Vitt på svart

Bokens titel: Vitt på svart
Författare: Ruben Gallego

Originalets titel: Beloje na tjornom

Översättare: Ola Wallin

Förlag: Ersatz, 2006

Antal sidor: 192

Jag vill varmt rekommendera denna lilla bok om ett ryskt barnhemsbarn! Det är en upprörande, sorglig och förskräckligt hemsk berättelse - alldeles sann dessutom - men också full med hopp och livsglädje. Det är svårt att lägga ifrån sig den och svårt att sluta tänka på den.

Ruben Gallego föddes 1968 i Moskva. Förlossningen blev svår och Rubens tvillingbror dog. Själv överlevde han men fick en CP-skada som skulle komma att påverka hela hans liv. Hans stackars mamma fick höra att båda pojkarna dött under förlossningen, trots att det bara var den ene, och Ruben placerades på barnhem. Han hade ingen aning om att han hade en mor och hon hade inte aning om att han levde.

Det är en fasansfull tanke att Ruben och jag föddes ungefär samtidigt och i länder inte alltför långt ifrån varann, men ändå är det som två olika världar. Medan jag fick en trygg uppväxt i Sverige (förvisso är jag inte CP-skadad, men ändå - SÅ hemskt behandlar vi knappast våra handkappade) växte Ruben upp under extremt svåra förhållanden, i misär och utan god omsorg.

Endast 15 år gammal placeras han på ett ålderdomshem, väl medveten om att det är en slutstation där man negligerar de intagna så omfattande att de slutligen dör. Men Ruben verär en riktig överlevare med stor aptit på livet och mängder av knep för att klara sig i sin svåra vardag - och han möter räddningen i form av en sjuksköterska.

Boken har fått lysande recensioner överallt där den givits ut. Mycket välförtjänt! Det här är en gripande självbiografisk roman som man inte glömmer i första taget.

Jag vill gärna ge er ett utdrag ur vad den eminente Kjell Albin Abrahamsson har skrivit i sin recension på Kulturnytt:

"Sina minnen har Ruben Gallego med vänsterhandens förvridna pekfingrer långsamt, bokstav för bokstav, tryckt ner på datorns tangentbord. [...] en självbiografisk roman som fullständigt tar andan ur en. Jag vet inte när jag senast läste en bok som innehåller så mycket förtvivlan - och så mycket hopp, en sådan helvetesskildring med ett så livsbejakande, trotsigt perspektiv. Ruben älskar livet, människor och världen trots att han flera gånger fick höra: Det hade varit bäst för dig grabben om du aldrig hade fötts."

Omslaget: En svart-vit bild av Ruben som barn, med en sovjetiskt röd snusnäsduk runt halsen. Vad kunde vara mer passande?

Mitt foto: Dagen till ära - det är den 14 februari idag och Alla hjärtans dag - vill jag ge Ruben gelehjärtan som får symbolisera den kärlek han förtjänade men inte fick. Jag hoppas han får mycket glädje i sitt nya liv nere i Spanien, nu som vuxen.

Betyg: En fantastisk bok som får mycket högt betyg.

Rekommenderas: till dem som är intresserade av vad den forna supermakten i öst gjorde med sina allra svagaste medborgare.

Snackis: En bra snackis om man samtidigt diskuterar en annan bok (exempelvis en bok om Sovjet under 1970-talet eller en bok om ett CP-skadat barns väsensskilda uppväxt i Västeuropa).

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET