångestladdat och saknar minsta ljusglimt - men är makalöst vackert och välskrivet!

Tolvårige Klas bor på småländska landsbygden och fasar för att en gång överta fädernesgården. Han trivs inte hemma, inte alls, inte en sekund. Han tar sin tillflykt till skogen, mossen, ängarna och vattnet, där han studerar fåglar. Han lär sig allt som finns att veta om de olika fåglarna och deras liv. Att det går bra för honom i skolan är sekundärt. Att han kan massor om djuren, skogen, fåglarna eller att han är intelligent, det spelar ingen roll. Allt hans tankar kretsar kring är om det går att bryta sig fri från något som tycks vara förutbestämt.

Hemmet ger honom ångest, främst är det väl pappan som förmedlar sin egen livsleda och förtvivlan till sina barn. Klas farfars far och farfar tycks ha blivit galna av fattigdomen, svälten och eländet som rådde i Småland under 1800-talet och tidiga 1900-talet, då den magra jorden inte gav tillräckligt stora skördar. Men trots att Klas far lever i en annan tid, tycks han sakna framtidshopp. Gradvis försvinner den snälla pappan och ersätts av en psykiskt sjuk och instabil man som skrämmer sin familj. 

Klas är rädd för att inte bara tvingas ärva gården, utan även ärva vansinnet och svartsynen som tycks finnas i hans gener. Kan man ta sig bort från den utstakade framtiden eller är man dömd att följa i sina förfäders spår?

"Korparna" är alldeles magiskt vacker och orden är valda med sådan omsorg! I synnerhet tycker jag om alla nyuppfunna adjektiv som beskriver naturen. Romanen är djupt gripande och det är lätt att förstå hur den kan ha sålts i över 100.000 exemplar.

#51 i Augustprisutmaningen

Hummelhonung

AUGUSTPRISET 1995

Hummelhonung
Torgny Lindgren
Norstedts, 1995

167 sidor

Det här är en groteskt äcklig och obegriplig bok om två gamla bröder som bor i varsitt hus på en gård, ensligt beläget på landsbygden i Västerbotten. De är båda döende, men vägrar ge upp förrän brodern har dött först. 

En medelålders kvinna kommer till bygden för att hålla ännu en av sina sanslöst tråkiga föreläsningar (som ingen orkar bevista) om några sanslöst tråkiga gamla helgon. Hon blir erbjuden att sova över hos den ene gamle gubben, Hadar, och får hans bilnycklar och uppmaningen "Du ska köra". Redan där har jag lust att lägga ner boken. Vem säger så till en främmande gäst? Och vem accepterar det tilltalet utan att ens himla med ögonbrynen?

Den här kvinnan är tämligen motbjudande, men det är ingenting mot hur äckliga bröderna Olof och Hadar är. Redan första kvällen kokar kvinnan upp vatten på spisen och fyller ett kar med varmvatten, för att tvinga Hadar att bada. Hon känner honom inte, men ändå kan hon säga till gubben att han luktar hemskt illa - inte så underligt eftersom han haft samma kläder varje dag i flera år - och få honom att klä av sig sprillans naken.

"Hummelhonung" låter sött och gott, men mitt stora minne av boken är istället skildringen av detta bad: där Hadar sitter i slemmigt, grått vatten fullt av skorpor av ingrodd smuts. Jag antar att det är en metafor, någon slags bot och andlig rengöring, en pånyttfödelse där man skrapar av gamla lager av synd för att kliva upp som ett nyfött barn ur baljan? 

Tyvärr går Lindgrens hela berättelse mig förbi, jag fattar verkligen inte vad han vill ha sagt. Varken med de båda bröderna som snart ska dö eller den läskiga kvinnan som blir en del av deras sista konflikt. Det är bara genuint äckligt och motbjudande, alltihop.

#12 i Augustprisutmaningen

Augustprisvinnare - min utmaning

Det var ju det här med att läsa samtliga Augustprisvinnare... En gång i tiden hade jag den ambitionen. Här är den kompletta listan över de 71 böcker jag planerar att plöja. Det är alla vinnare i kategorierna skönlitterärt respektive fackbok, samt några få vinnare av barn- och ungdomsbokspriset. Däremot inga av de nominerade - jag har läst många av dem och de har varit jättebra, men de platsar inte i denna utmaning. Recensioner kommer efterhand, och då numrerade enligt nedan från 01 till 71.

71.    2020: Samlade verk av Lydia Sandgren
70.    2020: Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba

69.    2019: Osebol av Marit Kapla
68.    2019: Ålevangeliet av Patrik Svensson

67.    2018: Aednan av Linnea Axelsson
66.    2018: Svälten av Magnus Västerbro

65.    2017: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
64.    2017: Ett jävla solsken av Fatima Bremmer

63.    2016: De polyglotta älskarna av Lina Wolff
62.    2016: Gutenberggalaxens nova av Nina Burton

61.    2015: Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
60.    2015: Min europeiska familj av Karin Bojs

59.    2015: När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

58.    2014: Liv till varje pris av Kristina Sandberg
57.    2014: Naturlära av Lars Lerin

56.    2014: Mördarens apa av Jakob Wegelius

55.    2013: Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
54.    2013: Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma

53.    2012: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
52.    2012: "Det står ett rum här och väntar på dig" av Ingrid Carlberg

51.    2011: Korparna av Tomas Bannerhed

50.    2011: Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

49.    2011: Pojkarna av Jessica Schiefauer

48.    2010: Spill - en damroman av Sigrid Combüchen

47.    2010: Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman

46.    2010: Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld

45.    2009: De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg

44.    2009: Att överleva dagen av Brutus Östling

43.    2008: Ett annat liv av Per Olov Enquist

42.    2008: Regi Bergman av Paul Duncan

41.    2008: Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius

40.    2007: Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark

39.    2007: Med livet som insats av Bengt Jangfeldt

38.    2006: Svinalängorna av Susanna Alakoski

37.    2006: Qin av Cecilia Lindquist

36.    2005: Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm

35.    2005: Ninas resa av Lena Einhorn

34.    2004: Gregorius av Bengt Ohlsson

33.    2004: Världens ordning och mörkret i människan av Sverker Sörlin

32.    2003: Skraplotter av Kerstin Ekman

31.    2003: Idéer om livet - en biologihistoria av Nils Uddenberg

30.    2003: I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell

29.    2002: Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren

28.    2002: Gustav Vasa - landsfader eller tyrann? av Lars-Olov Larsson

27.    2002: Adjö herr Muffin av Anna-Clara Tidholm

26.    2001: Underdog av Torbjörn Flygt

25.    2001: Minnets stigar av Per Wästberg

24.    2000: Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi

23.    2000: Stora döden av Dick Harrison

22.    2000: Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum

21.    1999: Livläkarens besök av Per Olof Enquist

20.    1999: Engelska - öspråk, världsspråk, trendspråk av Jan Svartvik

19.    1998: Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström

18.    1998: Svenska vägar till S:t Petersburg av Bengt Jangfeldt

17.    1998: Resan till världens ände av Henning Mankell

16.    1997: Aprilhäxan av Majgull Axelsson

15.    1997: I skuggan av framtiden av Sven-Eric Liedman

14.    1996: Sorgegondolen av Tomas Tranströmer

13.    1996: Spåren av kungens män av Maja Hagerman

12.    1995: Hummelhonung av Torgny Lindgren

11.    1995: Tusen år i trädgården av Maria Flinck

10.    1994: Synden av Björn Ranelid

09.    1994: Musiken i Sverige av Leif Jonsson

08.    1993: Händelser vid vatten av Kerstin Ekman

07.    1993: Ofredsår av Peter Englund

06.    1992: Medan tiden tänker på annat av Niklas Rådström

05.    1992: Gyllene Äpplen av Gunnar Broberg

04.    1992: Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl

03.    1991: Livets ax av Sven Delblanc

02.    1990: De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin

01.    1989: Tecknens rike av Cecilia Lindqvist

Nattkorpen

Bokens titel: Nattkorpen

Författare: Johan Rundberg
Förlag: Natur & Kultur, 2020
Antal sidor: 184

Kölden förlamar huvudstaden, det finns inte ved till att värma upp bostäderna och uteliggarna fryser ihjäl. Det är mitt i smällkalla vintern i Stockholm år 1880. Tullarna är stängda, gatorna fyllda av snö och is, maten börjar sina och bränslet är nästan slut. 

På barnhemmet sitter elvaåriga Mika och försöker trösta de yngre barnen när det enda de får till middag är vattnig grynvälling och någon gammal sill. De föräldralösa barnen är alltid hungriga och magra, ofta har de löss, kläderna är tunna och ärvda.

En natt knackar det på porten till barnhemmet och Mika öppnar. Där ute står en pojke med ett bylte som han räcker fram: en nyfödd bebis. 
-Den svarta ängeln vet att jag tog henne, säger han innan han rusar därifrån.

Det här är upptakten till "Nattkorpen", som handlar om unga Mikas jakt på en mördare tillsammans med polisen Valdemar Hoff. De letar efter en mördare som har kopplingar till "den svarta ängeln" och barnhemmet...

Valdemar har sina yrkeskunskaper, men Mika har något annat värdefullt: hon är en mästare på detaljer! Hon ser saker och drar slutsatser som övertrumfar den mest erfarne detektiv. 

Jakten på mördaren går genom Söders sjabbiga skjul, i tunnlar under Kungliga slottet, genom Gamla stans gränder och i en ungkarlslya i Klara-kvarteren. De letar efter både mördare och offer på Lindängens tvålfabrik på Söder (misstänkt likt en blandning av Barnängens tekniska fabrik och Liljeholmens Stearinfabrik) och gör ett givande studiebesök på det sprillans nya fängelset Långholmen.

Boken vänder sig till barn i åldern 9-12 år, men jag tror att den kan upplevas som lite läskig. Det är en hel del lidande och hemskheter: obduktion, halshuggning, knivskärning, barnaga, svält, misär och en sorgligt svart framtidssyn bland de små barnhemsbarnen. 

Jag uppskattar att författaren inte väjer för krångliga ord eller målande beskrivningar; barn som läser denna trilogi kommer inte att kunna alla orden men får väl hellre lära sig en massa nytt än att texten förenklas. Sånt gillar jag!

Jag fick boken som recensions-ex och blev helt uppslukad av den. Nästan löjligt, för att vara en femtioplussare. Läste hela kvällen innan jag lade mig, gick upp tidigt nästa morgon innan de andra vaknat för att läsa klart andra halvan av boken. Nu vill jag genast ha de två kompletterande delarna som utlovats! Bums! 

"Nattkorpen" kommer nu under vårvintern, "Tjuvdrottningen" under sommaren och "Dödsängeln" senare i höst.

Mitt omdöme: Idag är första dagen man får recensera denna bok, men jag är säker på att det här kommer att bli en av årets mer omtalade ungdomsböcker. Det är helt omöjligt att inte sugas in i den spännande och rysliga historien i ett 1880-talets Stockholm!

Helgfrågan: Jodå, EN utmaning har jag!

Helgfrågan hos Mias bokhörna rivstartar året med att fråga om vi bloggare ska vara med i några (bokliga) utmaningar under 2021. 

Helst skulle jag vilja läsa mycket mer, recensera mer, skriva superintressanta inlägg, engagera alla litteraturälskare i hela landet, ta fina foton och ha tiotusen följare på Instagram. (Eller, varför skulle jag behöva ha det - egentligen?). Men jag hinner helt enkelt inte.

Om jag lovar att jag ska läsa femton engelska klassiker, tio svåra Nobelpristagare eller fem ryska samtidsromaner så kommer jag ändå inte att lyckas uppfylla det.

Min egen bokbloggutmaning ska jag dock försöka hinna längre med i år: den som går ut på att läsa varenda Augustpristagare som funnits. Det var ju en av anledningarna till att jag startade för en massa år sedan. Håller på med en av dem just nu, faktiskt.