fredag 17 juli 2015

Mina drömmars stad


Bokens titel: Mina drömmars stad
Författare: Per Anders Fogelström
Förlag: Albert Bonniers förlag, 1964
Antal sidor: 290

Min mormor och morfar och båda deras släkter var tvättäkta stockholmare och bodde på olika ställen runt om i stan under sina uppväxter, men som gifta flyttade de till just de kvarter på Söder där Fogelströms bok "Mina drömmars stad" utspelar sig. Mormor föddes och dog nästan samtidigt med författaren dessutom. Hon tyckte mycket om denna serie och flera gånger försökte hon få mig att läsa böckerna. "Jag vet att du kommer att gilla dem!" sa hon, men jag tyckte de lät så tråkiga.

Nu har hon och Fogelström varit döda i sjutton år, sedan 1998, och jag har övertagit hennes gulnande romaner från 1960-talet och bestämt mig för att läsa dem. Det får bli min sommarutmaning. Och så rätt hon hade, mormor! Klart jag tycker om den här boken - vi delade det stora intresset för historia, släktforskning, stockholmiana - och jag önskar att jag hade hunnit säga det till henne.

Jag hittar en text på Svenska Dagbladets hemsida där det står att "Mina drömmars stad" har sålt i fem miljoner exemplar. Kan det vara möjligt?! Skulle varannan svensk ha ett ex av boken?

Plockat från Wikipedia (nedkortat och redigerat):
Per Anders Fogelström föddes i augusti 1917 kort efter att hans föräldrar kommit till Sverige. De hade flytt från revolutionen i Ryssland, där fadern arbetade för ett svenskt företag. Fadern flyttade dock vidare till Amerika och återvände aldrig, så mor och barn fick klara sig själva. Per Anders Fogelström blev 80 år gammal och levde hela sitt liv på Södermalm i Stockholm. Han dog på midsommardagen 1998 och ligger begravd på Katarina kyrkogård. 

De fem böckerna i det som kallas "Stadsserien" finns med på världsbibliotekets lista och räknas som bland de främsta Stockholmsskildringarna. Här får vi följa Henning Nilsson, hans barn och barnbarn, släkt och vänner, från 1860-talet och hundra år framåt.

Jag blir helt absorberad redan efter de första sidorna. Den femtonårige Henning vandrar (!) in till storstaden Stockholm från landsbygden, alldeles ensam, år 1860. Han har ingen aning om vem som är hans far, och hans mor har dött i kolera. Ett tag har han slitit hårt hos en mjölnare, så ung han är, och släpat tunga säckar med mjöl vid kvarnen. Nu vill ha skapa sig en bättre framtid och tar sig till staden för att söka jobb.

Det Södermalm han kommer till är så ohyggligt skitigt, så slitet, så fattigt och så avsides så man tror knappt det är sant.

Henning får jobb på stearinfabriken, han sliter på ett nybygge med att släpa tegel, han jobbar som sumprunkare och hamnsjåare nere vid båtbryggorna. Livet är ofattbart slitsamt och hårt, han kan knappt äta sig mätt och tvingas sova på en madrass på golvet inhyst i ett rum hos en nedsupen arbetare tillsammans med många andra.

Runt omkring honom super karlarna brännvin, kvinnorna säljer sina kroppar för några småslantar, barnen dör av svält och försumlighet på ett sätt som beskrivs i all sin grymhet i boken. Det är löss. loppor, trångboddhet, våld och monumental trötthet som härskar. Några talar om arbetareföreningar och uppror men få vågar eller orkar.

Det är så gripande, spännande och lärorikt, så jag kan knappt slita mig från boken utan stjäl mig hela tiden små stunder att läsa några sidor till. Otroligt bra, jag är helt tagen, det är allt jag kan säga.

Betyg: Alldeles underbar historiebok i all sin hemskhet.

Rekommenderas till: Alla som inte har läst Fogelström. Alla som gillar skildringar av forna tiders vardags- och arbetsliv. Alla som vill veta mer om Stockholms framväxt och utveckling.

Snackis: Ja, det tycker jag.


Länk till boken på Adlibris (nyutgåva): POCKET.

3 kommentarer:

  1. Å jag läste Mina drömmars stad för någon vecka sedan och precis som du är det många som sagt till mig att den här måste du läsa. :)
    Den är så galet bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har upgift om boken och vill gärna kontakta dig

      Radera
  2. Vad roligt att höra att det är fler än jag som haft den stående ett bra tag och mest tänkt "jag BORDE" om den - och sedan blir så överförtjusta!

    SvaraRadera