Ormens år

Bokens titel: Ormens år
Författare: Ulrika Ewerman
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bookmark förlag, 2022

Antal minuter: 6 tim 07 min

Nu var det länge sedan jag läste - snarare lyssnade på! - den här romanen, men än har jag inte glömt den. Jag läste Ewermans första bok och tyckte så mycket om den. Förväntningarna var stora på den här. Kan inte säga att de liknar varann det allra minsta (vilket överraskade mig) men den här är precis lika bra.

I mitten står Judith samt hennes kompisar, tvillingarna Valter och Vera. Man skulle kunna tro att det är 1905 med tanke på namnen, men det är snarare 1955. Jag har lite svårt för sånt där: när namnen inte träffar rätt i årtiondena. Men, men! 

Judith är enda barnet och var aldrig meningen att ens bli det: hon var ett misstag och hennes föräldrar är bara tillsammans på grund av henne. Deras äktenskap är djupt olyckligt, och det spiller över på såväl dottern som hennes vänner.

Tvillingarna kommer inte heller från en trygg familj utan får i mycket klara sig själva, vilket gör att de tyder sig både till varann och till Judith. De tre ungdomarna är oskiljaktiga, även om det finns en hel del spänningar i trion. När Valter och Judith har romantiska känslor för varann, blir Vera rasande och gör allt för att förstöra.

Vi följer dem från tidiga skolåldern med nedslag i tonåren och fram tills de är unga vuxna, i utvalda delar av livet som haft en avgörande betydelse för dem.

En grej som jag inte gillar, är att Ewermans sätt att skriva får mig att tänka på Biskops Arnö och andra folkhögskolor för blivande författare. Vet inte riktigt varför. Tror det handlar om det här utstuderade med att inte berätta för mycket, utan istället låta läsaren dra egna slutsatser? Små hintar, ofullständigt berättade. Antydningar som vi ska förstå, för gud hjälpe att man skriver läsaren på näsan.

På många vis är det skönt: jag slipper bli serverad en berättelse där detaljer skrivs ut och där jag inte förväntas använda hjärnan. Å andra sidan fattar jag inte exakt allt (med påföljden att jag känner mig korkad). Bokens huvudpersoner vet vad som hänt men jag står utanför. Jag vill inte behöva gissa! Tror det här är en extremt medveten teknik som författaren antingen lärt sig eller själv vurmar för.

Ska jag säga något bra, så är det att Ewerman har ett lysande språk och en otrolig förmåga att trolla fram ögonblicksbilder så att de blir levande. Det är en roman helt i min smak, där det materiella och ytliga får stå tillbaka för känslor, relationer och tankar. Tyckte verkligen mycket om "Ormens år".