Alltid hos dig

Bokens titel: Alltid hos dig
Författare: Maria Ernestam
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2009
Antal sidor: 298

Inga sitter på landstället i Marstrand och sorterar gamla grejer. Hon hittar en låda med tidningsurklipp och brev, som visar sig ha anknytning till hennes farmor. När hon börjar forska i farmoderns liv, kan hon lägga undan sin egen verklighet för en stund och glömma att hon är änka.

På baksidan har förlaget skrivit "Alltid hos dig är en kärlekshistoria i skuggan av första världskriget. Ett västkustdrama baserat på en verklig händelse." Det stämmer ju.

Det här är berättelsen om Rakel och Jakob som är fattiga arbetare i Göteborg vid tiden för första världskrigets utbrott. Det är också berättelsen om Rakels väninna Linnea, kallad Lea, herrskapssonen Ruben och alla trassliga kärlekshistorier de genomlever, barnen som blir eller inte blir till, vännerna som försvinner, liken som flyter iland utmed kusten då krigsfartygen sänkts, resorna till Afrika och missionerandet där.

Jag har för mig att jag har läst att denna bok är delvis "sann", att Maria Ernestams farmor faktiskt haft ett liv liknande detta. Möjligen har jag blandat ihop det med hennes nästkommande bok, för den är definitivt baserad på en släktings liv.

För mig flyter denna berättelse ihop med "På andra sidan solen". Jag som älskar historiska skildringar och har tyckt om allting som Ernestam har skrivit innan denna bok, var gruvligt besviken. Det spelar ingen roll att själva idén och upplägget är tilltalande, för handlingen är rätt torr, trist och osannolik.

Min anteckning om boken, som jag läste då den kom ut för fem år sedan, är:
"Blä, vilken besvikelse! Huvudpersonen är platt, alla andra karaktärer är märkliga och osannolika. Trist uppbyggd. Det enda intressanta är tanken att vi vet väldigt lite om våra far- och morföräldrar och deras liv - och hur lite som består när en människa är död och ingen längre minns."

Omslaget: Är hur fånigt som helst. En modern (svensk?) kvinna med så där konstlat-naturligt rufsigt hår som man bara har på 2000-talet och en klänning som garanterat inte passar på Rakel eller Lea år 1916. Och något blommigt mönster tryckt på havsblå bakgrund. Olidligt. Jag står inte ut. Såna här böcker måste man gömma i ett pocketbokfodral.

Betyg: Mjää.

Rekommenderas till: galet Ernestam-frälsta eller människor med ett omättligt intresse för marina äventyr utmed västkusten under krigsåren.

Snackis: Gud, vad trist att välja denna bok som bokcirkelbok...

Länk till boken på Adlibris: POCKET.