Kompassens hjärta

Bokens titel: Kompassens hjärta
Författare: Anna Thulin
Förlag: Natur & Kultur, 2023
Antal sidor. 150

En finstämd bok för barn (9-11 år kanske?), om att vara udda och utanför, att sakna en vän trots att flera försöker vara ens kompis, att ha en konstig pappa och att avvärja jobbiga situationer genom att gå därifrån istället för att stanna och berätta hur det känns.

Hugo har en kompis, Agnes, men nobbar henne totalt efter att hon sagt att hans pappa är konstig. (Nu är ju Hugos pappa de facto en väldigt konstig person, så det är synd att Hugo inte förstår att Agnes snarare säger detta med stor medkänsla.) Pappan är den sorten som är översvallande glad ett tag, men sedan försvinner i dagar utan att berätta vart han tar vägen. 

I Hugos och Agnes klass har nyss en ny pojke börjat: Mohammed, kallad Momo, en smart och empatisk liten kille. Han försöker också bli Hugos vän, men Hugo vägrar ta emot kramar, omtanke och vänskap. Han har svårt att lita på någon.

Jag läste den här boken ihop med min nya, rara bokklubb: Läseklubben Bokskogen. Ett litet gäng med barn i lågstadieålder - och jag. Vi ses vid en lägereld ute i skogen, och pratar böcker i närmast kolmörker samtidigt som vi dricker läsk och äter popcorn.

Det här var den första boken vi läste, men jag hoppas det blir fler. Dock var inte barnen överförtjusta i "Kompassens hjärta" - den var lite för sorglig och oroande. 

Språket är vackert, ämnet seriöst, handlingen full av känslor. Mycket lämnas outtalat och författaren kan verkligen inte anklagas för att vara övertydlig. Men med barn i 8-9-årsåldern visade det sig att just den aspekten inte var helt önskvärd. Varför är pappan konstig? Varför är barnen ute i skogen egentligen? Är de dumma? Någon avbröt och sa att den föredrog Lasse-Majas detektivbyrå.

"Vad hände med Momo i en ranglig båt i stormen ute på Medelhavet?" undrade jag bekymrat, samtidigt som jag funderade på hur mycket man egentligen kan berätta för barn om drunkningsdöd och fruktlösa flyktförsök. "Jag har också badat i Medelhavet!" utbrast ett barn glatt, varpå andra instämde. 

Jag fick släppa det. Nu har barnen fått varsin fin bok och de kan läsa om den när de är lite äldre. Den håller för garanterat för det!