Drama Queens - i ett liv nära dig

Bokens titel: Drama Queens - i ett liv nära dig

Författare: Anna Jansson, Moa Herngren, Inger Frimansson, 
Lina Forss och Maria Ernestam

Förlag: Pocketförlaget, 2010
Antal sidor: 402

Jag måste börja med det negativa. Vilket katastrofalt dåligt formgivet omslag! Alltså, det går bara inte att bortse ifrån. Det är fult, ogenomtänkt och inte enbart en fråga om estetik - utan om att någon inte har tänkt till överhuvudtaget och att någon annan inte stoppade det från att gå i tryck. Man får faktiskt provtryck på omslag så ingen ska inbilla mig att det "bara blev" så här.

Formgivaren har gjort ett omslag i olika nyanser av rött - helt okej bortsett från att det är obegripligt med ridåer om man inte associerar till "drama", vilket den här boken inte innehåller mycket av. Men sedan har hon fläskat på med världens mest krusidulliga typsnitt och valt att göra det i guld. Guld på rött?! Tunna, kursiva, utsmyckade bokstäver i blankt guldtryck på röd bakgrund - trodde hon på allvar att det skulle gå att läsa?

Jag har vridit och vänt boken och kan läsa vad det står på den om jag riktar lampan i exakt rätt läge. Helt sjukt värdelöst omslag. Misstänker att förlaget har missat en massa potentiella köpare på grund av detta. Att nedanstående bild går att tyda beror på att den sannolikt är en digital fil som man fått från förlaget - det är ju snyggt i formgivarens dator men totalt dysfunktionellt när det gått i tryck:

Negativt nummer två: boken heter "Drama Queens". För mig är drama queens kvinnor som spelar ut en massa känslor - gärna med stora gester, ofta vid olämpliga tidpunkter, på ett överdrivet sätt och även lätt manipulerande. Men dessa noveller handlar inte om drama queens. Det skulle man ju kunna tro med tanke på rubriken, men nej, det är någon på Grand Agency som tyckte det var smart uttänkt att titeln syftar på att de drottningar (författarinnor) som är duktiga på dramatik. Jag tycker det är upplagt för feltolkningar och dessutom känns epitetet "drama queens" inte alldeles hyggligt mot fem så oerhört duktiga författare.

Boken valde jag eftersom Maria Ernestam och Moa Herngren skrivit varsin berättelse och jag gillar deras stil. Dessutom är Inger Frimansson, Anna Jansson och Lina Forss så kända så det var helt klart lockande att köpa boken.

Men vad sjutton skriver förlaget i inledningen?! Jo att några av författarna är kända medan andra kanske inte nått ut än. Undrar vilka som är vilka, enligt Pocketförlaget och Grand Agency. Nog får man väl säga att alla fem är framgångsrika författare? Åtminstone i mina ögon. Samtliga har gett ut en hel massa böcker - några har förstås gett ut fler än andra, men ändå - på stora förlag och blivit lästa av oerhört många svenskar (och i vissa fall även översatta till andra språk).

Nu till det positiva: själva novellerna! Jag har skrivit ihop varsin minirecension om dem - och de förtjänar verkligen att läsas (åtminstone tre-fyra av de fem):


Maria Ernestam "Runda i ögat som katten"
En alldeles underbar novell av slaget "gammaldags skräck", tänk Roald Dahl och liknande. Väldigt spännande och ändå svenskt vardaglig om ett ungt par som köper ett vackert hus på landet. De har nästan inga grannar mer än en kringstrykande, uppstudsig katt som förpestar deras tillvaro. Så möter de paret som bor i huset närmast dem - och mardrömmen börjar... Myspysrysligt spännande på ett sätt som skulle passa utmärkt för en läskig kortfilm.

Maria Ernestam är en enormt duktig författare och borde skriva många fler noveller!

-

Lina Forss "Alkemi"
Jag ska erkänna att jag skyndade mig att läsa denna berättelse och önskade att den skulle ta slut snart, för den var så tråkig. Tramsig tjej med två tramsiga tjejkompisar skaffar sig en trevlig manlig bekantskap som hon inte vill bli kär i (men blir det ändå) och upprättar ett intrikat schema för hur fort han ska bli kär i henne. Men killen följer inte riktigt mallen och inget går som det var tänkt.

Försökte engagera mig men kunde inte. Däremot tror jag att den kan ge andra människor mer än den gav mig - det handlar nog mycket om igenkänningsfaktorn. Inget fel på Lina Forss, det är nog bara jag som är för gammal, för gift, för knastertorr eller något...

-

Inger Frimansson "Balans"
En lysande kortberättelse om Martin som flyr på cykel genom natten tillsammans med sin lille son Leo. Varför flyr han och vad är det som gör att han inte längre kan vara kvar hemma? Hur är det med hans bortresta fru Louise och hennes groteskt självupptagna mamma som alltid klampar in i parets liv?

Det är betydligt mycket mer spännande än det kan verka och jag fastnade fullkomligt i berättelsen. Hade tänkt sova men var tvungen att läsa klart först! Frimansson lyckas på ett lysande sätt stoppa in glimtar av Martins kärlekslösa uppväxt utan att för den skull hacka upp berättelsen. Gripande och otroligt välskrivet!

-

Moa Herngren "Inte ensam"
Jag tycker både om den och inte. Singeltjejen Ellen beskrivs otroligt bra i sin iver och längtan efter att hitta någon och hur hon hela tiden måste parera omgivningens frågor om sin ensamhet ("Vad ska du hitta på i helgen?", "Har du någon dejt ikväll?", "Jaså, har du inga barn?!"). Singelkillen Leopold är lite väl underlig och sexfixerad, han känns inte alls lika realistisk.

Men novellen har ett driv och det är klart att man vill läsa hur det går för Ellen och Leopold - kommer de att träffa någon, kommer de att träffa varandra? En mycket tankeväckande liten miniroman om samhällets krav på normer och konformitet. Djupt sorglig i all sin vardaglighet.

-

Anna Jansson "Rätten till ett barn"
Monumental besvikelse. Det är första gången jag läser något av Anna Jansson och nu känner jag mig inte suktad att köpa något mer av henne. "Rätten till ett barn" handlar om en ung kvinna som blir anonymt anmäld till socialen eftersom hennes dotter har blåmärken och skrapsår. En mycket intressant frågeställning om barnmisshandel och omhändertagande som fullständigt sjabblas bort.

Språket är yxigt, kantigt, stolpigt, har inget som helst flyt och känns lika platt och onyanserat som en högstadieelevs. Jag vet inte varför - saknas det adjektiv? Varför upplever jag berättelsen som så kantig och helt utan målande beskrivningar? Jag är faktiskt helt fascinerad att Anna Jansson kan sälja så stora upplagor som hon gör.

Upplägget är riktigt bra men redan några få sidor in i novellen har författaren fått mig emot sig: en människa dör med en tajming som är helt osannolik, huvudpersonen Emelie kastas brutalt fram i historien halvårsvis i stöten vilket blir ryckigt när man bara har 70 sidor på sig att lära känna henne, människor introduceras på märkliga sätt och även där sker de mest osannolika dödsfall, socialsekreterare "förföljs" av någons förtvivlade blick "resten av livet", bifigurer (som Emelies pojkvän) får bara några rader här och där tills man nästan undrar vad de överhuvudtaget fyller för funktion.


Alla berättelserna är kring 70 pocketsidor vardera, vilket är ett precis lagom format för en novell.

Betyg: "Don´t judge a book by its cover"...

Rekommenderas: till relationslystna.

Snackis: Vissa av berättelserna är mer diskussionsvänliga än andra, men som helhet är detta en bra bokcirkelbok.

Länk till boken på AdLibris: POCKET.