Terapeuten

Bokens titel: Terapeuten
Författare: Helene Flood
Uppläsare: My Holmsten
Översättare: Lotta Eklund
Förlag: Bokförlaget Polaris
Antal minuter: 12 tim 17 min

Det här blir knepigt att skriva om. Boken är alldeles fantastiskt bra, men jag har hört den som ljudbok och är inte ett dugg positiv till just det.

Om jag börjar med det negativa, så är det avklarat.

Tolv timmar och sjutton minuter är som att sitta i två hela arbetsdagar - endast med paus för lunch - och lyssna oavbrutet på en lång monolog. Vansinnigt lång tid. Den inbundna boken har 346 sidor, vilket brukar vara en bra längd på en roman men det är ohyggligt långt när man får boken uppläst för sig.

Uppläsare är My Holmsten. Jag har varit nära att stänga av flera gånger för jag klarar absolut inte av hennes helt förskräckliga sätt att förställa rösten så fort en man kommer in i dialogen.

Det är snudd på att jag orkar lyssna klart, så illa är det. Poliskommissarien, den unge maken, pappan, larminstallatören, makens arbetskompisar, makens bror, terapeutens manliga klienter, en begravningsentreprenör - alla pratar de i slow motion och så tydligt så man undrar om My Holmsten tror att lyssnarna har något förståndshandikapp. Och värst av allt: hon sänker rösten en oktav och låtsas prata manligt, vilket bara låter som en usel parodi.

Hennes kvinnliga röst är behaglig medan den "manliga" rösten låter som när man spelar en LP-skiva på för lågt varvtal, om nu någon minns vad jag menar när jag säger så. Så extremt konstlat! Min bokklubbsväninna sa (om en helt annan bok) att uppläsaren kan bli ett filter mellan henne och romanen. Nu fattar jag vad hon menar. My Holmsten är ett GoreTex-filter mellan mig och "Terapeuten".

Om det inte vore för att jag inte kan läsa med ögonen för tillfället, så skulle jag gett upp ljudboken för länge sedan.

Nu till det positiva: det är en otroligt välkomponerad och ryslig bok! Utspelar sig i Norge, där den unga psykologen Sara bor tillsammans med sin ambitiöse make Sigurd i ett gammalt hus de ärvt av Sigurds morfar. De renoverar villan, samtidigt som de startar upp varsin egen verksamhet: Sigurd är arkitekt och Sara driver en liten mottagning i hemmet, där hon tar emot klienter för terapisamtal.

En fredagsmorgon lämnar Sigurd huset för att åka upp till en fjällstuga tillsammans med vänner, men han kommer aldrig fram. Sara är orolig och snart är även killkompisarna det. Vi sugs in i en otroligt spännande och detaljerad historia kring Sigurd och hans familj, hans försvinnande, de många klienterna - och inte minst Sara själv som har en problematisk och sorglig barndom...

Hade jag läst boken så skulle jag nog gett den etiketten "Favorit" här på bloggen, men nu sabbade uppläsningen den möjligheten. Däremot kan jag varmt rekommendera den här obehagliga och mycket välskrivna thrillern där man aldrig riktigt vet vem som är galen och inte, vem som ljuger och inte. Det jag trodde var en bra deckare, visade sig vara långt mycket mer.