lördag 17 februari 2024

Brotten som glömdes - 10 kvinnliga offer och förövare i 1920-talets Stockholm



Bokens titel: Brotten som glömdes - 10 kvinnliga offer och förövare i 1920-talets Stockholm
Författare: Gunilla Granqvist
Förlag: Storytel Original, 2021
Antal sidor/minuter: Jag läste e-boken, men ljudboken är 5 tim 32 min

I tio korta kapitel får vi följa tio kvinnor i Stockholm under 1920-talet, i små fragment av deras liv baserade på vad som gått att finna i domar och underlag inför rättegångar. De flesta av dem är offer, men någon är förövare. De flesta är unga och kära - eller har varit kära men är det inte längre - och i ett förhållande med en man som hellre tar livet av dem än fortsätter utan dem. 

Jag tyckte om att få en inblick i rättsväsendet för hundra år sedan men också i vanliga människors liv i Stockholm på den tiden. Vilka yrken de hade! Kläderna, maten, boendet, fritidsintressena. Gunilla Granqvist har levandegjort det hela på ett mycket bra sätt; jag kan verkligen se de trånga små lägenheterna framför mig, med möblemang och allt.

Till en början tänker jag att det är intressant att läsa hur samhället slätar över de manliga mördarnas fruktansvärda dåd, hur de slipper undan med mord för att de varit upprörda, förälskade, sjuka eller vad som helst som funkar som ursäkt. Men ju mer jag läser, desto mer tänker jag att det här är alltför likt dagens Sverige. 

Det är en obehaglig tanke. Även om man tar mäns våld mot kvinnor på ett helt annat allvar numera och även om straffen är strängare (vilket jag inte vet om de är, men om), så har morden exakt samma fasansfulla konsekvens då som nu:

1. Det blir tidningsskriverier, skvaller och snack - men efter en kort tid faller de döda kvinnorna i glömska. Alla dessa Ester, Alma, Emilia, Agda - de finns i vår tid med. Kvällstidningsrubrikerna skriker ut deras namn då som nu och visar leende kvinnor från svartvita foton medan brödtexten intill handlar om blodbad och dödsångest.

2. De unga kvinnor som dödades fick inte välja själva hur länge de skulle leva; sannolikt hade de helst velat bli många decennier äldre än de blev, sannolikt hade de velat ha familj och vänner och resor och upplevelser och allt det andra som förgyller livet - men de fick inte välja. Någon annan bestämde sig för att nu var det dags för den här människan att på ett plågsamt sätt sluta sina dagar. Horribelt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar