Verkligheten

Bokens titel: Verkligheten

Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront förlag, 2023
Antal sidor: 157

Jag har inte sett ett enda avsnitt av realityserien om Pernilla Wahlgren och hennes familj, men tillräckligt många trailers (och kvällstidningsrubriker!) för att fatta precis vad den går ut på. Och det skrämmer mig. Både hur man kan ställa upp på att bli filmad i sitt hem, men också hur någon kan vilja följa det hela. Att vara övervakad som i "Big Brother"-utmaningen men inte inlåst i en bunker utan i sitt eget hem och fri att röra sig ute om bara kameramännen får följa med.

I "Verkligheten" möter vi en liknande kändisfamilj: mamma Heidi och pappa Totte med tonårsdotter och två små skolbarn, som övervakas av kameror och filmas varenda dag i "Hemma med Hallbergs". Ingenting är spontant utan allt har ett manus. Även det som ser ut som infall, misslyckanden och tokigheter är hårt regisserat och förberett. Kamerateamen följer familjen överallt och svenska folket får se deras privatliv, men allt är bestämt in i minsta detalj. Ner till nivån hur kaffekoppen ska vridas mot tittarna eller vilken tröja Heidi får bära för att göra sponsorerna glada.

Har ni sett "The Truman Show" med Jim Carrey? Jag måste ha sett den tre-fyra gånger. En komplett fejkvärld har byggts upp kring huvudpersonen Truman, där han - själv helt ovetandes - spelar huvudrollen i dygnet-runt-serien om sitt liv. Ingenting i hans tillvaro är äkta och sant, allt är fasader och skådespeleri. Det är en fruktansvärd film och jag älskar den.

"Verkligheten" ger samma känsla. Vem är Heidi när hon inte ens får dricka kaffe ur sin favoritmugg med Nikes swooosh-logga på? Vad gör det med en människa att säsong efter säsong exponeras för andra, så länge att hon till slut undrar om hon ens lever, om hennes tankar är hennes egna, om hon har en fri vilja. Heidi misstänker att hon inte har några känslor, att hennes inre egentligen är alldeles tomt. Lever familjen verkligen riktiga liv eller är allt regisserat och bara på låtsas?

Läs! Denna lilla kortroman är bland det bästa jag läst i år. Vad gör det med oss att vara ständigt sedda, ständigt påpassade, aldrig kunna fly undan? När man till slut undrar över sina egna känslor och tankar - och ifrågasätter att man känt och tänkt dem själv. Mycket, mycket bra.

Mitt foto: Jag har försökt efterlikna den känsla av en glimrande hinna som Heidi upplever mellan sig själv och världen.