tisdag 19 augusti 2014

Leka bland vuxna


Bokens titel: Leka bland vuxna
Författare: Sophie Dahl
Originalets titel: Playing with the Grown-ups
Översättare: Lina Erkelius
Förlag: Pocketförlaget, efter en överenskommelse med Damm förlag, 2009
Antal sidor: 279

Att jag fastnade för den här boken beror nog enbart på att den är skriven av Roald Dahls dotterdotter och att den utlovade en spännande redogörelse för hur det var att växa upp med hans minst sagt underliga dotter Marina som sin mamma.

Roald Dahl, författaren till alla dessa underbara böcker - Kalle och chokladfabriken, SVJ, Den listige herr räv, Naddap Dlöks, Matilda, Häxorna, Herr och fru Slusk, ja ni vet - står högt upp på min lista över fantastiska barnboksförfattare. Men han är även väldigt skicklig på att skriva korta noveller och små rysare. Eller var, ska jag väl skriva, för han är död sedan länge.

Roald och hans hustru kallas bestepapa och bestemama i boken, sannolikt för att han ju hade norskt ursprung. I sitt vackra hus på den engelska landsbygden bor de tillsammans med sin vuxna dotter Marina och hennes tre barn: utomäktenskapliga Kitty och de yngre tvillingarna Sam och Violet. Det vill säga, tills Marina får en ingivelse att flytta till USA för att delta i något hippieartat new-age-flum och lämnar kvar Kitty på internatskola i hemlandet.

Marina och hennes två systrar är kända för sin skönhet och stjärnglans. Återkommande i boken beskrivs hur oerhört vackra de är - och även Kitty; de är vackra även "med Londons mått mätta". Lite tjatigt kan det vara att läsa om hur gudomliga söta och fantastiskt vackra kvinnorna i boken är.

Bestepapa, Harald i boken - Roald i verkligheten - förmår inte skydda sina döttrar och deras egna, unga familjer trots att han helst skulle vilja se att de stannade i den lantliga idyllen för alltid. Boken är så gott som självbiografisk, enligt uppgift från författaren, och kan väl sammanfattas så här:

Roald Dahls undersköna dotterdotter skildrar en vedervärdig uppväxt i materiell rikedom och känslomässig misär. Hon växer upp med en ung, vacker mor som är psykiskt instabil, som ljuger för sina barn, som inte kan ställa upp för dem eller ge dem trygghet. Boken är sorglig och jag ville veta mer om barnens liv och hur det gick för dem. Kändes som att den inte riktigt fullföljde, inte berättade klart, alla gånger.

Ibland störde jag mig på det där pratet om vacker, vackrare, vackrast och att man inte nådde riktigt ner på djupet. En del av de negativa recensioner som Adlibris länkar till säger att det är lättläst chic-lit och då fattar jag om man blir besviken. Men det är en självbiografi omskriven i romanform och då tycker jag att man läser boken helt annorlunda. Ebba von Sydows kommentar på bokens baksida är direkt vedervärdig: "Härligt smaskigt". Hur kan man säga så om en så hemsk barndom?

Betyg: Sorglig och hyfsat läsvärd om en annorlunda uppväxt i ytlig glamour och skönhet.

Rekommenderas till: dem som vill läsa en uppväxtskildring utan det värsta avarten (inlåst i källare utan mat, pryglad och våldtagen) eller som är lite nyfikna på Roald Dahls döttrar och deras liv.

Snackis: Ja, en snackis att prata kring men knappast underlag för hetsiga diskussioner.



Länk till boken på Adlibris: ENGELSK POCKET. Jag hittar inte att den finns kvar på svenska, möjligen kommer den in igen eftersom man kan bevaka den: SVENSK POCKET.

söndag 10 augusti 2014

Hitta vilse


Bokens titel: Hitta vilse
Författare: Carin Hjulström
Förlag: Bokförlaget Forum, 2011
Antal sidor: 428

Det kan nog vara en fördel att ha läst "Finns inte på kartan" av samma författare, för där förekommer delar av persongalleriet och man får en bakgrund till vad som utspelar sig i denna bok.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta vad jag just läst. Det är inte dåligt - inte alls! - men det suger inte tag i mig. Man kan inte skylla på språket eller själva intrigen eller upplägget egentligen, men om jag ska vara riktigt ärlig så känns hela boken ganska... enkel. Lite seg på sina ställen, lite platt rakt igenom. Jag har svårt att engagera mig i det som händer.

Huvudpersonen Frida Fors är en sympatisk ung kvinna som gått ut Journalisthögskolan och haft vikariat bland annat på en landsortstidning i Småland. Nu får hon drömjobbet på Aftonpressen i självaste huvudstaden och måste därmed flytta från sin hemort Göteborg till en lägenhet i Stockholm. Hur man nu hittar någonstans att bo inom tullarna?! Inte en själ känner hon, inte en enda kompis har hon, och de människor hon lär känna är väl inte alltid så trevliga.

Här finns många trådar; svårigheten att få ett bra jobb trots en bra utbildning, omöjligheten i att skaffa ett eget boende i Stockholm, kvällspressens omoraliska inställning till sina intervjuoffer, porrstjärnornas eventuellt fria val att välja sitt yrke, förmågan att försörja sig själv, känslan av att välja ett jobb man inte vill ha men där man kan tjäna stora pengar, vikten av att ha rätt kontakter. Rakt igenom boken löper den något sega historien om Fridas arbetsplatser och den moral som härskar där.

Här finns också flera mammor som tar livet av sig eller blir sjuka eller deprimerade, flera pappor som är ena riktiga svikare och åtskilliga ungar som farit illa (i stort sett varenda en av personligheterna som namnges, skulle jag tro).

Det handlar också om kärlek och nätdejting. Frida lever ensam men letar efter en man. Flera av hennes bekanta letar en partner genom kärlek på nätet, på jobbet eller på danskurser. Tack och lov faller inte författaren för klyschorna utan låter Frida ha sex fast hon egentligen "inte borde", avspisa folk trots att de är både halta och lytta (och därmed "synd om"), inte bli kär i den person man skulle kunna tro att hon ska upptäcka är hennes livs kärlek samt ställa vettiga krav på dejternas syn på jämställdhet och kvinnor.

Karaktärerna är lite klichéartade och man kan omöjligt känna särskilt starkt med någon i boken - det är inte tal om man man sitter med tårar i ögonen eller hjärtat i halsgropen eller ett leende på läpparna. Det här är inte en bok som man lägger ihop och tänker "Åneeeeej, är den redan slut? Jag som ville veta mera!" eller där man går och tänker på huvudpersonerna i dagar efteråt. Det här är nöje för stunden, extremt lättläst och simpelt.

Betyg: Uppföljare till "Finns inte på kartan" och borde läsas i direkt följd. Enkla böcker med viss sens moral och genomtänkta teman men utan något bestående intryck.

Rekommenderas till: Frida Fors:are, kvinnor i 25-årsåldern som gillar romaner som utspelar sig i ett nutida Sverige.

Snackis: en hel del att prata om förvisso - det får man ändå ge författaren!

Länk till boken på Adlibris: POCKET för ofattbara 114 kronor...

lördag 9 augusti 2014

De döda språkens sjö


Bokens titel: De döda språkens sjö
Författare: Carol Goodman
Originalets titel: The Lake of Dead Languages
Översättare: Katarina Jansson
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Forum, 2003
Antal sidor: 384

Jag hittar pocketboken på landstället, inklämd i bokhyllan bland andra lättsmälta böcker jag plöjt under de somrar vi ägt stugan. Kvarlämnad ifall någon gäst vill ha en bok att läsa och kanske ta med sig hem, tillsammans med några Pasolinna-komedier, ett gäng fåniga deckare och grannens sönderlästa böcker om hårdhudade killar som hamnat i exotiska fängelser på livstid.

Det här är en bok jag inte kan rekommendera till någon. De 384 sidorna är fullsmockade och tättskrivna. Men vilket svammel! Jag undrar om Goodman skrivit något mer eller om det här är det enda hon har klämt ur sig - och isåfall om hon tjänat tillräckligt med pengar på smörjan för att kunna försörja sig.

Baksidestexten är såpass bra så jag kopierar den rakt av:
"För tjugo år sedan lämnade Jane Hudson internatskolan Heart Lake efter en fruktansvärd tragedi. Nu återvänder hon för att undervisa i latin och för att börja ett nytt liv med sin lilla dotter. Men snart väcks minnena till liv. Bara Jane vet vad som egentligen hände den där gången. Samtidigt börjar en rad händelser inträffa som på ett makabert sätt påminner om och repeterar historien då Jane själv var student på skolan."

Ja, ni fattar ju själva... Jag har en stark aversion mot böcker som denna. Det är nästan mer dåtid än nutid, men storyn ska ju hållas ihop av att händelser från förr upprepas i nuet.

Det är den sortens bok där snobbiga internatelever studerar latin (!) och blir uppkallade efter mytologiska gudinnor, där man är kär i fel person och den personen är kär i flera, där man ror ut på sjöar vars yta inte syns för all dimma, där man åker skridskor på samma sjö fast man vet att det finns flera vakar, där ärliga elever visar sig vara förljugna och där någons flickvän naturligtvis - naturligtvis! - visar sig vara gravid (illa nog) med fel person (än värre) och därför måste dö (såklart).

Betyg: Spännande dussinroman med korkad intrig.

Rekommenderas till: Hmm, jag vet inte.

Snackis: Nej, gud så tråkigt samtalsämne.

Boken tycks inte finnas kvar i bokhandeln.

fredag 8 augusti 2014

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap


Bokens titel: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Författare: Mary Ann Shaffer
Originalets titel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Översättare: Helena Ridelberg
Förlag: Brombergs, 2009
Antal sidor: 307

Nu är det exakt fem år sedan jag läste denna lilla bok, en regnig sommarvecka, som trevlig underhållning. I min läsdagbok skrev jag sedan:
"Feelgood-bok i alla bemärkelser. Trevligt skriven, mysig, lättsam, rar och förutsägbar. Juliet från London åker 1946 till lilla Guernsey (mellan England och Frankrike) och blir kär samt får en adoptivdotter. Hon nystar i öns liv under det nyligen avslutade andra världskriget, då Guernsey ockuperades av tyskarna."

Men ibland är det ju riktigt skönt med böcker där man begriper vad som ska hända - och kan glädjas med huvudpersonerna, samt känna sig nöjd, mätt och belåten då man lägger ifrån sig boken. Det är inte helt fel med en feelgood-roman emellanåt, i synnerhet inte på semestern.

Betyg: Boken håller vad den lovar.

Rekommenderas till: dem som inte orkar engagera sig i krångliga intriger, inte vill bli ledsna eller upprörda eller äcklade utan enbart underhållna.

Snackis: Finns det någon som orkar diskutera innehållet i dessa tjejiga feelgoodböcker?!

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

tisdag 5 augusti 2014

Då tänker jag på Sigrid


Bokens titel: Då tänker jag på Sigrid
Författare: Elin Olofsson
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2013
Antal sidor: 255

Det är så vackert, så vackert och jag blir alldeles tagen. Sydsvenskan har skrivit i sin recension att Elin Olofssons språk är "skimrande" och det håller jag helt med om. Det är mjukt, poetiskt, vackert - och vartenda ord känns välavvägt och genomtänkt.

I en liten avsides jämtländsk by ligger gården Storgårda, där Sigrids mor och far levde under slutet av 1800-talet med mängder av djur, skog och mark i sin ägo. Som enda barnet i huset fick Sigrid ärva allt medan hennes fostersyster Karolina slängdes brutalt ut med huvudet före, förpassad till en liten oansenlig stuga.

I små glimtar blottläggs Sigrids liv, tills vi får en bättre bild av vem hon egentligen var. Hur hon träffade maken Thore och varför hon valde honom som sin man. Hur deras liv gestaltade sig tillsammans med de två sönerna Åke och Bosse - och varför hon hade så svårt att knyta an till den yngre av dem. Varför alla uppfattar henne som så känslokall, elak och oresonlig.

Nu sitter Sigrid på ålderdomshemmet, oförmögen att göra något alls, sjuklig och svag, dement och döende. Hon har inte träffat sina söner på många långa år, men så kommer barnbarnet Hanna på besök - Hanna som aldrig egentligen har fått hälsa på sin farmor ens som barn, Hanna som alltid varit rädd för farmor Sigrid, Hanna som nu flyttat in temporärt i Storgårda och tänker att hon vill hinna lära känna Sigrid innan det är för sent.

Berättelsen handlar till stora delar om Hanna, som flyr från ett glassigt reklambyråjobb i huvudstaden och en omöjlig kärleksaffär med en kollega, flyr upp till pappa i Jämtland och till lugnet på Storgårda. Där kan hon fundera över sitt liv, tänka i tystnaden, börja måla igen. Och där börjar hon grubbla över farmor Sigrids liv och hur allt kunde bli som det blev.

Mitt foto: En gul regnjacka matchar Hanna på den fult photoshoppade bilden på bokomslaget.

Betyg: Det är så vackert skrivet och så innerligt, så man kan knappt lägga ifrån sig boken.

Rekommenderas till: dem som gillar relationsromaner och inte räds vemod och sorg.

Snackis: Ja, det här passar i en bokcirkel!

Länk till boken på Adlibris: POCKET.