Min mormor hälsar och säger förlåt

Bokens titel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2014
Antal sidor: 448

För att vara en småputtrig bok om just ingenting så är 448 sidor rätt långt. Faktiskt. Det är det faktiskt. (Nej, nu ska jag inte göra mig lustig över Backmans sätt att skriva. Även om ordet "faktiskt" förekommer mycket, mycket frekvent.) Jag tror att man gott hade kunnat kapa texten och ändå fullfölja historien. Förslagsvis minimera sagoberättandet som är svårt att hänga med i (även för en sagoälskande vuxen), segt och tjatigt. Det hade hela boken mått bra av.

Jag följde Backman långt innan han blev känd med "Saker min son behöver veta om världen" och "En man som heter Ove", eftersom jag läste hans hysteriskt roliga och underfundiga krönikor i Café. Det hade aldrig föresvävat mig att jag skulle skriva något annat än att "Min mormor hälsar och säger förlåt" är en rolig och tänkvärd liten bok. Men nu gör jag det. Det är inte särskilt roligt och inte särskilt tänkvärt och det är inte en liten bok. Däremot är den varm och rätt mysig.

Historien är busenkel och slutet är så förutsägbart att jag begriper det redan efter något kapitel - inklusive testamenten och småsyskon och annat, för att inte säga för mycket. Persongalleriet är så utstuderat så ingen enda av personerna känns verklig. Däremot skulle de passa fantastiskt bra i en svensk tevefilm uppdelad i två-tre delar, naturligtvis visad på julhelgen, med såna som Sissela Kyle och Lennart Jäkel och Fares Fares i huvudrollerna.

Mormor är den centrala i berättelsen, hon dör ju bums men hinner dessförinnan planera en skattjakt åt sin dotterdotter Elsa. Mormor är så vrickad så i mina ögon kan hon inte anses "annorlunda" utan komplett bindgalen. Som hon beskrivs i boken så skulle jag knappt ens ha velat lära känna henne, trots att hon tydligen är beundrad och älskad av hundratals som kommer till hennes begravning.

(Inom parentes undrar jag om det är möjligt att utbilda sig till specialistläkare, som mormor, och vara i det närmaste ordblind som hon också är?)

Den andra huvudpersonen är Elsa, som snart ska fylla åtta år. Nu råkar jag känna många barn och dessutom är min guddotter en smart, kavat tjej på snart åtta år - precis som Elsa - så jag har lite koll på hur flickor i den åldern ofta är. Kan inte säga att jag någonstans känner igen någonting, även om författaren noga påpekar att Elsa inte är som andra. Nej, det är hon verkligen inte. Hon är nästan inte trovärdig, så kavat och framåt och påstridig och beläst och allmänbildad som hon är för att vara sju-och-ett-halvt.

Mormor och Elsa delar en sagovärld. Den är ytterst komplicerad och har naturligtvis sitt ursprung i alla de människor och händelser som finns i deras riktiga värld.

Vi får lära känna alla de andra som bor i det hyreshus där Elsa bor med sin mormor, sin mamma och hennes nye man. Elsa går på skattjakt i huset och delar ut brev där hennes mormor efter sin död säger förlåt för allt dumt hon gjort. Tillsammans med Elsa upptäcker läsaren hur alla de boende hänger ihop med sina levnadshistorier.

För övrigt stör jag mig kopiöst på hur grannen Alf svär. Han säger inte "Jag ska åka på någon jävla semester" utan "Jag ska fan i mig åka på en semesterjävel". Det låter otroligt konstigt i mina öron. Hela boken igenom svär han - okej, det passar honom, men inte med de märkliga uttrycken.

Och den arma hunden. Jag får ont i hjärtat av hur den behandlas...
Säger bara det. Ja, det gör jag. Faktiskt. Det säger jag faktiskt.

Betyg: Jag gillar historien men tycker inte alls om sagorna, som drar ner tempot och komplicerar berättelsen i onödan.

Rekommenderas till: alla som gillar Backman och alla som vill läsa en svensk feelgood utan vuxenkärlek och sex men med relationer mellan människor av alla kön, åldrar och bakgrunder.

Snackis: Mjaaa, det tror jag väl inte riktigt.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och STORPOCKET.

Några andra som läst och recenserat: Bokhyllan och Bokblomma och Beas bokhylla, som alla verkar vara lite mer positiva.