måndag 27 maj 2013

Av kött och blod



Bokens titel: Av kött och blod
Författare: Henrik Johansson
Förlag: Federativs förlag, 2013
Antal sidor: 279

Baksidestexten och bokens titel luras litegrann. Man föreställer sig lätt en snaskig historia om våld, mord, blod och rått människokött när man läser förlagets aptitretare på baksidan: en golem byggd av kött, en hemsk varelse som människor satt ihop för att mörda.

Den biten blir man snuvad på, den omfattar endast de allra sista kapitlen i boken och inte ens där tar våldet någon plats. Tack och lov! För den här boken är ruggigt bra och klarar sig utmärkt utan Frankensteins monster, zombies eller mördande kockar.

Om Henrik Johansson vet jag inget alls mer än det lilla jag lyckats googla. Uppenbarligen har han ett förflutet inom restaurangbranschen och det märks in i minsta detalj i "Av kött och blod". Det här är en arbetarroman - eller kanske ska man säga en arbetsplatsroman? - om anställningsvillkoren för de kockar och kallskänkor, servitriser och diskare som jobbar i ett stressigt svenskt restaurangkök.

Jag läser boken i ett nafs. Det är inte litteratur på högsta nivå och golemhistorien i slutet kunde jag gott avvarat men i övrigt gillar jag precis allt i handlingen: beskrivningen av cheferna och de anställda, om schemaläggningar och övertidsjobb, om uteblivna arbetskläder och jäktiga luncher, om jobbiga kunder och omänskliga ekonomichefer.

Man behöver inte ha satt sin fot i ett restaurangkök för att kunna leva sig in i hur dagarna ser ut för dem som jobbar där. Det hackas och skärs, kokas och steks i ett rasande tempo alltmedan cheferna piskar på och driver personalen till nervsammanbrott och värkande kroppar. Bokens stora behållning är den medkänsla man får med personalen och den ilska man känner inför ägarnas och chefernas inhumana inställning till de underlydande. Det är rappt skrivet, det är lätt att leva sig in i och det känns i allra högsta grad som en roman av idag.

Nu till dagens gnäll. Jag vet att jag tenderar att vara lite av en språkpolis. Nej, jag stavar inte alltid rätt och nej, jag har inte koll på varenda grammatikregel i svenska språket. Ja, jag läser korrektur på arbetstid - mina kunder behöver hjälp med textredigering och korrekturläsning mest hela tiden. Klart sånt spelar in!

Men ändå: det kan inte bara vara jag som retar mig på felstavade ord och inkonsekvent typografi. Nu har jag klagat på det i flera av de senaste böckerna jag läst av svenska författare, inte minst de båda böckerna av Josefin Ahlström. Vad är det med svenska förlag, betalar de inte för någon att läsa korrektur innan texten går i tryck?

Det här kan man ju inte lasta Henrik Johansson för. Han har skrivit en mycket intressant och bra bok, som jag verkligen uppskattade.

Jag gillar när man väljer citationstecken istället för "pratminus".
"Kommer du hem ikväll?"
"Varför undrar du det?"
Hon slängde på luren.
istället för:
-Kommer du hem ikväll?
-Varför undrar du det?
Hon slängde på luren.
Snyggt och lättläst, men Federativs förlag borde kollat så att de fick med alla citationstecknen. Som det är nu, så står det ofta:
"Kommer du hem ikväll?"
"Varför undrar du det?"
"Hon slängde på luren."
Usch. Usch. Då hinner jag ju tänka att någon säger det där sista, när det i själva verket är en beskrivning av ett händelseförlopp. Det här förekommer frekvent rakt igenom hela boken. Böjningsfel kryllar det också av. Sånt förstör det flyt som jag vill ha i min läsning.

Jag läser just nu en bok av en så kallad deckardrottning, utgiven på ett stort förlag. Inte ett enda fel har jag hittat och det är så himla skönt när blicken bara flyger över sidorna utan att behöva stanna till och haka upp sig på stavfel av olika slag. Jag önskar att de små förlagen hade möjlighet att lägga samma tid och omvårdnad på korrektur, redigering och typografi som de större.

Men om man bortser från det här - som många av er antagligen tycker är trams! - och återgår till själva historien, så vill jag berömma "Av kött och blod" som är en tankeväckande roman om det tuffa arbetsklimatet i dagens Sverige där arbetsgivare pressar sina anställda till bristningspunkten.

Mitt foto: Boken har ett väldigt snyggt omslag, stilrent och elegant med blankt blod och en vass kockkniv. Men i handlingen skalas det morötter och hackas lök snarare än mördas - vilket jag är tacksam för.

Betyg: Lättläst och med stor igenkänning om arbetarna längst ner i näringskedjan.

Rekommenderas: till dem som gillar nutidsskildringar.

Snackis: Det här är en förstagradens snackis! Misstänker att vår bokklubb skulle ha fullt upp en hel kväll om man började prata om den här boken.

Recensions-ex: Det här är ett recensions-ex och jag vill passa på att tacka Federativs förlag för boken. Jag tycker förstås att det är toppenkul att få en bok, men jag tänker i alla fall vara brutalt ärlig i min recension. Om jag inte är uppriktig så framstår ju hela bloggen som opålitlig. Så, recensionen ovan skulle varit likadan om jag hade lånat boken på bibblan!

Länk till boken på AdLibris: POCKET (säljs inte där, enligt författaren).
Länk till boken på Bokus: POCKET

6 kommentarer:

  1. Intressant recension! Fick erbjudande om rec-ex av boken men trodde inte att den var något för mig, just pga detta mördarköttmonster. Men nu tror jag att jag vill läsa den ändå!

    Håller sannerligen med om att konsekvent interpunktion är viktigt för en bra läsupplevelse.

    SvaraRadera
  2. Hejsan,
    tack för en fin recension!
    Tyvärr säljer inte Adlibris boken för tillfället (och jag vet inte om eller när de kommer göra det heller). Däremot går den utmärkt att köpa hos Bokus:
    http://www.bokus.com/bok/9789186474645/av-kott-och-blod/

    Och det är inte bara du som stör dig på dålig korrektur. Här är en till! Det är ju inte felen i sig som är upprörande, utan att jag som romanläsare befinner mig i en främmande, fiktiv värld, en värld som jag tas ur när jag börjar distraheras av stavningen eller inkonsekventa citationstecken.

    SvaraRadera
  3. Jag hör till dem som inte tycker det är trams när förlagen inte bemödar sig med att korrekturläsa böckerna innan utgivning. Om jag läser en bok som är full av stavfel och eller andra språkliga misstag kan jag inte koncentrera mig på handlingen.

    Jag har den här boken i min bokhylla men jag har inte hunnit läsa den ännu.

    / Annika (http://alkb.se)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu är du i alla fall förvarnad om felen.

      Radera
  4. Oj, gulp, läser FÖRFATTARNA mina recensioner?! Nu blev det plötsligt mycket läskigare att skriva...

    Men roligt att du uppskattade min uppriktiga recension, Henrik, och du beskriver dessutom PRECIS vad jag menar med dåligt korrektur: det är ju inte stavfel I SIG som är störande, utan att man abrupt avbryts i sitt läsande. När man har levt sig in i historien vill man ju vara där - inte ryckas bort från det "flyt" som jag önskar mig när jag läser.

    Jag skulle själv gärna ge ut en bok. Det skulle visst ALLA svenskar, har jag förstått! Statistiskt sett verkar var och varannan människa ha en halvt nedtecknad historia i datorn eller kollegieblocket. Men därifrån till att fullfölja skrivandet, tåla en hård redigering, invänta utgivningen och sedan stå ut med folks skoningslösa tyckanden... Hm. Jag kan inte säga annat än att jag tycker det är modigt att ge ut en egen bok.

    Nu måste jag intala mig att inga andra författare än just Henrik har läst min blogg, så att jag vågar vara lika ärlig i fortsättningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, inte kan väl det förvåna? Jag skulle misstänka att många författare läser recensioner. Dock kanske de inte kommenterar så ofta, men jag har alltid gillat tanken på ett öppet, transparent författarskap som går i dialog med läsare.

      Modigt? Tja, det är en hårfin skillnad mellan mod och dumhet.

      Radera