Bokens titel: Konsten att tala med en änkling
Författare: Jonathan Tropper
Originalets titel: How to talk to a Widower
Översättare: Peter Samuelsson
Förlag: Gilla Böcker, 2010
Antal sidor: 318
Hela den här boken påminner mig om Six Feet Under. Kommer ni ihåg den teveserien? Det kanske bara är jag som minns den, för nu är det några år sedan denna HBO-serie gick på SVT. Boken känns som ett manus (nu lät det tråkigt, men det är inte så jag menade det) till just en sådan teveserie som Six Feet Under: smått dysfunktionell familj med stora mängder kärlek och osannolika problem som presenteras på ett sådant sätt så man sväljer allt med hull och hår. Människorna är vackra och lyckade (och de säger det själva: "Vi är unga, smala, sorgsna och singel") och ändå genommänskliga på alla vis. Det är ingen solskenshistoria, tvärtom är deras liv fyllda med problem som nästan är omöjliga att lösa.
Hela den här boken påminner mig om Six Feet Under. Kommer ni ihåg den teveserien? Det kanske bara är jag som minns den, för nu är det några år sedan denna HBO-serie gick på SVT. Boken känns som ett manus (nu lät det tråkigt, men det är inte så jag menade det) till just en sådan teveserie som Six Feet Under: smått dysfunktionell familj med stora mängder kärlek och osannolika problem som presenteras på ett sådant sätt så man sväljer allt med hull och hår. Människorna är vackra och lyckade (och de säger det själva: "Vi är unga, smala, sorgsna och singel") och ändå genommänskliga på alla vis. Det är ingen solskenshistoria, tvärtom är deras liv fyllda med problem som nästan är omöjliga att lösa.
Karaktärernas repliker kommer snärtigt, blixtsnabbt och är ofta fyndiga och humoristiska på ett sätt som jag avundas dem. Vem kommer på att säga så där smarta saker mitt uppe i en kaotisk situation?! Jag skulle också vilja kunna kläcka ur mig såna där snabba, smarta kommentarer!
Smart skulle kunna vara ett ord som kännetecknar hela boken. Den är smart skriven, personerna framstår som klipska och, tja, det hela är som sagt som en enormt välskriven och otroligt bra spelad teveserie.
Storyn är i korthet: ung man (inte ens 30) blir änkling, bor kvar i sin hustrus hus tillsammans med hennes tonårsson - som han inte har vårdnaden om - och gräver ner sig totalt i sin sorg. Hans tvillingsyster försöker få igång honom socialt, men han är motsträvig som få. Hans förläggare försöker få honom att skriva en bok, men han vägrar. Dock skriver han en kolumn i en tidning och det är upplägget till bokens titel "Konsten att tala med en änkling".
Unge Dougs liv är inte innehållslöst, trots att han gör sitt bästa för att gömma sig inne i huset och glo på teve och dricka whiskey. Det inträffar en hel rad incidenter, varav många innehåller sanslösa bråk med släktingar, och man får följa den unge änklingens stapplande väg tillbaka till livet.
Det är underhållning på hög nivå, det är djupsinnigt och sorgligt samtidigt som det är ytligt och roligt. På något märkligt vis lyckas författaren kombinera äkta sorg med Hollywoodglättig glädje. Det är tankeväckande och roande på samma gång.
Vad annat kan man säga än att Jonathan Tropper återigen har skrivit en roman att sträckläsa? Jag förundras över hur lätt han skriver och hur bra han får ihop karaktärerna, vilket flyt han har i dialogerna och handingen. Och hur gärna jag skulle vilja lära känna den här knäppa familjen med pappa doktor som fått en stroke och aldrig blir sig själv igen, mamma egoist som pimplar vin, lillasyster stroppig som ska gifta sig med änklingens hatobjekt, tvillingsyster ADHD som tvångsmässigt måste slå sig loss från alla trygga situationer, den kärlekskranka grannfrun som bjuder ut sig - och den underbara Hailey som omkommer i en flygolycka och lämnar sin mycket yngre man och sin tonårige son kvar i ett töcken av sorg och saknad.
Omslaget: Det dricks inte rödvin i boken (vitt vin och sprit däremot) men strunt samma: som vanligt har Gilla Böcker gjort ett otroligt snyggt omslag. Vilka formgivare de har! Den här gången heter han Johan Blomgren - samma kille som designade omslaget till Troppers Sju jävligt långa dagar. Jag gillar också att boken är danskt band med god stadga och att pappret i inlagan är av så hög kvalitet.
Betyg: Gott betyg till en smart skriven roman med högt tempo.
Rekommenderas: till dem som vill ha välskriven underhållning.
Snackis: Nej, det här är en bok att läsa - inte att prata sönder.
Länk till boken på AdLibris: DANSKT BAND eller POCKET.
Jag tyckte också om den, så mycket att jag faktiskt köpt hans två andra böcker. Som ju dessvärre inte är lästa än.
SvaraRadera