Eld

Bokens titel: Eld
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren, 2012
Antal sidor: 633

Det har gått ett och ett halvt år sedan jag läste första delen i bokserien och därför trodde jag att det skulle bli lite knepigt att komma ihåg alla inblandade. Det var det inte, men jag uppskattar att författarna var lite övertydliga i början av boken med att berätta vilken tjej som hade vilken övernaturlig kraft och vilken familj och vilken pojkvän. Annars hade jag nog haft svårare att komma in i handlingen.

Jag tror att det är rätt meningslöst att läsa "Eld" om man inte har läst "Cirkeln". Och har du inte läst den första boken i Engelsfors-trilogin så kan jag varmt rekommendera dig att göra det!

När "Cirkeln" kom ut så blev den ju en succé innan den ens hade haft releaseparty... Sällan har väl bokrecensenterna varit så eniga och använt så många superlativ om en svensk ungdomsbok! Jag instämde: det var verkligen en bra ungdomsbok, spännande och välskriven om vänskap. Här är den recensionen.

Det är närmast hopplöst att skriva något om boken utan att avslöja för mycket av handlingen. Själv fullkomligt avskyr jag när man läser recensioner som berättar vilka som dör eller vem som är skurken... Så mycket kan jag säga i alla fall, som att boken håller samma höga standard som den förra och att den inte är en tjatig fortsättning där man töjer och drar i samma material som tidigare: här introduceras några nya gestalter och flera av de gamla förändras under bokens gång. På många vis är denna bok inte lika obehaglig som den förra, där inledningen var fruktansvärd. Jag tycker nästan att denna bok är snäppet bättre än den första.

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren lyckas beskriva de många huvudpersonerna väldigt bra - de här tjejerna är inte alltid sympatiska men man tycker ändå om dem. Alla är tydligt igenkännbara från ens egen skolgång eller en själv. Familjerna och alla bifigurer runt omkring är också tydligt utmejslade utan att bli klichéer.

Jag gillar verkligen att de lyckats med konststycket att producera ett gäng tjejer som är smala och tjocka, tuffa och blyga, ljusa och mörka, pluggisar och losers - och trots att de har plockat ihop attributen på ett traditionellt vis (söt + ljushårig + klädtokig + populär eller tjock + tyst + oattraktiv + deppig) men hela tiden vrider och vänder på hur de här stereotyperna framställs. Flickorna förändras och växer, den svaga blir stark och den populära blir utstött. Om inte de unga häxorna hade framställts som så mänskliga och högst ordinära hade jag aldrig orkat läsa böckerna, då hade historien bara varit en dussinprodukt, något man förväntar sig att se i billiga amerikanska tonårsserier.

Magin är spännande och för handlingen framåt, men det är personernas utveckling mot unga vuxna och deras inbördes relationer som är bokens stora behållning.

Betyg: En eloge till författarna som lyckats med konststycket att skriva en fortsättning som är minst lika bra som den första boken och som inte bara rapar upp samma historia en gång till!

Rekommenderas: till alla som gillar spännande böcker med magi och socialrealism i skön mix - en ungdomsbok som är underhållande läsning för vuxna som är en bra bit över "unga"...

Snackis: Det är inte den bästa boken att diskutera men det finns en del att spinna vidare på.

Länk till boken på AdLibris: KARTONNAGE.