Sjöjungfrun

Bokens titel: Sjöjungfrun

Författare: Anki Edvinsson
Uppläsare: Maria Lyckow
Förlag: Norstedts, 2022
Antal minuter: 11 tim 42 min.

Polisen Charlotte löser ännu fler mord tillsammans med kollegan Per i centrala Umeå; hon är fortfarande lika snobbigt elegant och han är fortfarande lika upptagen med sin diabetes, men den här gången tycker jag bättre om själva mordgåtan de ska lösa. 

Några flyktingkillar i övre tonåren rånar unga, svenska killar på mobiltelefoner. Allt tar en ände med förskräckelse då en av dem kliver ut på Rådhustorget iförd en uppenbart apterad bombväst... I samma veva hittas en kvinna död under en bro - hon påminner om en sjöjungfru där hon flyter i vattnet. Finns det någon koppling?

Det här var i mångt och mycket samma som i förra boken: högt tempo, riktigt spännande periodvis, många figurer att hålla reda på, mängder av trassliga förhållanden och tänkbara förövare. En bra bok att lyssna på som underhållning. Och lika knastertorrt uppläst av Maria Lyckow, igen.

Om jag får ge ETT enda råd till författaren så är det att i bok tre - för jag förmodar att det kommer en sådan? - helt undvika uttrycket "rumpan mötte...". Det ger mig rysningar när man hör ett ganska udda uttryck och inte bara en gång utan fem i samma roman. "Hon lät rumpan möta stolen", "han sjönk ner och lät rumpan möta golvet", "hon lutade sig bakåt och lät rumpan möta den kalla stenväggen". Jag avskyr när konstiga, ovanliga uttryck överanvänds och i de här två böckerna har tillräckligt många rumpor mött en hård yta för att det ska räcka för resten av serien.